Tag Archives: Improving our Ways of Working

Den korta historien om hajken Två Pumpar

Historien om hajken Två Pumpar börjar för länge sedan, längre tillbaka än jag kan minnas. Det går tillbaka och förbi den tid då 3:e klass färden var ett av alla tester som man gjorde som patrullscout. Tredje klass färden försvan till stor del – dess historia är en annan historia – men i Sätra Scoutkår återföddes den i slutet av 80-talet i modernare tappning som hajken Vandraren.

Vandraren var en hajk och ett slutprov för 3:e års patrullscouter. Vi skulle planera och genomföra en hel hajk parvis. Längs hajken fanns stationer. Praktisk problemlösning och psykologi var viktiga inslag i prov-delen av hajken. Jag säger “vi” för vi som startade Två Pumpar var två av de fyra första vandrarna.

Vandraren genomförs fortfarande ibland och den tionde vandrarhajken genomfördes för några år sedan. Numera är vi ledare på hajken. Genom åren har vi velat utveckla hajken men vi har ofta (och numera allt oftare) råkat ut för att enkel patrull- och frilufts- teknik inte är självklar baskunskap. Så vi bestämde att starta en ny hajk för att kunna höja nivån på Vandraren.

Den nya hajken skulle vara en enkel hajk i klassisk stil där patrullen – hela patrullen- får en hel helg och under denna helg bor man i vindsdkydd byggd av pressening och slanor. Man lagar mat på öppen eld. Mat och patrullutrustning planerar patrullen helt själv liksom inköp av maten. Vår idé var att de äldre scouterna i patrullen praktiskt taget överför sin kunskap till de yngre och att man annars alltid kan gå till ledarna och se på hur de gör, för de hajkar på samma sätt. Learning by doing och utepedagogik i all enkelhet.

För att kunna genomföra hajken Två Pumpar som hajken kom att heta valde vi Vässarö som hajkområde. Vässarö har ett par stora fördelar. För det första är det ett ställe där vi faktiskt får ta slanor i obegränsad mängd. De gånger vi exempelvis undersökt gamla militära övningsfält så kostar varje slana man tar 1000kr. Våra stadsnära nationalparker och reservat är vackra, men där kan vi varken leta egen torr ved eller ta slanor. Tillgången till mark för ett aktivt friluftsliv i Sörmlandstrakten men omgivningar är helt enkelt starkt begränsad idag.

Vässarö har lite andra fördelar också. Vi tänkte Två Pumpar som en hajk där fokus är på att patrullen främst skall må bra. Vi ger patrullerna all tid de behöver för att bygga sitt läger, laga sin mat, sköta sina cermonier mm. Den tid som blir över har vi program redo för och då är Vässarö så praktiskt för där finns redan program man kan ta till på ett enkelt sätt utan att man behöver släpa med sig tonnvis med saker man kanske aldrig använder.

Att hajken heter Två Pumpar har att göra med att första hajken hade vi två patruller och vi trodde i naivitet och tidsoptimism att vi skulle hinna med att bygga två risflottar som del av programmet, och då kanske två pumpar hade behövts.

Schemat för hela hajken i översikt

Fredag 16:50 samling Tekniska Högskolan för avfärd mot Vässarö. Man kommer fram till Ellans kiosk vid åtta snåret efter ett bussbyte. Ledarna har minst en bil redo att ta hand om scouter som missar bussen eller andra bekymmer.

Fredag runt 19:30 är scouterna vid Ellans kiosk. Därifrån får de gå till båten. Runt 20.00 är det båt ut i mörkret mot Vässarö. När man kommer fram är det tyst och mörkt på ett sätt som är väldigt olik en stad. Från Djuphamn går vi till matsalen.

Fredag runt 21 så är vi i matsalen och nu är det kvällsfika. Vi har räknat ut att det är bra att se till att scouterna är varma och mätta innan vi skickar ut dom i mörkret på fredagkvällen, för det gör att vad som än går fel så klarar de sig rätt bra ändå. De får en karta av oss och på kartan har vi ritat in det fasta vindskydd de skall sova vid. Vi tycker inte det är så vettigt att börja med att bygga vindskydd mitt i natten om man är ny på avdelningen så första natten är utmaningen att ta sig ut i höstnatten och hitta till sitt fasta vindskydd. I instruktionen ingår också att patrullerna skall laga sin frukost vid vindskyddet och sedan ta sig till norra ängarna.

