Det nionde Goose Network Staff Seminar hölls 27:e mars till 1:a april 2013 i Neihaischen, Luxembourgh. Det här är Papa-Goose berättelse.
Neihaischen, 10 minuter från flygplatsen
Onsdag 26:e april. Fullt packad och med funderingar med hur tullen kommer reagera på min fem liters lufttank som ligger i stora bagen så sätter jag mig på pendeln mot Arlanda. Pendeln lyckas nån stans mitt i ingenstans mellan Stockholm och Knivsta med att köra in på fel spår. Föraren upptäcker problemet och så småningom backar pendeln tillbaka längs järnvägen och växlar in på Arlandabanan. Fem-liters trycktanken i ryggsäcken är från den billiga stormarknaden och den är egentligen till för trädgården, men jag skall använda den på workshopen “Safety on Centers” som jag håller i tillsammans med Preben. Att flyga i Europa är rätt smidigt, men det tar fram till kvällen innan jag nått Luxemburg via Amsterdam. Direkt när jag kommer ut i ankomsthallen i Luxemburg ser jag danska gröna scoutskjortor. Tio minuter senare kliver vi in i huvudbyggnaden i scoutcentret, det är kortare tid än det kan ta att gå från busshållplatsen till bryggan i Ellan. Det är ett varmt mottagande på scoutcentret och vi får snabbt och enkelt i oss middag. Vi diskuterar morgondagen, vi får ett planeringsrum för teamet som håller i seminariet och så hinner vi med en dusch innan vi somnar i vårt rum, högst upp i huvudbyggnaden.
Nu kommer dom
Torsdag 27:e mars så vaknar vi upp i ett lite småkallt rummet högst upp i huvudbyggnaden och det hänger ihop med den ovanlig kalla starten på säsongen. Efter en härlig frukost så tar vi i planning team och ger sig iväg på en kort rundvandring för att se vad centret har att erbjuda i form av lokaler för workshops och utomhus-möjligheter. Vi beslutar att köra de flesta workshops i stora salen där vi även äter. A/V möjligheterna är goda och där finns allt material man kan behöva. Vi beslutar att deltagarna får sova på plan ett i huvudbyggnaden och sedan gör vi snabbt en rums-indelning för deltagarna som huvudsakligen är åldersbaserad. Därefter så satte vi igång med att färdigställa alla presentationer för alla workshops och äntligen får jag prova Prezi som Preben har på datorn. Jag brukar utarbeta alla mina presentationer i Freemind, ett mindmappingprogram, och sedan föra över till något standard presentationsprogram, men Prezi är precis som jag alltid velat ha ett presentationsprogram. Namnbricks-frågan löses enkelt av Neihaischen som satt ihop ett konferens-kit med workshop-schema, adresslista, namnbricka mm. Det är så lyxigt enkelt att jobba med Neihaischen, allt bara löser sig.
Med kvällens ankomst så dyker också våra deltagare upp och vi väntar ut den sista danska delegationen innan vi alla tillsammans sätter oss till bords för gemensam middag. Man funderar lite över när deltagarna skall börja prata lite mer med varandra och inte bara inkom sina egna delegationer…
Hantverks-speed-dating
Fredag 28:e mars. Det är första dagen med workshops och vi drar igång med energizers följt av en tur runt Neihaischen och sedan den första riktiga workshopen. Vad får man om man kokar ihop speed-dating med hantverk? Man får enkla hantverk som lärs ut och genomförs i ett rasande tempo, ett tempo som gör att man hinner få mersmak av hantverket men kanske inte färdigställa. Vill man ha mer får man själv boka en andra date. Vi kallar det för hantverks-speed-dating. Igen visar Neihaischen vilket fantastiskt center det är. Deltagarna är klart engagerade i primitiv eldning, täljstensslöjd och patrullvis slackline. De två första aktiviteterna sker inne i det helt fantastiska Keltiska huset som de byggt själva. Själv är jag otroligt stolt över att ha gjort upp eld med stål och flinta för första gången i mitt liv. Jätte stolt. Sjukt stolt.
