programutveckling

ECMC 2017 – How the rest went

This is part 6, the final part, in a series on posts from my experience being part of the planning team for European Guide and Scout Centre Managers Conference (ECMC) 2017.

Check out the statistics for autumn in Iceland: any day has a 45% chance/risk of rain. Say for example that you exit the planning teams HQ, in order to go the the Gillwell Hall. Its a fifty meter walk in sunshine but cold winds. You spend about 25 minutes rearranging tables and preparing the hall for upcoming workshops. You are in a rush to get back to HQ but s you exit through the front door you realize that it is no longer sunshine. It is raining. I learned that on Iceland, you bring your rain jacket everywhere.

I will close the series on ECMC 2017 by discussing a few sessions and the workshops. They are all important to me because I do believe the CEMC is a conference that is working because the participants are active. ECMC is a conference for and of the participants ultimately.

Consulting Challenge

The Consulting Challenge was a new introduction to ECMC. The idea of the session, in essence, was to put the participants to work solving real problems. The participants was asked to act as consultants for an hour to Úlfliótsvatn who got to describe the challenges they wanted consulting help with. This was a really good session and when listening to the output I think it could be applicable to many centres challenges.

Arnor presenting the challenges for the consultants to address

Micro Presentations

Everyone have something to tell/teach and everyone have something to learn. By opening up for a big variety of micro presentations, I think we open many doors to new ideas and discussions. We had so many micro presentations that we had to split the conference into two parallel groups. Since I was running one of the two parallel sessions, I only saw half of the presentations. Running about 25 presentations in rapid succession creates a challenge keeping up with loading new presentation on the presentations computer. I have come to develop a certain fondness for slide less presentations.

A few presentations stood out to me. First of all, we had more than one centre manager speaking the personal challenge of burn out. It is such an important and deep subject I hope we can bring it to the next ECMC.

Another presentations which stood out to me was Rui’s great story behind a scout centre having no memory is a scout centre having no history.

From Scout Valley Lithuania came an inspiring talk by Jonas about how he introduced outside kindergarten in Lithuania influencing national regulations via his scout centre. (making the world a better place anyone?). I’m mighty impressed.

Workshops

We in the planning team always strive to do as few workshops as possible. Participants here enough of us anyway. So we where happy that we could fill so many workshops with hosts not from the planning team. Big thanks from the planning team.

Diana from Nocrich did an excellent work on using EVS and I think many will start using EVS after this. Excellent.
Long term ECMC participant Damien of Scouting Ireland got rave reviews for his take on Managing Change and I was happy to be in the room to listen. This was one of my favourite workshops in CMC.
Connor, also from Ireland did a workshop on Staff and Team Working which I missed unfortunately, but it was very popular (I was running Safe from Harm in parallel).
Felipe did a workshop on Train the Trainer based on KISC experience, participants was very positive about the workshop.
Safe from Harm – my own session, mentioned elsewhere in this series.
World Wide Scout Programme – good participant feedback, unfortunately I was not in the room (I was in the parallel workshop). We noted that the interest for SCENES is still strong.
The Relationship between Paid Mangers and Unpaid Staff and Volounteers delivered by Karsten of Houens Odde is not only the workshop with the longest name ever that we couldn’t shorten, it is also one of the most well received workshop we have ever had and I think people will remember it for years to come, especially his small exercises.

Educational Methods and Non Formal Education – João helped us with an important workshop in one of the key areas of scouting. It also represented a very good connection back to last CMC and into the future. I couldn’t be in the workshop (again, I was in the parallel one). It was really important for the conference.

So much more

So much more happened on the conference. I’m still processing some thoughts and ideas, but now it’s time for a set of photos I love to share with you.

Leftover from the Moot. The center didn’t have time to recover fully from the Moot.

Five degrees in the air and 40 degrees in the river. Nice.

But this is it for now.

Looking forward to see you all again

ECMC 2017 – What We Have in Common

This is part 4 in a series on posts from my experience being part of the planning team for European Guide and Scout Centre Managers Conference (ECMC) 2017.

When you travel the world (Europe at least), when you meet scouts from different places or perhaps change country yourself, you get exposed to different kinds of scouting and so you get to think about what is it in scouting, at the core, that we all agree upon.

Jose is the kind of leader who understands the symbols and cermonies part of the toolkit very well. His addition to the planning team was invaluable.

