Tag Archives: utvärdering

Scouternas Natt 2011 – vår väg

Att nattsudda på en äng efter sen nattorientering, att få krypa ner i sovsäcken i en av eld uppvärmd kåta, att äta friluftsmiddag vid dukat bord med kandelaber och allt. Det är så vi på Spejarna genomför Scouternas Natt.

Vår väg

Vi har vårt eget sätt att deltaga på. Sättet vi i Spejarna genomför kontroller kan för utomstående te sig som en slags kaotisk diskussion som aldrig tar slut.Vår metod bygger på att stanna upp, tänka till, organisera och sen genomföra. Ta eldningen som är vår paradgren. Vi diskuterade säkert i 15 minuter hur vi skulle göra, vem som skulle göra vad, exakt hur elden skulle se ut. Skulle vi köpa en eller två plankor? Vi kom på delad första plats på kontrollen, inte för att vi var snabbast, men för att vi vann på att bara köpa två träbitar.

Om jag skulle illustrera den metod vi lär ut och som vi lever så ser den ut som nedan:

ILLUSTRATION FRÅN DROPBOX.

Det finns en sak vi på Spejarna tror på, och det är att lära för livet i scouterna, och vi tror att organisation är en sån sak. En annan sak är att musik och kultur är viktigt liksom att må bra och ha det bekvämt i fält. Så vi tränar inte inför Scouternas Natt, istället lagar vi mat, plockar ihop all möjlig utrustning och förbereder nattens fikastunder. Vi gör iordning inbjudan till Snårigaskäggen 2012 och fixar ved till kaminerna i tälten.

FOTON.

Det finns en sak till och det är det här med nattorienteringen. I år gjorde vi inte så bra ifrån oss för vi missade grovt på kontroll 2. Vi hittade den tillslut men vi hade fått mycket mer poäng om vi struntat i den och sprungit till mål så vi inte blev 25 minuter för sena. När man är ute på nattorienteringen har man ett val.

John Taylor Gatto har skrivit:

Indeed, the lesson of the bells is that no work is worth
finishing, so why care too deeply about anything? Years of bells will condition all but the strongest to a world that can no longer offer important work to do. Bells are the secret logic of schooltime; their argument is inexorable. Bells destroy the past and future, converting every interval into a sameness, as an abstract map makes every living mountain and river the same even though they are not. Bells inoculate each undertaking with indifference.

http://www.newciv.org/whole/schoolteacher.txt

Att lära för livet är att lära sig att jobb skall avslutas. Att lyckas är att fullfölja. Ett par poäng avdrag på en orientering är inte skäl nog att ta ett steg från den filosofin. Inte när vi stod på kontroll 2 och inte nu heller.

Två Pumpar 2016 – Eftersnack

Vi har passerat vårdagjämningen och mörkret lägger sig allt tidigare över stad och land. Det regnar inte mycket men nog för att fylla sista biten väg upp mot Vässarö med grodor och paddor. Bakom varje kurva och snår kan en älg gömma sig. Vi kommer fram till bryggan i Ellan utan att ha sett annat än grodor.

Generationer av scouter har grillat blöta strumpor vid elden.
Generationer av scouter har grillat blöta strumpor vid elden.

Efter att ha åkt båt genom tid och rum till Vässarö så tar vi oss upp till matsalen, det luktar skärgårdsskog. Kvällens stilla regn lägger sig till ro. I matsalen på ön bjuds det på förstärkt kvällsfika. Man känner att det är spänning i luften. Några lägerskolebarn som är på ön fotar scouterna. De har aldrig sett scouter förr. I natt skall många av de nya scouterna på avdelningen sova utan vuxnas närvaro för första gången i sitt liv. I ett fast vindskydd tillsammans med sina nya patrullkamrater, långt ut i skärgårdsmörkret tills solen väcker ön till liv igen.

På mitt skrivbord hemma i lägenheten ligger John Taylor Gattos bok Dumbing Us Down – The hidden curriculumn of compulsory schooling. Från boken tar jag med mig iakttagelsen att det för människan är naturligt att lära i grupper med blandade åldrar. Vår inlärning är designad för att lära av våra kamrater.

Det var mycket svårare de första tre åren av Två Pumpar. Numera är hajken relativt självgående. De äldre i patrullen lär de yngre, vilket ju var omöjligt i början. Jag satt i matsalen och hörde hur en scout som var ny på avdelningen frågade om hajken och jag hörde hur en tredje års scout svara detaljerat och engagerat, livligt och ingående. Jag hörde att han kunde hajken utantill. När en sådan scout leder patrullen så blir allt naturlig självgående. Vi har flera sådana scouter.

