I scouterna får man göra fel, lära sig av felen och gå vidare. Ett av vårens fel är att vi ledare kört lite väl slut på våra scouter de senaste paddelhajkerna. En liten titt i erfarenhetsarkivet och ett mönster framkommer. Den andra dagen är tyngst.

Första dagen har man energi med sig hemifrån. Första och andra dagen kämpar man med att få rutin i lägersysslorna och få ordning på all sin packning. Första natten sover man sämst. Första natten fryser man mest, följande nätter kompenserar kroppen allt mer genom att öka ämnesomsättningen.

Kroppens energiförråd är slut den andra dagen (och mer så för dagens ungdomar än när vi ledare var unga, för vi rörde mer på oss). Kroppen reagerar med att öka matintaget markant, kroppen är fantasisk på denna kompensation men omställningen går inte blixtsnabbt.  Många hajk-ovana märker tydligt hur de dag tre ökat sitt matintag rejält, något som vi mer vana tar för givet.

Första dagen lever kroppen på reserver hemmifrån och tredje dagen fungerar sömn, energiintag och rutiner. Det är den andra dagen man går igenom dippen. Det är då de psykiska påfrestningarna, de som man normalt orkar, blir lite för mycket.

Därför kommer vi framöver att ändra lite på upplägget på våra hajker och läger och försöka slå nattläger lite tidigare än normal den första kvällen och planera in en sovmorgon följd av en lugn förmiddag den andra dagen så man hinner återhämta sig. Sedan ökar vi tempot igen.