Fredag runt midnatt vågar vi ledare lämna matsalen. Vi går upp till norra ängarna och slår läger under stjärnorna. Kanske under en tarp. Vi har som bärande idé att man leder främst genom att vara en förebild, så allt vi ber scouterna göra, det gör vi själva också. Vi lagar också vår mat på öppen eld osv. Vi säger faktiskt öppet att man får alltid komma och titta på hur ledarna gör och rakt av kopiera. Vi berättar gärna hur man gör. Däremot måste de göra själva.

Rätt tidigt på lördagen brukar patrullerna dyka upp på norra ängarna. I skogarna runt ängen får de nu själva välja sin lägerplats. Vid sitt läger skall de bygga en eldstad och ett klassiskt vindskydd. Eller snarare, de skall leva bekvämt med enkla medel och alla skall ha det bra. Exakt hur det löses är upp till patrullen.

Resten av lördagen brukar gå åt till detta. Ibland har vi hunnit med ett klätterpass i Magasinet och lägerbål med framträdande på kvällen. På natten har vi också en cermoni då de nya Spejarna får sitt spejarmärke.

Söndag morgon går vi upp ruskigt tidigt för båten hem går 14:30 och innan dess skall vi ha hunnit laga frukost och lunch och riva allt. Det brukar alltid bli bråttom så numera ingår det i matplaneringen att lördag lunch skall vara ett matpaket som förbereds vid frukosten. När patrullen är klar och har rivit allt går de med packningen till djuphamn och sedan kör vi aktiviteter tills båten går hem. Hinderbana och fiske har visat sig populärt, men även vildmarksspåret och att klyva en stor stock men en väldigt liten yxa.

Lite erfarenheter genom åren

Våra killar erkänner aldrig ett misstag. Har de missat sågen i planeringen så hugger de hellre träd med liten yxa en hel helg en medger misstag.

Vätskebrist är ett problem så vi tar med saft (om inte patrullen har det) och bjuder på det för att inte patrullen skall få problem för något så enkelt som vätskebrist hos PL. Numera är våra äldre scouter indoktrinerade i detta så de sköter detta själva, men i början var det inte så.

Alla tror att de kan göra eld tills de kommer ut på Två Pumpar. Vi har haft patruller som fått upp eld först klockan fem på lördagseftermiddagen och då med hjälp från andra patrullen. De medlemmarna har inga problem att göra upp eld idag, idag hjälper de andra som har problem.

Det kan gå åt eoner av tid i patrullerna att diskutera vem som skall laga mat eller diska, så numera kräver vi en bemanningsplan för det i förväg.

Om en patrull har med sig för lite mat, då har vi alltid extra bröd med oss. Eller så går vi till Sannah uppe på inten och ber om bröd 🙂

Vi har infört godis- och läsk- förbud. Det är för lätt idag att köpa med sig 2 kg godis och i lathet skippa måltiderna. Problemet är att en timme senare har kroppen bränt upp all snabb energi.

Man leder främst genom att vara en förebild så vi bygger alltid ett exemplariskt ledarpatrullläger scouterna kan kopiera. Vi oss själva också. I år tände vi bara eld med eldstål hela helgen och bakade bröd i lägerugn.

Nytt för 2011 är att om en patrull har glömt tändstickor får de låna eldstål. Nästa år kommer vi lägga till att vill man låna en såg får man bara ett sågblad och så får man bygga sig en egen såg.

Hajken slutar på söndag i scoutgården efter att vi materialvårdat. Vi har gjort till kultur att alltid städa på en gång. Sortering och materialvård är en del av aktiviteten hos oss för ingen ser fram emot ett möte då man måste börja städa, sortera och materialvårda.

Patrullen planerar alltid mat och utustning själva men ledarna skall ha kopia på all planering i förväg. Vi tittar på denna planering och i de fall patrullen har glömt något så vet vi det i förväg och kan ha en plan för det. Oftast klarar det sig bra oavsett.

I slutet av hajken eller på utvärderiungen upprepar vi hur grymmt duktiga scouterna är. Vi understryker att de nu faktiskt har levt en hel helg och mått bra med enbart kniv, yxa en press och ett eldstål som hjälpmedel. Att de själva löst problemen och klart sig utan all modern bling-utrustning alla andra verkar behöva. Att de är riktigt duktiga i jämförelse med folk på TV som är helt hjälplösa på en tropisk strand med allt man kan önska sig runtomkring.

 

 

Creative Commons License
Denna artikel (sida) inklusive bilder, video och ljud är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige Licens.

