Category Archives: ledarskap

Två-möten-i-ett mötesmall

Det är ofta som våra möten tar sådan tid att vi måste använda mötet efter för att avsluta det vi påbörjat, så varför inte göra en mötesmall som spänner över två möten. På det sättet får man in mer kontinuitet i verksamheten redan på planeringsstadiet.

Scouternas Natt 2011 – vår väg

Att nattsudda på en äng efter sen nattorientering, att få krypa ner i sovsäcken i en av eld uppvärmd kåta, att äta friluftsmiddag vid dukat bord med kandelaber och allt. Det är så vi på Spejarna genomför Scouternas Natt.

Vår väg

Vi har vårt eget sätt att deltaga på. Sättet vi i Spejarna genomför kontroller kan för utomstående te sig som en slags kaotisk diskussion som aldrig tar slut.Vår metod bygger på att stanna upp, tänka till, organisera och sen genomföra. Ta eldningen som är vår paradgren. Vi diskuterade säkert i 15 minuter hur vi skulle göra, vem som skulle göra vad, exakt hur elden skulle se ut. Skulle vi köpa en eller två plankor? Vi kom på delad första plats på kontrollen, inte för att vi var snabbast, men för att vi vann på att bara köpa två träbitar.

Om jag skulle illustrera den metod vi lär ut och som vi lever så ser den ut som nedan:

ILLUSTRATION FRÅN DROPBOX.

Det finns en sak vi på Spejarna tror på, och det är att lära för livet i scouterna, och vi tror att organisation är en sån sak. En annan sak är att musik och kultur är viktigt liksom att må bra och ha det bekvämt i fält. Så vi tränar inte inför Scouternas Natt, istället lagar vi mat, plockar ihop all möjlig utrustning och förbereder nattens fikastunder. Vi gör iordning inbjudan till Snårigaskäggen 2012 och fixar ved till kaminerna i tälten.

FOTON.

Det finns en sak till och det är det här med nattorienteringen. I år gjorde vi inte så bra ifrån oss för vi missade grovt på kontroll 2. Vi hittade den tillslut men vi hade fått mycket mer poäng om vi struntat i den och sprungit till mål så vi inte blev 25 minuter för sena. När man är ute på nattorienteringen har man ett val.

John Taylor Gatto har skrivit:

Indeed, the lesson of the bells is that no work is worth
finishing, so why care too deeply about anything? Years of bells will condition all but the strongest to a world that can no longer offer important work to do. Bells are the secret logic of schooltime; their argument is inexorable. Bells destroy the past and future, converting every interval into a sameness, as an abstract map makes every living mountain and river the same even though they are not. Bells inoculate each undertaking with indifference.

http://www.newciv.org/whole/schoolteacher.txt

Att lära för livet är att lära sig att jobb skall avslutas. Att lyckas är att fullfölja. Ett par poäng avdrag på en orientering är inte skäl nog att ta ett steg från den filosofin. Inte när vi stod på kontroll 2 och inte nu heller.

Det som förenar oss

En fredagkväll i november, allhelgona för att vara mer precis, då världen är sådär fuktig och mörk som den bara är på senhösten, då hänger jag på mig stora ryggsäcken och ger mig av mot centralstationen i Zurich. Billjettsystemet här i Zurich är oftast enkelt, men på just sträckan till Baden finns sju alternativ att välja på.

Från Zurich går regionaltåget mot Baden, det tar bar 30 minuter så är man där. I bröstfickan har jag en skiss av hur jag skall gå för att komma till scouthuset. En inte alltför precis skiss. Jag tänker att om jag går rätt de första tre korsningarna från stationen så bör jag hamna rätt. Rätt snart inser jag att den där snirkliga vägen på kartan, det är den där långa backen upp för berget. Det är bara att gå. Jag känner mig som patrullscout på haj igen, ut från staden, i okänd terräng, ut i mörkret. Jag följer kartan. Hittar till en badmintonhall, nu är jag nära. Studerar noga kartan och den stora pilen. Jag skall lite längre in i skogen, så jag lämnar de sista gatlyktorna och går ut i mörkret. Där finns ingenting. Pilen var inte så exakt ritad. Jag får gå tillbaka till badmintonhallen, och bakom den hittar jag till slut scouthuset.

Jag skall vara köksassistent och hjälpa Schweiziska scouternas internationella kommitee att få en bra helg.

Kökstjänst i en liten scout stuga

När du ger dig ut på resa i Europa och Världen, när du möter andra scouter med helt annan bakgrund, då kommer frågan vad det är som förenar scouter över hela världen. Jag tror det är viktigt att ge sig ut och resa, möta och fundera, det blir som en stor spegel man ser sitt eget engagemang och tankar genom.

