Den här vill ni inte missa: patrulledarutbildning 6:e – 10:e april.
Det är utbildning så kåren betalar. Anmäla er måste ni göra via nån slags länk på en sida som sidan länkar till. Typ här: http://ssf.scout.se/stockholmsregionens-utbildningssektion/utbildningar/ledarutbildningar/ledarutbildning-patrull/ledarutbildning-patrull-pasklovet/
Det måste erkännas på en gång att jag har rätt höga ambitioner med den tid jag lägger på scouterna. Jag har verkligen inte lust att bara syssla med barnpassning och tidsfördriv. Koncist uttryckt:
Jag är scoutledare, inte reseledare.
Skolan är en referenspunkt. Gör vi samma sak som skolan, då behövs vi inte. Vår rörelse startade som en idé om en mycket bättre form av inlärning och släpper vi det målet så behövs vi inte längre.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att vi fortfarande behövs och nu har jag hittat ett spår att följa som är intressant. I Cringley har kört en tre delad serie om skolgång i USA och varför enorma investeringar i IT i skola ger så lite tillbaka. Det är ett högintressant ämne, vi vill ju inte göra om skolans misstag.Det finns ett par böcker i sista delen jag måste läsa, men en tjuvtitt på resultatet bekräftar det jag lärt mig som scoutledare de senaste åren. Att vuxennärvaron är det som är det viktiga, att motivation är det centrala och att förmåga är viktigare än information. Ta exempelvis en titt på min följetong om SCENES programmet vid Mount Nemo som berättar om hur de kanadensiska scouterna tänker om sitt scoutprogram.
I Cringley tar upp forskning som visar att bäst resultat får man helt enkelt om man har en lärare per elev och att alla datorförsök mest går ut på att få samma effekt som en lärare per elev, men utan att behöva anställa så många lärare. I socuterna är det max fem socuter per ledare som gäller om man skall ha en fungerande avdelning, men det är också viktigt att vi slutar lägga tid på allt annat än vuxennärvaron.
Fotnot:
Jag tycker det är synd att man har 14 ballonger i det nya programmet stället för de fyra blocken som så bra mappade mot grundblocken i framgångsrikt scoutledarskap. Å andra sidan var det rätt länge sedan världen tappade bort Andrew Carnegie.
Det här en uppföljning till Patrullerna i höst och till Fungerande patruller är inte så enkelt.
Det har inte gått så bra med de nya patrullmedlemmarna i höst. Vi har tappat lite väl många och så det är dags för lite reflektion över varför.
Nu i torsdags hade vi Amandas Muffinsmöte och det kändes som det gick rätt bra. I köket var i stort sett alla scouter som tillkommit avdelningen och den andra delen av avdelningen (grovt räknat, inte riktigt sant) satt som rådspatrullen och planerade kommande möte. Det är det här med matchning av mognadsgrad som kommer igen. De som hängt med på bloggen en tid vet att vi förra hösten provade ett för avdelningen nytt grepp genom att låta alla nyuppkomna scouter till avdelningen vara i en patrull. Det fungerade förvånansvärt bra.
Den här hösten gick vi tillbaks till det gamla sättet med alla åldrar i patrullerna, dvs. spridd mognadsgrad, och då har de nya inte känt sig hemma i patrullerna. Sen blir saken inte bättre av att andra och tredje års scouterna har en liten intern mätning sinsemellan, brouppgiften sköts på framtiden hela våren tills den inte blev av, vi har inte kunnat göra söljor på avdelningen till följd av oredan i hantverksrummet och slutligen så blev invigningen inte av på Två Pumpar (jag tror den sköts på framtiden på samma sätt som brouppgiften).
Så nu har vi en situation där det märks att de äldre har förtroende och kontakt med oss ledare i större utsträckning än de yngre, samtidigt kan vi inte hjälpa de yngre då vår kontakt är mycket sämre. Någonstans här finns vägen ut.
Jag skulle tro att ett bättre sätt är att låta alla nya vara i en egen patrull åtminstone de första halvåret på avdelningen och samtidigt låta ledare punktmarkera den patrullen så att man mycket snabbare bygger en kontakt med de yngre. Efter första halvåret kan man börja slussa ut de nya scouterna i befintliga patruller.
Här är ett litet programtips från Spejarna som väl passar ett avdelningsmöte.
Varje patrull får i uppdrg att på 10+20 minuter bygga en station som de övriga patrullerna skall genomföra. Det bör ta fem till tio minuter att genomföra stationen.
10 minuter ges till förberedelse och 20 minuter till själva byggandet av stationen.
Platsen för stationen har skrivits ner på små lappar och lottas ut.