Innehållet i artikeln (sidan) inklusive bilder, video och ljud är Copyright (c) Martin Eliasson 2010.

För copyright av källkod bakom WordPress, pluggins och tema, se botten av sidan.

Naturen i Årsta är ett viktigt ledarstöd

På ordinarie kårstämma 2011 lade jag ett par motioner.

En motion som är grundad i frågeställningen varför Stinas ledare slutade handlar om att till verksamhetsberättelsen skall ett ledarstödsindex bifogas. Varje år. Så att vi kan se, följa och åtgärda ledarnas situation.

Till 2011 års ordinarie kårstämma så hade jag tagit fram ett första förslag till enkät för indexet samt sammanställt det.

Här finns nu hela sammanställningen av ledarstödsundersökningen för verksamhetsåret 2010. Svarsfrekvensen är inte så fantastisk direkt, men tittar man på vad vi ledare på avdelning är helt överens om i kåren så framträder ett par mindre självklara saker.

Glad partystämning – På frågan om vad vi behöver mest av allt i Årsta dominerade helt klar glad partystämning.


Glad partystämning

Material – i princip alla säger att avdelningens material fungerar bättre än kårens gemensamma material. Det syns också i material-delen av undersökningen att materiel som MÅS-gruppen köpt är illa anpassat till verksamheten och de avdelningsledarna själva köpt in är mycket väl anpassat. Jämför North-Face tälten med Tentipina.

Mer tid med ungdomarna – när man frågar hur mycket tid en avdelningsledare tillbringar med ungdomar och barn ser vi att som mest ägnar man 50% av sin tid till det. De flesta tillbringar mindre tid än så. Om man ovanpå det lägger till all tid kårfunktionärer lägger ner i kåren som hamnar vi nära 15%. Det är inte bra, för vår kärnverkamhet är att möta ungdomar. Kanske är det dags att fokusera på att eliminera massor av den tid vi inte lägger på att möta ungdomar.

 

Ungdomar

Ute i Årsta – det fanns en del av ledarstödsundersökningen som jämförde vilka utrymmen i våra lokaler som är mest välanpassade och vilka som är viktigast för oss. Det var inte väntat alls att utrymmet innom och runt Årsta IP skulle vara både det viktigaste utrymmet för ledarnas arbete och samtidigt det mest välanpassade. Vi borde kanske ta upp att inte bara vårda husen utan också satsa lite på vår omgivning i Årsta.

Djur i Årsta nära Scoutgården

Fotnoter:

* Att avdelningarnas material-inköp rankas så mycket högre än MÅS gruppens inköp (och andra centrala inköp) har fått oss på Spejarna att bestämma oss för att köpa vår egen utrustning till årets sommarläger istället för att lämna in en beställningslista. Det finns ingen anledning att upprepa gamla misstag.

* Sätra Scoutkår (finns bland annat beskrivet i posten Fallet Sätra Scoutkår) – hade en gång en källarlokal i Gransätra och det sammanföll rätt bra med kårens storhetstid. Sen flyttade Sätra Scoutkår till den underbara kvarngården, men det blev aldrig lika bra.

* Ett sätt att uppnå mer tid med ungdomarna är att faktiskt inte utestänga ungdomarna från arbetet med våra hus mm utan istället bjuda in dom RFR-kvarn style.

Fungerande patruller är inte så enkelt

Patrullsystemet är en av sju delar av scoutmetoden och något som vi ledare verkligen försöker få till, men att få fungerande patruller på avdelningen är inte så lätt. Vi är just nu långt ifrån fungerande patruller. Det är lite märkligt, för vi kan få det mesta att fungera på avdelningen men just patrullsystemet har vi haft stora problem med. Vi har haft framgång med att tillämpa delar av patrullsystemet, men helheten vill inte fungera.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har hållit på det här inlägget för det är rätt tungt, men här följer nu nedan en lång lista på problem vi stött på med att få fungerande patruller. Kom gärna med egna punkter och illustrationer av på vilket sätt patrullerna inte fungerar. Nästa steg blir att applicera SLIP (se Maeda’s The Laws of Simplicity) på alla punkter.

Iaktagelser om patrullerna

Det är tänkt att man lär sig leva i patrullen i patrullen – men om en avdelning aldrig haft fungerande patruller så kan man inte bli inlärd i en.

