Det här en uppföljning till Patrullerna i höst och till Fungerande patruller är inte så enkelt.

Det har inte gått så bra med de nya patrullmedlemmarna i höst. Vi har tappat lite väl många och så det är dags för lite reflektion över varför.

Nu i torsdags hade vi Amandas Muffinsmöte och det kändes som det gick rätt bra. I köket var i stort sett alla scouter som tillkommit avdelningen och den andra delen av avdelningen (grovt räknat, inte riktigt sant) satt som rådspatrullen och planerade kommande möte. Det är det här med matchning av mognadsgrad som kommer igen. De som hängt med på bloggen en tid vet att vi förra hösten provade ett för avdelningen nytt grepp genom att låta alla nyuppkomna scouter till avdelningen vara i en patrull. Det fungerade förvånansvärt bra.

Den här hösten gick vi tillbaks till det gamla sättet med alla åldrar i patrullerna, dvs. spridd mognadsgrad, och då har de nya inte känt sig hemma i patrullerna. Sen blir saken inte bättre av att andra och tredje års scouterna har en liten intern mätning sinsemellan, brouppgiften sköts på framtiden hela våren tills den inte blev av, vi har inte kunnat göra söljor på avdelningen till följd av oredan i hantverksrummet och slutligen så blev invigningen inte av på Två Pumpar (jag tror den sköts på framtiden på samma sätt som brouppgiften).

Så nu har vi en situation där det märks att de äldre har förtroende och kontakt med oss ledare i större utsträckning än de yngre, samtidigt kan vi inte hjälpa de yngre då vår kontakt är mycket sämre. Någonstans här finns vägen ut.

Jag skulle tro att ett bättre sätt är att låta alla nya vara i en egen patrull åtminstone de första halvåret på avdelningen och samtidigt låta ledare punktmarkera den patrullen så att man mycket snabbare bygger en kontakt med de yngre. Efter första halvåret kan man börja slussa ut de nya scouterna i befintliga patruller.