Omvärdera programutvärderingen – del 3

Det här inlägget är en uppföljning till Omvärdera programutvärderingen och Omvärdera programutvärderingen del 2.

Jag har läst Carol Blacks essä “A Thousand Rivers – what the modern world has forgotten about children and learning” ett par gånger nu och efter att ha gjort det sitter jag och frågar mig själv om och om igen: hur är det vi lär?

Jag tänker att frågan hur vi lär är central för det program vi erbjuder på ön eftersom att det är en del av scouting och i scouting förväntas vi lära för livet.

Hur tror vi att det program och de aktiviteter vi har hänger ihop med hur människan lär? Det finns en video om Zina Lahr som hennes kompisar gjorde. Titta på den och fundera ett tag över det faktum att Zina gick i “home schooling”, en rörelse i USA som tror att man blir en bättre människa av att lära hemma i familjen (men gör inte misstaget att förväxla USAs skolväsende med det svenska).

En helt annan ide om lärande. En helt annan människa.

Goose Network Managers Meeting – Del 2

Det finns stora och små scoutcenter. Det finns center som är som vandrarhem, andra är som träningscenter. Det finns center som mest är som stora åkrar.

Sao Jacinto är ett litet fridfullt center som närmaste kan beskrivas som ro för själen. Att få bo i små trähus med bara myggnät till fönster, trägolv, obefintlig isolering och ingen värme under ett tak av vindpinade tallar till havets brus, det är så enkelt det kan bli. Det är ett lyckligt litet center. Det är inte nytt eller modernt, det är mer anspråkslöst. Byggnaderna är lite slitna, men där finns en glädje och en värme.

Människorna är enkla men har ändå sett värden. Den gamla kokfrun som vänligt ledde alla matinköp och matlagning i det spartanska köket utstrålade en god mors välvilja och med en lekfullhet längst inne i ögonen. Det finns människor som alltid har sitt inre barnet kvar. Hon lagade oss traditionell Portugisisk mat inklusive en smaklig stuvning med komage i, likaså den väl-kokade get-benen med örtkryddor. Behöver jag nämna att de också är väldigt duktiga på sötsaker. Sista dagen innan vi gav oss iväg hemåt så gav jag henne en av mina Vässarö-halsdukar. Då berättar hon för mig via portugisisk översättare att hon en gång i sin ungdom varit på sjöscoutläger på Vässarö.

Mat
Mat

Jag återkommer alltid till havet vid Sao Jacinto, stranden är så långt västerut man kommer på Europas fastland. Seglar man rakt ut från stranden landar man i Amerika. Går man stranden söderut hamnar man på Spaniens sydvästra hörn. Det är en oändlig plats, vindpinad, och mjuk. Jag tror vi gick dit tre gånger under helgen. Vågorna som bryter fuktar luften med en smak av salt så kvällarna är lika kylslagna som Atlantens vatten. Man får krypa ner ordentligt i sovsäcken i det lilla trähuset och stänga alla fönsterluckor så det inte blåser fuktig kall luft genom hela huset men så fort morgonen kommer så är sommaren tillbaka.

Strandglädje
Strandglädje
Stranden
Stranden
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Söndagen var det redan dags för hemfärd för en del, Sao Jacinto ligger långt bort så många behövde resa tidigt. Vi som kunde stanna kvar fick en båttur på floden vid Aveiro och det slutade med att alla som var med låg och njöt av solen på soldäck. Helt magiskt, men sommar i Oktober? Vi har ett allvarligt problem med global uppvärmning. Jorden har feber. Efter båt-turen ut på floden så fick jag skjuts med bil tillsammans med Anna från Kapraluv Mlyn till Porto. Där vann jag säkert fyra timmars resa så vi hann se lite av Porto snabbt innan jag fick rusa iväg till flygplatsen. Säkerhetskön var så lång att jag nog hade missat planet om jag inte ovetande hade lyckats få till Business Class hela vägen hem när jag internet-bokade resan och det inkluderade priority queue i säkerhetskontrollen.

Sundeck
Sundeck

Det kanske låter som mycket nöje, och det hoppas jag. Managers på våra center behöver få träffa likasinnade och slappna av för det är ett så speciellt jobb att få kan förstå hur det är. Vi behöver vårda våra kontakter och när nätverket är starkt då kan vi ta oss an de svåra utmaningarna, för de enkla utmaningarna, de har vi redan löst.

