Det här är sista delen i en serie som jag skrev för Vässarös 70-års jubileumsbok. Den här avslutande delen ansågs inte passa in i jubileumsboken. Tidigare delar är Del 1, Del 2 och Del 3.
Sommarsol mot grå skolgårdsasfalt där vinterns allra sista gruskorn dröjer sig kvar. Det var långt före min tid som stenkulorna rullade på rasterna, vi tillhörde en generation förortsbarn som levde i en värld som fortfarande var liten, en värld av minijota, basket och fotboll i förortens alla kaninburar. Det var också en tid då vi tvingades till maskinskrivning och om man tillhörde klassens duktiga så fick man använda den fina el-skrivmaskinen som hade inbyggd Tipp-ex så man kunde trycka ”back-space”.
Vi visste det inte då, för vi har aldrig varit bra på att förutsäga framtiden, att Commodore 64:an och dess kassetter inte var den stora förändringen, inte ens Amiga 2000 maskinen i radhusets övervåning där jag skrev mina uppsatser i en grafisk ordbehandlare medan man fortfarande lärde ut maskinskrivning var den stora förändringen.
Den stora förändringen började långt tidigare, på 60-talet i universitetsvärlden, för när jag satt där och skrev mina uppsatser och ingen i hela grundskolan kunde stava till internet ens på den modernaste av IBM-skrivmaskiner, då hade emailadressen med sitt @-tecken funnits i över tio år liksom mekanismen för hur email kommer från avsändare till mottagare.
Internet har gett oss en värld där marginalkostnaden för att kopiera en enhet information till är så gott som noll. Jag är rätt säker på att knappt någon av er som läser detta riktigt förstår meningen innan och än mindre förväntar sig att läsa den i en scoutskrift. Alla dessa år i skolan, ett så enkelt koncept som formar vår framtid. Jag fick inte heller lära mig om det i skolan. Vi fick lära oss en massa annat, men den biten missades.
Information kostar nästan inget att kopiera. Det är lite magiskt att den gamla programpärmen med sommarens alla bokningar numera kan befinna sig i Malmö, Öregrund, Storgårn, Lillgårn, Schiphol, fladan och västra Bombay samtidigt. Flera personer kan samtidigt parallellt skriva och läsa i samma pärm och det är så gott som gratis. Programluntan kan i sin webbifierade version få fram information om vad folk som hittar till vår programblogg faktiskt söker efter, är intresserade av mm. Om du fick gissa, vad tror du är den mest eftersökta informationen på programbloggen? Vilken programpunkt som flest besökare är intresserad av och vilka de är? Idag vet vi och det är dessutom så gott som gratis.
Så här ser en version av framtiden ut: i en värld där marginalkostnaden för att kopiera en enhet information till är så gott som gratis, så är inte heller värdet att göra som andra speciellt hög. Av det följer att kreativitet är en central färdighet.
Var redo.