Jag har efter det jag sett och varit med om kommit fram till att det som förenar oss scouter världen över är lagen, löftet, viljan att för bättra världen och scoutmetoden.

Den spegel som jag har tittat i säger att är den svaga punkten i scouting på hemplan var att vi kanske aldrig var riktigt överens om att i scouterna så går scoutmetoden först. Det kan tyckas självklart, men den ledartid jag ser tillbaka på, där var vi alldeles för pigga på att påpeka hur scouterna skall följa lagen och väldigt oengagerade i att påpeka att det vi ledare skall följa scoutmetoden. Tänk bara på hur många scoutlagar som vi tillverkat och hängt upp (jag med) och hur många metod-plankor vi tillverkat och hängt upp (ingen för min del).

Om det som förenar oss i världen är lagen, löftet, viljan att förbättra världen och scoutmetoden, då borde den kanske förena oss på hemmaplan också.

Två Pumpar 2016 – Eftersnack

Vi har passerat vårdagjämningen och mörkret lägger sig allt tidigare över stad och land. Det regnar inte mycket men nog för att fylla sista biten väg upp mot Vässarö med grodor och paddor. Bakom varje kurva och snår kan en älg gömma sig. Vi kommer fram till bryggan i Ellan utan att ha sett annat än grodor.

Generationer av scouter har grillat blöta strumpor vid elden.
Generationer av scouter har grillat blöta strumpor vid elden.

Efter att ha åkt båt genom tid och rum till Vässarö så tar vi oss upp till matsalen, det luktar skärgårdsskog. Kvällens stilla regn lägger sig till ro. I matsalen på ön bjuds det på förstärkt kvällsfika. Man känner att det är spänning i luften. Några lägerskolebarn som är på ön fotar scouterna. De har aldrig sett scouter förr. I natt skall många av de nya scouterna på avdelningen sova utan vuxnas närvaro för första gången i sitt liv. I ett fast vindskydd tillsammans med sina nya patrullkamrater, långt ut i skärgårdsmörkret tills solen väcker ön till liv igen.

På mitt skrivbord hemma i lägenheten ligger John Taylor Gattos bok Dumbing Us Down – The hidden curriculumn of compulsory schooling. Från boken tar jag med mig iakttagelsen att det för människan är naturligt att lära i grupper med blandade åldrar. Vår inlärning är designad för att lära av våra kamrater.

Det var mycket svårare de första tre åren av Två Pumpar. Numera är hajken relativt självgående. De äldre i patrullen lär de yngre, vilket ju var omöjligt i början. Jag satt i matsalen och hörde hur en scout som var ny på avdelningen frågade om hajken och jag hörde hur en tredje års scout svara detaljerat och engagerat, livligt och ingående. Jag hörde att han kunde hajken utantill. När en sådan scout leder patrullen så blir allt naturlig självgående. Vi har flera sådana scouter.

Ledarna leker med cykelkärrorna
Ledarna leker med cykelkärrorna

Jag tror ibland vi “ledare” ställer oss i vägen för lärande. Jag gör numera väldigt lite och det går bättre än någonsin tidigare. Jag brukar ställa frågan: vad är det som de inte kan lära av sina patrullkamrater eller av YouTube University? Jag ägnar mig åt att ständigt tänka hur jag borde bete mig som en trolig förebild.

Viskleken. Leken går till så att alla står i ring. Sedan låter man en person viska en fras i örat på den som står direkt till vänster om honom. Sedan viskar den personen vidare till nästa person osv. Till slut har frasen gått varvet runt. Det är jättekul att höra vad det blev.

Hajken Två Pumpar har nu gått i arv till nästa generations ledare. Det är också en slags visklek. Jag ville se vad som hänt.

Patrull vid lägerplats
Patrull vid lägerplats

Vi har varit på upptäcktsfärd länge nu. Vi har börjat hitta vägen fram. De första åren som ledare på avdelningen var inte våra bästa år. I efterhand har jag insett vikten av att blogga, att utvärdera, att skriva ner, att planera.Det är inte så att någon är skyldig att följa oss, men jag kan tycka att det tog på tok för lång tid att hitta fram. Om de ledare som kommer efter oss skall gå samma väg som vi, då kommer det att ta tid.

På väg hem
På väg hem

Vi måste skriva ett mycket bättre Två Pumpar häfte.

Än finns det tid.

Än brinner lägereldarna.

 

Fotnot:

Det är som det alltid har varit med materialet. Som ledare går det utmärkt att bränna två timmar i kåken och ändå inte få ihop ledarpatrullens patrullutrustning. Är det den förebild vi vill vara?