Det finns ett antal teman för stationenrna nerskrivn på lappar, dessa lottas också ut. Varje patrull skall alltså ha ett tema och en plats.
Fritt ur minnet körde vi med följande teman:
Historien om hajken Två Pumpar börjar för länge sedan, längre tillbaka än jag kan minnas. Det går tillbaka och förbi den tid då 3:e klass färden var ett av alla tester som man gjorde som patrullscout. Tredje klass färden försvan till stor del – dess historia är en annan historia – men i Sätra Scoutkår återföddes den i slutet av 80-talet i modernare tappning som hajken Vandraren.
Vandraren var en hajk och ett slutprov för 3:e års patrullscouter. Vi skulle planera och genomföra en hel hajk parvis. Längs hajken fanns stationer. Praktisk problemlösning och psykologi var viktiga inslag i prov-delen av hajken. Jag säger “vi” för vi som startade Två Pumpar var två av de fyra första vandrarna.
Vandraren genomförs fortfarande ibland och den tionde vandrarhajken genomfördes för några år sedan. Numera är vi ledare på hajken. Genom åren har vi velat utveckla hajken men vi har ofta (och numera allt oftare) råkat ut för att enkel patrull- och frilufts- teknik inte är självklar baskunskap. Så vi bestämde att starta en ny hajk för att kunna höja nivån på Vandraren.
Den nya hajken skulle vara en enkel hajk i klassisk stil där patrullen – hela patrullen- får en hel helg och under denna helg bor man i vindsdkydd byggd av pressening och slanor. Man lagar mat på öppen eld. Mat och patrullutrustning planerar patrullen helt själv liksom inköp av maten. Vår idé var att de äldre scouterna i patrullen praktiskt taget överför sin kunskap till de yngre och att man annars alltid kan gå till ledarna och se på hur de gör, för de hajkar på samma sätt. Learning by doing och utepedagogik i all enkelhet.
För att kunna genomföra hajken Två Pumpar som hajken kom att heta valde vi Vässarö som hajkområde. Vässarö har ett par stora fördelar. För det första är det ett ställe där vi faktiskt får ta slanor i obegränsad mängd. De gånger vi exempelvis undersökt gamla militära övningsfält så kostar varje slana man tar 1000kr. Våra stadsnära nationalparker och reservat är vackra, men där kan vi varken leta egen torr ved eller ta slanor. Tillgången till mark för ett aktivt friluftsliv i Sörmlandstrakten men omgivningar är helt enkelt starkt begränsad idag.
Vässarö har lite andra fördelar också. Vi tänkte Två Pumpar som en hajk där fokus är på att patrullen främst skall må bra. Vi ger patrullerna all tid de behöver för att bygga sitt läger, laga sin mat, sköta sina cermonier mm. Den tid som blir över har vi program redo för och då är Vässarö så praktiskt för där finns redan program man kan ta till på ett enkelt sätt utan att man behöver släpa med sig tonnvis med saker man kanske aldrig använder.
Att hajken heter Två Pumpar har att göra med att första hajken hade vi två patruller och vi trodde i naivitet och tidsoptimism att vi skulle hinna med att bygga två risflottar som del av programmet, och då kanske två pumpar hade behövts.
Fredag 16:50 samling Tekniska Högskolan för avfärd mot Vässarö. Man kommer fram till Ellans kiosk vid åtta snåret efter ett bussbyte. Ledarna har minst en bil redo att ta hand om scouter som missar bussen eller andra bekymmer.
Fredag runt 19:30 är scouterna vid Ellans kiosk. Därifrån får de gå till båten. Runt 20.00 är det båt ut i mörkret mot Vässarö. När man kommer fram är det tyst och mörkt på ett sätt som är väldigt olik en stad. Från Djuphamn går vi till matsalen.
Fredag runt 21 så är vi i matsalen och nu är det kvällsfika. Vi har räknat ut att det är bra att se till att scouterna är varma och mätta innan vi skickar ut dom i mörkret på fredagkvällen, för det gör att vad som än går fel så klarar de sig rätt bra ändå. De får en karta av oss och på kartan har vi ritat in det fasta vindskydd de skall sova vid. Vi tycker inte det är så vettigt att börja med att bygga vindskydd mitt i natten om man är ny på avdelningen så första natten är utmaningen att ta sig ut i höstnatten och hitta till sitt fasta vindskydd. I instruktionen ingår också att patrullerna skall laga sin frukost vid vindskyddet och sedan ta sig till norra ängarna.
