Det här är del 3, del 2 hittar du här.
Övningsfältet vid Rinkaby är en rätt ödslig syn större delen av året. Långa torra grässtrån som sakta böjer sig för vinden. Ett torrt platt fält, sommarsolen står högt och även om man inte ser det känner man doften av havet. En hel stad skall byggas upp för att snart rivas igen. Ett år innan Jamboreen, i matsalen på Vässarö, har vi ett möte. På agendan står frågan vad gör vi när alla åker till Skåne? Och vad gör alla de scouter som inte kan eller kanske inte har råd att åka till Skåne och hur skall kårerna göra som på sätt och vis får både ett läger för de som inte åker till jamboreen och själva jamboreen självt? Runt bordet i matsalen sommaren 2010 skissade vi på idéer. Vi tog en mängd tankar kring Vässarö, internationell scouting, nya programidéer mm vilket ledde till första steget mot skapandet av lägerperioden 60 Degrees North. Namnet kommer sig av att vi räknade med en del internationella besök den jamboree-sommaren och vi ville för jamboree deltagarna och besökarna profilera oss utifrån att vi ligger i Östersjön och för de flesta scouter väldigt långt norrut, strax norr om den 60:e breddgraden.
Det fanns rätt många idéer inför lägerperioden och i slutändan blev det så att en relativt stor lägerledning drev olika delar av 60 Degrees North. Till de idéer som provades var:
- Att bo i träden i en vildmarksby på Norra ängarna (och numera har en fransk grupp visat oss att Skrakvik också är ett bra område att bo i träden vid.)
- Drop-in program i fladan och på trapper. Det blir rättvisare mot de många utländska grupperna och det är roligt för både program och fladan.
- Blod Sweat Tears and Teamwork – B.S.T.T. som beskrivits tidigare.
- Golden Bay – vattenlek i fladans närhet med undervattens kimspel, skattjakt, såpad stock till havs mm.
- Flotthajk till Gljusklubben som blev rätt populär.
- Soluppgångsegling, en av många idéer som vi lånat från Boomerang, ett annat av dessa läger som lämnat så många spår efter sig på Vässarö att vi ibland glömmer varifrån idéerna kommer.
- Viksbåts-rodd dök upp som en joker i leken. Vi fick erbjudande om ett samarbete den sommaren. Dom ser rätt läckra ut men seglar bäst i medvind.
- Geocache – en efterfrågad aktivitet vi inte riktigt fick ordning på det året men tillslut har vi fått ordning på den och nu är den riktigt bra.
- Cookie Challenge var och är tänkt som ett kompismärke för utmanare. Vi tror på idén med det finns en del att göra för att få ordning på det.
- Scenkvällar och skogsröj som förtjänat sitt eget avsnitt.
Om ni tar en promenad längs Skrakviksängen och jämför hur det ser ut nu mot några år sedan ser ni säkert hur mycket öppnare det är. Det började för några somrar sedan med ett par motorsågs-familjer som tog sig an området där skog möter äng längs Skrakviksängen och väldigt snart låg där ohanterliga mängder med ris som behövde flyttas. Tillslut samlades större delen av öns funktionärer för en helkvälls rissläpande. Program hade samtidigt funderat på att släpa ner alla öns högtalare till bastun, bygga dansgolv i skogen och erbjuda en josbar mitt emellan omklädningsrummet och bastun. Sagt och gjort och vi kom att kalla kvällen för Skogsröj av förklarliga skäl och sedan den gången har vi finslipat på konceptet med utomhus discon. Vi har dansat på det nya soldäcket vid bastun (ett helt fantastisk dansgolv), vi har nästan knäck kajen i Djuphamn, vi har haft disco mellan markan och eko och vi har varit bredvid Volleybollplanen.
På 60 Degrees North hade vi som ledstjärna att alla deltagare skulle kunna få en gemensam upplevelse om dagen och scenkvällar är en sådan slags upplevelse. Scenkvällar är rätt så närbesläktade med lägerbål. Vi har haft allt från bokade artister till egna förmågor. På Boomerang 2012 hade vi också en hel del scenkvällar. Två lyckade koncept från Boomerang var DJ-tävlingen och Vässarö unplugged. Allt började med invigningen på stora scen. Tänk er alla Boomerangdeltagare framför scen. Först en liten invigningsvideo på storskärm och sedan drog det stor invigningsdiscot igång. En stund senare tystnar högtalarna. Det är en el-fas som löst ut i en el-central men snart är vi igång igen. Runt midnatt tystnar det igen, men den här gången lite mer. Från scen ser man mörker. Mörker i matsalen, mörker i köket, mörker i bageriet. På radion pratar Valdemar och andra om mörker överallt. Där tog invigningen slut. På morgonen är strömmen fortfarande borta och på förmiddagen klurar vi på hur vi skall göra med kvällens trubadur på stora scen nu när strömmen fortfarande är borta och trubaduren ställt in p.g.a. sjukdom. Vi kom på en idé och så på ett par timmar satte vi ihop Vässarö unplugged, en akustisk kväll i fotogenlyktornas sken vid scen iscensatt med bara talanger från lägerängarna som vi fick hjälp att leta upp.
Två veckor tidigare har Nils Herman Von Gyllenbok köpt Wessarön och startar Vässaröakademien. Till ön inbjuds 1700-talets främsta vetenskapsmän och lärda. Christopher Polhem, Eva De Lagardie, Anna Maria Lenngren, Bellman, Alströmer, mfl. Utanför Potatispallatset (Lillgårn) odlas det potatis. trapperspåret är borta, istället står där Alströmmers potatisspår. Det är distriktslägret 1719 och ungefär varannan dag träffas alla lägrets deltagare nere vid scen där någon form av skådespel pågår och som för historien framåt. De här lägrena som har ett tema, låt oss kalla de story-läger eftersom det har gått lite inflation i ordet äventyr nuförtiden, är väldigt populära och deltagarna bjuder gärna till och spelar med. De alltid så populära Frilufts- och seglar- lägrena har haft Bond-tema, pirat-tema, Jönssonligan- tema mm. De som var med kommer sent glömma när Kapellet byggdes om till sjörövarkorg, men så tog det också en hel dag för snudd på ett halvt ex.konfläger.
Dessa story-läger hänger programmässigt ihop med scen-kvällar och lägerbål ungefär som dans och musik till teater. Det är en slags aktiv kreativitet alla kan deltaga i. När man öppnar för kreativt deltagande i de här sammanhangen så öppnar man också för skapande och personligt uttryck och vi landar i en blandning av samarbete, ute-pedagogik och kreativitet. Scouting är också mycket mer, jag har ju varken nämnt mångfaldsprogram, miljöprogram, GDV eller liknande program. Men nu är det dags att ta oss tillbaka till 80-talet för en bakgrund för varför kreativitet inte bara fungerar utan är en så viktigt färdighet i framtiden.
Fortsättning följer i del 4