Förra gången som jag ritade programstegringstrappan så hade vi andra namn på scoutgrenrna. När vi nu drar igång arbetet med menybokning av program så kände jag att trappan behövde finnas tillgänglig för diskussion, så här är den i ny version.

Det trappan försöker illustrera är stegen upp i programutvecklingen i scouterna, hur ledarna bit för bit lämnar över till scouterna.

I korthet: på spårarna så är det ledarna som redan kommit fram till vad som är problemet, hur det skall lösas och tillsammans med scouterna löser man problemet. Alla spårarledare har varit med om korvgrillning. Ledarna bestämde att korv skulle grillas, var, när, hur osv. Spårarna fick vara med och titta på när elden tändes och kanske hjälpa till lite.

När man blir upptäckare så tar man ett steg upp samtidigt som ledaren tar ett litet steg tillbaka. Scouterna som är upptäckare löser själva problemen, men ledarna berättar och bestämmer nästan jämt hur.Upptäckare tycker det är toppen att få följa med till affären inför en övernattning och handla med ledarna, men det är ledarna som bestämt menyn och övernattningsplats.

När man sedan kommer till äventyrarna så kommer det där stora klivet när man själv måste lösa problemet. Man har gått från att hjälpa till i köket till att själv göra matsedel, inhandla den och laga till den. Man kastas ut på hajk, men patrullen planerar själv sin utrustning och mat.

Sista stegtet i trappan är utmanarsteget, detta steg handlar om att tänka efter vad det är man tycker är viktigt. Att själv välja om ‘problemet’ är hajk eller social insats. Scoterna måste själva fundera ut och komma fram till hur dom förhåller sig till scouting och vad de vill göra.

Programstegringen - trappan

Klicka för att förstora bilden.

Att såga sig sin egen gran kan vid första tanke verka vara det riktiga sättet, och visst är det något med att strosa runt i skogen letandes efter den perfekta granen. Tyvärr är det dock så att den perfekta granen varken finns på Vässarö eller hos granförsäljaren hemma i stan. Skillnaden är att hemma i stan kan man skylla granen på försäljaren, hugger man sin egen gran på ön har man ingen att skylla på.

En vinterhelg på ön finns å andra sidan så mycket annat att göra. Felsöka kokgryta i köket, felsöka högtalare i radioboden, baka pepparkakshus och varför inte göra klart det sista på sommarens bilder från ön, så här är dom nu, klara endast med liten marginal till julhelgen:

Foton från Vässarö 2011 inklusive lägerperioden 60 Degrees North.

Lite väl tät julgran

Tar man bilen från Stockholm mot Vässarö Allhelgonahelgen skall man överväga att ta vägen via Hallstavik, för längs den vägen mitt i skogsmörkret uppenbarar sig en kyrkogård som lyser magiskt av alla tända ljus.

Allhelgonahelgen 2011 innebar slutet på höstlovet och det populära ris-och-röj. När jag kom ut visade det sig att rätt mycket av det vi brukar göra under helgen redan var gjort. Övningar som tältleken och genomgång av alla stormkök.

På förmiddagen gick vi ut och tog in det sista på Vildmarksspåret, Trapperspåret samt BSTT. Rätt bra för en förmiddag. På eftermiddagen tog sig en expedition upp till norra ängarna och tog in det sista från sommarens äventyrarby. Jag hann med att laga avloppet under huste Nordan och så satte vi igång med städning av Lillgårn. Vi han  också med att titta på alla skogsarbetare som jobbade längst upp på östra ängarna där de förberedde sig för att slutliga elda upp den stora rishögen. Hattrouletten bakom Magasinet revs och hela Lillgårn tömdes på saker som inte trivs med frost.

Minkfällan sjönk visst

Andra saker som hanns med var att inventera repförrådet och diskbaljestatus, flytta en massa saker hit och dit.
På söndagen byggde vi en ny vattenvippa till sammarbetsgläntan och påbörjade reparationen av vildmarksspåret station 5. Eftersom vi åkte hem med sena båten hann vi med att städkolla/efterstäda en massa stugor och snabbstäda Kapellet som var i rätt risigt skick.