Fredag runt midnatt vågar vi ledare lämna matsalen. Vi går upp till norra ängarna och slår läger under stjärnorna. Kanske under en tarp. Vi har som bärande idé att man leder främst genom att vara en förebild, så allt vi ber scouterna göra, det gör vi själva också. Vi lagar också vår mat på öppen eld osv. Vi säger faktiskt öppet att man får alltid komma och titta på hur ledarna gör och rakt av kopiera. Vi berättar gärna hur man gör. Däremot måste de göra själva.
Rätt tidigt på lördagen brukar patrullerna dyka upp på norra ängarna. I skogarna runt ängen får de nu själva välja sin lägerplats. Vid sitt läger skall de bygga en eldstad och ett klassiskt vindskydd. Eller snarare, de skall leva bekvämt med enkla medel och alla skall ha det bra. Exakt hur det löses är upp till patrullen.
Resten av lördagen brukar gå åt till detta. Ibland har vi hunnit med ett klätterpass i Magasinet och lägerbål med framträdande på kvällen. På natten har vi också en cermoni då de nya Spejarna får sitt spejarmärke.
Söndag morgon går vi upp ruskigt tidigt för båten hem går 14:30 och innan dess skall vi ha hunnit laga frukost och lunch och riva allt. Det brukar alltid bli bråttom så numera ingår det i matplaneringen att lördag lunch skall vara ett matpaket som förbereds vid frukosten. När patrullen är klar och har rivit allt går de med packningen till djuphamn och sedan kör vi aktiviteter tills båten går hem. Hinderbana och fiske har visat sig populärt, men även vildmarksspåret och att klyva en stor stock men en väldigt liten yxa.
Våra killar erkänner aldrig ett misstag. Har de missat sågen i planeringen så hugger de hellre träd med liten yxa en hel helg en medger misstag.
Vätskebrist är ett problem så vi tar med saft (om inte patrullen har det) och bjuder på det för att inte patrullen skall få problem för något så enkelt som vätskebrist hos PL. Numera är våra äldre scouter indoktrinerade i detta så de sköter detta själva, men i början var det inte så.
Alla tror att de kan göra eld tills de kommer ut på Två Pumpar. Vi har haft patruller som fått upp eld först klockan fem på lördagseftermiddagen och då med hjälp från andra patrullen. De medlemmarna har inga problem att göra upp eld idag, idag hjälper de andra som har problem.
Det kan gå åt eoner av tid i patrullerna att diskutera vem som skall laga mat eller diska, så numera kräver vi en bemanningsplan för det i förväg.
Om en patrull har med sig för lite mat, då har vi alltid extra bröd med oss. Eller så går vi till Sannah uppe på inten och ber om bröd 🙂
Vi har infört godis- och läsk- förbud. Det är för lätt idag att köpa med sig 2 kg godis och i lathet skippa måltiderna. Problemet är att en timme senare har kroppen bränt upp all snabb energi.
Man leder främst genom att vara en förebild så vi bygger alltid ett exemplariskt ledarpatrullläger scouterna kan kopiera. Vi oss själva också. I år tände vi bara eld med eldstål hela helgen och bakade bröd i lägerugn.
Nytt för 2011 är att om en patrull har glömt tändstickor får de låna eldstål. Nästa år kommer vi lägga till att vill man låna en såg får man bara ett sågblad och så får man bygga sig en egen såg.
Hajken slutar på söndag i scoutgården efter att vi materialvårdat. Vi har gjort till kultur att alltid städa på en gång. Sortering och materialvård är en del av aktiviteten hos oss för ingen ser fram emot ett möte då man måste börja städa, sortera och materialvårda.
Patrullen planerar alltid mat och utustning själva men ledarna skall ha kopia på all planering i förväg. Vi tittar på denna planering och i de fall patrullen har glömt något så vet vi det i förväg och kan ha en plan för det. Oftast klarar det sig bra oavsett.
I slutet av hajken eller på utvärderiungen upprepar vi hur grymmt duktiga scouterna är. Vi understryker att de nu faktiskt har levt en hel helg och mått bra med enbart kniv, yxa en press och ett eldstål som hjälpmedel. Att de själva löst problemen och klart sig utan all modern bling-utrustning alla andra verkar behöva. Att de är riktigt duktiga i jämförelse med folk på TV som är helt hjälplösa på en tropisk strand med allt man kan önska sig runtomkring.
Denna artikel (sida) inklusive bilder, video och ljud är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige Licens.
Innehållet i artikeln (sidan) inklusive bilder, video och ljud är Copyright (c) Martin Eliasson 2010.
För copyright av källkod bakom WordPress, pluggins och tema, se botten av sidan.
Utan framgång har jag sökt ett litet stycke i en Zen bok jag läste en gång. Stycket handlade om en zen-buddhist som blev tillfrågad om han ville ta över som mästare för en dojo. Zen-buddhisten svarade ja, men han bestämde också på en gång att han bara skulle vara mästare för dojon i tio år. Zen-buddhisten förklarade att de lärare som han mött genom livet som gjort avtryck var de lärare som var engagerade, så zen-buddhisten bestämde att han också alltid skulle vara engagerad och sluta i tid för att aldrig vara den oengagerade ledaren.
Efter många år på Spejarna så måste också se till att sluta i tid innan allt går på rutin, innan man blir oengagerad, så för att ge alla tid att förbereda sig så vill jag redan nu säga att jag slutar som ledare på Spejarna efter vårterminen 2012.
Vad skall jag göra sen? Jag citerar Joel som citerar Seth om att ha mål.
Patrullsystemet är en av sju delar av scoutmetoden och något som vi ledare verkligen försöker få till, men att få fungerande patruller på avdelningen är inte så lätt. Vi är just nu långt ifrån fungerande patruller. Det är lite märkligt, för vi kan få det mesta att fungera på avdelningen men just patrullsystemet har vi haft stora problem med. Vi har haft framgång med att tillämpa delar av patrullsystemet, men helheten vill inte fungera.
Jag har hållit på det här inlägget för det är rätt tungt, men här följer nu nedan en lång lista på problem vi stött på med att få fungerande patruller. Kom gärna med egna punkter och illustrationer av på vilket sätt patrullerna inte fungerar. Nästa steg blir att applicera SLIP (se Maeda’s The Laws of Simplicity) på alla punkter.
Det är tänkt att man lär sig leva i patrullen i patrullen – men om en avdelning aldrig haft fungerande patruller så kan man inte bli inlärd i en.
Det finns få som vill vara patrulledare – centralt för patrullens funktion är att det finns en fungerande ledare. De bästa ledare jag sett är lugna, bra på att organisera. De sätts alltid på att ta hand om klassens struliga ungar och är trött på att vara “ordningsmän” så de tycker det är jätteskönt att slippa vara patrulledare (kanske är det det mindre antalet utåtagerande “struliga” ungar som är de välbärgade villaförorternas övertag i Scoutsverige ).
Dåligt med respekt – (förr hette det självdisciplin och uppförande tror jag). Man låter inte folk prata klart utan avbryter varandra. Det finns många varianter. Problemet förvärras av högt sockerintag och extremt låg rörelsenivå i skolan.
En fungerande patrull är ett diffustmål – i patrullscoutåldern (äventyraråldern) är tydliga mål rätt viktigt. Vårt eget märkessystem under utveckling är ett exempel på tydliga mål och utmaningar. En fungerande patrull däremot är ett väldigt diffust mål just nu.
Vi har frilufts/scouttekniska märken och därmed övning men inga patrullmässiga märken.
Ledarpatrullen klara själv inte av att vara ett föredömme som patrull
Ingen orkar ta ansvar för avdelningsrådet – vi är för få ledare som kan och är beredda att dra det lasset.
Patrullsystemet kommer från en tid med relativt många ungdomar – Med få vuxna relativt antalet ungar i en viktoriansk eller för den delen skandinavisk industrination utan p-piller. Unga föräldrar och få föräldrar jämfört med ungdomarna så det måste ha funnit ett helt annat behov av trygghet och gemenskap i den lilla grupen. Nuförtiden är det vuxen-kontakten som saknas av andra skäl och det gör att ungdomar helre vill vara med vixna än i patrullen.
Patrulluppgifterna från 80-talet är borta – nån som hört talas om gula tråden?
Falken har inte uppdaterats på länge – det är ingen som berättar historier längre och lägereldarna blir allt färre.
Med så många fritidsintressen håller patrullerna ändå inte – så fort vi skall ut på hajk utan då är det nya tillfälliga konstellationer. Det som vi kallar för Team.
Det finns för få riktiga utmaningar där det verkligen spelar roll att man är en riktig patrull och inte bara ett tillfälligt sammansat team. Eller solo för den delen. Vad är poängen med en patrull om den inte levererar mer än summan av delarna?
Vuxna ledre i kåren organiserar sig aldrig som patruller när stora och viktiga problem skall lösas. Ungefär som att scouting inte är på allvar. Det är svårt läge när ledarna inte föregår med gott föredömme.
Idag finns så många fler särintressen – så det är svårare att hitta ett gemensamt intresse patrullen är samlad kring.
Scouting nyttjas som en aktivitet – få lever den som en livsstil. I längden är det få som vill vara underbetalda lekledare på fritiden.
Idag kommer scouterna från olika skolor med olika bakgrund – vi är i grunden mycket olikare i vår bakgrund och det gör det så mycket svårare att få till patruller där man är tillräckligt lika för att växa och utvecklas tillsammans. Att få till patruller som är väldigt spretiga i sin sammansättning är inget svårt, men det blir erfarenhetsmässigt inte till patruller utan bara en samling individer på rakt led en vardagkväll.
Man lär inte ut i patrullen – märkessystemet börjar fungera och man lär och lär ut men inte innom ramet för märkesystemet.
Scouter och ledare vet inte hur man håller i en instruktion – då faller hela idén att man lever och lär i patrullen.
En patrull förklaras ofta som en organisation – men det är inget naturligt. Organisation har rötter i 1850 talet (se Clay Shirkey – Here comes Everybody). I fungerade verksamhet är det informella ledarskapet större och det är kommunikation som betonas inte organissation, så en viktigt fråga vi glömt att ställa är hur man utvecklar kommunikationen i gruppen.
Idag hade vi gradering.
På eldning lyckades följande äventyrare klara nivån easy.
Sebbe, Gustav och Zack.
Bra jobbat.
Vår kropp behöver vatten men inte lika mycket varje dag. När vi i scouterna beger oss ut är det inte ovanligt att oerfarna får vattenbrist. Vattenbrist yttrar sig först i nedsatt arbetsförmåga och glädje och i ett senare stadie grav huvudvärk. Regnigt elleer kallt väder är förädiskt för att man inte lika lätt känner hur mycket vatten kroppen gör av med.
Att de flesta av oss sitter inne vid en bänk mest hela dagarna gör det inte bättre. Vi ledares ledare hade det här problemet och det löstes genom att ledarna alltid hade med sig en saft-dunk och såg till att ta gott om pauser med saft. Vi på Spejarna har fortsatt den metoden. Vi har alltid med oss saft och vi toppar med marie-kex. Man får ett marie-kex per kåsa saft man dricker. På senare tid har våra patruller själva tagit denna metod till sig, så på årets upplaga av hajken Två Pumpar hade ledarna och samtlig patruller med sig en stor saftdunk var.
Och det är så den obligatoriska saft-dunks bilden uppstod. Jag hade kameran i högsta hugg och ställde saft-dunken på ängen för att fota den så jag kunde ha den som illustration till denna blogg-post (som tog ytterligare fyra månader att skriva). Arthur frågade vad jag gjorde och jag sa att jag bara fotade “den obligatoriska saft-dunks bilden”. Så på Scouternas natt fotade Arthur givetvis på egen hand “den obligatoriska saft-dunks bilden”.
Ibland frågar folk oss vad vi lär oss i scouterna. En sak vi lär oss handgripligen är att hantera vår egen kropp – det bästa verktyg vi någonsin kommer att äga – och dessa praktiska kunskaper om mat, vatten och arbete har man användning av livet ut.
I tisdags skulle vi på Spejarna ha haft ett möte kallat Elda Per och som alla förstår är det ett möte med eld i. Per är vår elddocka. Tomas som var mötesansvarig och hade planerat allt fick problem – han hade jobb-jour och nu ringde telefonen. Det visade sig vara ett stort jobb och som det senare skulle visa sig tog det långt in på natten innan jobbet var klart.
Efter kort funderande bestämde vi andra ledare att det bästa vore att flytta Elda Per mötet och ha ett annat möte.
På en timme planerade vi ett helt nytt program baserat på vår analys om vilka problem vi har med patrullerna. Egentligen skall vi lära ut scouttekniker senare i vår, men vi tycker det är viktigare att lära ut hur man i patrullen gör en instruktion och lär ut. Så istället för att ha traditionellt scoutteknik-möte där ledarna lär ut så gjorde vi så att först lärde jag ut till första halvan av gruppen hur man gör instruktion och lär ut. De fick lära sig raksurrning och hur man lär ut den på bara 20 minuter. Sen fick de som lärt sig att jhålla en instruktion för raksurrning lära ut vad de lärt sig till den andra halvan av gruppen så under tidan jag hållit mitt instruktionspass kastat livlina. Efter halva avdelningsmötet så bytte vi och nu var det den andra grupppen som fick också lära sig att hålla i en instruktion och lära ut. Det blev engelsk säckknop eftersom det är en av de svårare knoparna att lära u i och med att sättet man drar knopen är lika viktigt (och svårare) än att slå knopen.
Resultatet? Det blev ett bra möte och alla scouter klarade faktiskt av att lära ut något det knappt kunnart innan och alla lärde sig. Det är rätt imponerande om man tänker efter.