Goose Network Managers Meeting 2016
Goose Network Managers Meeting 2016

Goose Network Managers Meeting 2016 – Del 1

Vindpinade tallar står lutade i vinden, ingen högre än någon annan. Tallbarren är mycket större än jag är van vid med sina runt 12 cm långa barr och kottarna är lite större än tennisbollar. Marken de växer i består av mjuk sand täckt av tunn vegetation. I bakgrunden hörs ett tydligt sorl av ett brusande hav och brytande vågor skvallrar om att det är väldigt nära. Så fort vi hinner ställer vi av oss ryggsäckarna, tar på sandalerna och går vägen ner mot havet för att se Portugals Atlantkust. Det är mäktigt. Det är en nästan öde oändlig sandstrand, stora vågor kommer in från Atlanten och bryter. Luften är fuktig och lite salthaltig, om 30 minuter kommer solen att ge oss en storslagen solnedgång. Jag försöker röra mig runt vattenbrynet för att få till något slags foto som greppar hur vågorna känns och till slut lyckas en kraftig våg överraska mig så jag blir blöt upp till knäna. När solen till slut gått ner går vi hem mot Sao Jacinto’s scout-center.

Entren till Sao Jacinto Scout Center
Entren till Sao Jacinto Scout Center
Sao Jacinto Scout Center
Sao Jacinto Scout Center
Atlanten
Atlanten
Atlanten
Atlanten
Amazed by the Sea
Amazed by the Sea
Sunset over the Atlantic
Sunset over the Atlantic

Vi är på Goose Network Managers Meeting, som detta år (2016) hålls i Portugal. Det som gör Goose Network lite speciellt är att vi i Goose har lärt känna varandra under en längre tid, så när vi möts behöver vi inte bryta isen, mötet kommer igång på en gång. Goose Network håller också sina möten på de olika ingående scout centrena så vi lär känna varandra på ett väldigt ingående sätt. Jag brukar säga att när man åker runt och träffar varandra på våra center så blir det så att en liten del av centret bor i ens hjärta och då bryr man sig. När känslan finns där då finns också engagemanget.

Mama Goose
Mama Goose
Houens Odde berättar om året som gått
Houens Odde berättar om året som gått
Kapraluv Mlyn får ICD diplomet
Kapraluv Mlyn får ICD diplomet

På Goose Network Managers Meeting möts vi och berättar hur året har varit på våra scout center, erfarenheter, utmaningar. Det är informellt så mycket som sägs stannar i gruppen. Vi väljer koordinerare för olika viktiga projekt i nätverket, utvärderar och sätter riktningen för framtiden. I år handlade det bland annat om marknadsföring genom att besöka Jamboreer och arrangemang. Vi diskuterade också målbild och mer detaljerad beskrivning för Goose Network Camp Staff Seminar. De riktigt djupa bitarna diskuteras som alltid informellt på all möjligt tid. En del av samtalen har handlat om hur inlärning och scoutmetoden tydligare kan relateras och användas i scoutcenter eftersom att det ‘program’ som man har på ett scoutcenter är långt ifrån all den inlärning som sker men att det ibland uppfattas så.

Lunch i solen
Lunch i solen

Lite konkreta punkter från mötet utan speciell inbördes ordning:

  • Vi fick en ingående rapport från Camp Staff Seminar som i år hölls i Rotterdam.
  • 2017 års Camp Staff Seminar blir på Naesbycentre.
  • 2017 års Managers Meeting kommer att inträffa dagn innan CMC (som alltid) och var CMC kommer att medelas så fort planning team har valt ett center.
  • 2016 års ICD vanns av Kapraluv Mlyn 2017 års ICD arrangeras av Kapraluv Mlyn.
  • Det arrangerades så att scout centren i Goose Network kan mötas under JOTA/JOTI kommande helg.
  • Vi hade kort information och feedback från European Conference som nyligen gick av stapel i Norge.
  • Vi hade kort information om World Educational Congress i vår.
  • Ransberg valdes in i Goose Network. Stort Grattis!
  • Det bildades en arbetsgrupp för att se över och förtydliga mål och riktlinjer för Camp Staff Seminar i vilken Jag (Vö), Felippe (KISC) och Kristine (Houens Odde) sitter i arbetsgruppen.
  • Felippe (KISC) berättade lite om KISC Academy.