Motorsågar, tätkåtor, scenkvällar och Tipp-ex – Del 4

Det här är sista delen i en serie som jag skrev för Vässarös 70-års jubileumsbok. Den här avslutande delen ansågs inte passa in i jubileumsboken. Tidigare delar är Del 1, Del 2 och Del 3.

Sommarsol mot grå skolgårdsasfalt där vinterns allra sista gruskorn dröjer sig kvar. Det var långt före min tid som stenkulorna rullade på rasterna, vi tillhörde en generation förortsbarn som levde i en värld som fortfarande var liten, en värld av minijota, basket och fotboll i förortens alla kaninburar. Det var också en tid då vi tvingades till maskinskrivning och om man tillhörde klassens duktiga så fick man använda den fina el-skrivmaskinen som hade inbyggd Tipp-ex så man kunde trycka ”back-space”.

Vi visste det inte då, för vi har aldrig varit bra på att förutsäga framtiden, att Commodore 64:an och dess kassetter inte var den stora förändringen, inte ens Amiga 2000 maskinen i radhusets övervåning där jag skrev mina uppsatser i en grafisk ordbehandlare medan man fortfarande lärde ut maskinskrivning var den stora förändringen.

Den stora förändringen började långt tidigare, på 60-talet i universitetsvärlden, för när jag satt där och skrev mina uppsatser och ingen i hela grundskolan kunde stava till internet ens på den modernaste av IBM-skrivmaskiner, då hade emailadressen med sitt @-tecken funnits i över tio år liksom mekanismen för hur email kommer från avsändare till mottagare.

Internet har gett oss en värld där marginalkostnaden för att kopiera en enhet information till är så gott som noll. Jag är rätt säker på att knappt någon av er som läser detta riktigt förstår meningen innan och än mindre förväntar sig att läsa den i en scoutskrift. Alla dessa år i skolan, ett så enkelt koncept som formar vår framtid. Jag fick inte heller lära mig om det i skolan. Vi fick lära oss en massa annat, men den biten missades.

Information kostar nästan inget att kopiera. Det är lite magiskt att den gamla programpärmen med sommarens alla bokningar numera kan befinna sig i Malmö, Öregrund, Storgårn, Lillgårn, Schiphol, fladan och västra Bombay samtidigt. Flera personer kan samtidigt parallellt skriva och läsa i samma pärm och det är så gott som gratis. Programluntan kan i sin webbifierade version få fram information om vad folk som hittar till vår programblogg faktiskt söker efter, är intresserade av mm. Om du fick gissa, vad tror du är den mest eftersökta informationen på programbloggen? Vilken programpunkt som flest besökare är intresserad av och vilka de är? Idag vet vi och det är dessutom så gott som gratis.

Så här ser en version av framtiden ut: i en värld där marginalkostnaden för att kopiera en enhet information till är så gott som gratis, så är inte heller värdet att göra som andra speciellt hög. Av det följer att kreativitet är en central färdighet.

Vässarö unplugged. FÖr ett strömlöst Vässarö. Hela konceptet uppfanns vid lunch och så här såg det ut till kvällen.
Vässarö unplugged. För ett strömlöst Vässarö. Hela konceptet uppfanns vid lunch och så här såg det ut till kvällen.

Var redo.

Motorsågar, tätkåtor, scenkvällar och Tipp-ex – Del 3

Det här är del 3, del 2 hittar du här.

Övningsfältet vid Rinkaby är en rätt ödslig syn större delen av året. Långa torra grässtrån som sakta böjer sig för vinden. Ett torrt platt fält, sommarsolen står högt och även om man inte ser det känner man doften av havet. En hel stad skall byggas upp för att snart rivas igen. Ett år innan Jamboreen, i matsalen på Vässarö, har vi ett möte. På agendan står frågan vad gör vi när alla åker till Skåne? Och vad gör alla de scouter som inte kan eller kanske inte har råd att åka till Skåne och hur skall kårerna göra som på sätt och vis får både ett läger för de som inte åker till jamboreen och själva jamboreen självt? Runt bordet i matsalen sommaren 2010 skissade vi på idéer. Vi tog en mängd tankar kring Vässarö, internationell scouting, nya programidéer mm vilket ledde till första steget mot skapandet av lägerperioden 60 Degrees North. Namnet kommer sig av att vi räknade med en del internationella besök den jamboree-sommaren och vi ville för jamboree deltagarna och besökarna profilera oss utifrån att vi ligger i Östersjön och för de flesta scouter väldigt långt norrut, strax norr om den 60:e breddgraden.

Program förbereder det allra första skogsröjet
Program förbereder det allra första skogsröjet

Det fanns rätt många idéer inför lägerperioden och i slutändan blev det så att en relativt stor lägerledning drev olika delar av 60 Degrees North. Till de idéer som provades var:

  • Att bo i träden i en vildmarksby på Norra ängarna (och numera har en fransk grupp visat oss att Skrakvik också är ett bra område att bo i träden vid.)
  • Drop-in program i fladan och på trapper. Det blir rättvisare mot de många utländska grupperna och det är roligt för både program och fladan.
  • Blod Sweat Tears and Teamwork – B.S.T.T. som beskrivits tidigare.
  • Golden Bay – vattenlek i fladans närhet med undervattens kimspel, skattjakt, såpad stock till havs mm.
  • Flotthajk till Gljusklubben som blev rätt populär.
  • Soluppgångsegling, en av många idéer som vi lånat från Boomerang, ett annat av dessa läger som lämnat så många spår efter sig på Vässarö att vi ibland glömmer varifrån idéerna kommer.
  • Viksbåts-rodd dök upp som en joker i leken. Vi fick erbjudande om ett samarbete den sommaren. Dom ser rätt läckra ut men seglar bäst i medvind.
  • Geocache – en efterfrågad aktivitet vi inte riktigt fick ordning på det året men tillslut har vi fått ordning på den och nu är den riktigt bra.
  • Cookie Challenge var och är tänkt som ett kompismärke för utmanare. Vi tror på idén med det finns en del att göra för att få ordning på det.
  • Scenkvällar och skogsröj som förtjänat sitt eget avsnitt.

Om ni tar en promenad längs Skrakviksängen och jämför hur det ser ut nu mot några år sedan ser ni säkert hur mycket öppnare det är. Det började för några somrar sedan med ett par motorsågs-familjer som tog sig an området där skog möter äng längs Skrakviksängen och väldigt snart låg där ohanterliga mängder med ris som behövde flyttas. Tillslut samlades större delen av öns funktionärer för en helkvälls rissläpande. Program hade samtidigt funderat på att släpa ner alla öns högtalare till bastun, bygga dansgolv i skogen och erbjuda en josbar mitt emellan omklädningsrummet och bastun. Sagt och gjort och vi kom att kalla kvällen för Skogsröj av förklarliga skäl och sedan den gången har vi finslipat på konceptet med utomhus discon. Vi har dansat på det nya soldäcket vid bastun (ett helt fantastisk dansgolv), vi har nästan knäck kajen i Djuphamn, vi har haft disco mellan markan och eko och vi har varit bredvid Volleybollplanen.

Det allra första dansgolvet vid bastun, fullt av småstubb och sten
Det allra första dansgolvet vid bastun, fullt av småstubb och sten

60 Degrees North hade vi som ledstjärna att alla deltagare skulle kunna få en gemensam upplevelse om dagen och scenkvällar är en sådan slags upplevelse. Scenkvällar är rätt så närbesläktade med lägerbål. Vi har haft allt från bokade artister till egna förmågor. På Boomerang 2012 hade vi också en hel del scenkvällar. Två lyckade koncept från Boomerang var DJ-tävlingen och Vässarö unplugged. Allt började med invigningen på stora scen. Tänk er alla Boomerangdeltagare framför scen. Först en liten invigningsvideo på storskärm och sedan drog det stor invigningsdiscot igång. En stund senare tystnar högtalarna. Det är en el-fas som löst ut i en el-central men snart är vi igång igen. Runt midnatt tystnar det igen, men den här gången lite mer. Från scen ser man mörker. Mörker i matsalen, mörker i köket, mörker i bageriet. På radion pratar Valdemar och andra om mörker överallt. Där tog invigningen slut. På morgonen är strömmen fortfarande borta och på förmiddagen klurar vi på hur vi skall göra med kvällens trubadur på stora scen nu när strömmen fortfarande är borta och trubaduren ställt in p.g.a. sjukdom. Vi kom på en idé och så på ett par timmar satte vi ihop Vässarö unplugged, en akustisk kväll i fotogenlyktornas sken vid scen iscensatt med bara talanger från lägerängarna som vi fick hjälp att leta upp.