To me, this is no small question. I believe that the common core that we share in scouting is the one place where I look for answers on how to improv any scouting endeavour. The core is what really works in scouting.

My current understanding I have come to is based on a very simple observation: what we have in common is: the law (and in addition, the belief in positive examples, not rules), the scarf, the promise and the will to make the world a better place. We have non-formal learning as one of our most important tools. Actually, I have observed that the toolkit in our non-formal learning system like the patrol system, learning by doing, symbols and ceremonies etc. tend to be deployed differently in different places, and if I ever hear about challenges in a local scout community, I always see that there is a weakness in the application and understanding of the toolkit.

Safe from Harm

I really wanted a session on Safe from Harm at this ECMC, so since I couldn’t find anyone to host it, I decided to make it myself. I don’t consider my self qualified for it, but both my will and request for it was there, so I decided to do it anyway.

I should make a special mention of the training session template that Felipe introduced, it helped a lot with the planning of the Safe from Harm workshop.

Most things I learned by running this workshop came out of a few exercises we did based on something called Photo Jolts. Basically, I asked two questions related to a lot of Photo Jolts photos I had spread out through the room (Northern Hall):

What three aspects of Safe from Harm do you think is most important at your centre?
Which five most important things in the ‘fictive’ Safe from Harm policy document (that I had handed out as part of the session) do you think is missing?

The discussion that followed was very interesting. Taking a look at what was being said, it basically came down to a list of items and that list of items was not new to me. I had seen similar lists throughout my scout career in various context. It just wasn’t called Safe from Harm. When we talked about what could be done, we essentially reformulated old scout values and principles. Things like uniform and scarf to show inclusiveness or methods.

The toolkit is indeed important.

As an end note, I would say a specific method to handle bullying would do our movement well. It came up a lot. On second place we had loneliness.

ECMC 2017 – Server Troubbles

This is part 2 in a series on posts from my experience being part of the planning team for European Guide and Scout Centre Managers Conference (ECMC) 2017.

There is a certain calmness before the storm that settles over a scout centre who is about to be visited by a large conference. The arriving of the participants goes very quickly from being a remote event to an imminent fact.

The planning team spent the first evening we all where together with unpacking in the sleeping quarters, as soon as I could I started to try to find power outlets and internet connection for the ownCloud that I had brought to the conference. Easier said then done. In my endaevours I had quite quickly found an extension cord so broken that when I tried to use it, it blow the fuses to the HQ. Apparently, the vast amounts of flies that haunts Iceland in the summer weeks every summer has a tendency to fill up power outlets with dead flies to the point of short circuit. After the cable incident was handled, it took a while to find internet. The end result was a provisional cable from the main Ethernet switch located in the hall outside the HQ hanging in the air going into our HQ. It worked.

The ownCloud server was a test, I wanted to try out to have a venue local only file share, and since there is a thing called Rasberry Pi’s these days which are both quite powerfull and very small, I figured I could bring a complete ownCloud server system in my checked in bag. This little experiment turned out to work so-so. I have now learned that there are a number of participants who go to a scout conference without a laptop. I have also learned that installing the ownCloud local client on existing laptops don’t work if the centre manager is using a computer managed by some IT department (surprisingly common). Finally, the web interface to a local IP address with a self signed certificate requires people to add a security exception in the browser, which I don’t think anyone managed.

Next time, we try a web only system with a certificate that isn’t self signed any more.

ECMC 2017 – The Rock and Soil

This is part 1 in a series on posts from my experience being part of the planning team for European Guide and Scout Centre Managers Conference (ECMC) 2017.

The rock and soil in Iceland is black, especially so when it is wet. The roads are wet too and the skies are torn by wind and clouds blowing in from the Atlantic. It feels like Iceland is part of the vast Atlantic ocean.

The open expansive solitary landscape with occasional sheep and horses grazing have only a few houses that you mostly see in the far distance. When you stand there looking at it all, felling the wind, it makes you think that in Iceland, magic is indeed possible.

I flew to Reykjavik on a Monday and I was the third of the CMC planning team members to arrive to Iceland and the first of us to arrive at the Úlfliótsvatn scout centre. I was assigned the driver to the car that we rented for the whole conference, and so driving from the airport, I took the long road. The scenery is easily worth it. Arriving at the centre after dusk, on gravel roads the last bit, I was greeted by the people at the centre. I quickly unloaded the car and tried to make head quarter at the centre managers office.

There was a school class on site, excited and playing. I didn’t get a word since they where speaking Icelandic, but from the tonality of their voices, their loudness and their activity, I would say they were precisely like kids all over the world. I knew this place.

Making HQ (Head Quarter) I had to start from scratch, cleaning tables, vaccuming floor and fixing the internet infrastructure. It took longer than expected. Finding an Ethernet connection for my mobile ownCloud server turned out to be a bigger project than expected.

Tuesday morning I expected rain, but not much. I continued to make HQ and after lunch I had to rush to the airport with the car and get the rest of the planning team. Unfortunately we was stuck in rush hour queues. Reykjavik might be in the middle of the Atlantic ocean, but they still have the same rush hour queue problems like any other city, if not more.

Back at the centre we quickly unloaded our personal stuff, we were assigned to live in the old girl houses across the street. When Úlfliótsvatn was built, girls and boys where still split, so they build the centre as two groups of houses separated by the road that passes through the centre. Three years later they merged. Needless to say, the girl houses was of less quality in the location without a sea view.

After dinner, we all sat down to assess the situation and make a long collective to-do list. Some of the planning team members where worried at the state of the centre. We had lots to do. Put the workshop and keynote rooms in order, prepare for the opening, figure out how to warm up the big house, make WiFi work, make the items for the opening ceremony etc. Then we had the registration, turned out there was no proper registration process in place and no staff to handle it, so we had to set up the check-in and info corner. Soon the first bus with participants arrived.

Bokningssystemet inför säsongen 2017

Har du någons sin tänkt att “det kan inte ta så lång tid att städa”?

Det visade sig att det var mer att städa än jag hade hoppats på, men när man väl kommer igång så är det svårt att sluta.

Väldigt kort så har programbokningssystemet Hollyrosa behövts anpassas till att de system som driftsätter Hollyrosa ibland måste uppgraderas och den här gången var det en del genomgripande ändringar som behövdes göras. Efter allt detta arbete så finns det inte mycket ny funktionalitet än och vissa barnsjukdomar kan ha återuppstått.

Hollyrosa är nu redo för 2017 med schema och allt. Sommarens dagsscheman ser just nu ut precis som sommaren 2016 års scheman. 60 Degrees North dagarna har ett egen 60 Degrees North schema som bygger på 2013 års 60 Degrees North.

Nya Features

List Users och List Active Users har snyggats till lite och fått stöd för “last login”
Me har fått lite mer text i slutet som pekar på dokumentation för Hollyrosa.
Edit Activity sidan har fått en snygg färgväljare för bakgrundsfärgen för aktiviteten.
View Activity har fått lite kärlek, bland annat har den nu de “nya” Dojo menyerna.

Saker som har uppgraderats och fixats till (det stora arbetet) under huven (endast för utvecklare)

TurboGears 2 har uppgraderats från version 2.3.3 till version 2.3.9 Uppgraderingen till version 2.3.9 betyder att vi snart är Python3 och HTML5 redo vilket är en av de stora poängerna, men också att vi helst inte vill vara beroende av en för gammal Python version jämfört med den version som en modern Ubuntuinstallation har som standard. Uppgraderingen av TurboGears är det som tagit mest tid eftersom vi behövde konvertera ett bibliotek som heter ToscaWidgets.
Uppgraderingen av TurboGears innebär att vi tagit klivet helt in i WSGI och i samband med det så använder vi nu mod_wsgi i apache. WSGI är en standard för olika slags webservrar i Python. I princip alla moderna web-frameworks i Python är anpassade för WSGI.
Vi har konverterat från ToscaWidgets1 till ToscaWidgets2 vilket varit lite smärtsamt. Det var dock nödvändigt på sikt, för ToscaWidgets2 är en omarbetad version av ToscaWidgets anpassad för WSGI. Jag förväntar mig också flest buggar i de delar av koden som berör ToscaWidgets konverteringen.
Apache har trimmats lite så att vi kan lagra mera statiska sidor i browser cachen.
Logging konfigurationen har uppgraderats ordentlig.
Dojo Tookit har uppgraderats från 1.8 till 1.11.2. Detta har gått relativt bra.
Allmän uppstädning av JavaScript och en hel del JavaScript har flyttats från genererade HTML sidor till rena JavaScript moduler vilket gör att vi kan cacha mer data i webläsaren dvs. överlag borde Hollyrosa gå fortare.
BookingDay-controllern har splitrats i en BookingDay-controller som bara har hand om bokingar och en Activity controller för activity relaterad funktionalitet.
En liten säkerhets funktion har införts som vägrar HTTP GET request till funktioner som har sido-effekter.
Calendar overview sidans JavaScript har rensats ordentligt och det mesta laddas nu från andra JavaScript moduler.
Attachment och notes kan nu raderas.