Till våren skall vi komma ihåg att ta med en stor industridamsugare så vi kan städa kapellet effektivt och sedan installera nya högtalarna.

Vildmarkskameran vittjades och den innehöll inga fotografier. Antingen passerar inga djur eller så var något fel med kameran. Exempelvis tomma batterier.

Kanoterna är snart uppdrgna

Att tänka på när motorsågarna är igång

Nästa gång motorsågarna är igång och man planerar att såga tall nära en traktor, som vi östra dasset, kanske vi skall komma på att man faktiskt kan kapa tallen i fem meters bitar och använda till lägerbålsringsstock. Tillexempel till sammarbetsgläntans eller Lilgårdens lägerbålsplats.

Övrigt

• Bromsvajer till  Mobila sektionen
• Industridamsugare
• Verktyg för högtalarinstallation.

I måndags hade vi höstens programmöte. Vi träffades på kansliet vid Fridhamsplan och gick igenom vad vi varit med om i sommar. Undertecknad blev försenad så det fanns inte tid för min berättelse.

En stor sak vi kom fram till var att gå vidare med idén om meny-bokning av program, så nu skall jag och Åsa sätta oss ner och komma med ett första förslag för 2012.

Överlag håller vi på med en liten översyn av programluntan, så eventuella åsikter behöver komma in ASAP.

Det var en torsdag i början av September och kamratgänget “Kom igen” skulle ha sin årliga höstaktivitet. I år skulle man prova på kajak-paddling som blivit allt mer populärt, så man hyrde tjugotalet kajaker och skaffade fram en guide.

Man samlades vid åtta på morgonen vid Herräng för en längre tur ut till Understens fyr. Det fanns lite olika idéer om vackraste vägen så gruppen delades i två delar. En del tog den norra rutten via Råstensudde och den andra gruppen tog den södra rutten via Måssten.

Klockan nio på morgonen lade man ut och hade hunnit komma en bra bit på vägen då ett stor åskoväder med följande kraftiga vindar från sydväst drog in. Många av paddlarna var ovana och spreds nu snabbt för vinden bland kobbbar, skär och öar. Med trasiga mobiler, ingen karta och flera skadefall var läget för paddlarna kanske inte helt party.  Vid 13 tiden lyckas guiden ta sig in till bebyggelse på Skogsskäret och larma SOS.

"kajaken" som vi strandat med under strandens alar

Det är lättare att bli hittad om man har oranga och varselgula saker

Kvällen innan, på onsdagen, var det ett blandat gäng scouter som gav sig av mot Vässarö, inte bara scouter för den delen, utan även sjöpolisen, mfl. Lotsen och Grisslan hade varit ute på dagen och lagt ut dockor och flytvästar. Det var dags för sjöräddningsövningen “Sigrid” att starta. Med på övningen fanns bland annat Lotsarna, Sjöräddningssällskapet (SRS), Sjöpolisen (med båt och bil), kustbevakningen, Räddningstjänsten, Vässarö, och en flygklubb. Onsdag kväll efter kvällsfikat hade vi genomgång av scenariet och vad vi markörer (även kallade figuranter) skulle göra. Vi försökte efter bästa förmåga memorera hela scenariet med kamratgänget och varifrån vi hade paddlat så vi kunde ge hyffsat rätt info till sjöpolisen under övningen.

Lots ute och förbereder övningen

Valdemar prickar av alla figuranter/markörer inför övningen

Torsdag morgon är det gråväder, småregn och vi är alla lite laddade för dagen. Vi funk som skall vara figuranter och spela nedkylda paddlare klär oss varmt och packar ner matsäcken. Johan och jag får åka bil till Lotsstationen i Svartklubben. Efter en hel del väntan (det är en hel del väntan på en sådan här övning när man är figurant) så blir vi utskjutsade med lotsen till Måssten. Måssten är en liten vindpinad ö i ytterskärgården. På plats finns en aluminuiumkanadensare och en flytväst som är vår rekvisita. Klockan är redan fem i ett så vi skyndar oss att omplacera “kajaken” och flytvästen i ett mer skyddat och svårsett läge. Vi är vid en vik som ligger i lä för de åtta till tolv  sekundmetrarna som det blåser på riktigt, så man kan utan problem föreställa sig två nedkylda, blöta, utmattadre paddlare som blåser in ensamma i viken och hittar till sandstranden under alarna.

