Ibland snubblar man över de där böckerna, den här gången var det via Kevin Kellys blogg jag missat besöka på ett tag.
Boken heter Where there is no doctor och den handlar om hur man kan göra när man är långt långt borta från närmaste doktor, exempelvis ute i ödemarken i tredje världen, och någon blir sjuk och man måste göra nånting.
http://hesperian.org/books-and-resources/
Vår kropp behöver vatten men inte lika mycket varje dag. När vi i scouterna beger oss ut är det inte ovanligt att oerfarna får vattenbrist. Vattenbrist yttrar sig först i nedsatt arbetsförmåga och glädje och i ett senare stadie grav huvudvärk. Regnigt elleer kallt väder är förädiskt för att man inte lika lätt känner hur mycket vatten kroppen gör av med.
Att de flesta av oss sitter inne vid en bänk mest hela dagarna gör det inte bättre. Vi ledares ledare hade det här problemet och det löstes genom att ledarna alltid hade med sig en saft-dunk och såg till att ta gott om pauser med saft. Vi på Spejarna har fortsatt den metoden. Vi har alltid med oss saft och vi toppar med marie-kex. Man får ett marie-kex per kåsa saft man dricker. På senare tid har våra patruller själva tagit denna metod till sig, så på årets upplaga av hajken Två Pumpar hade ledarna och samtlig patruller med sig en stor saftdunk var.
Och det är så den obligatoriska saft-dunks bilden uppstod. Jag hade kameran i högsta hugg och ställde saft-dunken på ängen för att fota den så jag kunde ha den som illustration till denna blogg-post (som tog ytterligare fyra månader att skriva). Arthur frågade vad jag gjorde och jag sa att jag bara fotade “den obligatoriska saft-dunks bilden”. Så på Scouternas natt fotade Arthur givetvis på egen hand “den obligatoriska saft-dunks bilden”.
Ibland frågar folk oss vad vi lär oss i scouterna. En sak vi lär oss handgripligen är att hantera vår egen kropp – det bästa verktyg vi någonsin kommer att äga – och dessa praktiska kunskaper om mat, vatten och arbete har man användning av livet ut.
Helgspecial: att göra kol-tyg (eng. char cloth) som används för att starta eld, används oftast med flinta och stål eller “fire piston”. Kan också användas med eldstål, men personligen föredrar jag att använda vax-bomull till det.
Helgspecial för alla pyromaner: att göra eld utan tändstickor med saker man kan köpa på IKEA.
I scouterna får man göra fel, lära sig av felen och gå vidare. Ett av vårens fel är att vi ledare kört lite väl slut på våra scouter de senaste paddelhajkerna. En liten titt i erfarenhetsarkivet och ett mönster framkommer. Den andra dagen är tyngst.
Första dagen har man energi med sig hemifrån. Första och andra dagen kämpar man med att få rutin i lägersysslorna och få ordning på all sin packning. Första natten sover man sämst. Första natten fryser man mest, följande nätter kompenserar kroppen allt mer genom att öka ämnesomsättningen.
Kroppens energiförråd är slut den andra dagen (och mer så för dagens ungdomar än när vi ledare var unga, för vi rörde mer på oss). Kroppen reagerar med att öka matintaget markant, kroppen är fantasisk på denna kompensation men omställningen går inte blixtsnabbt. Många hajk-ovana märker tydligt hur de dag tre ökat sitt matintag rejält, något som vi mer vana tar för givet.
Första dagen lever kroppen på reserver hemmifrån och tredje dagen fungerar sömn, energiintag och rutiner. Det är den andra dagen man går igenom dippen. Det är då de psykiska påfrestningarna, de som man normalt orkar, blir lite för mycket.
Därför kommer vi framöver att ändra lite på upplägget på våra hajker och läger och försöka slå nattläger lite tidigare än normal den första kvällen och planera in en sovmorgon följd av en lugn förmiddag den andra dagen så man hinner återhämta sig. Sedan ökar vi tempot igen.
Vandraren – slutprovet för tredje års patrullscout arrangeras av Grårävarna. Vi i Grårävarna är gamla vandrare med ursprung i Sätra Scoutkår och som håller i hajken idag.
Eventuellt har vi några platser i vår för vandrare från andra kårer än vår nuvarande kår, Årsta Scoutkår. Vi är också öppen för ledare som vill vara med och arrangera med oss för att sprida vandraren till fler kårer.
Vandraren är slutprovet för patrullscouten, numera äventyrsscouten. Vandraren har ett starkt överlevnadstema, så scouter som skall gå den behöver förbereda sig i tid.
Intresserade kan kontakta mig med formuläret nedan.