Scoutprogrammet vid Neihaischen
Neihaischen ser sig själva som ett utbildnings-center för både scouter och skola. Ute-pedagogiken och friluftslivet är en viktig del, speciellt för skolorna, så man har satsat mycket på programmet bland annat genom att ha en anställd som sköter skog och program. Det program man har tagit fram handlar mycket om skog, natur och woodcraft, alltså hantverk av naturen. Elden är central liksom järnet. Man har järnframställning, smide, primitiv matlagning och eld-utan-tändstickor på programmet, inte helt olikt programmet vid Mount Nemo.
För en sisådär tio år sedan deltog man i Centre Managers Conference, CMC, som hölls vid Burg Rieneck och kom fram till att ett Slott är sjukt coolt att ha som scoutcenter, men vad gör man om man inte har ett slott? Man funderar igenom sitt naturprogrammet igen och kommer fram till att man aldrig jobbat med de sista europeiska urfolken, så ner till alla natur- och historiska- muséer och lär mer om Kelterna. Två år senare startar bygget av det Keltiska huset som åtta år senare är lite större än man först tänkt sig.
Allergier och medicinska problem
Den första workshop jag är med och håller i är Safety on Centers, vi tar upp den ofta förbisedda faran som medicinska åkommor kan utgöra, såsom allergier. Detta skall senare visa sig olustigt pricksäkert. Efter Safety On Centers workshopen så kommer en workshop kallad Belbin och vi avslutar hela kvällen efter middagen med My Centre My Country. My Centre My Country är en slags mini-mässa där alla scoutcenter får ha en liten, liten utställning och presentera sitt center. Ofta ingår mat och dryck i presentationen. Den här gången provar vi två nya idéer för My Centre, My Country.
Vi har en kollektiv presentationsomgång där vi tillsammans går runt och stannar vid varje centers lilla utställning och varje så får centret exakt 120 sekunder på sig att presentera sig vilket totalt tar ca en halvtimme att gå runt till alla center. Det var en väldigt uppskattad modell, bland annat för att den bröt is väldigt bra. Den andra innovationen var att lite senatre på kvällen så fick alla deltagare en europakarta och som man kunde gå runt med mellan centrena och bygga sig en scrap book av kartan. En intressant idé som vi skall förbättra lite. Efter My Centre, My Country så hade gruppdynamiken förändrats så nu pratade alla med alla. Äntligen. Det tog fam till klockan elva på kvällen att få ner alla deltagare till det Keltiska huset för avslutningsfika.
I underjorden med golfklubbor
Till Lördag 29:e Mars var planerad att vara den stora stadsbesöksdagen under seminariet, de unga förmågorna från Neihaischen hade fått i uppdrag att planera “stadsrundturen”.
Luxemburg är normalt en varm inbjudande stad så här års, men den här gången var den bara inbjudande. Glass kändes som det sista man ville äta. Vi kliver av lokalbussen inne i centrum, delas in i två grupper och så får vi en slags foto-orientering att följa och svara på frågor längs vägen.
Där finns trä-figurer att byta mot andra saker i kiosker och på marknader. Det tar inte lång stund så är vi i gång. Del ett av fotovandringen slutar vid den stora marknaden. Här kommer det vara obeskrivligt packat med folk på 1:a april marknaden. Vi äter vår medhavda lunch framför turistinformationscentralen och sätter sedan fart för del 2 av fotoorienteringen, sedan fika på ett varmt café (äntligen).
Katakomb dags. En guide väntar på oss vid ingången till en massa gångar under Luxemburg dit vanliga turister inte har tillträde. Där finns en spindelart som bara lever nere i gångarna. De är stora svarta spindlar som hänger i taket. Vi tar oss ner i underjorden tillsammans, även Amy som tillfälligtvis sitter i rullstol.
Guiden är otroligt kunnig och med bra sinne för vitsar men han pratar bara tyska. Vi får lära oss att på 1600-talet så hade militärerna tvättdag ungefär en gång i månaden. Var 12:e dag vände man därför alla underkläder ut och in. Det dracks kopiösa mängder med alkohol. Det tog ett par timmar för oss att ta oss igenom alla trånga gångar, gångar där man försiktigt duckade för alla spindlar, men tillslut så var vi ute ur underjorden och med benen fulla av begynnande träningsvärk.