Klockan är bara tjugo över ett när ett mindre flygplan flyger över våra huvuden på kanske 30 meters höjd medan vi sitter under alarna och precis har hunnit få vår kajak och flytväst på plats. Vi springer snabbt och hämtar våra ryggsäckar vi ännu inte hunnit flytta från buskarna i närheten av betongbryggan där vi blev avsläppta. Undrar om han såg oss?

Undrar om flyget såg oss?

Nu kan vi äta lunch. Köket har fixat matsäck med allt man kan önska. Nu återstår att vänta. Vi ser planet och ett annat flera gånger, man ser att det flyger på sned i blåsten och gör avsökningar av kustremsan. Nästa gång jag åker ut och paddlar kommer nog allt jag äger och har vara i orange eller uv-gult.

Mer väntan följer. Ett flygplan passerar en gång till. Mer väntan. Valdemar (öchefen på Vässarö som är med och överser övningen) ringer och säger att vi måste göra oss mer synliga. En stund senare lägger en lotsbåt till vid ön, men de ser oss inte heller. Från den perfekta tilläggsplatsen ser man inte den naturliga strandhugget för de frusna våta uttröttade kajakisterna (vi). Vi hänger upp en flytväst i KABEL skylten vi hittar i närheten och visar mer lysgult. Tillslut hittar de oss. De kollar att vi mår bra, frågar vilka vi är och leder oss mot värmen och säkerheten i lotsbåten. 18 minuter senare kliver vi av i Djuphamn och möter sjöpolisen som ställer frågor. På radion hör vi att åtta av 21 kajakister har hittats. Himlen är grå, det blåser på och regnar tilltar allt mer. Det blir en lång dag idag.

Räddningshelikoptern söker nödställda

Sjöpolisen undersöker misstänk skeppsbrott i kombination med armbrott.

Det blir en lång dag

På stora läger finns programpunkter som är för alla och programpunkter som bara är för några få. På Jiingijamborii fanns det gemensamma programmet för alla. En dag kom vi till ett dagspass. Där satt en typ 18:årig tjej och sa “hej och välkommen” sen plockade hon fram en stor blå back fylld till bredden med papper. Det var hennes första dag på kontrollen. Våra scouter ville genast gå hem.

Sen finns det program som är för åtalet. Ofta drop-in. Som smyckesgjutningen på Jiingijamborii. Dessa brukar vara väldigt populära. På Vässarö har vi hantverk som populärt drop-in ibland. Drop in blir bra bland annat för att programmets omfattning anpassas till mängden tillgängliga funktionärer (två gjutare) jämfört med mängden potentiella deltagare (20000).

När det gäller Vässarö och internationella gäster som ofta kommer i slutet på sommaren så finns ytterligare en komplikation. Stockholms scoutkårer är så himla bra på att boka i förväg och då får de alla bra tider. Gäster från andra ställen får ibland knapt några tider. Drop-in gör det rättvisare.

Inför 60 Degrees North började vi med målet att ha drop-in aktiviteter. Sen växte det. Fladan föreslog att de skulle ha två dagar med bara drop-in och vi på Program hade redan klurat ut att vi skulle ha drop-in på kläterväggen eftermiddag och kväll, men om nu Fladan skulle ha drop-in så var det nog dags att testa drop-in på trapper också.

Drop-in på klätterväggen hade vi eftermiddag och kväll, det blev blev populärt, speciellt kvällstid. Det ger också bra variation för programmarna att få säkra på klätterväggen. Dock kan man inte ha kvällsmöten på program om vi har klätter-drop in. Det kräver också minst två extra programmare.

Trapper drop-in gör man så här:

• starten är alltid på Tunet.
• Första start är 9:15 och sista start är 10:30
• På eftermiddagen är första start 13:15 och sista 14:30
• Om man förbokar tider på spekulation för internationella gäster på icke-drop-in tider så kan man efterhands boka desa utan att de fyller drop-in tiderna.

Kanske skall man på något sätt införa en status i bokningssystemet för “låst-för-drop” in eller “drop-in available”.