Det finns få som vill vara patrulledare – centralt för patrullens funktion är att det finns en fungerande ledare. De bästa ledare jag sett är lugna, bra på att organisera. De sätts alltid på att ta hand om klassens struliga ungar och är trött på att vara “ordningsmän” så de tycker det är jätteskönt att slippa vara patrulledare (kanske är det det mindre antalet utåtagerande “struliga” ungar som är de välbärgade villaförorternas övertag i Scoutsverige ).

Dåligt med respekt – (förr hette det självdisciplin och uppförande tror jag). Man låter inte folk prata klart utan avbryter varandra. Det finns många varianter. Problemet förvärras av högt sockerintag och extremt låg rörelsenivå i skolan.

En fungerande patrull är ett diffustmål – i patrullscoutåldern (äventyraråldern) är tydliga mål rätt viktigt. Vårt eget märkessystem under utveckling är ett exempel på tydliga mål och utmaningar. En fungerande patrull däremot är ett väldigt diffust mål just nu.

Vi har frilufts/scouttekniska märken och därmed övning men inga patrullmässiga märken.

Ledarpatrullen klara själv inte av att vara ett föredömme som patrull

Ingen orkar ta ansvar för avdelningsrådet – vi är för få ledare som kan och är beredda att dra det lasset.

Patrullsystemet kommer från en tid med relativt många ungdomar – Med få vuxna relativt antalet ungar i en viktoriansk eller för den delen skandinavisk industrination utan p-piller. Unga föräldrar och få föräldrar jämfört med ungdomarna så det måste ha funnit ett helt annat behov av trygghet och gemenskap i den lilla grupen. Nuförtiden är det vuxen-kontakten som saknas av andra skäl och det gör att ungdomar helre vill vara med vixna än i patrullen.

Patrulluppgifterna från 80-talet är borta – nån som hört talas om gula tråden?

Falken har inte uppdaterats på länge – det är ingen som berättar historier längre och lägereldarna blir allt färre.

Med så många fritidsintressen håller patrullerna ändå inte – så fort vi skall ut på hajk utan då är det nya tillfälliga konstellationer. Det som vi kallar för Team.

Det finns för få riktiga utmaningar där det verkligen spelar roll att man är en riktig patrull och inte bara ett tillfälligt sammansat team. Eller solo för den delen. Vad är poängen med en patrull om den inte levererar mer än summan av delarna?

Vuxna ledre i kåren organiserar sig aldrig som patruller när stora och viktiga problem skall lösas. Ungefär som att scouting inte är på allvar. Det är svårt läge när ledarna inte föregår med gott föredömme.

Idag finns så många fler särintressen – så det är svårare att hitta ett gemensamt intresse patrullen är samlad kring.

Scouting nyttjas som en aktivitet – få lever den som en livsstil. I längden är det få som vill vara underbetalda lekledare på fritiden.

Idag kommer scouterna från olika skolor med olika bakgrund – vi är i grunden mycket olikare i vår bakgrund och det gör det så mycket svårare att få till patruller där man är tillräckligt lika för att växa och utvecklas tillsammans. Att få till patruller som är väldigt spretiga i sin sammansättning är inget svårt, men det blir erfarenhetsmässigt inte till patruller utan bara en samling individer på rakt led en vardagkväll.

Man lär inte ut i patrullen – märkessystemet börjar fungera och man lär och lär ut men inte innom ramet för märkesystemet.

Scouter och ledare vet inte hur man håller i en instruktion – då faller hela idén att man lever och lär i patrullen.

En patrull förklaras ofta som en organisation – men det är inget naturligt. Organisation har rötter i 1850 talet (se Clay Shirkey – Here comes Everybody). I fungerade verksamhet är det informella ledarskapet större och det är kommunikation som betonas inte organissation, så en viktigt fråga vi glömt att ställa är hur man utvecklar kommunikationen i gruppen.

Vem går på kurs?

I scouterna har vi kurser. Inte alla ledare går på kurs. Många nya ledare vi vill hjälpa med våra kurser går inte på kurs fastän många kurser är bra.

Det här är en teori om varför och teorin utgår från en så kallad power-law fördelning som jag illustrerat nedan.

Tänk om engagemanget bland ledare i scouterna följer en power law distribution? Att det finns ett fåtal scouter i kåren som lägger tre, fyra dagar i veckan på scouterna och de flesta helger? De har ett namn i er kår, eller hur? De är den röda delen i power law illustrationen.