Blöta vedens övernattning

En gång för länge sedan, när en välsliten scoutskjorta hade färgen av en ljusblå maj himmel, för länge sedan när få hade datorer hemma. Mina föräldrar hade investerat i en Amiga 2000 som jag hade klurat ut hur man skriver på. Jag var i de senare tonåren och i scouterna så lärde jag mig av de äldre ledarna att man avslutar rutinmässigt varje arrangemang med en utvärdering. Det var så dom gjorde så vi tog efter. Utvärderar man rutinmässigt, då kommer man snart att lyckas mer och mer för varje gång. Jag kom på att om man först gör en ordentlig plan på papper och sedan lägger till utvärderingen på slutet, då kan man ofta återanvända planen.

Vedhuggning så mycket det går
När man inte leder övernattningen har man tid till kameran: vedhuggning flying style.

Det där med att utvärdera har häng med i alla år, likaså iden att man skall planera ordentligt och alltid skriva ner, för ingen skriver ner en plan i efterhand. På Spejarna när jag var ledare så blev nästa steg att ta fram en standardplan för avdelningsprogram. Den används än idag.

Jag blev inbjuden på hajk av nästa generations framgångsrika ledare nyligen, så jag packade ryggsäcken, tog med lite mat, startade bilen och körde till Åvastugan. Jag hade inte så mycket info mer än att det var Vikingatema på hajken.  Att hänga med som assisterande ledare är på ett sätt enkelt. Allt är klart. Program, mat, etc.

Mat indränkt i ägg
Mat indränkt i ägg

Där fanns mycket blöt ved, en sann eldningsutmaning. Helt färsk var veden, som vatten med ved-innehåll. På min egen utvärderingslista står att jag skall ta med motorsåg nästa gång.

Årsta-sågen
Årsta-sågen

Jag tror ju inte på att bedriva back-seat-driving, så jag tänker att jag skulle kunna skriva om hur vi utvecklade hajen Vandraren så långt det gick med hjälp av utvärdering, men jag tror jag redan gjort det.

Jag skulle kunna skriva ner min egen utvärdering av hajken, men det är inte jag som är i ledningen längre. Jag har alltid utvärderat min egen plan och mitt ledarskap, så vad är nu min plan? Vad är det som jag vill åstadkomma och hur då?

Livets erfarenheter vid vedbon
Lyssnande och stödjande ledarskap vid vedbon.

Nu när jag hänger med ut på hajk/övernattning med nya generationens ledare funderar jag på att vi kanske inte varit så bra på att föra vidare ett par saker.

  • De sju pelarna och vad det är vi vill åstadkomma.
  • Att planering på papper går att återanvända.
  • Att man utvärderar så slipper man repetera samma misstag om och om igen. Skriv gärna utvärderingen i slutet på planen.
  • Jag är inte säker på att vi tillräckligt ofta påpekar att ledarna gör ett riktigt bra jobb.

Vad lär man sig av att den som redan kan det gör det en gång till?

kampenarsta_frontlogo

Vi behövde kanske 30 skokartonger, så vi tog våra cyklar, satte på scoutskjortan och cyklade den 15 minuter kalla sträckan från scouthuset till skoaffären vid Skärholmens torg. Vi förklarade att vi behövde en massa skokartonger till en scoutkontroll. Vi vinglade hem på cykel med två välfyllda svarta sopsäckar var, fyllda till bredden med skokartonger.

Vi var kanske 16-17 år gamla, Tomas och jag, och vi hade fått i ansvar att göra en kontroll till Snårigaskäggen som Fruängen gått och vunnit. Kontrollen skulle handla om Scandinavia Star, båten som brann (jag tror fortfarande efterspelet pågår) och vi hade konverterat det hela till en eldningskontroll, så vi tillbringade ett gäng kvällar med att tillverka båtar av skokartonger i scouthuset. Att hålla i en Snårigaskäggen kontroll är otroligt lärorikt, fast man tänker inte på det när man gör det, men när man är klar så upptäcker man att man faktiskt lyckades göra en riktig kontroll för en massa lag och hantera allt från förberedelse till poängräkning och avslut. Det som kallas Learning by Doing.

Snårigaskäggen är en tävling där vinnarna arrangerar nästa års tävling. Det tog inte många år innan det var dags igen. Sätra scoutkår hade ställt upp med två lag i Snårigaskäggen, och även om  vårt seniorlag gick hårt ut för sista platsen i tävlingen och fick den så fick vi arrangera, för ledarna i kåren gick hårt ut för första platsen och vann. Det är inte ofta en kår vinner Snårigaskäggen oavsett om man håller prislistan upp och ner eller inte.

