Det är alldeles för tidig lördagmorgon, solen lyser så där starkt från låg september-vinkel så man känner kylan redan innan man öppnar ytterdörren. Jag slänger in all min packning i kombin och kör till Scoutgården.
En titt på klockan säger att jag ligger efter som vanligt, men jag lyckas snabbt haka på släpvagnen, hämta maten ur kylen och komma på att chiligrytan också skall med även om den inte står på att-göra lappen.

Tursamt är det mycket kortare mellan Scoutgården och Ågestaverken än planerat, så jag hinner till grusplanen mitt emot med marginal, marginal som snabbt försvinner när jag inser att cykelpumpen inte matchar ventilerna
på cykeln som jag skall ha för att ta mig till starten om 15 minuter… Jag skall var kontrollant och då måste man vara näst först på plats. Tejp löser cyckel-problemet, det och flitigt trampande längs daggvåta södertörnsvägar.
Givetvis hamnar man som kontrollant på kontroll 5 – säkerhet – som ironiskt nog är kontrollen närmast Ågestaverken. Så det är bara att cykla tillbaka igen efter kontrollantsamlingen.

Jag har funderat en hel del kring det ironiska att kontroll 5 som handlar om säkerhet inte rör vid kärnkraft eller joniserande strålning. Det är antingen för kontroversiellt med tanke på att vi alla peppas att åka till Världsscoutjamboreen i Japan 2015
eller så är det för svårt att begripa sig på. Eller kanske bara något man inte kan tävla i.

http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85gestaverket

Hursomhelst är det svårt att undvika parallelerna, när man står där bredvid berget i vilken reaktor R3 byggdes på 60 talet. Idag vet vi att R3 byggdes som en del i det svenska kärnvapenprogrammet (vilket vi inte heller
pratar om i scouterna) och inte för något annat skäl som fjärrvärme. R3an var en tungvattenreaktor och man ville lära sig mer inför bygget av R4. En av de allvarligare incidenterna hände i verket en dag
då vatten från kyltornet högst upp vttenfyllde källaren i reaktorhallen. Där stod all styr- och regler- utrustning till reaktorn men försynen gjorde väl att reglersystemen lyckades hålla reaktorn i säker konfiguration
trotts att det stod under vatten. Efter det lärde man sig att inte sätta elen längst ner. Hade det gått annorlunda hade vi nog inte haft kontroll 5 där på ängen där vi stod. R3an togs ur drift 1974, samma år som jag föddes.
Innan jag åker hem på söndag kommer jag titta upp mot kyltornet en sista gång och tänka att reaktorern i Fukushima från samma årtionde inte hade samma tur.

Dagslingan gick smidigt och vi kunde stänga kontoll 5 på utsatt tid. Stort tack till Kjell o co för en väldigt bra organiserad kontroll (givet förutsättningarna). Med min cykel tog jag mig den korta biten ner till
ängen vid fräkenbotten där scouterna redan var i full gång med att bygga läger för en natt. På köken värmdes redan chilin och då kommer ju hungern genast. Det är svårt att förklara hur
enklet det är att vara ledare ibland, när tälten reses automatiskt mot skyn, elden uppstår i kaminen, köken tänds av sig själv och bordet bara dukar sig.

Mörkret lägger sig sakta över äng och hage, det är dags att ge sig ut på nattslingan. Jag hamnar uppe i skogen snett bakom R3:an på knopkontrollen. Knopkontrollen hade den goda smaken att ha gott om fika
till kontrollanterna, ett trick jag varmt rekomenderar alla. Min favoritövning på kontrollen var att genom en svart hundbajspåse försöka känna sig fram till vilken knop som ligger i påsen. Kvällslingan
gick väldigt smidigt den också. Jag kan för övrigt tillägga att cykelfärder i mörker på leriga gropiga stigra började bli rutin. När jag kommer tillbaka till lägerängen står scouterna och väntar på att få ge sig ut
på nattorientering så jag far upp till sekretariatet direkt och lämnar in resultatlistan och stannar på fika.

Nere i lägret börjar Amanda att baka sockerkaka på gasugn och gör iordning för kvällsfika efter nattorienteringen. Det blir ett lite kylslaget nattfika för dels verkar det vara lite
random om hur man placerat ut scouter som vill leva och folk som vill sova. I luften känns det att det kommer ligga mycket frost över nejderna till morgonen. Ett av våra bord har en perstorpsplatta som
blir is-hal redan av första frostkristallerna. Det är bra med kamin i tältet, frågan är bara ifall vi skulle ha haft med oss ett mattält att sitta i också.

Söndag morgon och det är grötlagningsdags. Världen är på väg att bli vit. Kamerna är så kall att den hela tiden immar igen när jag fösöker fotografera den vackra vyn över Orlången i morgondimma. På andra sidan vassruggarna
finns en stor vacker äng med stora stenblock, gammelekar och häst-hopp. Där skall vi ha den allra sista tävlingsgrenen för i år – först-i-mål. Det var en rätt klurig tävling, där var frågor man kunde springa förbi utan
att tänka sig för, där var mini-surrning och en rolig leta-i-tidnings org. Två heat hans med och sen återstod bara ihopplockning av kontroll, vårt läger och oss själva.

Efter prisutdelningen återstod att packa det sista. Scouterna fick stressa upp till bussen efter att ha hjälpt kombin att ta sig med släpet av gräsmattan. Det är lätt att man slirar. Til nästa gång måste jag komma ihåg
att ta med snabblänkarna ifall-att. Det är säkrare så. Scouternas Natt slutar inte här. Vid bussen, som går en gång var annan timme, finns det inte plats för Årsta. De står kvar när bussen åker iväg. Vi som har bil
och släp åker iförväg till Scoutgården och materialvårdar så mycket vi orkar så det mesta är klart när bussåkarna kommer till Scoutgården. För oss i Årsta slurar en hajk eller utfärd alltid i Scoutgården med materialvård.
När vi går hem återstår bara att sammanfatta, utvärdera och se fram not nya äventyr. Inget återstår att städa. Vi är redo.

Fotnot
Matplaneringen för 24 personer beräknad som 2x matplaneringen för 2011 blev precis rätt. Kanske någon brödbit för lite. Någon borde fotografera mat-kvittot och spara.