Tre scouter står vid en av de svarta tavlorna. En scout pekar på en bild och en annan scout berättar någon historia och vad de varit med om med stort engagemang för en scout som inte var med. Någon pekar på ett fotografi medans berättandet fortgår, ett av många fotografier som sitter uppsatta på en av de svarta tavlorna.
Iden till de svarta tavlorna fick vi efter en av alla våra julmarknader, julmarknader i scouterna kan lätt bli hel-foksuerade på pengarna och totalt glömma bort allt vad scouting är. Vi byggde de svarta tavlorna för att visa upp för alla andra vad vi i scouterna gör, hur kul vi har och vad scouter klarar av. Det blev ett sätt för scouterna att få berätta sin historia, för när man sätter upp massor med bilder på scouterna och vad de gör, då berättar de mer än gärna för sina scoutkompisar och kompisar när de samlas kring tavlorna. Historierna sprids och så kommer det plötsligt fler kompisar till scouterna.
—
En svart tavla är asfaltboard som man limmat på en träram. Träramen mäter 120×110 cm vilket råkar vara måttanpassat för bakluckan på en Volvo 945. Det svåra är att bygga träramen. Vi fick hjälp av en snickare, för det man behöver är de rätta verktygen. En “Dominofräs” närmare bestämt. Träramen består av träplank, hyvlad på ena sidan som sågats med 45 graders hörn. En tavelram helt enkelt. Man behöver en bra gersåg för att få till hörnen. Nästa problem är att limma ihop ramen. Vi hade tur och fick hjälp med en “Dominofräs” av snickaren, men en sådan kostar massor med pengar. Har man ingen dominofräs så kan man pröva en av två vägar. Ett är en så kallad Kreg Jig https://www.byggahus.se/forum/mobelsnickeri/164697-platsbyggda-bokhyllor.html , det andra alterntivet är att skippa träramen och limma asfaltboarden på en OSB skiva. Det blir bra mycket tyngre men det kan göras med bara en bra cirkelsåg (fast sänksåg gör livet mycket enklare).
Asfaltboarden skärs till med mattkniv.
Att limma fast asfaltboarden i ramen görs enklast genom att lägga asfaltboarden på golvet med framsidan neråt. Lägg gärna papper under för att ta hand om limrester. Limma nu ramen “ovanpå” asfaltboarden och slutligen så ställde vi möbler, tyngder mm ovanpå ramen så den var under press medan allt torkade ihop.
En del mänsikor är inte som alla andra, inte i närheten. Vissa mäniskor klarar av att lämna ett eko efter sig trots att de fick en så kort tid på vår jord.
Det är inte utan att man funderar varför vissa är sig själv så mycket mer, varför de så hämningslöst lever och skapar. På bokhyllan ligger böcker av John Taylor Gatto. På internet finns en rad framföranden av Sir Ken Robbinsson om hur skolan dödar kreativiteten.
Jag läser och förundras om Zina och där i allt finns kanske en del av förklaringen. Hon gick i ‘home schooling’. Hon pressades inte genom den vanliga skolan som du och jag.
Spottkoppen, T-Centralen, söndag 09:00. Kårens två lag är där men stekspadarna är glömda.
En timme senare, KOPP och Kraftkabel är äntligen på väg ut för att tävla, men redan mellan station 1 och 2 händer det. Vi passerar Rosenbad, givetvis kraftigt skäggbeklädda, själv är man klädd i löjligt liten heja-sverige bandy-farsa klädsel med fiskespö i handen från vilken en fågel dinglar ner. Samtidigt står där två diskreta SÄPO bilar utanför Rosenbad och vi skall strax passera dom. Sveriges kanske mest diskrete kille närmar sig strax oss och kollar läget samtidigt som han skär av vägen mellan oss och Reinfeld som snabbt lotsas in i en av bilarna.
Nån timme senare inträffar Max-episoden som tyvärr inte kommer nämnas mer på bloggen.