Sen finns kärnan av ledare som lägger två kvällar i veckan på scouterna och ett gäng helger om året. De är de blåa i power law illustrationen. De utgråade gröna, de är de ledare som gärna hjälper till. De är som medel-volontären som lägger upp till fem timmar i veckan på sitt engagemang. De är de många hjälpande ledarna, men fem timmar i veckan räcker inte till att gå kurs.

De röda i illustrationen är oftast kursledare, de blå går kurserna och de gröna prioriterar bort kurser.

Men vem behöver kursen mest? Och borde vi kanske göra något annat än att utbyta scoutledar-erfarenhet i formen av kurser? Utöver kurser för de blå borde vi ha ett sätt för de gröna att utbyta erfarenheter utan att de nödvändigtvis går på kurs?

updatering 2011-03-07

Som jag förstår arbetet med ny struktur för scouterna så handlar det mest om det blåa området i grafen. Ledare som faktist har tid att gå kurs och uppskattar lite mer stöd. Sen får ni själva räkna ut varför jag i fortsättningen inte kommer vara så aktiv i processen för ny struktur för scouterna.

 

Ledarstödsindex

Det var länge sedan vi hade PL-samlingar och det var länge sedan vi genomförde en strukturerad utvärdering i kåren. Därför har jag tagit initiativ till att starta en ledarstödsundersökning och ett ledarstödsindex.

Ledarstödsundersökning skickas nu ut till kårens ledare. Resultatet kommer att sammanställas till kårstämman och det kommer nog att ha diskuterats en hel del i förväg.

Det är en rätt omfattande undersökning och så måste det vara för poängen är att vi skall göra den varje år framöver och då vill vi kunna se förbättringar av våra svagaste punkter vad det än gäller. Så jag har försökt få med så många aspekter av vår verksamhet som möjligt. Givetvis är inte undersökningen perfekt än. Det går bra att komma med synpunkter och jag vill passa på att tacka de som hjälpt mig med de första utkasten.

Slutligen. Till kårstämman kommer jag att motionera om att sammanställningen skall ingå i årshandlingarna precis som räkenskaperna och verksamhetsberättelsen. För ledarna är så otroligt viktiga fö oss. Fråga Sätra scoutkår.

Om det är någon annan kår som vill bygga vidare på undersökningen så är den gjord i Google docs. Kontakta mig.

Från instruktion till inspiration

Det så lätt att rita. Oftast behövs ingen komplicerade mästerverk. Ändå ser många intruktioner i scouterna ut som sidor ur Svensk grundlag, så jag har gjort en liten guide i fyra steg för hur man kan gå från instruktion till inspiration.

Från instruktion till motivation illustration

Vi börjar med en vanligt förekommande instruktion som bara består av text (1) och ger ett lätt oinspirerat intryck. Börja med att rita enkla figurer som visar. Ska en trefot surras, rita en trefot (2).

När du ändå håller på och ritar, lägg till en glad streck-gubbe (3) så ser det genast mycket roligare ut att genomföra uppgiften. När du nu fått upp farten, rita dit några granar (4) och beskriver nu en glad scout som gör en kul uppgift i skogen.

Ladda gärna ner, skriv ut och sätt upp.

Ledarstödsindex

Vänner. Vi har ont om ledare i kåren. Vi är en båt som sprungit läck och sjunker. Rätt metod är på sjön är att man först lagar hålet i botten på båten och sen öser ur vattnet. Man kan inte göra tvärt om.

Ett förslag till hur vi kan börja täppa till hålet är att ta fram ett årligt ledarstödsindex. En årlig undersökning där vi sammanställer hur ledarna i kåren upplever stödet till kärnverksamheten.

Sagt och gjort så på mötet den 10:e januari tänkte jag presentera en enkät som underlag för indexet. Vill du redan nu läsa och komma med feedback så skicka mig ett mail så får du en länk till enkäten.

Härskartekniker och höstens program

Pratar man med ungdomar i scoutkåren så är det många som inte är helt nöjda med det ledarskap som utövas i scoutkåren och hur vuxna long-timers i kåren beter sig. På kårstämmor och andra viktiga möten väljer man dock att hålla tyst. Vi på Spejarna tänkte att det är dags att göra något åt detta. För alternativet till att säga sin mening är att ungdomarna slutar, därav en del av förklaringen bakom scoutkårens ledarbrist. Plus att det är aningen meningslöst att lägga en massa tid och engagemang på ungdomar som sedan blir besvikna på hur andra ledare i kåren beteter sig (eller inte beter sig).

Här är lite programmidéer som vi kommit fam till: