Det här är ett inlägg i en serie som kommer heta BFÅ eller Two Tribes.

Ibland måste man skriva om det mindre roliga sidorna som scoutledare om man skall ha en komplett blogg, och det var länge sedan jag såg något så här fult och smutsigt i scouterna. Here we go.

Ungefär följande har hänt kronologiskt.

Årsta Scoutkår har i många år ställt upp i tävlingen Snårigaskäggen. I ett par år har ungdomarna och vissa ledare i kåren funderat på om det inte vore dags att kåren tog och arrangerade. De senaste åren har vi vunnit en hel del av priserna och kommit tvåa. Så i vintras blev det storslam och nu har vi alla priserna i vår Scoutgård och kåren står som arrangör.

Snårigaskäggen 2011

Det som är så kul med att arrangera Snårigaskäggen är att det är en av de bästa sätten att bedriva både ledarutveckling, stötta och lyfta fram ungdomar och ha kul tillsammans. Själv har jag hållit i två Snårigaskäggenkontroller när jag var utmanare (det hette seniorscout då) så jag vet hur kul man kan ha. Bättre tillfälle att verkligen få till ett bra scoutprogram är svårt att se.

I Årsta Scoutkår har vi vår julmarknad som heter Mårtensmässan. Grejen med Mårtensmässan är att den är allt annat än utvecklande för ungdomar. Är man ung, då får man göra det simpla enkla outvecklande fotjobbet på Mårtensmässan. 21-åringar “anförtros” att ta 2kr i entrén av besökarna för att ledningen inte villa att 13 till 14 åringarna som gjorde det förra året skulle göra det. Suck.

Planen för Snårigaskäggen har varit att snabbt bestämma ett tema (och det fanns ett förslag tidigt känt som Situation Årsta) och sen låte det hela vila till efter september. Förutom PR – kampanjen som drogs i gång i september för att matcha Scouternas Natt.

I början på oktober (den 9:e för att vara exakt) så tar jag ett snabbt samtal med bokningsansvarige för Scoutgården och bokar två helger i januari 2012. Snårigaskäggen-helgen och helgen innan. Man kan lugnt säga att vi hade på känn att de flesta ledare i kåren som passerat 40-strecket skulle ställa sig iskalla till arrangemanget, så vi insåg att vi skulle behöva hjälp av äventyrarscouterna och att vi därför måste inse att framförhållning inte är att räkna med så därför kommer vi behöva en hel komplett arbetshelg helgen innan Snårigaskäggen. I planen ingick att vi nog skull sova över i kåken för det brukar scouterna vilja.

Oktober gick och vi höll ett par uppstartmöten. Vi började dokumentera och klura på alla möjliga saker.

November kom med julmarknaden/Mårtensmässan som tar all energi ur kåren. Vi gjorde en extra fokuserad drive i kåren under julmarknaden och bjöd in alla att vara med och arrangera Snårigaskäggen. Resultat noll. Vi var dock fortfarande alla ledare på Spejarna och utmanarna (deras lag heter f.ö. Kopp), vi hade våra scouter, Lången och hjälp utifrån av inte så aktiva scouter som tyckte att äntligen händer det något kul, så personalläget var och är rätt ljust.

December tar man hand om familjen. Vi hade två Snårigaskäggenmöten till. Sent i december får vi reda på att Lången är inbjuden på fest i Scoutgården lördagen den 21:a januari. Hmmm, inte möjligt, den tiden har vi redan bokat. Bästa att kolla.

Så jag ringde upp bokningsansvarige som meddelade att jo, visst hade vi bokat, men sen dök den här festen upp som vi omöjligen kunde säga nej till så vi fick flytta på oss. Va?