Omvärdera programutvärderingen – del 3

Det här inlägget är en uppföljning till Omvärdera programutvärderingen och Omvärdera programutvärderingen del 2.

Jag har läst Carol Blacks essä “A Thousand Rivers – what the modern world has forgotten about children and learning” ett par gånger nu och efter att ha gjort det sitter jag och frågar mig själv om och om igen: hur är det vi lär?

Jag tänker att frågan hur vi lär är central för det program vi erbjuder på ön eftersom att det är en del av scouting och i scouting förväntas vi lära för livet.

Hur tror vi att det program och de aktiviteter vi har hänger ihop med hur människan lär? Det finns en video om Zina Lahr som hennes kompisar gjorde. Titta på den och fundera ett tag över det faktum att Zina gick i “home schooling”, en rörelse i USA som tror att man blir en bättre människa av att lära hemma i familjen (men gör inte misstaget att förväxla USAs skolväsende med det svenska).

En helt annan ide om lärande. En helt annan människa.

https://www.youtube.com/watch?v=I0VL_w5Dh1A

Goose Network Managers Meeting – Del 2

Det finns stora och små scoutcenter. Det finns center som är som vandrarhem, andra är som träningscenter. Det finns center som mest är som stora åkrar.

Sao Jacinto är ett litet fridfullt center som närmaste kan beskrivas som ro för själen. Att få bo i små trähus med bara myggnät till fönster, trägolv, obefintlig isolering och ingen värme under ett tak av vindpinade tallar till havets brus, det är så enkelt det kan bli. Det är ett lyckligt litet center. Det är inte nytt eller modernt, det är mer anspråkslöst. Byggnaderna är lite slitna, men där finns en glädje och en värme.

Människorna är enkla men har ändå sett värden. Den gamla kokfrun som vänligt ledde alla matinköp och matlagning i det spartanska köket utstrålade en god mors välvilja och med en lekfullhet längst inne i ögonen. Det finns människor som alltid har sitt inre barnet kvar. Hon lagade oss traditionell Portugisisk mat inklusive en smaklig stuvning med komage i, likaså den väl-kokade get-benen med örtkryddor. Behöver jag nämna att de också är väldigt duktiga på sötsaker. Sista dagen innan vi gav oss iväg hemåt så gav jag henne en av mina Vässarö-halsdukar. Då berättar hon för mig via portugisisk översättare att hon en gång i sin ungdom varit på sjöscoutläger på Vässarö.

Jag återkommer alltid till havet vid Sao Jacinto, stranden är så långt västerut man kommer på Europas fastland. Seglar man rakt ut från stranden landar man i Amerika. Går man stranden söderut hamnar man på Spaniens sydvästra hörn. Det är en oändlig plats, vindpinad, och mjuk. Jag tror vi gick dit tre gånger under helgen. Vågorna som bryter fuktar luften med en smak av salt så kvällarna är lika kylslagna som Atlantens vatten. Man får krypa ner ordentligt i sovsäcken i det lilla trähuset och stänga alla fönsterluckor så det inte blåser fuktig kall luft genom hela huset men så fort morgonen kommer så är sommaren tillbaka.

Söndagen var det redan dags för hemfärd för en del, Sao Jacinto ligger långt bort så många behövde resa tidigt. Vi som kunde stanna kvar fick en båttur på floden vid Aveiro och det slutade med att alla som var med låg och njöt av solen på soldäck. Helt magiskt, men sommar i Oktober? Vi har ett allvarligt problem med global uppvärmning. Jorden har feber. Efter båt-turen ut på floden så fick jag skjuts med bil tillsammans med Anna från Kapraluv Mlyn till Porto. Där vann jag säkert fyra timmars resa så vi hann se lite av Porto snabbt innan jag fick rusa iväg till flygplatsen. Säkerhetskön var så lång att jag nog hade missat planet om jag inte ovetande hade lyckats få till Business Class hela vägen hem när jag internet-bokade resan och det inkluderade priority queue i säkerhetskontrollen.

