Eller: från Studentradion till Radio Stil.

Det fanns en tid då Linköping inte hade ett universitet, men på 70-talet satsade man och man på att bygga ett universitet och man valde att lägga tonvikten på teknik. Saab’s (SAAB Group idag, den militär varianten av Saab alltså) närvaro i Linköping var förmodligen en starkt bidragande faktor. Den starka tekniska fokusen man valde skapade under 70- och 80-talen studentorganisationer med starkt tekniskt fokus. Världens tioende webserver startades i Linköping av datorföreningen Lysator. När jag flyttade till student-Ryd i mitten av 90-talet var fast internet hemma vardag för datorintresserade studenter. Alla som ville kunde koppla upp sig.

I Linköping fanns också en väldigt aktiv studentradio, studentradio är en närradio-form, så man får bara sända i sitt närområde och man måste dela sin närradiofrekvens med andra närradiostationer i området. Studentradion i Linköping drevs naturligtvis av studenter med stort tekniskt intresse, man byggde allehanda egen teknisk utrustning i Sveriges Radio kvalité som exempelvis stora mixerbordet i huvudstudion. Studentradion hade även ett fantastiskt skivarkiv för på något sätt hade man hamnat på listan av radiostationer som fick alla promo-skivor från skivbolagen, så när jag började på Studentradion fanns det runt 12000 skivor, singlar och CD album i arkivet. Som samling i radiosamanhang ovärdelig.

Studentradion var dock en liten organisation i en mycket större, nämligen studentkåren. När nittiotalet gled mot sitt slut expanderade visserligen universittetet kraftigt, men studentengagemanget överlag krympte på alla fronter. Ekonomiskt gick det inte heller bra för studentradion, för egentligen finns det ingen ekonomi i närradio med kraftigt begränsad spridning (ett par km) samtidigt som man betalar STIM licenskostnader och sköter en studio. På 80- och 90-talet var det tekniken som var dyr. När de brännbara CD-skivorna kom runt 1995 kostade de 100kr styck  (!) och för att kunna bränna dom köpte radion en CD-brännare av märket Studer för om jag minns rätt 35000 kr. DAT-bandarna för reportrar kostade runt 10000kr och varje mikrofon runt 5000kr.

Studentradion var helt enkelt beroende av ett stadigt inflöde av pengar och länge var Studentradions existens i de stora studentorganisationerna och studentkårens intresse, men så en dag när 90-talet gled mot sitt slut så hade stämningarna ändrats innom moderorganisationen. Man hade tappat intresset och de fina lokalerna Studentradion i princip disponerade gratis ville man ha till andra projekt. Det fanns många som ville ha kvar radion och moderorganisationen visste av erfarenhet att en levande Studentradio för eller senare kommer och ber om mer pengar, så som huvudman begärde man att den skulle läggas ner för att vara helt säker på att inga mer pengar gick in i verksamheten.

Det skulle ha varit slutet, men jag hade precis börjat med närradio, fått ett eget radioprogram och upptäckte andra glada radiomänniskor som precis börjat studera. Att Studentradion skulle läggas ner var benhårt liksom att lokalerna skulle tömmas, men engagemang är en form av energi man inte lätt ersätter med annan. En ny studentradio fri från studentorganisationerna startades, den komma att heta Radio Stil.

Förutsättningarna för Radio Stil var att man inte fick vara kvar i de gamla lokalerna och att man måste gå runt på egen hand. Samtidigt fick nya Radio Stil generöst med startkapital för det var egentligen inte radion man var emot, tvärt om, men de studentkårerna ville bara inte ha nånting alls med drift och ekonomi att göra. Man hade helt andra planer och fokus. Samtidigt storsatsade universitetet och Linköpings nationer på Nationernas Hus och vi som satt i Radio Stil insåg möjligheten. Med ny kompakt teknik kunde vi bygga en moderna storstadsradio på bara några kvadratmeter och då kunde vi göra något som gamla Studenradion aldrig gjort. Vi kunde placera oss i centrum.

Någonstans mitt i allt detta blev jag ordförande för radion, men att det blev en radio är helt klart de andra medarbetarnas förtjänst. Det fanns en elektricitet i luften skapad av allt engagemang jag mött ett fåtal gånger i mitt liv. Vi började från noll och byggde en radio för studenter rotad i program och studenter istället för teknik. Radio Stil var verkligen en höjdpunkt, vi sände från humanistdygnet i Linköping och fick en lång intervju med Rolf Ekeus som var FN:s inspektör av iraks vapenprogram. Vi hade så sjukt många pop-band som kom till och gav intervjuer. Själv minns jag bäst hur jag åkte till Norrköping och fick en och en halv timme med Plura. Studentmässigt hade vi ett annat trumfkort, vi hade klurat ut att Ericssons då nya T18 mobiler kunde lödas om så man kunde ha riktg radio-mikrofon och hörlurar till dom och vi sände live så mycket vi orkade, bland annat minns jag Dani’s bungyjump-hopp live i radio, det var dödsångest live över FM-bandet.