Tävlingen fick denna gång temat “president val”. Tomas och jag fick ansvara för en egen kontroll, vi valde att göra en kontroll där man skulle göra ett monument till minne av “siste presidenten”. Snårigaskäggen inträffar per definition på årets kallaste dag – sista dagen i Januari, så vi sattsade på att det skulle finnas mycket snö. Vår kontroll handlade i princip om att göra enastående snögubbar. Inte märkte vi att det gick jätte lätt för oss att organisera kontrollen, vi bara gjorde.

Snårigaskäggen planering
Snårigaskäggen planering

Snårigaskäggen är en tävling med glimten i ögat, en tävling som driver med andra tävlingar. Man skall ha kul och träffa kompisar. Det är ledarvård. Det är lek i guds (fria) natur. Det är också en av de bästa ledarutbildningarna sett från learning by doing metoden,  för när arrangemang är för seriösa, när förväntningarna är för höga, då satsar man bara på de som har bevisat att de kan arrangera en kontroll (långa bollar på Bengt).

Vad lär man sig av att den som redan kan det gör det en gång till?

På Snårigaskäggen så får ungdomarna prova eftersom vi inte längre är rädda att det blir fel – för det gör inget, för nästan ingen vill vinna och alla vet att det är så Snårigaskäggen arrangeras. Det finns ett fint ord för det här och det är informellt lärande.

Planen för kontrollerna
Planen för kontrollerna

När vi satsade på att vinna Snårigaskäggen 2011 så var tanken att våra scouter behövde utmaningen att arrangera. Det hela kom att bli den legendariska Situation Årsta.

Situation Årsta 2012 arrangerades av ungdomarna i Årsta (vi är nämligen en djupt splittrad kår) och det vackra i det är att vi tog in äventyrarna att hålla i egna kontroller.

Rekognosering av plats för kontroll
Rekognosering av plats för kontroll

Man kan reflektera över att Situation Årsta blev en sådan framgång och det med kontroller arrangerade av utmanare och äventyrare. Jag tror äventyrarnas “heminredning för hemlösa” var en av de bästa kontrollerna. Jag vill tro att när man som äventyrare klarat av en sådan sak, då växer man.

Eldningskontrollen
Eldningskontrollen

Det är nu 2016 och kåren är fortfarande splittrad. På ledarsamlingn efter jul fanns inget intresse att ens höra vad Snårigaskäggen är om man bortser från äventyrare, utmanare och de som alltid hänger med på Snårigaskäggen i kåren och så en ledare till. Bra tänkte jag, för det betyder att nu får ungdomarna växa igen. När alla utmanare och (jag tror) alla äventyrare tar tag i Snårigaskäggen, då blir det bra och alla lär sig massor. Tänk dig själv de äventyrare som i år hållit i egna kontroller från start till slut, och så har det har gått hur bra som helst. Jag önskar att alla fick se den glädjen, den stoltheten någon gång i livet. Stämningen efter Snårigaskäggen 2016 var på topp.

Kaffekontrollen
Kaffekontrollen

Huvud organissationen av Snårigaskäggen 2016 sköttes mestadels av 17-18 åringar. Om man kan arrangera en hel tävling med sina kompisar när man är 17-18 med en enda eldsjäl till scoutledare som driver på i början, då kan man gå hur långt som helst tror jag. De som var med som äventyrare och höll i kontroll 2012, de satt i tävlingsledningen 2016 och det är i dag centrala ledare på avdelningarna.

Samling i kassernen inför prisutdelningen
Samling i kassernen inför prisutdelningen

Det går inte att överskatta Snårigaskäggens potential som ledarutveckling för arrangerande kår och hur man kan använda Snårigaakäggen för att lyfta sin kår. Därför har jag alltid satsat på Snårigaskäggen och därför så ville jag inte sitta i tävlingsledningen i år, för det finns andra som måste få prova på det. Jag tror jag måste hitta mina egna nya utmaningar för att det skall vara learning-by-doing för mig också.

Poängräkning
Poängräkning

Alla som var med och arrangerade Snårigaskäggen 2016 – Kampen om Årsta – kan verkligen sträcka på ryggen. Mycket bra gjort och ett stort grattis till Vällingby som får arrangera 2017.

Vinnarna från Vällingby
Vinnarna från Vällingby
Festen är slut
Festen är slut

Alla landningar som man kan gå ifrån

För någon vecka sedan var det en nyhet i tidningen om ett litet plan som kraschat pga motorstopp kort efter start. Alla tre ombord överlevde och kunde ta sig själva ur planet. En journalist på platsen frågade en flygtekniker som var en av de första att komma fram till nedslagsplatsen för att hjälpa till efter kraschen:

Piloten måste ha gjort en bra landning?

