Det är nån ting med mitten av april, en slags spring i benen i hela naturen. Nätterna är klara och kalla men marken är torr och solen har återfått förmågan att skapa solbränna. Fåglarna sjunger igen. Naturen luktar. Insekterna vaknar till liv och saven stiger i björkarna.
Det är dags att inviga hajksäsongen.
Det här med överlevnadshajk är inte riktigt min grej, speciellt inte som ledare. Visserligen tycker jag att svenska militärens överlevnadshandbok är en av de bästa ledarböckerna, men jag begriper inte varför man skall vara hungrig, törstig och kall i denna underbara årstid. Sen leder man mycket mer som förebild än många anar och på just en överlevnadshajk, jämfört med exempelvis Två Pumpar, så är det olika villkor för ledare och scouter. Vi ledare måste ju vara alerta så vi dricker nymalet kaffe, sover bekvämt och äter god mat medan scouterna lever på hem-renat vatten och luft.
Att jag trotts invändningarna väljer att följa med på hajk har ett par skäl:
- Scouterna bad själva om det
- Jag känner scouterna sedan åtskilliga Två Pumpar så jag vet att dom har grundläggande skills
- Man kan lära sig en hel del genom att ibland göra det man egentligen aldrig tänkt göra
Eftersom det finns fler scouter som nu vill gå denna överlevnadshajk så kommer jag inte skriva så mycket mer om den än de grundregler som gällt:
- hajkplatsen är okänd, men låt oss säga Nordkorea, och hajken går från fredag kväll till någon gång på söndag.
- hajktid är runt mitten av april
- man får ta med sig fyra personliga saker (kläderna man har på sig inräknat), två kollektiva saker och så underkläderna. Det är allt. Fem scouter har alltså med sig 10 kollektiva saker man diskuterat sig fram till.
Jag lärde mig massor av detta, men av uppenbara skäl är det inte för allmän kännedom riktigt än. Tänk också på, att vad som än händer, så är det värre i Nordkorea.