Tre saker fick jag klart för mig:

1. Det var inte tal om att fråga ungdomar eller arrangörer.

2. När jag frågade om när det tänkt berätta detta för oss fick jag inget svar.

3. Jag frågade hur vi gör med Snårigaskäggen nu och då fick jag veta att det var helt vårt problem.

Så jag funderade, sen ringde jag ett par samtal till. Jag ringde en andra gång till bokningsansvarige som försökte vara trevlig men i princip pekade med hela handen. Ungdomarna får flytta på sig. Punkt. Hur det går med Snårigaskäggen är irrelevant.

Det visar sig att det är en gammal ledare i kåren om fyller 50 år och behöver en festlokal.

I Scoutgården har förekommit flera möten där man vetat om Snårigaskäggenbokningen och diskuterat den. Jag har förstått att de som bokade lokalen vid tre tillfällen försäkrat sig om att det inte var några problem med att man strök Snårigaskäggenbokningen (se updatering /korrigering nedan. Jag låter orginalet stå) . Alla gångerna så var svaret att det är inga problem. Man har alltså i princip haft samråd med massor av ledare (och nu gissar du kanske 45 plussarna …) men de enda man aldrig brydde sig att fråga är ungdomarna i kåren, de som huvudsakligen arrangerar Snårigaskäggen. Jag har förstått att man inte anser att det behövs.

Den 22:a december ringer jag och pratar med vår revisor och frågar hur vi skall göra nu. Revisorn i kåren är bra och dessutom neutral i det här ärendet. Det står klart sedan mina samtal med bokningsansvarige att endast två helger på hela våren är bokade. När scouternas bokning medvetet ströks visste man att det fanns gott om alternativa tider. Det fanns också gott om tid att flytta Snårigaskäggen framåt i tiden vilket gjorts förr. Det hade gjort att vi fått den där arbetshelgen vi verkligen behöver.

Det intressanta är att revisorn tyckte att vi var för tids-optimistiska. Att vi bokat för få arbetshelger redan som det var. Vi lutade båda åt att om möjligt flytta Snårigaskäggen.Pratar man däremot med de som ställer sig iskalla till Snårigaskäggen så behöver man alls ingen arbetshelg.

Den 23:e december har utmanarna i Kopp avslutningsfika och jag förklarar hela situationen och frågar hur de tycker vi skall göra. Beslutet blir att jag skall ringa direkt till de som har festen och prata med dom och se om de kan tänka sig att flytta den i och med att vi har bokat den.

Sen är det julhelg med familjen.

Så fort julhelgerna är över tar jag tag i det hela igen. I och med detta går för övrigt hela julen utan att vi egentligen hinner jobba med Snårigaskäggen, det enda vi hinner med är en liten träff i Scoutgården den 26:e december.

3:e januari kontaktar jag de som skall ha festen. De betraktar bokningen som helt deras och Snårigaskäggen/ungdomarna kan få de tider som blir över. Vill vi kan vi jobba i kåken medans de har fest, men jag invänder att äventyrarna skall ju vara med på kvällen.

4:e december pratar jag med utmanarna och arrangemangsgruppen. De vill inte bråka om saken för de tror (förmodligen helt rätt) att står de på sin självklara rätt kommer de få så mycket skit i kåren. Därmed meddelar jag festgänget att vi inte kommer vara i kåken på vår tid på lördagen (vilket dom såklart invänder emot eftersom att de strukit våran bokning så är det per definition deras tid). Det är också sagt att vi skall försöka frikoppla bråket från Snårigaskäggen så gått de går och de som vill får ta den här frågan vidare.

Ungefär där står vi nu.

Ingen har för mig på ett trovärdigt sätt förklarat varför alkoholrelaterad verksamhet i en scoutkår får tränga undan ungdomsverksamhet eller för den delen hur de tänkt att Snårigaskäggen skall klaras av.

Jag har ställt frågan vad gör vi om Snårigaskäggen skiter sig och vem tar ansvar för det och till svart fått aggressioner i telefonluren. Men inga svar.

I kommande inlägg kommer vi till fler frågor, vuxna alkohol bråk och förtroende samt ansvarsfrågan.

Hjälp i att driva det här vidare uppskattas.

Ordförande i Årsta Scoutkår kan nås på ordf@arstascouterna.org

Updatering 2012-01-12

De som skall ha 50:års festen är inte helt lyckliga över den uppkomna situationen. Idag blev det klart att jubilaren själv kommer hjälpa till med att hålla en av våra kontroller vilket är väldigt uppmuntrande. Jag tror utmanarna gjorde rätt i att inte hävda sin bokning då det hade drabbat lite fel personer.

I orginaltexten står det att “Jag har förstått att de som bokade lokalen vid tre tillfällen försäkrat sig om att det inte var några problem med att man strök Snårigaskäggenbokningen”. Korrekt är att de som bokade frågade flera gånger om det verkligen gick bra att boka. Vad jag inte får ihop är varför man frågar mer än en gång om en bokning. Då kommer vi till den troliga tolkningen att det var uppenbart att vi skulle strykas men att de som skulle hyra trodde det var ok.

Noter:

• BFÅ är ett utryck myntat för situationen i kåren. Battle Field Årsta.
• Bokningsansvarige är tillsatt av styrelse och/eller stugfogde. Därmed är styrelsen ytterst ansvarig för historien.
• Äventyrare i Spejarna som vill vara med och arrangera Snårigaskäggen kan kontakta Martin nedan.

Hoppas ni alla har haft en bra jul.

Nu i vår kommer terminsstarten på Spejarna att bli lite annorlunda. Framförallt två saker gör situationen lite speciell.

Söndagen den 29:e januari arrangerar kåren Snårigaskäggen vilket är en tävling för hela Stockholmsregionen. Organisationen av denna tävling ledas av ungdomarna och vissa avdelningsledare i kåren. Samtliga ledare på Spejarna är inblandande i arrangemanget, så vi kommer att fokusera fullt ut på det och kommer inte kunna ta tag i terminsplanering förän i början av februari.

Eftersom personlig utveckling och ledarutveckling hör till scoutings kärna så har vi sagt att alla scouter på Spejarna är välkomna att hjälpa till med tävlingen. Exempel på saker man kan göra är att hjälpa till på en kontroll och kanske vara med och bygga upp den. Flera scouter på avdelningen har redan anmält sitt intresse.

Konakta gärna Martin för mer info, exempelvis genom formuläret längst ner.

Det lite större problemet är att allt är inte bra i scoutkåren och nu går mycket av ledarnas tid till internbråk . Tyvärr har det gått så långt att arrangemangsgruppen för Snårigaskäggen – ungdomarna i scouterna alltså -  blev strukna/vräkta från den planerade arbetshelgen för att det tydligen var viktigare med en 50:års fest än ungdomsverksamhet i Scoutgården. Därför har redan ett par veckor gått till detta istället för Snårigaskäggen arbete.

Framöver kommer en liten serie här på bloggen som närmare kommer gå igenom vad som har hänt, vad vi kan lära och hur vi gör framöver. Det betyder också att terminsstarten för närvarande är väldigt osäker.

Det här en uppföljning till Patrullerna i höst och till Fungerande patruller är inte så enkelt.

Det har inte gått så bra med de nya patrullmedlemmarna i höst. Vi har tappat lite väl många och så det är dags för lite reflektion över varför.

Nu i torsdags hade vi Amandas Muffinsmöte och det kändes som det gick rätt bra. I köket var i stort sett alla scouter som tillkommit avdelningen och den andra delen av avdelningen (grovt räknat, inte riktigt sant) satt som rådspatrullen och planerade kommande möte. Det är det här med matchning av mognadsgrad som kommer igen. De som hängt med på bloggen en tid vet att vi förra hösten provade ett för avdelningen nytt grepp genom att låta alla nyuppkomna scouter till avdelningen vara i en patrull. Det fungerade förvånansvärt bra.

Den här hösten gick vi tillbaks till det gamla sättet med alla åldrar i patrullerna, dvs. spridd mognadsgrad, och då har de nya inte känt sig hemma i patrullerna. Sen blir saken inte bättre av att andra och tredje års scouterna har en liten intern mätning sinsemellan, brouppgiften sköts på framtiden hela våren tills den inte blev av, vi har inte kunnat göra söljor på avdelningen till följd av oredan i hantverksrummet och slutligen så blev invigningen inte av på Två Pumpar (jag tror den sköts på framtiden på samma sätt som brouppgiften).

Så nu har vi en situation där det märks att de äldre har förtroende och kontakt med oss ledare i större utsträckning än de yngre, samtidigt kan vi inte hjälpa de yngre då vår kontakt är mycket sämre. Någonstans här finns vägen ut.

Jag skulle tro att ett bättre sätt är att låta alla nya vara i en egen patrull åtminstone de första halvåret på avdelningen och samtidigt låta ledare punktmarkera den patrullen så att man mycket snabbare bygger en kontakt med de yngre. Efter första halvåret kan man börja slussa ut de nya scouterna i befintliga patruller.

Här är ett litet programtips från Spejarna som väl passar ett avdelningsmöte.

Varje patrull får i uppdrg att på 10+20 minuter bygga en station som de övriga patrullerna skall genomföra. Det bör ta fem till tio minuter att genomföra stationen.

10 minuter ges till förberedelse och 20 minuter till själva byggandet av stationen.

Platsen för stationen har skrivits ner på små lappar och lottas ut.

Det finns ett antal teman för stationenrna nerskrivn på lappar, dessa lottas också ut. Varje patrull skall alltså ha ett tema och en plats.

Fritt ur minnet körde vi med följande teman:

• Zombie
• Boll
• Handikap
• Makaron
• Vampyr
• Barnes rätt i Sammhället
• Stearin

Det här är nytt. Tror jag i alla fall. Rapporteringen i massmedia har som vanligt känts tom och bristfällig, men så hittade jag ett bra inlägg på nätet som gjorde mig nyfiken:

Matt Stoller – The Anti-politics of Occupy Wall Street

Inte blev det bättre av att de gamla rävarna i Adbusters verkar vara inblandade. I mitten på Juli startade allt med denna uppmaning (ok inte riktigt, så även Mother Jones: How Occupy Wall Street Really Got Started). Att Adbusters är inblandade gör att man kan ge sig på att just massmedia är måltavlan (och därmed inte kan vara budbärare).

Ännu intressantare blev det av att inlägget berörde just behovet av att alla skall få höras och bli lyssnade på. För att uppnå detta används ett arbetssätt hämtat från resten av världen kallad Peoples Assembly och som i New York blev en samling som kom att kallas  NYC general assembly.

I have been through a few general assemblies now, and they are remarkable because the point of the assembly is to truly put listening at the heart of decision-making. There’s no electronic amplification allowed in Zuccotti Square. So the organizers have figured out an organic microphone system. A speaker says a half a sentence, everyone in earshot repeats, until the whole park can hear that half a sentence. Then the speaker says another half a sentence. People use hand signals to indicate approval, disapproval, get a move on, or various forms of objections and clarifications. During these speeches, speakers often explicitly ask for more gender and racial diversity, which is known as “progressive stacking”. 

Vi tar det på svenska. Eftersom de inte får använda ljudförstärkare så hjälps man åt i kör att tillsammans få fram talarens budskap. Det finns också en tanke med att man vill föra fram lyssnandet och dialogen.

Ta en titt på Adbusters video nedan, den ger en bra introduktion.

Det här måste gå att få in som en programidé i Scouterna, vi står ju för demokrati och lyssnande och stödjande ledarskap.

Var för inte prova med en people assembly i kåren eller på avdelningen? Receptet finns här: How to cook a pacific #revolution

När börjar vi?

På ordinarie kårstämma 2011 lade jag ett par motioner.

En motion som är grundad i frågeställningen varför Stinas ledare slutade handlar om att till verksamhetsberättelsen skall ett ledarstödsindex bifogas. Varje år. Så att vi kan se, följa och åtgärda ledarnas situation.

Till 2011 års ordinarie kårstämma så hade jag tagit fram ett första förslag till enkät för indexet samt sammanställt det.

Här finns nu hela sammanställningen av ledarstödsundersökningen för verksamhetsåret 2010. Svarsfrekvensen är inte så fantastisk direkt, men tittar man på vad vi ledare på avdelning är helt överens om i kåren så framträder ett par mindre självklara saker.

Glad partystämning – På frågan om vad vi behöver mest av allt i Årsta dominerade helt klar glad partystämning.

Glad partystämning

Material – i princip alla säger att avdelningens material fungerar bättre än kårens gemensamma material. Det syns också i material-delen av undersökningen att materiel som MÅS-gruppen köpt är illa anpassat till verksamheten och de avdelningsledarna själva köpt in är mycket väl anpassat. Jämför North-Face tälten med Tentipina.

Mer tid med ungdomarna – när man frågar hur mycket tid en avdelningsledare tillbringar med ungdomar och barn ser vi att som mest ägnar man 50% av sin tid till det. De flesta tillbringar mindre tid än så. Om man ovanpå det lägger till all tid kårfunktionärer lägger ner i kåren som hamnar vi nära 15%. Det är inte bra, för vår kärnverkamhet är att möta ungdomar. Kanske är det dags att fokusera på att eliminera massor av den tid vi inte lägger på att möta ungdomar.

Ungdomar

Ute i Årsta – det fanns en del av ledarstödsundersökningen som jämförde vilka utrymmen i våra lokaler som är mest välanpassade och vilka som är viktigast för oss. Det var inte väntat alls att utrymmet innom och runt Årsta IP skulle vara både det viktigaste utrymmet för ledarnas arbete och samtidigt det mest välanpassade. Vi borde kanske ta upp att inte bara vårda husen utan också satsa lite på vår omgivning i Årsta.

Djur i Årsta nära Scoutgården

Fotnoter:

* Att avdelningarnas material-inköp rankas så mycket högre än MÅS gruppens inköp (och andra centrala inköp) har fått oss på Spejarna att bestämma oss för att köpa vår egen utrustning till årets sommarläger istället för att lämna in en beställningslista. Det finns ingen anledning att upprepa gamla misstag.

* Sätra Scoutkår (finns bland annat beskrivet i posten Fallet Sätra Scoutkår) – hade en gång en källarlokal i Gransätra och det sammanföll rätt bra med kårens storhetstid. Sen flyttade Sätra Scoutkår till den underbara kvarngården, men det blev aldrig lika bra.

* Ett sätt att uppnå mer tid med ungdomarna är att faktiskt inte utestänga ungdomarna från arbetet med våra hus mm utan istället bjuda in dom RFR-kvarn style.

En länk om ledarskap jag hittade i arkivet från DN: På chefskurs med Kafka

Patrullsystemet är en av sju delar av scoutmetoden och något som vi ledare verkligen försöker få till, men att få fungerande patruller på avdelningen är inte så lätt. Vi är just nu långt ifrån fungerande patruller. Det är lite märkligt, för vi kan få det mesta att fungera på avdelningen men just patrullsystemet har vi haft stora problem med. Vi har haft framgång med att tillämpa delar av patrullsystemet, men helheten vill inte fungera.

Jag har hållit på det här inlägget för det är rätt tungt, men här följer nu nedan en lång lista på problem vi stött på med att få fungerande patruller. Kom gärna med egna punkter och illustrationer av på vilket sätt patrullerna inte fungerar. Nästa steg blir att applicera SLIP (se Maeda’s The Laws of Simplicity) på alla punkter.

Iaktagelser om patrullerna

Det är tänkt att man lär sig leva i patrullen i patrullen – men om en avdelning aldrig haft fungerande patruller så kan man inte bli inlärd i en.

Det finns få som vill vara patrulledare – centralt för patrullens funktion är att det finns en fungerande ledare. De bästa ledare jag sett är lugna, bra på att organisera. De sätts alltid på att ta hand om klassens struliga ungar och är trött på att vara “ordningsmän” så de tycker det är jätteskönt att slippa vara patrulledare (kanske är det det mindre antalet utåtagerande “struliga” ungar som är de välbärgade villaförorternas övertag i Scoutsverige ).

Dåligt med respekt – (förr hette det självdisciplin och uppförande tror jag). Man låter inte folk prata klart utan avbryter varandra. Det finns många varianter. Problemet förvärras av högt sockerintag och extremt låg rörelsenivå i skolan.

En fungerande patrull är ett diffustmål – i patrullscoutåldern (äventyraråldern) är tydliga mål rätt viktigt. Vårt eget märkessystem under utveckling är ett exempel på tydliga mål och utmaningar. En fungerande patrull däremot är ett väldigt diffust mål just nu.

Vi har frilufts/scouttekniska märken och därmed övning men inga patrullmässiga märken.

Ledarpatrullen klara själv inte av att vara ett föredömme som patrull

Ingen orkar ta ansvar för avdelningsrådet – vi är för få ledare som kan och är beredda att dra det lasset.

Patrullsystemet kommer från en tid med relativt många ungdomar – Med få vuxna relativt antalet ungar i en viktoriansk eller för den delen skandinavisk industrination utan p-piller. Unga föräldrar och få föräldrar jämfört med ungdomarna så det måste ha funnit ett helt annat behov av trygghet och gemenskap i den lilla grupen. Nuförtiden är det vuxen-kontakten som saknas av andra skäl och det gör att ungdomar helre vill vara med vixna än i patrullen.

Patrulluppgifterna från 80-talet är borta – nån som hört talas om gula tråden?

Falken har inte uppdaterats på länge – det är ingen som berättar historier längre och lägereldarna blir allt färre.

Med så många fritidsintressen håller patrullerna ändå inte – så fort vi skall ut på hajk utan då är det nya tillfälliga konstellationer. Det som vi kallar för Team.

Det finns för få riktiga utmaningar där det verkligen spelar roll att man är en riktig patrull och inte bara ett tillfälligt sammansat team. Eller solo för den delen. Vad är poängen med en patrull om den inte levererar mer än summan av delarna?

Vuxna ledre i kåren organiserar sig aldrig som patruller när stora och viktiga problem skall lösas. Ungefär som att scouting inte är på allvar. Det är svårt läge när ledarna inte föregår med gott föredömme.

Idag finns så många fler särintressen – så det är svårare att hitta ett gemensamt intresse patrullen är samlad kring.

Scouting nyttjas som en aktivitet - få lever den som en livsstil. I längden är det få som vill vara underbetalda lekledare på fritiden.

Idag kommer scouterna från olika skolor med olika bakgrund – vi är i grunden mycket olikare i vår bakgrund och det gör det så mycket svårare att få till patruller där man är tillräckligt lika för att växa och utvecklas tillsammans. Att få till patruller som är väldigt spretiga i sin sammansättning är inget svårt, men det blir erfarenhetsmässigt inte till patruller utan bara en samling individer på rakt led en vardagkväll.

Man lär inte ut i patrullen – märkessystemet börjar fungera och man lär och lär ut men inte innom ramet för märkesystemet.

Scouter och ledare vet inte hur man håller i en instruktion – då faller hela idén att man lever och lär i patrullen.

En patrull förklaras ofta som en organisation – men det är inget naturligt. Organisation har rötter i 1850 talet (se Clay Shirkey – Here comes Everybody). I fungerade verksamhet är det informella ledarskapet större och det är kommunikation som betonas inte organissation, så en viktigt fråga vi glömt att ställa är hur man utvecklar kommunikationen i gruppen.

DN om Moliehi­ Sekese, Läraren som fick pris

Tisdagens möte var lite historiskt på Spejarna. Vi har nu tagit vårt program till en ny nivå vi aldirg haft tidigare. Mer kommer, inklusive bilder.