Det kanske låter som mycket nöje, och det hoppas jag. Managers på våra center behöver få träffa likasinnade och slappna av för det är ett så speciellt jobb att få kan förstå hur det är. Vi behöver vårda våra kontakter och när nätverket är starkt då kan vi ta oss an de svåra utmaningarna, för de enkla utmaningarna, de har vi redan löst.

Goose Network Managers Meeting 2016 – Del 1

Vindpinade tallar står lutade i vinden, ingen högre än någon annan. Tallbarren är mycket större än jag är van vid med sina runt 12 cm långa barr och kottarna är lite större än tennisbollar. Marken de växer i består av mjuk sand täckt av tunn vegetation. I bakgrunden hörs ett tydligt sorl av ett brusande hav och brytande vågor skvallrar om att det är väldigt nära. Så fort vi hinner ställer vi av oss ryggsäckarna, tar på sandalerna och går vägen ner mot havet för att se Portugals Atlantkust. Det är mäktigt. Det är en nästan öde oändlig sandstrand, stora vågor kommer in från Atlanten och bryter. Luften är fuktig och lite salthaltig, om 30 minuter kommer solen att ge oss en storslagen solnedgång. Jag försöker röra mig runt vattenbrynet för att få till något slags foto som greppar hur vågorna känns och till slut lyckas en kraftig våg överraska mig så jag blir blöt upp till knäna. När solen till slut gått ner går vi hem mot Sao Jacinto’s scout-center.

Vi är på Goose Network Managers Meeting, som detta år (2016) hålls i Portugal. Det som gör Goose Network lite speciellt är att vi i Goose har lärt känna varandra under en längre tid, så när vi möts behöver vi inte bryta isen, mötet kommer igång på en gång. Goose Network håller också sina möten på de olika ingående scout centrena så vi lär känna varandra på ett väldigt ingående sätt. Jag brukar säga att när man åker runt och träffar varandra på våra center så blir det så att en liten del av centret bor i ens hjärta och då bryr man sig. När känslan finns där då finns också engagemanget.

På Goose Network Managers Meeting möts vi och berättar hur året har varit på våra scout center, erfarenheter, utmaningar. Det är informellt så mycket som sägs stannar i gruppen. Vi väljer koordinerare för olika viktiga projekt i nätverket, utvärderar och sätter riktningen för framtiden. I år handlade det bland annat om marknadsföring genom att besöka Jamboreer och arrangemang. Vi diskuterade också målbild och mer detaljerad beskrivning för Goose Network Camp Staff Seminar. De riktigt djupa bitarna diskuteras som alltid informellt på all möjligt tid. En del av samtalen har handlat om hur inlärning och scoutmetoden tydligare kan relateras och användas i scoutcenter eftersom att det ‘program’ som man har på ett scoutcenter är långt ifrån all den inlärning som sker men att det ibland uppfattas så.

Lite konkreta punkter från mötet utan speciell inbördes ordning:

Vi fick en ingående rapport från Camp Staff Seminar som i år hölls i Rotterdam.
2017 års Camp Staff Seminar blir på Naesbycentre.
2017 års Managers Meeting kommer att inträffa dagn innan CMC (som alltid) och var CMC kommer att medelas så fort planning team har valt ett center.
2016 års ICD vanns av Kapraluv Mlyn 2017 års ICD arrangeras av Kapraluv Mlyn.
Det arrangerades så att scout centren i Goose Network kan mötas under JOTA/JOTI kommande helg.
Vi hade kort information och feedback från European Conference som nyligen gick av stapel i Norge.
Vi hade kort information om World Educational Congress i vår.
Ransberg valdes in i Goose Network. Stort Grattis!
Det bildades en arbetsgrupp för att se över och förtydliga mål och riktlinjer för Camp Staff Seminar i vilken Jag (Vö), Felippe (KISC) och Kristine (Houens Odde) sitter i arbetsgruppen.
Felippe (KISC) berättade lite om KISC Academy.

60 Degrees North 2013 eftersnack – programmet

Summering och eftersnack för lägerperioden 60 Degrees North 2013 – del 2. del 1 hittar du här.