– Alla landningar som man kan gå ifrån är bra landningar.

Det är ett sätt att tänka när man som ledare prövar nya saker, som att leda ett läger, eller tar sig an mer ansvar på avdelningen. Eller byta karriär. Allt behöver inte bli perfekt. Kan vi gå ifrån landningen så var det en bra landning.

365 steg över gatan mot ett personligt uttryck

“We are what we repeatedly do. Excellence, then, is not an act, but a habit”.
— Aristotele

Exhibit 1

Via PetaPixel: “Creative 365-Day Self-Portrait Project by a 17-Year-Old Photographer”. Brendon Burton startar ett 365-självporträtt-projekt och utvecklas allt mer i sitt fotograferande.

Exhibit 2

YouTube: “Girl Learns to Dance in a Year (TIME LAPSE)” Karen X. Cheng jobbar inte med dans men vill lära sig dansa, så hon startar ett 365-projekt att lära sig dansa och ser till att dokumentera det med videokamera.

Exhibit 3

Via PetaPixel: “How a 365 Project Changed My Life” . Marius Vieth startar ett fotografiskt 365-projekt som förändrar hans liv helt, hobbyn utvecklas så långt att han tillslut slutar sitt vanliga 9-5 arbete….

Exhibit 4

Via ByThom: Thom Hogan skriver i sin “teaching point” om hur mycket det pratas nyårslöften vid årets slut. Thom liksom många före honom uppmanar istället oss att ändra våra vanor. Att ta tag i våra vanor är hur vi ändrar vårat beteende långsiktigt.

Ett sätt är att starta ett 365-projekt.

Poäng

Jag har alltid uppfattat Lord Baden-Powell of Gillwell’s texter som att de understryker vikten av att odla goda vanor (tidigt i livet). Som att vara glad eller att vara hjälpsam (se lägereldsberättelse nr 20). Bortom hans texter, i den vardag jag växte upp i, så har jag återkommande upplevt ett skämtande på gränsen till löjeveckande över att hjälpa någon i vardagen. Det inneboende problemet med att göra hjälpa tanter över gatan referensen utan att förstå innebörden i idén om att förändra liv genom vanans makt är att det lätt blir ett spegelvänt uttryck för djup oförståelse för det ledarskap vi står för i scoutrörelsen (eller i alla fall stod för, allt kan förändras). En alternativ tolkning man kan tänka sig är att den gamla stammen av ledare utgick från att utveckla människans karaktär men att våra nutida ledare ser mer till utveckling av individens personliga uttryck, för ingen skrattar väl åt någon som gör ett fotografiskt 365 projekt och därigenom förändrar sitt liv?

Slutnoter:

  1. En orsak att läsa vissa foto-bloggar och fotoböcker är att inom fotografin finns utövare som kan ge djupa perspektiv på livet och tillvaron utifrån sitt hantverk och gärna gör det.
  2. Påpekas bör att i orginal så skrev Lord Baden-Powell om att hjälpa damer och barn över gatan eller hitta vägen. Av någon anledning stryks alltid barn ur sammanhanget och damer blir till tanter när referensen till att hjälpa tanter över gatan görs.

The Sports Photographers Doctrine

En av mina favoritsidor på nätet om fotografi är Tom Hogans sida, mycket för att man lär sig så mycket mer än fotografi. Nyligen skrev han om  Learning from Others (Sports Photographers) där följande prinicper om sportsfotografi sammanfattats likt the The Bill Parcels Doctrine.

  1. What’s likely to happen?
  2. What do I want to happen?
  3. Where do I want to be when #1 or #2 happens?
  4. What do I need to capture it?

Översatt till svenska:

  1. Vad kommer troligen hända?
  2. Vad vill jag att skall hända?
  3. Var befinner jag mig bäst när #1 och #2 händer?
  4. Vad behöver jag för att fånga ögoblicket?

Ser lite ut som bra råd för livet tycker jag.

 

Äventyrskursen

Ers bloggare rekommenderar av erfarenhet en kurs om året till ledare. Det ger inspiration och idéer så man håller sig glad och motiverad genom även långa tunga år (om nu sådana skulle inträffa).

Den kurs jag kanske mest av allt vill rekommendera är Äventyrskursen av Vargarna.

Om du inte känner till den – ta reda på mer

Om du funderat på att anmäla dig men inte gjort det – nu är tiden inne att anmäla dig.