Ledarna leker med cykelkärrorna
Ledarna leker med cykelkärrorna

Jag tror ibland vi “ledare” ställer oss i vägen för lärande. Jag gör numera väldigt lite och det går bättre än någonsin tidigare. Jag brukar ställa frågan: vad är det som de inte kan lära av sina patrullkamrater eller av YouTube University? Jag ägnar mig åt att ständigt tänka hur jag borde bete mig som en trolig förebild.

Viskleken. Leken går till så att alla står i ring. Sedan låter man en person viska en fras i örat på den som står direkt till vänster om honom. Sedan viskar den personen vidare till nästa person osv. Till slut har frasen gått varvet runt. Det är jättekul att höra vad det blev.

Hajken Två Pumpar har nu gått i arv till nästa generations ledare. Det är också en slags visklek. Jag ville se vad som hänt.

Patrull vid lägerplats
Patrull vid lägerplats

Vi har varit på upptäcktsfärd länge nu. Vi har börjat hitta vägen fram. De första åren som ledare på avdelningen var inte våra bästa år. I efterhand har jag insett vikten av att blogga, att utvärdera, att skriva ner, att planera.Det är inte så att någon är skyldig att följa oss, men jag kan tycka att det tog på tok för lång tid att hitta fram. Om de ledare som kommer efter oss skall gå samma väg som vi, då kommer det att ta tid.

På väg hem
På väg hem

Vi måste skriva ett mycket bättre Två Pumpar häfte.

Än finns det tid.

Än brinner lägereldarna.

 

Fotnot:

Det är som det alltid har varit med materialet. Som ledare går det utmärkt att bränna två timmar i kåken och ändå inte få ihop ledarpatrullens patrullutrustning. Är det den förebild vi vill vara?

Blöta vedens övernattning

En gång för länge sedan, när en välsliten scoutskjorta hade färgen av en ljusblå maj himmel, för länge sedan när få hade datorer hemma. Mina föräldrar hade investerat i en Amiga 2000 som jag hade klurat ut hur man skriver på. Jag var i de senare tonåren och i scouterna så lärde jag mig av de äldre ledarna att man avslutar rutinmässigt varje arrangemang med en utvärdering. Det var så dom gjorde så vi tog efter. Utvärderar man rutinmässigt, då kommer man snart att lyckas mer och mer för varje gång. Jag kom på att om man först gör en ordentlig plan på papper och sedan lägger till utvärderingen på slutet, då kan man ofta återanvända planen.

Vedhuggning så mycket det går
När man inte leder övernattningen har man tid till kameran: vedhuggning flying style.

Det där med att utvärdera har häng med i alla år, likaså iden att man skall planera ordentligt och alltid skriva ner, för ingen skriver ner en plan i efterhand. På Spejarna när jag var ledare så blev nästa steg att ta fram en standardplan för avdelningsprogram. Den används än idag.

Jag blev inbjuden på hajk av nästa generations framgångsrika ledare nyligen, så jag packade ryggsäcken, tog med lite mat, startade bilen och körde till Åvastugan. Jag hade inte så mycket info mer än att det var Vikingatema på hajken.  Att hänga med som assisterande ledare är på ett sätt enkelt. Allt är klart. Program, mat, etc.

Mat indränkt i ägg
Mat indränkt i ägg

Där fanns mycket blöt ved, en sann eldningsutmaning. Helt färsk var veden, som vatten med ved-innehåll. På min egen utvärderingslista står att jag skall ta med motorsåg nästa gång.

Årsta-sågen
Årsta-sågen

Jag tror ju inte på att bedriva back-seat-driving, så jag tänker att jag skulle kunna skriva om hur vi utvecklade hajen Vandraren så långt det gick med hjälp av utvärdering, men jag tror jag redan gjort det.

Jag skulle kunna skriva ner min egen utvärdering av hajken, men det är inte jag som är i ledningen längre. Jag har alltid utvärderat min egen plan och mitt ledarskap, så vad är nu min plan? Vad är det som jag vill åstadkomma och hur då?

Livets erfarenheter vid vedbon
Lyssnande och stödjande ledarskap vid vedbon.

Nu när jag hänger med ut på hajk/övernattning med nya generationens ledare funderar jag på att vi kanske inte varit så bra på att föra vidare ett par saker.

