Fem ledare och elva scouter njöt av livet en hel helg i mitten av september. När marken är torr, veden är torr, solen skiner, vinden vilar och lufttemperaturen är 20 grader. Då är det svårt att lida.
Septembersol över sommarvarm granit
Första kvällen var alla lite sådär uppe i varv som man är när man landat på ett nattsvart Vässsarö, ätit sin kvällsfika och skall bege sig med sin julgrans-inspirerade packning till patrullens fasta vindskydd. Ut i mörkret.
En hade glömt sitt liggunderlag hemma och en hade tappat bort sin sovsäck. Det gick ändå.
Första nattenLägerelden
Lördag förmiddag så möts vi alla för att bygga läger uppe runt norra ängarna. Det badas flera gånger om och inte behöver vindskyddet se speciellt avancerat ut i sommarväder. Ett gäng scouter flätar ihop sina hår. Jag får tid att gå ut i skogen och göra instruktionsvideor. Helt magiskt så lyckas maten med att laga sig själv.
Mer bad och sedan tårta. En scout fyller år och firas av vid lägerbålsplatsen. En yngre scout med en stor kniv i handen filosoferar “har ni tänkt på hur mycket godare mat smakar när man äter den från kniv?”
När jag strosar upp mot matsalen för att prata med öledningen slår det mig att bara den som tror på förändring hos människan kommer att få vara med och se förändringen. En självuppfyllande profetia.
Helgen fortsätter. På kvällen blir det lägerbål (nästa gång kanske vi skall öva gitarrspel iförväg) och på söndagen en del övningar. Sen packar vi ihop och ger oss av hemmåt.
Alla nya scouter på avdelningen har fått sitt spejarmärke och även en väldigt konkret introduktion till äventyrarscouting. Att man först och främst löser problem i patrullen, inte genom att ideligen fråga ledarna. Eller att på Spejarna så slutar hajken först efter att materialvården är klar efter att man kommit hem till scoutgården.
Ers bloggare rekommenderar av erfarenhet en kurs om året till ledare. Det ger inspiration och idéer så man håller sig glad och motiverad genom även långa tunga år (om nu sådana skulle inträffa).
Den kurs jag kanske mest av allt vill rekommendera är Äventyrskursen av Vargarna.
Fredag kväll. Jag tar bilen direkt från jobb till det grå betonggaraget där släpet skall finnas som vi skall låna för att köra allt material till helgens tävling. Nycklarna är borta. Killen som hade släpet innan har “fickat” nycklarna och gått hem för dagen.
Fast forward.
Det är lördag morgon och man har sovit alldeles för lite. Klockan är 06:00 när transistorradion börjar låta. Det är knappt så man kommer ur sängen. Uppe vid scoutgården väntar ett fullpackat släp som bara skall hängas på bilen. Något försenad, på väg mot Lida längs Huddingevägen som precis har vaknat till liv står farbror Polisen och vinkar in alla för alkoholprov. Kartan stämmer inte riktigt med verkligheten när jag skall till kontroll D1 för att lämna material. Efter ett snabbt besök på D1 far jag till Lida för att lämna bilen och släpet. Jag tar min cykel som jag har tagit med tillbaka till kontroll D1. Det är en halvtimmes cyklande på vägar fulla med hopplöst grovt singel genom ett höstvackert södertörn. Väl vid D1 får jag instruktion att ta mig till D2.
Kontroll D2 är eldningskontrollen. Mitt i ett blåsigt sandtag står vi. Blåst sätter eldningskunskaper på prov, men det gör även de många stigarna i tallskogarna som omger oss. Lagen kom mervandrande till D2 från alla tänkbara håll, så uppenbarligen är det inte bara jag som hade lite problem med kartan.
David från Älvsjö genomförde eldningskontrollen på exemplariskt vis med sin patrull. För det första så diskuterade han igenom med sin patrull hur uppgiften skulle lösas och så kom man i patrullen gemensamt fram till att den extra vedbiten som kostar 30 sekunder tidstillägg skulle användas så att fler i patrullen kunde jobba. David måste ha vetat att detta inte var optimalt, men scouterna fick bestämma. Kudos. Sen sätter sig alla tätt ihop med ryggarna mot vinden och gör kontrollen tillsammans. Redan från starten räknar man högt blås-tackten tillsammans. Efter 1 minut och 18 sekunder så har David tänt elden som han startar i sina eldningshandskar. Efter 5:01 kokar såpvattnet över. Det är kanske den bästa tiden på hela kontrollen. Jag är helt säker på att Davids scouter hade en riktigt rolig Scouternas Natt. Tilläggas bör att jag möte många bra ledare som verkligen jobbade med sina scouter, det var överlag en väldigt bra stämning på Scouternas Natt 2012 och jag hoppas fler får vara med och dela framöver.
Från kontroll D2 var vi ett gäng kontrollanter som tog oss till kontroll D6b efter att de flesta lag passerat kontroll D2. D6b var knopkontrollen. Det behövdes inte så många kontrollanter för grupperna kom spordiskt. Snart kunde jag bege mig hem till nattplattsen.
Höstmötker
Höstmörkret lägger sig och det enda som kan göra mörkret än mera svart är regn. Regn, regn, regn. Som tur var lyste motiosspårets kalla kvicksilverbelysning hela kvällen, för hela kvällsslingan regnade det. Tomas och jag hamnade på kontroll K4 på plats fyra (fast det skulle ha varit kontroll 5, men man flyttade kontrollerna lite ad-hoc i sista sekund…). K4 var en av många papperskontroller. Svars papper och regn har aldrig varit en bra kombination. Ett tält hade man som grupperna kunde vara i och svara på frågor, men det räckte bara till två banor. Jag hade med min egensydda tarp som vi satte upp och så hade vi fyra banor på K4.
Efter kvällslingan väntade det bästa på Scouternas Natt – Nattorientering med efterföljande bastu. Vi kunde inte delta för vi hae vårt kvällsfik att göra iordning i Örnsbergs stora kökstält. Till nästa år har jag en idé och det är att flytta fiket till bastun. Då kan man hålla fiket bortom lägerängen och samtidigt ta hand om bastun åt tävlingsledningen. Dessutom, det är ingen idé att komma till fiket förän efter nattorienteringen hursomhelst.
Prylar
Det är en sak att vara ute när solen skiner, en annan när dethellregnar. I år spealde friluftsteknik och friluftsprylar lite större roll.
Jag klarade mig bra. Ytterplagg i 60/40 bommul/polyester blandning är fortfarande bland det bästa man kan göra. Det är ungefär det som Fjällräven använde till tältväv och sen i kläder under namnet G1000. Idag sys våra Tentipis i 60/40 väv. Mina T&P Forest byxor för runt 600kr är gjorde i 60/40 liksom min TP-X Gjuse anorak. Jag hade med mig mina helt nya regnkläder, ett Didriksons Cirrus-set för jag har gått ifrån att använda andas-material efter lite väl många andas kläder som tappat funktionen efter några år. Fötterna håller jag torra med ett par klassiska Lundhagskängor.
Övrigt
Det tar så mycket tid att vara kontrollant att det nog inte skall kombineras med ground support.
Tack
Tack till Örnsberg som hjälpte till med tält till fikaverksamheten.
Stort tack till tävlingsledning och alla kontrollanter.
Man hinner knappt bära ut all utrustning förrän höstmörkret har lagt sig över fotbollsplanen och duggregnet hotar i luften. Ett ny-gammal ledarteam har tagit över ledningen av Spejarna. Själv är man inkallad för att gästspela som man säger. Det är träning inför Scouternas Natt.
Avdelningen har tre fulla patruller, hajken Två Pumpar genomfördes med rekord-många deltagare. William meddelade eftteråt att hajken var för softcore. Man är impad.
I helgen är det som sagt Scouternas Natt och man skall vara kontrollant och rodda base camp. Det blir Volvon med släp för vi skall försöka fixa lite caféverksamhet och samkväm på lördagsnatten.
Redan nu kan jag säga att det massiva bildmatrialet får vänta tills efter sommaren. Nu till saken. Våren 2012 hade vi på Spejarna en paddelhajk och den här gången blev det inte gamla kända paddelvatten utan vi drog mot nya hajkmarker. Nittälven i närheten av Kopparberg. Veckan innan vi skulle iväg och satt och funderade på saken så dyker det upp ett inlägg på Utsidan om problemet med att paddla Nittälven denna vår. Vi såg det mer som en utmaning än en varning. En utvarning.
Lite kort om hajken i kronologisk ordning.
Dag 0
Handla kanske inte på Mathem. Ingen vikt anges på hemsidan så mängdning är knepigare än att gå till stormarknaden och alla ingredienser fanns inte så det blev ändå en tur till stormarknaden.