För scouter, främst i åldern 10-11 år, har vi på program en aktivitet som kallas (Vässarö) kompismärke. Det går till så att man skall utföra ett gäng socialiserande uppgifter och sedan får man redovisa dessa för exempelvis en programare och så får man ett märke – kompismärket. Till 60 Degrees North kom olika förslag om någon form av belöning (cookie) om man gjorde ett antal saker. Idén var att locka ungdomar 15+ att komma igång och prova alla nya program och dessutom underlätta socialisering scouter emellan. I slutändan fick vi till det som kom att kallas Cookie Challengen 2011. Dock verkar intresset ha varit väldigt lågt så vi får fundera på hur det skall omarbetas till kommande somrar. Kanske skall det utgå från båthuscaféet? Kanske missade vi att göra PR.

Här är Cookie Challengen 2011

Jag höll delvis till i info-tältet men det vore bra om fler kunde bidra med lite eftersnack. Jag jobbade mest med bokningar. Några punkter har jag i alla fall:

• Tältet i sig läcker vatten.
• Undrar om man skall ha stolar eller om man skall stå upp precis som ens gäste?
• Att kombinera med vildmarkscafeet kanske inte är så klockrent som det först verkar.
• Synd att programjouren / hantverket inte flyttade ut på Tunet.
• Vi behöver jobba mer med trekanten/info på Tunet.
• Gör det mycket tydligare vad som är nytt program och vilket program som passar respektive åldersgrupp.
• Till nästa gång skall vi bygga en asfaltboard-tavla så man inte behöver plasta in allt.
• Tänk igenom mobilbatteriladdning, bra social punkt.

Jag höll inte på med caféerna så mycket, så om nån kanske vill komma med lite mer eftersnack om hur det gick? Det jag kommer ihåg är att:

• Vildmarksbyns café inte blev av, men det gick bra ändå.
• Vildmarkscaféet på Tunet spred härlig rökdoft, men mer hängmattor och musik till nästa gång. Hängmattorna vi hade höll inte så vi får leta efter mer hållbara inför kommande år.
• Båthuscaféet fungerade riktigt bra, men det behöver inte ha öppet klockan 10-12, då sover alla gäster. Plus för alla temakvällar i båthuscaféet.

Att ha en scen, en “stor scen”, var uppskattat på distriktslägret Eldorado och distriktslägret Mysteriet liksom på jamboreerena Scout 2001 och Jiingijamborii, så vi tänkte att vi borde ha en “stor scen” på 60 Degrees North också.

Vi planerade in fyra stycken scenkvällar och bestämde att scen skulle stå på ladans gavel. Placeringen vid ladans gavel är intressant för det öppnar för hela fältet och man kan spela fotboll och volleyboll och stå i markan kö medans uppträdanden pågår. På gott och ont.

Vi byggde en scen med en “catwalk” som går ut (bilder kommer när dom är färdigprocesseade). Så här i efterhand tror jag scenen blev för hög för ingen ville sitta framför vår lilla “mix-position”. Från början var mix-positionen så hög att den störde sikten för de som var bakom oss som skötte ljuder men sedan byggde vi ett speciellt mixer-bord med förkortade ben så man kan sitta på en låg låg pall och sköta ljudet.

Det är dock lite märkligt att ingen vill sitta längst fram samtidigt som alla som satte sig långt långt bak, som i en skol-aula, klagade på lågt ljud. Det var inte lågt ljud vid mix-position.

Scenen beskrivs bäst av lite bilder (som kommer när jag fått klart på alla 350 foton). Ett tips: prasslig Clas Ohlson pressening till tak är inte så smart, för ljudet av pressening som prasslar i vinden går rakt in i mikrofonerna på scen.

En sak man märkt är att det här med stora högtalare är viktigt, för även om man bara skall ha en trubadur så signalerar stora högtalare uppenbart att nånting stort är på gång. Så det är viktigt att bygga en scen som är rätt stor och det är smart att sätta upp de stora högtalarna redan innan lunch så börjar folk att tänka att “här händer det nått ikväll”.

Scenkvällarna var väldigt olika och det är intressant att se vad som fungerar och hur vi kan gå vidare.

Kväll 1 var en sång quiz med Erica och Hanna. Istället för att bara spela en massa låtar så varvades playback musik med live musik av scouter. Årsta Scoutkår hade bland annat ett bidrag. Till i framtiden behöver det här med scouters bidrag styras upp lite bättre, men i övrigt är det ett kul koncept med fördelen att scouter som ställer sig på scen inte behöver spela en hel låt, kan man 30 sekunder så duger det jättebra.

Det kan meddelas att när ett piano behövs på scen så har vi inget bra att tillgå. Kapellet pianot är varken bra att flytta eller gjort för att kopplas in i ett PA. Kanske att man skall ta med sig en SY-85:a nästa år. Extra plus för Edwins insats som kvällens presentatör.

Kväll 2 kom Johan (Edvins vän) och underhöll oss. Han gick hem bra både hos de yngre och hos de äldre så vi funderar på att bjuda in honom igen. En bra sak med en trubadur är att det är någon som är van med inte världens bästa PA och ändå underhålla samt att personen är van att anpassa sig efter publiken. 50 minuter räcker väl, sen tröttnar spårarna.

Kväll 3 hade vi bjudit in gruppen Vreswijk. Det skall direkt sägs att när man fem dagar innan får reda på att trådlösa kindmicar behövs så är det inte väldens enklast sak att skaffa fram, dock gick det bra den här gången. Längst ner listar jag vad vi hyrde. Utrustningen fungerade utmärkt men man får tänka på att band med funktionshindrade som Vreswijk är både inflexibla spelmässigt och utrustningsmässigt (i viss mån, musikerna var väldigt flexibla och duktiga) så generellt skall man kanske inte boka sådana band med tanke på hur ön fungerar.

Dagen började hursomhelst bra men vi tog väderleksrapporten på allvar och flyttade in i matsalen på eftermiddagen/kvällen. Det var ett projekt i sig att bygga scen i matsalen på 45 minuter men det gick det också. 2×5 europapall i två nivåer där musikerna på midsommar brukar spela funkade klockrent. Det blev lite ont om tid till soundcheck men allt fungerade utom systemet med fantommatningen från mixerbordet till Cellon. Vårt nuvarande mixerbord duger till bandstorlekar upp till fyra personer men sen blir det problem. Det är generellt svårt att jobba bort rundgång i monitorn på aux1 eftersom ingen bra eq finns. EQn är i klenaste laget vilket också märktes på sista scenkvällen.

Koncerten gick bra och det var rätt fullt i matsalen. Många av de mindre scouterna uppskattade låtarna men begrep inte riktigt mellansnacket.

Kväll 4 så hade Jimmy och Tobbe lovat ett musikkryss. Det blev väldigt lyckat. Den här gången körde vi utomhus på stora scen och Edwin stod för allt musicerande. Vi hade tagit trådlösa micen från kapellet till publik-mic. Det är lite svårt med mixerbordet att hantera SM58 or samtidigt som den trådlösa Sennheiser micen för de låter så väldigt olika och SM58 går genom mixen så mycket tydligare. Hursomhelst är musikkrysset något vi skall göra om. Dock behöver text-displayen, hur man nu gör den, bli mycket bättre.

Övriga spridda punkter

• Att ha en trådlös mikrofon till Scouternas Dag vore kanske något, då kan man gå ut i folkhavet och göra intervjuer.
• Att rigga utomhus med stora musik-anläggningen på morgonen signalerar att något stort är på gång.
• Funken uteblev lite väl mycket från scen-kvällarna, ungefär som om man inte kunde föreställa sig detta nya koncept på ön.
• 20.00 bra tid att starta uppträdanden för markan stänger runt 20 och spårarna måste gå hem runt 21.
• Bättre affisher i förväg på stora scen.

Hyrda saker:

• JTS CM204 / CM204U / CM204UL wireless head mic
• JTS 901D UHF recievr x 4
• JTS PT950 B bodypac

I huvudsak fungerade allt bra men det brusade en hel del med tre kindmicar samtidigt. Kan bero på mixerbord eller inkoppling. Skulle tippa att det var mic-signal ut på XLR som vi kopplade till line-in på mixerbordet.