Men det är inte slut än med denna udda dag i staden, för nu kommer golfklubborna som har varit med hela dagen till användning. Tydligen finns det en slags stuentikos sport kallad cross-golf i Luxemburg. Cross-golf förklaras enklast som att man tar ett par oanpassade golf-klubbor och bollar och så börjar man golfa i närheten av den stora dalgången som skär genom centrala Luxemburg. Om man med 100 slag kan ta sig till den överenskomna pubben får man en öl gratis. Jag har ladrig gillat golf, men cross-golf i brant nerförsbacke med stup på höger sidan var precis min sport. Minsta felslag och bollen riskeras att förlors för alltid någonstans på en brant bergsida eller så får man leta efter den de närmaste timmarna. En del lyckades landa bollen i det lilla vattendraget längst ner i dalgången och då flyter bollen iväg mot egna äventyr.
Det tog rätt lång tid att golfa, men det är ett bra sätt att lära känna en ny stad. Till sist kommer vi fram till puben, men vi blir inte kvar där så länge för snart går bussen hem till Neihaischen igen.
Väl hemma väntade middagen ett utmattat gäng arrangörer och deltagare, en middag som slutar med en lite otäck schweizisk-nötchocklad-incidens. Det gick bra den här gången. Ambulansen var på plats på 7 minuter och det var bara 8 minuter till sjukhuset där hälften av personalen var scouter. Dagen avslutades med Market-of-Possibillities workshop och sedan var vi alla för trötta för det Keltiska huset.
Purple Cow
Söndag 30:e mars drar vi igång med workshopen Purple Cow. Purple Cow var en av det där workshoparna jag inte visste om det skulle fungera bra eller inte men den unga skaran deltagare tog till sig det hela och i övningen som följde att hitta en Purple Cow för program eller annat på deras center så fullkomligt flödade kreativiteten. Min personliga favorit var stadsvandringen med uppgiften att hitta “den tråkigaste platsen i staden och fotografera sig själv där”. Helt underbart. Framåt eftermiddagen tog vi oss ut i solskenet och hade diverse energizers och kroppspårksövningar.
Kroppspråksövningarna var väldigt uppskattade och jag har en del favoriter, bland annat övningen där alla står på rad, tittandes varandra i nacken. Sedan skall man tyst från bakerst i ledet till främst i ledet föra en charad som illustrerar något. Alla måste vara tysta. Sen ser man hur bra denna visuella förklaring nått fram. Lite som viskleken för döva. Eftersom det är sista dagen med program har vi också utvärdering och det är ett gäng utvärderingsövningar av det mer engagerade slaget som Julia har satt ihop.
När kvällen närmar sig och det kurrar i magen så är det dags för avslutningsmiddag nere i Keltiska huset. Det är förstklassisg traditionsenlig Luxemburgsk mat och dryck. Till förrätt en speciell vitlökssoppa. Till huvudrätt perfekt grillad hjort som enligt sägnen är skjuten i närheten av centret. Till efterätt en speciell sorts yoghurt med tillbehör. För att inte tala om all dricka. Det finns ingen underhållning men en av deltagarn har med sig sin gitarr och spelar timme efter timme varnenda kväll i Keltiska huset. Akustisk gitarrmusik lyfter verkligen hela stämningen.
Hem vi far
Måndag 1:a April äter vi frukost tillsammans och så börjar en efter en av deltagarna att bege sig hemåt. Vissa av oss har ett sent flyg så vi har tid att besöka påskmarknaden i Luxemburg som precis har startat. Det är kallt, soligt och väldigt fullt med folk.
Maten, drycken och all support från Neihaischen har varit helt fantastisk. Köket har varit underbart. Stämningen har varit bra. Allt har löst sig. Jag är lyckligt lottad som sitter med i CMC planning team och får komma tillbaka till Neihaischen både i vår och i höst.
