1: försök komma på själv vilka de är. När jag satt och skrev det här inlägget kom jag på 6 stycken och sedan tog det stopp…
2: Vilka två av de sju pelarna är viktigast för dig och hur kom du fram till det? (ibland kallas det för de sju elementen i scoutmetoden)
3: På vilket sätt jobbade du med de två pelarna på ert senaste möte/arrangemang/hajk?
4: Vilka pelare är svagast i er grupp? Hur kan det komma sig och vad skulle man kanske eventuellt göra åt saken?
Här är mina svar:
Pelarna:
Lag och Löfte
Viljan att förbättra världen
Learning by Doing
Lyssnande och stödjande ledarskap
Känsla för naturen/woodcraft/vårt hem
Internationellt
Cermonier
Patrullsystemet
2: Learning-by-doing och Lyssnande och stödjande ledarskap
3: Hängde med scouterna i köket och lyssnade på deras inställning till huvudvärkspiller
4: Cermonier och Viljan att förbättra världen.
Nu tänker du säkert att jag listade åtta punkter och att de inte stämmer med Wikipedia. Eller någon annan källa du slagit upp i.
Alla år i scouterna har lärt mig att vi måste diskutera vad som är poängen och kärnan med verksamheten. Det är inte den exakta formuleringen som är det viktiga så länge vi i det dagliga arbetet inte jobbar med metoden överallt och hela tiden.
Tre scouter står vid en av de svarta tavlorna. En scout pekar på en bild och en annan scout berättar någon historia och vad de varit med om med stort engagemang för en scout som inte var med. Någon pekar på ett fotografi medans berättandet fortgår, ett av många fotografier som sitter uppsatta på en av de svarta tavlorna.
Iden till de svarta tavlorna fick vi efter en av alla våra julmarknader, julmarknader i scouterna kan lätt bli hel-foksuerade på pengarna och totalt glömma bort allt vad scouting är. Vi byggde de svarta tavlorna för att visa upp för alla andra vad vi i scouterna gör, hur kul vi har och vad scouter klarar av. Det blev ett sätt för scouterna att få berätta sin historia, för när man sätter upp massor med bilder på scouterna och vad de gör, då berättar de mer än gärna för sina scoutkompisar och kompisar när de samlas kring tavlorna. Historierna sprids och så kommer det plötsligt fler kompisar till scouterna.
—
En svart tavla är asfaltboard som man limmat på en träram. Träramen mäter 120×110 cm vilket råkar vara måttanpassat för bakluckan på en Volvo 945. Det svåra är att bygga träramen. Vi fick hjälp av en snickare, för det man behöver är de rätta verktygen. En “Dominofräs” närmare bestämt. Träramen består av träplank, hyvlad på ena sidan som sågats med 45 graders hörn. En tavelram helt enkelt. Man behöver en bra gersåg för att få till hörnen. Nästa problem är att limma ihop ramen. Vi hade tur och fick hjälp med en “Dominofräs” av snickaren, men en sådan kostar massor med pengar. Har man ingen dominofräs så kan man pröva en av två vägar. Ett är en så kallad Kreg Jig https://www.byggahus.se/forum/mobelsnickeri/164697-platsbyggda-bokhyllor.html , det andra alterntivet är att skippa träramen och limma asfaltboarden på en OSB skiva. Det blir bra mycket tyngre men det kan göras med bara en bra cirkelsåg (fast sänksåg gör livet mycket enklare).
Asfaltboarden skärs till med mattkniv.
Att limma fast asfaltboarden i ramen görs enklast genom att lägga asfaltboarden på golvet med framsidan neråt. Lägg gärna papper under för att ta hand om limrester. Limma nu ramen “ovanpå” asfaltboarden och slutligen så ställde vi möbler, tyngder mm ovanpå ramen så den var under press medan allt torkade ihop.
Vi har passerat vårdagjämningen och mörkret lägger sig allt tidigare över stad och land. Det regnar inte mycket men nog för att fylla sista biten väg upp mot Vässarö med grodor och paddor. Bakom varje kurva och snår kan en älg gömma sig. Vi kommer fram till bryggan i Ellan utan att ha sett annat än grodor.
Generationer av scouter har grillat blöta strumpor vid elden.
Efter att ha åkt båt genom tid och rum till Vässarö så tar vi oss upp till matsalen, det luktar skärgårdsskog. Kvällens stilla regn lägger sig till ro. I matsalen på ön bjuds det på förstärkt kvällsfika. Man känner att det är spänning i luften. Några lägerskolebarn som är på ön fotar scouterna. De har aldrig sett scouter förr. I natt skall många av de nya scouterna på avdelningen sova utan vuxnas närvaro för första gången i sitt liv. I ett fast vindskydd tillsammans med sina nya patrullkamrater, långt ut i skärgårdsmörkret tills solen väcker ön till liv igen.
…
På mitt skrivbord hemma i lägenheten ligger John Taylor Gattos bok Dumbing Us Down – The hidden curriculumn of compulsory schooling. Från boken tar jag med mig iakttagelsen att det för människan är naturligt att lära i grupper med blandade åldrar. Vår inlärning är designad för att lära av våra kamrater.
Det var mycket svårare de första tre åren av Två Pumpar. Numera är hajken relativt självgående. De äldre i patrullen lär de yngre, vilket ju var omöjligt i början. Jag satt i matsalen och hörde hur en scout som var ny på avdelningen frågade om hajken och jag hörde hur en tredje års scout svara detaljerat och engagerat, livligt och ingående. Jag hörde att han kunde hajken utantill. När en sådan scout leder patrullen så blir allt naturlig självgående. Vi har flera sådana scouter.
Ledarna leker med cykelkärrorna
Jag tror ibland vi “ledare” ställer oss i vägen för lärande. Jag gör numera väldigt lite och det går bättre än någonsin tidigare. Jag brukar ställa frågan: vad är det som de inte kan lära av sina patrullkamrater eller av YouTube University? Jag ägnar mig åt att ständigt tänka hur jag borde bete mig som en trolig förebild.
…
Viskleken. Leken går till så att alla står i ring. Sedan låter man en person viska en fras i örat på den som står direkt till vänster om honom. Sedan viskar den personen vidare till nästa person osv. Till slut har frasen gått varvet runt. Det är jättekul att höra vad det blev.
Hajken Två Pumpar har nu gått i arv till nästa generations ledare. Det är också en slags visklek. Jag ville se vad som hänt.
Patrull vid lägerplats
Vi har varit på upptäcktsfärd länge nu. Vi har börjat hitta vägen fram. De första åren som ledare på avdelningen var inte våra bästa år. I efterhand har jag insett vikten av att blogga, att utvärdera, att skriva ner, att planera.Det är inte så att någon är skyldig att följa oss, men jag kan tycka att det tog på tok för lång tid att hitta fram. Om de ledare som kommer efter oss skall gå samma väg som vi, då kommer det att ta tid.
På väg hem
Vi måste skriva ett mycket bättre Två Pumpar häfte.
Än finns det tid.
Än brinner lägereldarna.
Fotnot:
Det är som det alltid har varit med materialet. Som ledare går det utmärkt att bränna två timmar i kåken och ändå inte få ihop ledarpatrullens patrullutrustning. Är det den förebild vi vill vara?
Varför göra sig obekväm i kåren, på kårstämmor, i styrelsen mm och försöka driva förändring? Seth Godin säger det bättre än jag kan. Därför att Non-Profits har ett uppdrag att åstadkomma permanent förättring via permanent förändring.
Seth Godin har något viktigt att säga dig. En historia att berätta. The Icarus Deception. Om hur Icarus (Ikaros) myten förändrades för att få oss att inte utveckla oss själva, utan välja att sitta stilla i båten.
Se Podcasts, live events and more… Podcastarna som länkas till är rätt bra, givetvis med lite upprepning eftersom Seth vet vad han vill få fram.
Vi har nämnt John Taylor Gatto här på bloggen förr om någon minns det. Seth Godin är inne på liknande tankar.
Det här är viktigt för mig, för det handlar inte bara om vad skolan egentligen är till för utan också om vårt sätt att leda och vårt förhållande till konst och kreativitet i scouterna.
“If it’s work, they try figure out how to do less, if it’s art we try to figure out how to do more.”
Vattnet forsar plötsligt in från ett hål i botten av den rätt stora rodbåten. Patrullen tar förhoppningsvis snabbt tag i en av kilarna ur hinken med kilar och en trähammare, sen pluggar de igen hålet. Det tar inte lång tid innan instruktören längst bak i båten öppnar nästa ventil och än mer vatten läcker in genom nya läckor.
Försök att plugga igen en läckande båt
Övningen slutar som oftast med blöta lyckliga scouter i en båt som kanske sjönk. Vattnet pumpas ur och nästa patrull får prova.
Förhoppningsvis har patrullen också lärt sig grundprincipen för att rädda ett sjunkande skepp. Laga hålen först, innan man ställer sig och öser ur vattnet. Lös roten till problemet först, sen symptomen.
Om man inte lyckas lösa roten till problemet, det som gör att båten sjunker, så är inte rätt lösning att övertyga alla ombordvarande att allt är ok och att man hursomhelst kan stanna i båten. Då vidtar istället en säker och ordnad evakuering.
Nu är Sätra scoutkår som jag skrev om tidigare i Faller Sätra scoutkår vilande och därmed har verksamheten uphört. Inte bara vilande, för nu har hyreskontraktet sagts upp och kårmaterialet skingrats.
Patrullådorna som generationer av scouter använt
Sätra Scoutkår, grundat 1968 om jag minns rätt
Boden töms på det sista
Övervåningen, speciallbyggt med lyor och seniorlya.
Man kan fundera på vad som kunde ha gjorts annorlunda. Det hade varit bra med en rapport inifrån om alla nya vägar de provat när de gamla inte fungerade.
Jag hade inte förväntat mig att det skulle bli en vanlig julafton i år och det blev det inte heller.
Kring middagsbordet i föräldrahemmet satt jag, mamma och pappa (som har parkinson). Där satt också en familj som jag aldrig träffat förut, de är relatrerade till vår familj via våra rötter öster ut. Hel familj kanske är att ta i. Två pojkar med bus i ögonen och spring i benen. Pappan och systern. Mamman kunde inte vara med familjen av ekonomiska skäl. Här i Sverige bor de trångt i rum de hyr dyrt av arbetsgivaren. Nattjobb med låg lön. Faktum är att jag betalar mindre för min hyresrätt, bor större och har förstahandskontrakt.
Pojkarna är livliga och skulle vilja spela fotboll som där hemma, men här i Sverige är det för dyrt att gå med i lagen. Jag har lovat att kolla vad det kostar att gå med i Scouterna där de bor och det har jag gjort. Det var för dyrt det med.
När jag satt där vid middagsbordet dör de upp i huvudet bara, raderna som som Tomas Andersson Wij skrev en gång.
Ja, det var länge sedan tanken föddes Att alla skall ha samma chans Och vi stiftade nya lagar Tills fattigdomen inte fanns
Ändå sitter vi runt bordet Dukat med allt det bästa i världen
Och några tar allt vad de vill ha Medan andra, inte förmår att lyfta armen
Det här var en bra jul ändå för vi alla trivdes runt bordet, jag fick prata engelska hela julmiddagen men det var faktiskt bara roligt. Jag tror det skulle kunna bli till en bra vana att fira julmiddag med folk man inte känner.
Not till mig själv. Det är bättre att fira den 26:e för den 24:e jobbar många natt.
Glad partystämning – På frågan om vad vi behöver mest av allt i Årsta dominerade helt klar glad partystämning.
Glad partystämning
Material – i princip alla säger att avdelningens material fungerar bättre än kårens gemensamma material. Det syns också i material-delen av undersökningen att materiel som MÅS-gruppen köpt är illa anpassat till verksamheten och de avdelningsledarna själva köpt in är mycket väl anpassat. Jämför North-Face tälten med Tentipina.
Mer tid med ungdomarna – när man frågar hur mycket tid en avdelningsledare tillbringar med ungdomar och barn ser vi att som mest ägnar man 50% av sin tid till det. De flesta tillbringar mindre tid än så. Om man ovanpå det lägger till all tid kårfunktionärer lägger ner i kåren som hamnar vi nära 15%. Det är inte bra, för vår kärnverkamhet är att möta ungdomar. Kanske är det dags att fokusera på att eliminera massor av den tid vi inte lägger på att möta ungdomar.
Ungdomar
Ute i Årsta – det fanns en del av ledarstödsundersökningen som jämförde vilka utrymmen i våra lokaler som är mest välanpassade och vilka som är viktigast för oss. Det var inte väntat alls att utrymmet innom och runt Årsta IP skulle vara både det viktigaste utrymmet för ledarnas arbete och samtidigt det mest välanpassade. Vi borde kanske ta upp att inte bara vårda husen utan också satsa lite på vår omgivning i Årsta.
Djur i Årsta nära Scoutgården
Fotnoter:
* Att avdelningarnas material-inköp rankas så mycket högre än MÅS gruppens inköp (och andra centrala inköp) har fått oss på Spejarna att bestämma oss för att köpa vår egen utrustning till årets sommarläger istället för att lämna in en beställningslista. Det finns ingen anledning att upprepa gamla misstag.
* Sätra Scoutkår (finns bland annat beskrivet i posten Fallet Sätra Scoutkår) – hade en gång en källarlokal i Gransätra och det sammanföll rätt bra med kårens storhetstid. Sen flyttade Sätra Scoutkår till den underbara kvarngården, men det blev aldrig lika bra.
* Ett sätt att uppnå mer tid med ungdomarna är att faktiskt inte utestänga ungdomarna från arbetet med våra hus mm utan istället bjuda in dom RFR-kvarn style.