På kvällen hade vi det sedvanliga elände med att plocka ihop utrustning i lokalen. Vi ledare blev lite imponerade av kabelskalarna som använt sina intjänade pengar till att bland annat köpa en egen kökslåda att ha på hajken. Imponerad.
Dag 1
Samling vid lokalen, men problem med vårt släp. En ledare hoppade av och en av scouterna hade en liten hälso-issue som gjorde att den inte kunde komma. Vi blev 7+7 scouter och inget släp så vi fick precis plats i bilarna med all utrustning. Trångt var det.
Packning av hajkmaterial
Det blev en lång färd mot Uvbergsbron, vi kom fram i gråväder och moln och kyla (vilket skulle visa sig vara lika bra väder som följande juni månad). Vid Uvbergsbron var redan SMU scouter på plats.
Vi kom såklart iväg senare än alla andra men vad gör väl det. Vi tog oss nerför Nittälven och övernattade i Dansarbacken. Lätt regn. Iskallt bad. Ett coolt hus med slaget gräs i. Två små kanadagäss-ungar dök upp och de fick snart namnen Ben och Len. De verkade sakna föräldrar och letade efter ett varm hem. Det råde en viss panik i ena patrullens läger så tillslut fick en ledare rycka ut och bygga ett provisoriskt hem av en kofta till Ben och Len. Sen kunde alla sova.
Nittälven uppströms vår startplatsKanadagåsungarna Ben & Len
Dag 2
Den andra dagen är tyngst. Dagen började med regn och vi hade bestämt att inte ta det för hårt. Vi lunchade vid en stor betongbro och fick lite break i regnet. SMU-scouterna passerade och paddlingen i forsen under bron såg rätt enkel ut. I alla fall från ovansidan.
Älven hade precis så högt vattenstånd att man klarade forsarna så här i mitten på maj. Vi började paddla där björkarna inte ens slagit ut och slutade där de slagit ut i full blom. Nittälven är bra att börja forspaddla i för ingen fors är större (i alla fall i år) än att man kan vada i den. Kör man fel, eller kör man fast eller välter man så är det bara att hoppa ur kanoten och rätta till problemet. Forspaddlingen blir till learning by doing. Det var f.ö. n kanot som utmärkte sig denna paddling med att hela tiden köra fast, så de som paddlade den badade mest hela paddlingen.
Första nattplattsen
Efter andra dagens lunch så klarnade det upp lite och vi drog vidare till nattplatsen vid ???? Nattplatserna var överlag trevliga, där fanns trevliga toaletter, ved, eldstäder och fasta vindskydd. Väldigt välskött.
PaddlingAndra nattplattsen
Dag 3
Som vanligt så kom vi iväg sent, men vid det här laget hade vi börjat att dra ifrån SMU-scouterna (som alltid valde att övernatta där vi inte var) så vi han först till Nittbo för lunch och vila inför nattpaddlingen. Det här med matplanering är intressant. Om man skall göra klumpoahr och väljer att elda (ooops) upp all sin matolja och göra slut på sin sylt, då blir det lite väl lite mat med klumpoahr.
Nittbo
Efter vila, chokladbanan och sockerkaka så drog vi vidare för lite nattpaddling. Vi drog över sjö i motvind. Humöret på topp. Det här med PMR-radio när man nattpadlar över öppen sjö är riktigt trevligt. I alla fall när scouterna sprider sig som en hagelsvärm över sjön och väljer den hårdaste vägen mitt på sjön i full motvind och inte längs kanterna enligt principen ‘vi har kört hardcore rakt på alla hinder hitills och det tänker vi inte sluta med’.
Sista nattplattsen
Vi kom fram till badplatsen som var vår slutdestination i så mycket mörker det kan bli i maj. Vi slog upp våra tält (njae, scouterna sov i det fasta vindskyddet) men det fanns ingen ved. Det löste sig. Vi gjorde sockerkaka under tarpen vi spänt över bordet vi hittat och fikade oss till sömns.
Vi gjorde rätt som valde att inte alls paddla sista dagen. Man kör nattpaddling , packar ur och leker på morpogonen samtidigt som man rengör kanoterna.
Dag 4
Lång bilfärd hem. Så skönt att vara hema och sova igen.
Slutnoter
Vi hyrde kanoter av Bergslagens kanotcenter (tror jag). De var väldigt bra att ha att göra med.
Vi på Spejarna försöker lära för livet och kommunikationsteknik hör definitivt dit. Den här paddlingen hade många av ledarna med sig små PMR-radios. Relativt billiga PMR-radios är riktigt trevligt att ha. I Nittälven är rimligt avstånd mellan första och sista kanoten i en större grupp inte större än PMR-radionas räckvidd.
Visst kan man använda mobil, men:
Alla hör inte varandra.
Det är billigare att vattenskada en PMR-radio än en mobil.
PMR-radios har ofta bättre batteritid om man släpar med sig ett extrabatteri. (ok, den här punkten kan debateras…)
Om man stoppar in sin PM-radio i en plastpåse med klämma och använder en monofon kan man vattenskydda sin kommunikation effektivt. Dock råkade Tomas ut för att ha doppade sin monofon i vattnet och då kortslöt monofonen PTT-knappen och radion gick in i TX-läge tills en var rätt varm och batteriet var slut.
Det är roligare.
Mobilteckning är inget problem.
Radiokunskap är att lära för livet.
Praktisk kommunikation är också bra att leka in.
Lunch vid sjöns ände
Uthyraren skickade inte med tvättsvamp, till nästa gång skall vi definitivt ha med en extra hink, tvättsvamp och öskar. Det blir mycket vatten i kanoten när det ösregnar och man kall ta sig över en fors.
Till sist. En av de häftigaste paddlingarna någonsin.
En gång för länge sedan fanns en busshållplats vid Ringen där den nu rivna BP-macken låg. Varje dag satt de där på bänken vid busshållplatsen, alkoholisterna, för från bänken var det nära, både till bron som ledde till Eriksdalsbadet och till systembolaget i Ringen. Under bron, som nu är riven, var det många som sov. Sen fanns de dom på bänken som inte hade råd med fina grejor, de drack T-röd rakt av. Det är inte som jag hittar på, det var det jag såg de första veckorna som sommarjobbare när jag var 15 år och skulle städa söder.
Några år senare låg Sveriges då största fabrik för anabola steroider tvärs över gatan från det hus i Årsta i vilket jag flyttade in i för några år sedan. Vera, som var min granne när jag flyttade in, hade fler historier att berätta om mina kvarter i Årsta men de lämpar sig inte riktigt i denna skrift.
För någon månad sedan, mitt i natten, väcktes jag av en pundarbil utan avgasrör som gasade vilt, det var det biljakt ute på parkvägarna vid Årstaliden. Om somrarna bor kabelskalarna i skogen så man tänker sig för var man lägger orienteringskontrollerna när man skall öva i Årstaskogen. Allt detta har hänt och mycket mer i Årsta så det var så hemlöshets och uteliggartemat till Snårigaskäggen 2012 uppstod.
Test av slangnings-kontrollenFest på bänken
Vi har haft väldigt roligt medan vi hittade på alla stationer och spelplansidén. Det var länge sedan vi var så många på Snårigaskäggen och jag hoppas ni alla hade kul och fick möjlighet att umgås med varandra mellan lagen, det var i alla fall målet för prylbytarövningen. Jag hoppas också att ni som deltog någon gång bortom alla skratt, spektakel och glada miner tog er en funderare på verkligheten bakom kontrollerna. Ta fem minuter och sök lite på internet ikväll efter mängden mat som slängs i Sverige. De ingredienser som ni fick på stationen gourmetmatlagning ur soptunnan fick vi från en grosshandlare ur backen med ursorterad mat som inte skulle säljas.
Test av kabelskalning
Tack till alla som kom, alla arrangörer och speciellt tack till Stockholms polisen för gott tålamod 🙂
Utmanare (och någa rover- scouter) i kåren gick just och vann både skäggrpis och 1:a pris i arrangemanget Snåriga skäggen!
Snåriga skäggen är en tillställning som driver med oss själva och tävlingsscouting och som går ut på att man har inte roligae än man gör sig.
Tävlingsgrenarna är enkla och inte alltid rättvisa. Mutor, svågerpolitik och godtycke är vanligt. Alla deltagare förväntas i förväg tillverka ett skägg som bärs under tävlingens gång och skägget bör anknyta till tävlingens tema. Övrig utklädnad och spex premieras. Bästa skägg vinner det åtråvärda skägg-priset. Ju mer man klär ut sig ju roligare har man. Och på kontrollerna kan man tävla som man vill.
Det är även riktigt kul att arrangera Snårigaskäggen eftersom deltagarna alltid är på gått humör och inte direkt förväntar sig perfekta kontroller och exakt poängräkning. Bara alla bjuder på sig själva. För vi har aldrig roligre än vi gör oss.
Idag hade kåren kårplanering och vi bestämde bland annat att överge planen på Camp-in-Camp på Sjöröd. Det finns många orsaker men enklelt kan man säga att vi tror inte vi hade klarat av den stora arbetsbelastningen och att Sjöröd verkade inte kunna erbjuda den typ av läger vi sett fram emot.
Kåren har efter ett snabbt utvärderande av alternativen bestämt att åka till Vässarö under den lägerperiod som kallas 60 degrees north. Vi kommer att åka med samtliga avdelningar och tiden är preliminärt bestämd till 30:e juli till 6:e augusti.Vi tror att 60 degrees north är det läger som kan erbjuda oss lite internationell festival känsla även om vi inte är på Jamboreen.
Beach Volleyboll för alla
Skogs-Röjv vid bastun
På kårplaneringen bestämdes även andra viktiga datum, bland annat kårstämma, kåravslutning och kårhelger våren 2011, ta en tid på Scouting i Årsta almanackan för datum.
Disclosure
Ers bloggare är aningens jävig eftersom han sitter i programgruppen för 60 degrees north och brukar jobbas som programledare på Vässarö. Även andra ledare från Årsta Scoutkår sitter med i programgruppen för 60 degrees north.
Julen rycker allt närmare, men på en av tomtenisarnas forskningsstation verkar något ha hänt. Den svarar inte längre på radioanrop.
Så började vårt äventyr med att Tomtepolisen kom till avdelningen för att be om hjälp med en expedition till forskningsstationen eftersom att så många tomtenissar är upptagna med tomtebestyr.
Tanken var att vi skulle fortsätta temat med en äventyrsövernattning, men det gick inte så bra med temat. Det blev en rätt vanlig övernattning. Att det inte blev så bra med temats genomförande är för att ledare hoppade av övernattningen i sista sekund och för att planeringen i princip varit obefintlig. Tyvärr. I alla fall tänkte jag klargöra storyn lite närmare och lämna lite utvärderingspunkter och tips för framtiden.
Det var tänkt att vi som avdelningsprogram i förväg skulle ha tillverkat tomteskägg och andra utklädnads-attiraljer, för då kommer man med i temat bättre. Storyn var att vi i början av övernattningen skulle smyga mot den övergivna forskningsstationen i mörkret och ha tomteutklädnad på oss för att inte väcka misstänksamhet i tomteskogen. Väl framme skulle vi återstarta stationen och hitta en dagbok (den dagbok Kevin skrev på lördag eftermiddag och som hittades i stora salen).
Storyn fortsatte med att i Åva träsk hade den snälla Tomten börjat undersöka brytning av kraftfoder till renar och tomtenissarna som hade varit på forskningsstationen hade forskade på vad som gjorde att renarna blev så starka. Givetvis ruvade Åva träsk på en mörk hemlighet. I träsket hade nissarna råkat gräva upp en gammal elak tortyrvänlig jultomte. Den tortyrvänlige jultomten rymde och började ställa till allsköns problem men framförallt hade han satt igång att göra elaka julklappar att använda som bete för att fånga småbarn. Därför behövde vi tas oss ut i de osäkra lappmarkerna och i löndom sno julklapparna och förstöra om. Som skydd mot den tortyrvänlige jultomten och hans hantlangare fungerar pepparkakor. Som kors mot vampyrer.
Om du nu undrar var alla dessa idéer kom ifrån så hål ltill godo med följande:
Jag vill också passa på att uppmärksamma att de scouter vi har på Spejarna gjorde en fantastisk insats i Åva under helgen och jag är mycket imponerad över vattenhämntning, vedhuggning, matlagning, upptåg och det goda humöret. Plus mycket mer.
God Jul och Gott Nytt År!
Ps. Utvärderingspunkterna
Det finns inte tid att planera när man väl är i Åva. Ledarna är för trötta på fredagen och det tar tid att starta forskningsstationen. Tid att planera, det finns det på söndag kväll.
Diskhandskar för disk och gummihandskar för toarengöring är bra att ha med
Äventyret behövde verkligen ett orakel. Det hade underlättat på lördagskvällen.
Vi borde lägga upp GPS-koordinater för Åvastugan på hemsidan.
Elen tog slut på lördagkvällen
Det är rätt att börja med minst ett möte i förväg då man gör sig utklädnadsutrustning, vi måste bara göra det mer genomarbetat.