Nu över till musikkrysset

Vi riggar allt en hel dag med stora ljudutrustningen och en massa ljus medan marknadsdagen pågår för fullt på ängen bredvid. Trotts det lite svaga totala deltagarantalet på ön så var marknadsdagen populär. Engelsmännen bjöd slut på sin mat, så det är ett koncept som tål att utvecklas ännu mer.

Scenen till musikkrysset byggs av 2×5 euro pall i två lager. Då kommer regnet som inte vill sluta. Det är bara att ta in allt och börja om.

Vi flyttar in i Cirkus. Cirkus rymmer 100-200 deltagare och har ett tillräckligt bra ljudsystem. (För 200-400 deltagare är matsalen bättre.)

Kvällen blir riktigt lyckad för deltagarna har roliga uppträdanden och cirkus ger en väldigt personlig atmosfär.

Rocket Stove

Det gick fort att bygga första prototyperna, och det går bra med konservburkar och lite restplåt.

Bo i träden vid Skrakvik

Väldigt populärt bland funken att bygga och vi fick dessutom till en väldigt fin instruktion. Deltagarna tycket vi skulle ha ett permananet tält som man kan bo i som en ‘hajk’ lite gran samma tanke vi hade med den ursprungliga vildmarksbyn.

Cookie Challenge

Karin gjorde en större revision av Cookie Challenge med roligare uppgifter, dock hjälpte inte det populariteten på Cookie Challenge. Dags för revision 3?

Internationellt Lägerbål

Topp betyg från deltagarna och stort tack till Kärrtorp som orkade dra i det hela.

Turneringsdag

Turneringsdagen har mött samma ljumma mottagande som förra gången och bör kanske tänkas om lite.

Skogsröj

Hela golvet vid bastun byggdes upp medan konfirmationsförberedelserna pågick för fullt. Det är lite synd att varken funk eller konf fick uppleva en av de mest lyckade utsmyckningarna av soldäcket so far. Våra gästande kårer var väldigt glada över arrangemanget och det uppskattades mycket av barnen. Det var ocksåp snudd på rekordlängd på tillställningen vilket verkligen gjorde att det känndes värt mödan.

Den extrautrustnung vi hyrt in var så enkel som två UV-kanoner och fyra enkla LED-PAR. LED PAR riktades mot båda bastuna och två träd. Lägg till två ljusslangar och det var i princip allt. Jag hoch Dino turades om att spela. Dino kom med förslaget att ha lite lekar vid bastun för de yngsta nästa gång.

Not: Skrota de stora lamporna-på snöre och köp in rope-light istället.

Erfarenheter från förberedelseveckan

Reggae Fika

Lite småskoj var det att gömma subbarna i två lotsar. Lotsarna skall ljussättas med halogen, inte LED-PAR. Med tanke på hur kvällen blev så är det rätt uppenbart att Psy-kvällen som var tänkt att genomföras i Fladan under Boomerang 2012 hade kunnat bli riktigt klockren, så den idén spar vi till något framtida Boomerang.

Tänk på att inte lägga Fladan games så sent på kvällen, folk blir kalla och vill inte fika sen.

Klätterkväll på tunet

Lyckad för de som kom, många kom inte på grund av andra aktiviteter. Extra bra om man kryddar med två LED-PAR.

Bokningssystemet Holly Rosa

Fungerar lika bra som alltid, det låga deltagarantalet gjorde dock att nyheterna i systemet knapt testades.

Pimp my Sammarbetsglänta

Gick bra trots att första gruppen att någonsin prova gläntan var synskadade. För tjocka färglager ställde också till det.

Goose Network Meeting 2012

I höst inträffar Goose Network Meeting och ers bloggare kommer att representera Vässarö. I och med att man också sitter med i CMC 2013 planning team, som dock fick skjuta på sin första träff som skulle inträffat på söndagen i slutet av Goose Network Meeting, så blir det nog en del planering för CMC 2013 ändå, för Sally som är mamagoose är också samankallande för CMC 2013 Planning team.

Planen är att som vanligt blogga här på Guldkant om vad mötet ger och suga upp massor med idéer till Vässarö och knyta nya vänskapsband.

M	T	W	T	F	S	S
1	2	3	4	5	6	7
8	9	10	11	12	13	14
15	16	17	18	19	20	21
22	23	24	25	26	27	28
29	30