Motorsågar, tätkåtor, scenkvällar och Tipp-ex – Del 1

Always design a thing by considering it in its next larger context — a chair in the room, a room in a house, a house in an environment, an environment in a city.
– Eliel Saarinen

found in http://www.kk.org/thetechnium/archives/2011/03/found_quotes_5.php

Man har vissa förväntningar på ett gammalt tält. Ett gammalt tält bär på ett luktminne. Ett gammalt tält är som en IKEA byggsats man satt ihop och plockat isär tio tals gånger. Det har tjock tältduk men är ändå skör efter alla år i sommarsolen. När jag började som programmare i mitten på 2000-talet hade den gamla tvättstugan kombinerat med toaletter kombinerat med musbesjälat tältförråd precis rivits och det nya magasinet var i slutfasen av sitt uppförande. Vi började sakta köpa in nya tält för att ersätta de där gamla gillwelltälten som sakta föll isär ett efter ett efter lång och trogen tjänst på våra lägerängar. Idag har vi ett 15-tal tältkåtor och med dom en ny tids logistik. Magasinet, i vilket Staffans sal är det nya tältförrådet, är verkligen byggt för ändamålet. Anstränger man sig lite så kan man helt ensam hantera åtta blöta tältkåtor även om ensamarbete aldrig är att rekommendera i längden. Tälten väger betydligt mindre, är oändligt mycket snabbare att torka och så går det så mycket fortare att sätta upp. I Staffans sal finns också vår väldigt populära klättervägg och att få säkra på klätterväggen har blivit ett mycket uppskattat göromål.

Klätterväggen i Magasinet
Klätterväggen i Magasinet

Det är ett genomgående tema det här med tid vs. pengar. Vi har råd med en mer anpassad logistik och vi satsar också på de ledare som lägger engagemang på scouterna genom att styra upp allt det där arbetet som egentligen inte är ledarskap. Vi springer inte längre upp och ner för den branta trappan som leder till Lillgårdsvinden stup i ett för att hämta saker, de står i Magasinet i den del som kallas Pliiiggeboa i folkmun. En annan sak som vi har slutat med är handgrävning av diken. När jag var patrullscout så gjorde min kår alltid en vässaröinsats och oftast blev det dikesgrävning eller skogshuggning. Dikesgrävning var ett sånt där jobb som aldrig blev klart, men med tiden så kom maskinerna, så numera har vi andra slags vässaröinsatser. Ta exempelvis sommaren 2011 då vi erbjöd reparation av hinderbanan som vässaröinsats. Det var en lite chock strax efter klockan nio den soliga sommarmorgonen när 30-talet schweizare dök upp utanför Lillgårn redo för en dag i skogen för att fixa till hinderbanan. Vi visste knappt hur vi skulle få fram utrustning till dom, men en sak hade dom, vilket vi märkte ett par timmar senare. De hade med sig en egen motorsåg i sin lägerutrustning.

Magasinet som det såg ut relativt nybyggt 2006
Magasinet som det såg ut relativt nybyggt 2006

Fortsättning följer i Del 2