  • De sju pelarna och vad det är vi vill åstadkomma.
  • Att planering på papper går att återanvända.
  • Att man utvärderar så slipper man repetera samma misstag om och om igen. Skriv gärna utvärderingen i slutet på planen.
  • Jag är inte säker på att vi tillräckligt ofta påpekar att ledarna gör ett riktigt bra jobb.

CMC2015 – formellt och icke-formellt lärande

Eftersom jag inte är aktiv ledare på Spejarna längre så är det lite längre mellan uppdateringarna här och i väntan på uppföljningen till Demokratiinitiativet så postar jag här en kopia av min berättelse om att ha suttit i planning team för European Guide and Scout Centre Managers Conference som gick av stapeln nu i oktober.

Det här är en uppföljning till CMC2015 – Mellan Wien och Brno och CMC2015 – dåliga förbindelser

Hösten 2014, innan Myriam från KISC kom att lämna planning-team för CMC, när allt jobb i planning-team låg framför oss och vi började med att brainstorma kring konferensens namn och tema så var det Myriam som berättade om att WOSM var på väg att gå mot att mer betona att informellt lärande är vad scoutrörelsen är kanske allra bäst på och borde fokusera mer på. Det kändes som att det låg i tiden, och speciellt relationen mellan formellt och icke-formellt lärande kändes passande för konferensen då scoutcenter står mitt i detta: för många scout center är skolor och externa gäster en stor del av både själva besöken men även programmet och inte minst ekonomin.

Vi i planning-team var alla väldigt överens om att temat skulle bli detta, men vi behövde ett namn. Jag minns inte hur det gick till längre men rätt snabbt blev det “Learning to Grow” som anspelar mycket på hur lärande och att växa som person hänger ihop. Det anknyter också till hur center kan växa genom att lära. Logotypen gjordes av en talang från scout centret Sao Jocinto i Portugal och jag tycker själv den blev riktigt bra.

Learning to grow
Learning to grow

Med temat bestämt så återstod att nå ut till alla scout center och berätta att nu är vi på gång. Det är inte så lätt som man kan tro att nå ut till scoutcenter i Europa. Vi försökte med följande:

  • Formella vägen via Europak-Online och alla NSO. Vi vet av erfarenhet att långt i från alla nås av information denna “korrekta väg”.
  • Vi emailade alla kontaktpersoner från CMC2013. Ca. en tredjedel av emailen kom inte fram pga. att folk slutat osv. En rätt hög omsättningssiffra kan jag tycka. Ytterligare en rätt stor andel hade gått vidare till andra uppgifter och var inte kvar på sitt gamla center. Nånting att återkomma till när man funderar kring impact.
  • Vi emailade hela Goose Network, inte minst för att Managers Meeting ligger innan CMC de år det är CMC. Inte oväntat fick vi mer respons denna väg.
  • Vi bad folk att vidarebefordra vår inbjudan. Jag tror inte att det gav så mycket.
  • Vi lade ut inbjudan på Goose Networks hemsida.
  • Vi la ut inbjudan på ECMCs facebook sida.

Vi jobbade hyfsat mycket med PR, men vi kunde ha gjort mer. Min egen åsikt är att CMC behöver sin egen hemsida specialgjord för en konferens, men tills den dagen jag har tid att programmera den är jag inte säker på att det är värt att bygga denna hemsida.

Ett bra resultat av valet av tema var att vi fick en riktigt bra keynote speaker. Mer om det i näst post.

Alla landningar som man kan gå ifrån

För någon vecka sedan var det en nyhet i tidningen om ett litet plan som kraschat pga motorstopp kort efter start. Alla tre ombord överlevde och kunde ta sig själva ur planet. En journalist på platsen frågade en flygtekniker som var en av de första att komma fram till nedslagsplatsen för att hjälpa till efter kraschen:

Piloten måste ha gjort en bra landning?

– Alla landningar som man kan gå ifrån är bra landningar.

Det är ett sätt att tänka när man som ledare prövar nya saker, som att leda ett läger, eller tar sig an mer ansvar på avdelningen. Eller byta karriär. Allt behöver inte bli perfekt. Kan vi gå ifrån landningen så var det en bra landning.

Två Pumpar 2013 – när man äter den från kniv

Fem ledare och elva scouter njöt av livet en hel helg i mitten av september. När marken är torr, veden är torr, solen skiner, vinden vilar och lufttemperaturen är 20 grader. Då är det svårt att lida.

TvaPumpar_2013-014-l
Septembersol över sommarvarm granit

 

Första kvällen var alla lite sådär uppe i varv som man är när man landat på ett nattsvart Vässsarö, ätit sin kvällsfika och skall bege sig med sin julgrans-inspirerade packning till patrullens fasta vindskydd. Ut i mörkret.

En hade glömt sitt liggunderlag hemma och en hade tappat bort sin sovsäck. Det gick ändå.

TvaPumpar_2013-004-l
Första natten

Lägerelden
Lägerelden

Lördag förmiddag så möts vi alla för att bygga läger uppe runt norra ängarna. Det badas flera gånger om och inte behöver vindskyddet se speciellt avancerat ut i sommarväder. Ett gäng scouter flätar ihop sina hår. Jag får tid att gå ut i skogen och göra instruktionsvideor. Helt magiskt så lyckas maten med att laga sig själv.

Mer bad och sedan tårta. En scout fyller år och firas av vid lägerbålsplatsen. En yngre scout med en stor kniv i handen filosoferar “har ni tänkt på hur mycket godare mat smakar när man äter den från kniv?”

När jag strosar upp mot matsalen för att prata med öledningen slår det mig att bara den som tror på förändring hos människan kommer att få vara med och se förändringen. En självuppfyllande profetia.

Helgen fortsätter. På kvällen blir det lägerbål (nästa gång kanske vi skall öva gitarrspel iförväg) och på söndagen en del övningar. Sen packar vi ihop och ger oss av hemmåt.

Alla nya scouter på avdelningen har fått sitt spejarmärke och även en väldigt konkret introduktion till äventyrarscouting. Att man först och främst löser problem i patrullen, inte genom att ideligen fråga ledarna. Eller att på Spejarna så slutar hajken först efter att materialvården är klar efter att man kommit hem till scoutgården.

Hem vi far igen
Hem vi far igen

Sist av allt är det nog dags att vi skriver ner…

ledarnas gemensamma utrustningslista

  • Stor såg
  • Medelstor yxa
  • Tork pappersrulle med fodral
  • Eldningshink
  • Fotogenlyktor till cermonin
  • Lagen och löftet
  • Skärbräda, kniv
  • Grötkastrull och Grötslev
  • Stekpanna och stekspade (plast)
  • Kastrull till att koka vatten mm
  • Salt och peppar
  • Skål och visp
  • Sjukvårdslåda
  • Rep att surra med
  • Gitarrer + sånghäften
  • Programmaterial som eldningskit, rep mm

 

 

 

Grön i ansiktet

Efter att man hjälpligt torkat av all grön ansiktsfärg ur ansiktet så ser man lite ut som en sjösjuk virusinfekterad nästan-zombie. Orsaken till att man målar sig grön i ansiktet från början är att nån slags meteorit krashar och sprider sina stenar över Årsta IP och efter stenarna kommer nu gröna aliens som jagar scouterna som också är ute efter stenarna. Synd att den självlysande färgen bara höll i fem minuter. Gömma komradios på hemliga ställen och grönblinkande panlampa är också bra idéer att komma ihåg.

Det är lite typiskt för kåren, att nästan all rekvisita kommer från andra kårers live-förråd och privat personers live-förråd. Det är lite typiskt för kåren att för minsta sak som skall göras så måste man åka land och rike runt för att hitta saker. Potential för förbättring.

Pilot 2 – Stormköket del 1

Det här är ett kort pilotavsnit som uppföljning till posterna Kodnamn: Förvirrad Frilufts TV och Pilot 1 – Fotogenlyktan. Det är en kort instruktion om hur man använder stormköket (spritköket) och i avsnittet så går jag igenom kökets delar, brännaren och hur man hanterar den, samt slutar med litet tips, tricks och egna modifikationer. Instruktionen är tänkt att följas upp med ett avsnitt i vår där vi använder köket på riktigt.