Fundamentat kvarstod. Färre idéelt engagerade och kroniskt svår ekonomi. Hyran för lokalerna var betungande och i IT-krashens fotspår och misskött bidrags- och sponsrings- arbete (det är mer arbete än man ibland tror) så var problemen tillbaka.

När man har ett problem som skall lösas så är ibland lösningen att kasta pengar på problemet, men det kräver att det är ett problem som kan lösas med pengar, och att man har tillräckligt mycket pengar. Studentradion gick att lösa med pengar till viss del, men krasst så  löses problemen genom att man kontinuerligt kastar 100kkr om året på den. Så enkelt är det. Engångsinvestertingar skapar lätt en “peak” av Radio Stils kaliber: engagemang, nysatsning och frammåtanda, men nysatsning följs av stagnation och att allt mer arbete går till ekonomi och pengar går till under håll. Folk tröttar.

Radio Stil gick i graven den också, för roten är fortfarande minskande engagemang i studentlivet, och det är inte bara radion som nu tystnat. När jag började fanns många studentnationer i Linköping, studenterna blev fler (nästan en dubblering) men engagemanget föll. Universitetet satsade på profesionalisering – fler arvoderade och ett Nationernas hus mycket mer seriöst än vi någonsin gjort tidigare, det hus Radio Stil flyttade in i.

Idag är nationerna i princip borta liksom mycket övrigt av studentlivet.

Jag kom att fundera på studentradions öde när jag gick igenom förbundets handlingar om nerläggning av Kjesäter och även läste om det hela på Kjesäterfakta.

Det (student)livet har lärt mig so far är:

* Det finns inget bra substitut för engagemang (Seth Godin: loosing Andrew Carnegie). Engagemang är det viktigaste vi har, finns det så finns pengar och teknik.

* Små organisationer som är beroende på en moderorganisation för evig finansiellt stöd är inte hållbart i längden. Det är i den lilla organisationens intresse att bryta sig fri, nånting Kjesäter borde gjort för ett decenium sedan.

* Kjesäter borde för länge sedan brutit sig ur SSF helt. Det bästa som kan hända nu är att SSF skänker bort allt till stiftelsen och backar ur och låter Kjesäter gå sin egen väg. Lämnar allt som huvudman och accepterar de ekonomer kallar “Sunk cost”. Vad jag fått höra på annat håll är att det är själva fastigheten som sådan man tycker är problemet och att en folkhögskola som bär sin egen kostand nog skulle fungera på annat håll.

* Vindalsö, Biscaya, Frustuna by, Lysestrand: “the writing is on the wall”, inse att ni också är till salu, kanske inte idag, men en dag. Vill ni leva, fundera en gång till på om Monäro verkligen var en engångshändelse.

* Det finns ett argument för att sälja anläggningart för att frigöra kapital till personalresurser på SSFs kansli och liknande. Annars hade man logiskt sett antingen köpt prylar eller satsat på Monäro. En avancerad gissning är att det SSF vill göra är att ge sig på problemet med minskande medlemmar, men minskande medlemar följer av minskat engagemang på ledarsidan och misnkat engagemang löser man bara kanske genom att kasta pengar på problemet och framförallt löser man det bara temporärt. Vi kommer säkert se nysatsningar tillföljd av ev. intäkter då man ev. säljer Kjesäter, intäkter som kommer ge en Radio Stil spik som sen klingar av. Satsningen på Norra Järva scoutkår är ett fall att jämföra med.

* Donatorer till scouterna och speciellt SSF bör lära sig av Kjesäter och Monäro affärerna att man kanske inte ska skänka ovillkorligen, för SSF vill ha cash att avlöna folk med, inte marktillgångar. Om du vill säkerställa mark för scouterna – vilket vi behöver – så se till att när du skänker mark/gårdar mm, villkora det med att de absolut inte får säljas utan att de då skall vidareskänkas till allmänna arvsfonden eller liknande.

• Konceptet “gå runt på egen hand” även uttyckt som “bära sina egna kostnader” är en omskrivning för nerläggning. Om vi sa att all verksamhet i vår kår skulle bära sina egna kostnader och vi ledar tog ut vår vardagliga timlön på scouterna…

* Det nya byggs bottom-up, inte uppifrån, så framtiden efter Kjesäter kommer förmodligen inte utav satsningar från SSF, leta istället i källarna efter de där unga engagerade gänget som brinner för sin sak och är beredda att koka soppa på en spik. De som inte alls behöver SSF utan bara deras pengar. I evighet.

Slutnoter

Kjesäters framtid kan inte vara helt ointressant för scouternas framtid. Betänk att i Kjesäters stiftelses styrelse – de som det nu riktas kritik mot – så sitter ledande företrädare för nya scouterna och WSJ. Tyvärr är det dock så att SSF har inte mycket till diskussion på sin hemsida och Kjesäterfakta har egentligen bara pdf:er så bemötanden av påstående propagerar långsamt.

Länkar:

• Kjesäterfakta
• Radio Stils verksamhetsberättelse 1999 – med bilder
• Vill passa på att tacka Lysator för att hålla min gamla sida vid liv år från år. OBS radiostil.nu är numera inte radions adress eftersom radion är död.
• Monäro