Sammanfattningsvis älskar vi att klä ut oss, årets kallaste dag var inte så kall, och vi kom på plats erna 11 och 9 med lagen KOPP respektive Kraftkabel av 20 tävlande lag.
Stort tack till arrangörerna och lycka till önskar vi Österåker.
Ers bloggare rekommenderar av erfarenhet en kurs om året till ledare. Det ger inspiration och idéer så man håller sig glad och motiverad genom även långa tunga år (om nu sådana skulle inträffa).
Den kurs jag kanske mest av allt vill rekommendera är Äventyrskursen av Vargarna.
I scouterna har vi kurser. Inte alla ledare går på kurs. Många nya ledare vi vill hjälpa med våra kurser går inte på kurs fastän många kurser är bra.
Det här är en teori om varför och teorin utgår från en så kallad power-law fördelning som jag illustrerat nedan.
Tänk om engagemanget bland ledare i scouterna följer en power law distribution? Att det finns ett fåtal scouter i kåren som lägger tre, fyra dagar i veckan på scouterna och de flesta helger? De har ett namn i er kår, eller hur? De är den röda delen i power law illustrationen.
Sen finns kärnan av ledare som lägger två kvällar i veckan på scouterna och ett gäng helger om året. De är de blåa i power law illustrationen. De utgråade gröna, de är de ledare som gärna hjälper till. De är som medel-volontären som lägger upp till fem timmar i veckan på sitt engagemang. De är de många hjälpande ledarna, men fem timmar i veckan räcker inte till att gå kurs.
De röda i illustrationen är oftast kursledare, de blå går kurserna och de gröna prioriterar bort kurser.
Men vem behöver kursen mest? Och borde vi kanske göra något annat än att utbyta scoutledar-erfarenhet i formen av kurser? Utöver kurser för de blå borde vi ha ett sätt för de gröna att utbyta erfarenheter utan att de nödvändigtvis går på kurs?
updatering 2011-03-07
Som jag förstår arbetet med ny struktur för scouterna så handlar det mest om det blåa området i grafen. Ledare som faktist har tid att gå kurs och uppskattar lite mer stöd. Sen får ni själva räkna ut varför jag i fortsättningen inte kommer vara så aktiv i processen för ny struktur för scouterna.
Tomas och jag har aldrig varit kända för att snåla med packningen, så inför årets upplaga av Scouternas Natt och Silverugglan så lånade vi ett stort släp till våra bilar. Ett stort släp till tre ledare och fyra scouter. Sedan våra första steg som patrullscouter har jag och Tomas fått i oss att det viktigaste är att alla mår bra och att vi har roligt tillsammans, så med mycket lastkapacitet har man förutsättningar.
Vi fyllde bilarna och släpet på lördagsmorgonen och begav oss av mot Påta och Dommarudden i Åkersberga. Väl framme så var vi rätt sena (Tomas och jag har alltid varit sena, ända sedan patrullscoutåldern), men hos oss på Spejarna är det ingen större kris för våra Scouter vet redan hur man bygger läger på gen hand.
Scouterna fixar lägret
Medan Tomas gick iväg som kontrollant och jag var med på PL-samlingen för alla tävlande lag, då byggde våra scouter hela baslägret på en halvtimme och det inkluderar uppsättning av tentipi med kamin, flytta av alla bord och stolar samt uppsättning av kök och lunchlagning. Man blir både stolt och imponerad. Det var bara att sätta sig vid dukat bord, för vi hade till och med tagit med oss duk till bordet. Pappersduk på rulle vilket skulle visa sig mycket vist gjort.
Tomas hade köpt och lagat maten och vi är lite konservativa med matsedeln. En chili som räcker hela helgen och lingongrova med honung. Gröt till frukost. Jag vill minnas att det var till middagen första dagen, då vi satt oss till ett väldukat bord som snabbt blev riktigt grisigt, som Sebbe konstaterade att ett kännetecken för vårt bordsskick verkade vara att vi dukar som kungar men äter som grisar. Det går nog inte att säga bättre.
Musik
Det stod i utrustningslistan som kom ut inför tävlingen att vi skulle ha med oss en FM-radio och som vi lärt oss genom åren, det är roligare om man tar i lite, så vi tog med Tomas gamla bergsprängare som varit med om hela vår seniortid, Jiingijamborii mm. Scouterna förstod. Scouterna ställde bums in 107.5 och drog upp volymen tills det distade ordentligt. Party!
Alltid redo med bergsprängaren
Vårt läger hade vi gjort nere vid stranden vid Påta och det var tur, för där nere kunde vi ha musiken på hela helgen. Vid båthuset bredvid oss satt seniorer och nattsuddade nätterna igenom och våra scouter och vi var uppe och fikade vid vårt lyxbord fram till på småtimmarna. Lite färgade lampor på snöre hade gjort susen. Vi får för oss att provocera Talking Tom på våra mobiler lite, så vi tar två smartphones och startar Talking Tom på båda och får dom att prata med varandra. Hysteriskt roligt.
Sen värmde vi upp tältet med kaminen och fortsatte nattsuddandet i tältet. Det blev inte mycket sova. Jag tror söndagen var den första dagen i mitt liv jag såg Tomas dricka kaffe om det säger nått.
Tävlingen
Förra året gick det mycket bra för oss, men viljan att vinna kändes inte så stark i år. Att gå omkring en vacker höstdag i gott sällskap med härlig musik, det är inte direkt inspirerande för tävlingsmomenten. Själva dagen gav så mycket mer än kontrollerna. Scouterna är också väldigt kreativa och det är inte alltid det tas tillvara på kontrollerna. Att vi är bra på kontroller där man fick tid att organisera sig och använda kreativiteten tyder på det. Vi missade grovt på kontroll D6 eftersom vi inte tog den tillräckligt på allvar. Efter dagslingan när vi kommit tillbaka till lägret vidtog genast allehanda lek stoj och upptåg, att vi hade tre kontroller kvar som vi missat var det ingen som riktigt oroades av.
Vi hade helt enkelt för kul och inför nattslingan var det tur, för det blev vänta, vänta, vänta. Dessutom hade vi med sex stycken komradios, så vi hade fullt upp med att förpesta pmr-kanal 1.
Patrull loppan på kontroll
Kontroller som eldningen gynnar inte Årstas sätt att arbeta eftersom vi trycker så hårt på att patrullen först skall organisera sig och att alla skall ha en riktigt uppgift innan vi utför, men på eldningen som egentligen bara handlade om att få upp eld snabbt, där förlorade vi på att vi envisades med vår metod. På personliga mått gick det bra för där fick vi tid att organisera oss.
Nattorientringen var för enkel, se gärna mina åsikter från föregående års utvärdering.
Hur det gick?
En femte plats (det hade blivit fjärdeplatsen om vi haft kontrollanter så det räckte).
Till nästa år / utvärdering
Ängen vid Påta var bra, men tänk om man redan från början sagt att den här delen av ängen är den tysta delen, och nere vid vattnet är det lite livligare. Då hade fler utmanare (och äventyrare) kunnat sitta nere vid vattnet och umgåts natten igenom. Vi kan stå för styereon och folkparkslamporna 🙂
Alla i gruppen ville inte duscha, och vi ville inte splittra gruppen. Om man först gått till baslägret och sen till duscharna hade lite fler, men inte alla, duschat.
Tack
Stort tack till tävlingsledningen, alla baskontrollanter och alla trevliga kontrollanter. Det var mycket god stämning i år också, så vi ser fram emot att komma tillbaka nästa år igen.
Tack till alla Spejare som följde med, man trivs alltid i ert sällskap!
Häromdagen på en liten picnic i Rålambshovsparken fick jag två tips på friluftstyg-butiker på nätet för den som vill sy eget tält, tarp eller liknande:
