ECMC 2017 – How the rest went

This is part 6, the final part, in a series on posts from my experience being part of the planning team for European Guide and Scout Centre Managers Conference (ECMC) 2017.

Check out the statistics for autumn in Iceland: any day has a 45% chance/risk of rain. Say for example that you exit the planning teams HQ, in order to go the the Gillwell Hall. Its a fifty meter walk in sunshine but cold winds. You spend about 25 minutes rearranging tables and preparing the hall for upcoming workshops. You are in a rush to get back to HQ but s you exit through the front door you realize that it is no longer sunshine. It is raining. I learned that on Iceland, you bring your rain jacket everywhere.

Not too bad morning

I will close the series on ECMC 2017 by discussing a few sessions and the workshops. They are all important to me because I do believe the CEMC is a conference that is working because the participants are active. ECMC is a conference for and of the participants ultimately.

Amazing Place

Consulting Challenge

Participants in the Big House

The Consulting Challenge was a new introduction to ECMC. The idea of the  session, in essence, was to put the participants to work solving real problems. The participants was asked to act as consultants for an hour to Úlfliótsvatn who got to describe the challenges they wanted consulting help with. This was a really good session and when listening to the output I think it could be applicable to many centres challenges.

Arnor presenting the challenges for the consultants to address

Micro Presentations

Everyone have something to tell/teach and everyone have something to learn. By opening up for a big variety of micro presentations, I think we open many doors to new ideas and discussions. We had so many micro presentations that we had to split the conference into two parallel groups. Since I was running one of the two parallel sessions, I only saw half of the presentations. Running about 25 presentations in rapid succession creates a challenge keeping up with loading new presentation on the presentations computer. I have come to develop a certain fondness for slide less presentations.

A few presentations stood out to me. First of all, we had more than one centre manager speaking the personal challenge of burn out. It is such an important and deep subject I hope we can bring it to the next ECMC.

Another presentations which stood out to me was Rui’s great story behind a scout centre having no memory is a scout centre having no history.

From Scout Valley Lithuania came an inspiring talk by Jonas about how he introduced outside kindergarten in Lithuania influencing national regulations via his scout centre. (making the world a better place anyone?). I’m mighty impressed.

Workshops

We in the planning team always strive to do as few workshops as possible. Participants here enough of us anyway. So we where happy that we could fill so many workshops with hosts not from the planning team. Big thanks from the planning team.

Planning Team member
  • Diana from Nocrich did an excellent work on using EVS and I think many will start using EVS after this. Excellent.
  • Long term ECMC participant Damien of Scouting Ireland got rave reviews for his take on Managing Change and I was happy to be in the room to listen. This was one of my favourite workshops in CMC.
  • Connor, also from Ireland did a workshop on Staff and Team Working which I missed unfortunately, but it was very popular (I was running Safe from Harm in parallel).
  • Felipe did a workshop on Train the Trainer based on KISC experience, participants was very positive about the workshop.
  • Safe from Harm – my own session, mentioned elsewhere in this series.
  • World Wide Scout Programme – good participant feedback, unfortunately I was not in the room (I was in the parallel workshop). We noted that the interest for SCENES is still strong.
  • The Relationship between Paid Mangers and Unpaid Staff and Volounteers delivered by Karsten of Houens Odde is not only the workshop with the longest name ever that we couldn’t shorten, it is also one of the most well received workshop we have ever had and I think people will remember it for years to come, especially his small exercises.
Karsten
  • Educational Methods and Non Formal Education – João helped us with an important workshop in one of the key areas of scouting. It also represented a very good connection back to last CMC and into the future. I couldn’t be in the workshop (again, I was in the parallel one). It was really important for the conference.
  • So much more

    So much more happened on the conference. I’m still processing some thoughts and ideas, but now it’s time for a set of photos I love to share with you.

    Leftover from the Moot. The center didn’t have time to recover fully from the Moot.
    Amazed by the morning light
    Centre View
    Notern Lights
    Dining hall was crowded
    The Amazing Kitchen Crew
    Excursion time
    Up the mountain to the hot river
    Five degrees in the air and 40 degrees in the river. Nice.
    Ending Cermony
    Morning in the Golden Circle Tour
    Cold but oh so beautifull.
    River of dreams
    Too much to photograph
    The great clear water of Iceland
    In golden light
    Great Waterfall
    Europes biggest waterfall by volume
    Team KISC
    The great centre manager Arnor
    No Icelandic tour without Geyjsir

    But this is it for now.

    Looking forward to see you all again

    I en framtid av energibrist och katastrofer

    Det här är ett dupplikat av en blogg-post från bloggen Ett år med Spejarna. Den är tillräckligt viktig och relaterar bra till tidigare poster om kärnkraft på den här bloggen för att kopieras:

    För den som vill sänka sitt humör. Eller börja ta tag i världsproblem. Först lite dystopi via Tom Dispatch och sen Bill Gates TED talk Inventing to Zero

    Michael Klare – The coming era of energy disasters

    Bill Gates – Inventing to Zero

    Bill Gates talar om en viss reaktorteknik för kärnkraft, men den finns även andra, som Thorium-tekniken som beskrivsi Wired Magazine: Uranium Is So Last Century — Enter Thorium, the New Green Nuke

    DN: Ansökan om kärnbränleförvaring i Forsmark inlämnad

    DN: Ansökan om kärnbränsleförvaring i Forsmark

    Clip-n-save som man säger:

    Är du helt säker på att er metod håller?

    – Det där är en filosofisk diskussion. Vi är övertygande om att detta är oerhört mycket bättre än att på obestämd tid ha det som i dag.

    Detta är en uppföljning till Urankapslarna läcker och Sydsvenskan om SKB och urankappslarna.

    Updatering

    Från Financial Times ‘rolling’ blog om jordbävningen i Japan, dag 9.

    Att lagra använt kärnbränsle är inte bara ett problem för Sverige och Japan utan även i hög grad för USA. Miljörprotesterna och tveksamheterna har även funnits i USA, Obamas administration har bland annat lagt ner planerna på kärnbränsleförvaring i Yucca bergen, Nevada, efter 20 års planering och investeringar på ungefär 57 miljarder SEK.

    0120 – Opponents of nuclear power generators are pointing to more problems facing the US power plants – issues associated with storing spent fuel. Here is a story on Bloomberg

    US nuclear plants had an estimated 63,000 metric tons (138.9 million pounds) of spent fuel stored on site as of January 2010, according to a report from the US Nuclear Regulatory Commission. About 2,000 metric tons a year is expected to be added to that total, the NRC said.

    Och senare om problemet med mellanlagring i basänger:

    The fuel, which contains uranium and radioactive byproducts … Without cooling, the spent fuel would overheat and release harmful radiation.

     

    Urankapslarna läcker

    Hittade några gamla länkar som hör ihop med dagens post: Sydsvenskan om SKB och urankappslarna

    Problemet med kärnkraft är dels operativ risk dvs. att en sjukt svår olycka inträffar så vi alla måste lämna landet, dels hur avfallet skall förvaras. Och då bortser jag ändå från jätte problemet med ekonomisk risk.

    Avfall från den typ av lättvattenreaktor vi har i Sverige innehåller plutonium och går att upparbeta och tillverka kärnvapen av. I Sverige vill vi inte det, så vi måste långtidsförvara i 100 000 år. Om nu metoden vi tänkt oss att långtidsförvara inte fungerar så är vi lite tillbaka på ruta noll.

    Vi har ingenstans att göra avavfallet förutom vapenplutonium.

    Eller hoppas på en tredje väg …

    Updatering:

    En länk om den ekonomiska risken med kärnkraft: Vattenfalls ansvar utan tak | Näringslivsnyheter | SvD

    Sydsvenskan om SKB och urankappslarna

    Problemet med kärnkraft är förutom den operativa risken, vad vi gör med avfallet.

    SKBs föreslagna lösning är att gräva ner i urberget i urankappslar. Därför är det lite problematiskt när det

    a) ifrågasätts om förvaringsmetoden verkligen håller 100 000 år

    b) SKBs egen forskning i frågan förskönas till urankappslarnas fördel.

    Se Sydsvenskan: SKB anklagas för mörkning

    SCENES – alla inspelningar

    SCENES seminariet i våras hade jag med mig en diktafon. Nu är alla inspelningar klippta och normaliserade. Inspelningarna är att betrakta som minnesanteckningar, många av spåren är som att lyssna på protokoll och nästan alla av spåren är inspelade i riktigt dålig akustisk miljö. Seminariet hölls huvudsakligen i den nyuppförda Kanderlodge vilket kan liknas vid ett parkeringshus. Hårda väggar överallt och ett eländigt eko.

    Alla inspelningar hittar ni här: http://asplunden.org/dl/SCENES/

    Mina tips på lyssningsvärda inspelningar:

    Utrustning

    För de som undrar om den tekniska utrustningen så använder jag en Olympus LS-10 för inspelning, Audacity Ubuntu Linux för klippning och The Levelator för postprocessning.

    SCENES programmet vid Mount Nemo

    Det här är en oberoende uppföljning till SCENES 2010 seminarie-serien.

    I sommras fick jag via kontakter från SCENES seminariumet en egen personlig guidning av Mount Nemo Scout Camp i närheten av Hamilton, Kanada.

    En av scoutings stora fördelar är alla internationella kontakter man får och hur lätt det är att bli inbjuden och få ta del av hur man lever och bedriver scouting i andra länder. Mottagandet av Marty från Mount Nemo Scout Camp var varmt och engagerat, något jag är mycket tacksam för, speciellt med tanke på att scout centret hade sommarstängt. Orsaken att jag ville studera Mount Nemo Scout Camp närmare är för att i Kanada har man en egen metod för just program delen i  SCENES och denna metod är för dom väldigt framgångsrik.

    Grunden i programmet

    Sättet man gör program på bygger på tre delar. Den första delen är insikten att dagens scoutledare i Kanada är oerfarnare än de var för tio år sedan. Många ledare är föräldrar som tagit hand om en grupp och de har inte tid att skaffa sig den kompetens som behövs för att få till ett riktigt bra (miljö) program. Ledarna har nog med jobb att organisera ett läger och ha kontroll på gruppen. För att avlasta ledarna och ge scouterna en riktig scoutupplevelse så har man därför programfolk på centret som bara jobbar med programmet. Ledarna står för att hantera sin grupp, scout centret står för ett färdigt program med guider, instruktioner och allt material. Jag tror till och med någon av guiderna var anställd.

    Den andra delen i metoden är principen att i scouterna lär vi för livet. Man har ett program som utgår från att scouterna skall lära sig färdigheter som man kan använda hemma i vardagen, på kåren och på scoutgården.

    Den tredje delen är de som de kallar för Stewardship (jag kan faktiskt inte översätta den här till Svenska). Stewardship är att ta hand om varandra och planeten. Att ta ansvar för och vårda det som är omkring en.

    Drop-in

    I Sverige så är det mesta av vårt program avsett att bokas, i Kanada så är nästan allt program som erbjuds drop-in orienterat. Exempelvis Frog Watch som inträffar varje fredagkväll på en bestämd tid. Man tar med sina scouter och deltar, så enkelt är det.

    HICOP

    Allt program på Mount Nemo Scout Camp utgår från H.I.C.O.P. som kan likans vid deras Lillgårn med allt program. En skillnad är dock att Kanadensarna har ett stort fokus på naturen och följaktligen är deras byggnad mer fylld av verktyg att studera naturen och mycket mindre hantverk.

    Inne i HICOP byggnaden
    Inne i HICOP byggnaden

    Inne i HICOP byggnaden finns en stereolupp så man kan studera insekter i detalj. Ytterst fascinerande måste jag medg, Marty visade bland annat den larv som är direkt förlaga för den elaka utomjordingen i slutet på Men in Black.

    Marty ställer in skärpan för att studera en fjärillslarv
    Marty ställer in skärpan för att studera en fjärillslarv

    Frog Watch, Work Watch, Bird Watch…

    För oss på Vässarö är förmodligen det här helt nya koncept. I stället för att bara titta och namnge naturen så ägnar sig Kanadensarna åt att vetenskapligt mäta den i olika program. Genom att ha något så fantastiskt som standardiserade protokoll som barn kan använda lär man scouterna att monitorera naturen omkring sig och samma metod som används för att mäta naturen på scout centret kan användas i villaträdgården eller på skolgården och resultaten är direkt jämförbara. Det man mäter är exempelvis hälsan hos grodor genom att mäta grodstammens storlek. Grodstammens storlek mäts genom att man sitter tyst i natten och lyssnar på grodor och nertecknar vad man hör. Grodor är amfibier som andas genom skinnet och en väldigt tydlig indikator på hur naturen mår.

    Bird Watch är ett program för att följa häckningen hos fåglar som bygger bo. Bird Watch har man ägnat sig åt längst och man har specialanpassade fågelholkar för att kunna inventera alla bon varje vecka. I Bird Watch projektet såg man tydligt hur antalet och arterna som häckade i fågelholkarna ändrades ju mer deras scout center växte igen, men efter att dom för något år sedan avverkat mycket skog som stod på gammal åkermark så vände trenden och de ängs-fåglar som försvunnit i stora mängder kom plötsligt tillbaka. På ett Kanadensikt SCENES center används denna information direkt i styrningen av scout centret.

    Fågelholkar i Bird Watch avsedda för häckande fåglar i åkerlandskap.
    Fågelholkar i Bird Watch avsedda för häckande fåglar i åkerlandskap.

    Filosofin är att vi mäniskor kommer alltid att påverka naturen, vi måste bara ha koll på att det uttag vi gör inte är större än att naturen kan supporta oss. Sustainabillity är det engelska begreppet.

    Blue Jay ägg
    Blue Jay ägg

    Foton

    Alla mina bilder från scoutcentret finns som vanligt vid civilisationens utkanter. Några programpunkter som är väl värda att illustrera.

    På centret har de en vildmarkskamera som man kan sätta upp i skogen, den fotograferar dag som natt när rörelsesensorn i kameran detekterar en rörelse. Den låter en se vad djur och natur gör på centret när ingen annan är där. Inne i HICOP byggnaden så finns en dator där alla bilder samlas.

    Vildmarkskamera
    Vildmarkskamera

    En sak vi scouter verkar ha gemensamt är fascinationen för eld. När vi kom in på eld så tog Marty fram en massa saker och lärde mig bland annat hur enkelt det är att göra eld med järn och flinta liksom tricket bakom att alltid få eld med jukka-stickan. Det visade sig att jämte alla naturprogram hade man ett helt program om hur man lär sig göra eld på olika sätt i naturen utan tändstickor.

    Marty har just gjort upp eld med järn och flinta
    Marty har just gjort upp eld med järn och flinta

    Stort tack till Marty för guidningen och till Doc för rekommendationen och kontakten.

    SCENES 2010 Resources

    TBD

    SCENES seminarium dag 6

    Det här är sista inlägget i serien med dagboksanteckningar från SCENES 2010, se del 1, 2 , 3, 4 och 5. Fortsättning följer med resurser och videolänkar mm.

    Hemfärd. De flesta lämnade Kandersteg tidigt på morgonen men vi var några stycken som inte behövde rusa iväg denna den varmaste dagen på seminariumet, så efter frukost och en del adjö så var vi fyra stycken (Michiel från Holland  samt Steve och Ricki från Australien) som gick den vackra parkvägen längs vattendraget ner till byn. Väl nere i byn tog vi in på ett av alla kaféer och drack cappucino i solskenet. Halva seminariumets planning-tream dök också upp efter ett tag. Ungefär så lugnt passerade hela dagen, och det gav lite tid att renskriva anteckningarna från dag 4.

    The Irish room
    The Irish room

    Så här på planet hem är det läge att börja sammanfatta seminariumet. SCENES och SCENES-nätverket har nu bortåt tio år på nacken, av de tio center som var med från starten är åtta kvar varav en eller två till kanske faller av. Pengarna för projektutveckling för WOSM miljöprogram är nästan slut och om ett år lär de vara helt slut (det finns en inspelning från seminariumet där Anne Witheford förklarar detta och vad konsekvenserna är för SCENES), så man får se SCENES och SCENES-nätverkets utveckling som en konsekvens av det. De kvaravarande centrena själva kan inte (och ska nog inte) driva programmet och nätverket vidare själva, så på många sätt har seminariumet handlat om hur scoutcentren (SCENES och icke-SCENES) vill driva vidare SCENES, för det är ingen annan som kommer att göra det.

    Ett tecken är, att efter att nyheterna från seminariumet legat på WOSM hemsida som toppnyheter så hörde WOSM generalsekreterare av sig per mail och gratulerade till konferensens framgångar och underströk att de miljönyheter som publicerats var precis den sortens nyheter han helst såg på WOSM hemsida.

    Det har varit väldigt glädjande att hela 30 deltagare kunnat deltaga, betydligt mycket fler än vad arrangörerna från början trodde komma och som jag tidigare skrev så var det många närvarande från icke-SCENES center, scoutcenter som ändå vill jobba med miljöfrågor.

    Om framtiden

    Redan på kvällen dag fyra så började informella diskussioner mellan ett par engagerade deltagare om hur SCENES och framförallt nätverket skall leva vidare, så dag fem när vi skulle ha en workshop om framtiden blev Mark Knippenberg som skulle hålla i workshopen rätt överraskad av att ett relativt genomarbetat förslag redan fanns. Det viktiga som jag ser det är att det finns en vilja och att scouter från ett par center frivilligt har tagit på sig att driva nätverket vidare de närmaste åren, detta  i en slags styrkommitée. Konkret tror jag att det kommer att mynna ut i ett nytt seminarium om ca två år i Costa Rica. Resten av vad som händer är lite upp till oss alla.

    Mountain wall
    Mountain wall

    Under seminariumet har jag haft fördelen att lära känna många scouter, bland annat en själsfrände på IT området och vi har fört en del diskussioner om hur vi bäst stödjer SCENES-nätverket på webben, så även om vi inte tagit på oss något konkret så är vi två som kommer hålla kontakten och kan hjälpa varandra och nätvertket och med lite praktiska IT-frågor. IT-frågorna är centrala för SCENES-nätverket och tror jag det kommer sig av att alla deltagare uttryckte samma förhoppning att vi i framtiden skall kunna hjälpa varandra så mycket mer genom att dela med oss av det vi redan gör.

    Om miljöutbildande program

    Av alla informella diskusioner runt seminariumet och av alla SCENES-center presentationer jag sett så kan jag säga att de flesta SCENES-center jobbar på med miljöarbetet med sina anläggningar, men själva miljöprogram-aktiviteterna är det ofta illa ställt med. Det är nästan som att vi har tio år av kollektivt misslyckande av programutvecklande bakom oss. Så här i efterhand är det en sak som saknades på seminariumet och det är att gå igenom vilka programaktiviteter som görs på de olika centren, hur lyckade de är och en analys av de mindre lyckade aktiviteterna ur ett större perspektiv för att se vad det är vi missar. Jag har i alla fall tack vare Doc en hel del idéer till nya programaktiviteter med mig hem, men det handlar också om att det kanske är dags för oss på Vässarö attatt dela med oss av våra naturaktiviteter till andra, naturleken exempelvis.

    Att vara eller icke vara ett SCENES-center

    För eller senare kommer fårgan ställas varför inte Vässarö är ett SCENES-center. Framförallt danskarna som varit med från början och har hela tre center tycker det är lite märkligt att Sverige som är så välkänt föregångsland på miljöområdet inte satsar på ett enda  SCENES-center. Till saken hör att guidliens för att bli ett SCENES-center har ändrts och att WOSM öppet säger att guidliens inte är skrivna i sten.

    Detaljerna får jag återkomma till i ett inlägg senare när mer tid finns till analys, men enkelt kan man säga att tre saker krävs för att man skall vara ett SCENES-center:

    • någon form av natur man kan vistas i fritt runt centret
    • någon form av miljöutbildande program
    • miljöfrågor skall ingå i hur centret styrs.

    Vi måste även kolla upp att vår NSO SSF annammat WOSM miljöprogram.

    Vår utmaning kan därmed enkelt koncentreras till att få ihop ett miljöutbildande program och eventuellt styra upp lite hur miljöfrågor hanteras av öns ledning, om vi vill bli ett center. Vi kan få mycket hjälp om vi vill tror jag från våra danska kollegor, vi har Pia som jag lärt känna från Naesbycentret i Danmark som verkligen vill få med Vässarö i SCENES. För den peer-review som behövs för att bli ett SCENES-center kan vi kanske få hjälp av Karsten från Houens Odde. Den stora utmaningen ligger faktiskt på programfronten. Vi behöver ett nya natur och miljö program på Vässarö och om du frågar mig så tror jag vi behöver det oavsett om vi tänker satsa på att bli ett SCENES-center eller inte. Plus att deltagarna i SCENES-nätverket får mycket hjälp om vi lyckas med ett bra program och delar med oss.

    A calm afternoon at Kandersteg
    A calm afternoon at Kandersteg

    Appropå dela med sig så hade Pia och jag en liten diskussion om Goose network, allt började med att jag råkade nämna idéen om Vässarös international Scout Week och om kanske Naesby centret ville bara med (man kan anta att många europeiska rovers bilar och därmed passerar de Danska centren på vägen till Vässarö) och då tyckte hon att då kanske hela Goose network skall vara med. Smaka på den idén: Goose Network International Scout Week. 1:a veckan i augusti med start 2012. De som åker på nästa Goose network möte kan gärna ta med sig den idén.

    För att hoppa lite så ärt ett starkt intryck av alla möten att just Sydamerika tar det här med miljöarbete väligt serriöst. Ecuadors scoutcenter Campo Iztaru producerar exemeplvis så mycket el med centrets solpaneler och vindkraftverk att de kan sälja elen. Costa Rica är ambitiösa nog att mäta varttenkvalitéen runtomkring centret två gånger om året.

    Inspelningar och bilder

    Bilder från seminariumet dyker upp så småningom vid civilisationens utkanter och i höst skall jag försöka klippa alla ljudfiler jag har efter att ha spelat in större delen av seminariumet med min diktafon, men nu är sommaren snart här och det är dags att ta hand on landstället och ut och paddla med min Folbot Yukon.

    Martin

    SCENES 2010 seminarie deltagarna
    SCENES 2010 seminarie deltagarna