 

Utvärdering / Eftersnack

  •  Filmen är inspelad med en Nikon D3100 DSLR i 720p 30fps. Med min ljussättning så blir det aningens för mörkt för sensorn vilket man ser i bruset på orginalfilerna. Avsnitt 3 som är under klippning är också inspelad med en D3100 men avsnitt 4 som strax skall spelas in kommer att spelas in med en Canon 60D för att se hur det blir.
  • Jämför man dynamiken och mjukheten i ljuset på de mer belysta delarna så är det så mycket bättre än mobilens överexponerade delar, jämför med pilotavsnitt 1.
  • Maxtiden på ett videoklipp på D3100 är 10 minuter vilket är otroligt störande. Det tog tre filmklipp att få ihop instruktionen. På en D5100 är maxtiden 20 minuter men filmen blev 25 minuter. Dessutom lyckades jag köra slut på batteriet en gång vilket också stör arbetsflödet.
  • D3100 kan inte ha manuell exponerings uppsättning (och inte D5100 heller) så när man jonglerar blänkande kastruller i början av filmen blir det lite störande ljusändringar.
  • Klädvalet med grön fleece blev bättre. Fleece är tyst och se så bra mikrofonen döljs av det svarta området.

 

 

Pilot 1 – Fotogenlyktan

Det här är ett kort pilotavsnit som uppföljning till posten Kodnamn: Förvirrad Frilufts TV och en kort instruktion om hur man använder fotogenlyktan i vilket jag går igenom fotogenlyktans delar och hur man rengör den samt slutar med ett litet tips till alternativ. Instruktionen är rätt simpel men jag hoppas jag fick med det viktigaste.

 

Utvärdering / Eftersnack

  • Filmen är inspelad med en HTC-smartphone (Incredible S) och det är lite för risig bildkvalité, men bara lite för lite. Det är möjligt att en helt ny mobil ger den bildkvalité som behövs. Instruktion 2 (kommer snart) är inspelad med en Nikon D3100 för att se hur bra det blir med en simple DSLR.
  • Ljudet blir bra och enkelt att redigera. Det spelas in separat och synkroniseras i video-editorn, vilket är det knepiga.
  • I de första versionerna hade jag ingen signaturmelodi och det lyfter rätt mycket att ha de där få gitarrackorden.
  • Ken Burns effekten (pan+zoom) tillämpad på det man instruerar om lyfter instruktionen. Att filma i riktigt hög upplösning har den enorma fördelen att man kan zooma in i efterhand utan större problem, så om jag fick välja att ha två videokameror i halv upplösning varav en zoomar in det man gör och att spela in allt i hög upplösning med en kamera så väljer jag allt i en hög upplösning.
  • Bakgrunden är inte bra, men jag har fixat till det lite till instruktion 3 som just nu redigeras.
  • Klädvalet i kommande instruktioner är lite bättre. Det börjar kännas som temafärgen är grönt med vit bakgrund som har inslag av blå.
  • Ljussättningen gör sig bättre med Nikon D3100 men som ni kommer se vill man verkligen ha full kontroll på exponeringen vilket man inte ens får med en Nikon D5100. Sen tror jag filmen blir mindre grynig/brusig om man har mer ljus, men här får man avväga kostnaden för en mindre brusig kamera mot kostnaden och det praktiska i mera ljus.

After After-Mäss

Det är lika bra att säga et direkt. Det sket sig med UV-ljuset. Armaturerna hamnade i skroten, men vi hade i alla fall en lampa kvar. Fast det är lite synd, det hade gjort After-Mäss epic.

Lördag fm ägnade vi åt att sätta upp fotoutställningen. Fotohörnan var förminskad i år och det fanns lite sämre med uppsättningsmöjligheter nere i mörka hörnan, men vi kom i alla fall på de brilljanta idén att använda högtalarstativ som fotoramshållare. Not till mig själv: Det var grymt bra att ha med Makitan och LS-10:an.

Så fort Scoutgården var tömd på lördagen och Mässan hade satt fart så satte vi igång med städning och riggning av After-Mäss. Det var tredje gången så nu är det tradition men det betyder också att nu är det dags att ta en stor funderare på hur vi vill gå vidare. Vi skulle kunna  bli mer officiella och involvera avdelningsledarna. Vi skulle kunna bli en större tackfest för alla scouter i Stockholm. Vi skulle behöva berätta tydligare vad som händer på kvällen och vilka tider som gäller för de olika åldersgrupperna och vilka som får övernatta.

En till not till mig själv: Glöm inte att stänga av rökdetektorerna när rökmaskinen körs…

I köket hade Tomas hand om bullbaket, som alltid grymt gott och väldigt populärt. En riktig bullfest.

Övriga små spridda utvärderingspunkter:

  • Bygg två nya rullplattor
  • Köp fyra spännremmar
  • DJ-spel lista mot kaos. Kanske DJ-tävling.
  • Delningsfiltret mår inte riktigt bra
  • Mer UV-lina från K-Rauta
  • Du Hast 200%