KPA – Klapp På Axeln är oerhört viktigt. Att ge folk tack och erkänande för det arbete de lägger ner. Frivilligt och på jobb.

En gång när jag var med i nationslivet i Linköping hade vi ett stort 15-års jubileum för Skånska Nationen i Linköping. Festen varade i tre dagar och vi hade gäster från hela norden. En av de Finnska gästerna var så berusad att han övernattade i nationshuset. Han vaknade på soffan vid tolv tiden lagom till sillfrukosten. Han satte sig upp, gnuggade sina röda ögon och drog upp en vinare han hade innanför fracken och så var festen igång igen. Eftersom sillfrukosten var sista festen på jubileumet kunde man tänka sig en hel del tal, men nationsordförande stod mest och gav sig själv beröm samt ignorerade mer eller mindre jubileumskommitéen. Tillslut reser sig den finske gästen med flaskan upp, ställer sig på bordet och klinagr i glaset. Han harklar sig och inleder sen sitt tal med finlands-svensk brytning: “jag veet int hur ni brukar gööra i sveerige, men i finnnland bruukar vi tacka de som jobbar…”

Idag fick jag en julklapp av en av mina patrullscouter med familj. Som tack för allt vi gör. Jag som inte ens fått en vykort som tack i hela min långa scoutkariär. Tack.