Två veckor tidigare har Nils Herman Von Gyllenbok köpt Wessarön och startar Vässaröakademien. Till ön inbjuds 1700-talets främsta vetenskapsmän och lärda. Christopher Polhem, Eva De Lagardie, Anna Maria Lenngren, Bellman, Alströmer, mfl. Utanför Potatispallatset (Lillgårn) odlas det potatis. trapperspåret är borta, istället står där Alströmmers potatisspår. Det är distriktslägret 1719 och ungefär varannan dag träffas alla lägrets deltagare nere vid scen där någon form av skådespel pågår och som för historien framåt. De här lägrena som har ett tema, låt oss kalla de story-läger eftersom det har gått lite inflation i ordet äventyr nuförtiden, är väldigt populära och deltagarna bjuder gärna till och spelar med. De alltid så populära Frilufts- och seglar- lägrena har haft Bond-tema, pirat-tema, Jönssonligan- tema mm. De som var med kommer sent glömma när Kapellet byggdes om till sjörövarkorg, men så tog det också en hel dag för snudd på ett halvt ex.konfläger.

Sjörövarkorgen på FS lägret. Föregående års konfirmander laden ner någon dag på att bygga det.
Sjörövarkorgen på FS lägret. Föregående års konfirmander laden ner någon dag på att bygga det.

Dessa story-läger hänger programmässigt ihop med scen-kvällar och lägerbål ungefär som dans och musik till teater. Det är en slags aktiv kreativitet alla kan deltaga i. När man öppnar för kreativt deltagande i de här sammanhangen så öppnar man också för skapande och personligt uttryck och vi landar i en blandning av samarbete, ute-pedagogik och kreativitet. Scouting är också mycket mer, jag har ju varken nämnt mångfaldsprogram, miljöprogram, GDV eller liknande program. Men nu är det dags att ta oss tillbaka till 80-talet för en bakgrund för varför kreativitet inte bara fungerar utan är en så viktigt färdighet i framtiden.

 Fortsättning följer i del 4

Motorsågar, tätkåtor, scenkvällar och Tipp-ex – Del 2

Del 1 hittar du här.

Man får se det lite som ett privilegium att få följa med en patrull scouter ut på en liten test runda genom vildskogen på norra delen av Vässarö en eftermiddag i djupaste juli. Det var inte bara jag utan vi var ett gäng programmare som följde med var sin patrull. Vi var där för att observera hur det då nybyggda vildmarksspåret fungerade i praktiken. Vildmarksspåret var och är lite av en stolthet på det sättet att det var ett program som inte var för alla utan specifikt konstruerat för äventyrare. Det är ju så med programstegring att äventyrare tycker inte det är så särdeles speciellt att göra precis samma sak som de små spårarna – fast fortare. Där fanns en liten lucka i vårt program för vi har haft få aktiviteter som verkligen representerar en programstegring. Program som är för svårt för yngre scoutåldrar. Program som får de äldre scouterna att först tro att de inte klarar det och när de klarat de stolt berätta för alla andra om hur de klarade det.

Vildmarksspåret provas ut 2006.
Vildmarksspåret provas ut 2006.

Vildmarksspåret är kanske inte vårt mest välbesökta spår sett till antal bokningar, men det är sett till sin målgrupp väldigt välbesökt. För utmanarna byggde vi några år senare Blod Sweat Tears and Teamwork, B.S.T.T. brukar vi kalla den, en till synes enkel glänta i tallskogen med små stationer att öva samarbete i gruppen på. Stationerna är inte så enkla att ta sig an som de ser ut, speciellt inte med en välslipad sammarbetsguide. B.S.T.T. Är på många sätt det vi behövde när vi började skissa på projektet samarbetsgläntan 2, men det var först inför lägerperioden 60 Degrees North 2011 som arbetet med den påbörjades och då som en blandning av idéer om en höghöjdsbana, idéer om en låghöjdsbana och skisserna till sammarbetsgäntan 2.

Äventyrare tar sig an en av övningarna på nya B.S.T.T.
Äventyrare tar sig an en av övningarna på nya B.S.T.T.

Pionjärarbeten är en klassisk programpunkt som vi saknat ett tag, men i samband med distriktslägret Mysteriet så börjades den upp och har sedan dess levt kvar, utökats, och så där i skym undan blivit ett av de mest använda programpunkterna för utmanare och äventyrare. Det är väl så att vi i scouterna ibland behöver gå varvet runt, när man kombinerar ute-pedagogik med kreativitet och fysisk utmaning.

Att bygga bo i träden har blivit populärt.
Att bygga bo i träden har blivit populärt.

 Fortsättning följer i del 3

Motorsågar, tätkåtor, scenkvällar och Tipp-ex – Del 1

Always design a thing by considering it in its next larger context — a chair in the room, a room in a house, a house in an environment, an environment in a city.
– Eliel Saarinen

found in http://www.kk.org/thetechnium/archives/2011/03/found_quotes_5.php

Man har vissa förväntningar på ett gammalt tält. Ett gammalt tält bär på ett luktminne. Ett gammalt tält är som en IKEA byggsats man satt ihop och plockat isär tio tals gånger. Det har tjock tältduk men är ändå skör efter alla år i sommarsolen. När jag började som programmare i mitten på 2000-talet hade den gamla tvättstugan kombinerat med toaletter kombinerat med musbesjälat tältförråd precis rivits och det nya magasinet var i slutfasen av sitt uppförande. Vi började sakta köpa in nya tält för att ersätta de där gamla gillwelltälten som sakta föll isär ett efter ett efter lång och trogen tjänst på våra lägerängar. Idag har vi ett 15-tal tältkåtor och med dom en ny tids logistik. Magasinet, i vilket Staffans sal är det nya tältförrådet, är verkligen byggt för ändamålet. Anstränger man sig lite så kan man helt ensam hantera åtta blöta tältkåtor även om ensamarbete aldrig är att rekommendera i längden. Tälten väger betydligt mindre, är oändligt mycket snabbare att torka och så går det så mycket fortare att sätta upp. I Staffans sal finns också vår väldigt populära klättervägg och att få säkra på klätterväggen har blivit ett mycket uppskattat göromål.

Klätterväggen i Magasinet
Klätterväggen i Magasinet

Det är ett genomgående tema det här med tid vs. pengar. Vi har råd med en mer anpassad logistik och vi satsar också på de ledare som lägger engagemang på scouterna genom att styra upp allt det där arbetet som egentligen inte är ledarskap. Vi springer inte längre upp och ner för den branta trappan som leder till Lillgårdsvinden stup i ett för att hämta saker, de står i Magasinet i den del som kallas Pliiiggeboa i folkmun. En annan sak som vi har slutat med är handgrävning av diken. När jag var patrullscout så gjorde min kår alltid en vässaröinsats och oftast blev det dikesgrävning eller skogshuggning. Dikesgrävning var ett sånt där jobb som aldrig blev klart, men med tiden så kom maskinerna, så numera har vi andra slags vässaröinsatser. Ta exempelvis sommaren 2011 då vi erbjöd reparation av hinderbanan som vässaröinsats. Det var en lite chock strax efter klockan nio den soliga sommarmorgonen när 30-talet schweizare dök upp utanför Lillgårn redo för en dag i skogen för att fixa till hinderbanan. Vi visste knappt hur vi skulle få fram utrustning till dom, men en sak hade dom, vilket vi märkte ett par timmar senare. De hade med sig en egen motorsåg i sin lägerutrustning.

Magasinet som det såg ut relativt nybyggt 2006
Magasinet som det såg ut relativt nybyggt 2006

Fortsättning följer i Del 2

Motorsågar, tätkåtor, scenkvällar och Tipp-ex – Intro

Innan året är till ända så tänkte jag passa på att avrunda det år som gått genom att publicera en text jag skrev inför årets 70-års jubileumsbok. Texten finns i nerkortad version i jubileumsboken, allt jag skrev passade dock inte in i just den boken.

Hela texten kommer nu i fyra delar här på bloggen fram till och med nyår. Del 1 kommer på lucia.