Jag tänker att frågan hur vi lär är central för det program vi erbjuder på ön eftersom att det är en del av scouting och i scouting förväntas vi lära för livet.
Hur tror vi att det program och de aktiviteter vi har hänger ihop med hur människan lär? Det finns en video om Zina Lahr som hennes kompisar gjorde. Titta på den och fundera ett tag över det faktum att Zina gick i “home schooling”, en rörelse i USA som tror att man blir en bättre människa av att lära hemma i familjen (men gör inte misstaget att förväxla USAs skolväsende med det svenska).
En helt annan ide om lärande. En helt annan människa.
Vindpinade tallar står lutade i vinden, ingen högre än någon annan. Tallbarren är mycket större än jag är van vid med sina runt 12 cm långa barr och kottarna är lite större än tennisbollar. Marken de växer i består av mjuk sand täckt av tunn vegetation. I bakgrunden hörs ett tydligt sorl av ett brusande hav och brytande vågor skvallrar om att det är väldigt nära. Så fort vi hinner ställer vi av oss ryggsäckarna, tar på sandalerna och går vägen ner mot havet för att se Portugals Atlantkust. Det är mäktigt. Det är en nästan öde oändlig sandstrand, stora vågor kommer in från Atlanten och bryter. Luften är fuktig och lite salthaltig, om 30 minuter kommer solen att ge oss en storslagen solnedgång. Jag försöker röra mig runt vattenbrynet för att få till något slags foto som greppar hur vågorna känns och till slut lyckas en kraftig våg överraska mig så jag blir blöt upp till knäna. När solen till slut gått ner går vi hem mot Sao Jacinto’s scout-center.
Vi är på Goose Network Managers Meeting, som detta år (2016) hålls i Portugal. Det som gör Goose Network lite speciellt är att vi i Goose har lärt känna varandra under en längre tid, så när vi möts behöver vi inte bryta isen, mötet kommer igång på en gång. Goose Network håller också sina möten på de olika ingående scout centrena så vi lär känna varandra på ett väldigt ingående sätt. Jag brukar säga att när man åker runt och träffar varandra på våra center så blir det så att en liten del av centret bor i ens hjärta och då bryr man sig. När känslan finns där då finns också engagemanget.
På Goose Network Managers Meeting möts vi och berättar hur året har varit på våra scout center, erfarenheter, utmaningar. Det är informellt så mycket som sägs stannar i gruppen. Vi väljer koordinerare för olika viktiga projekt i nätverket, utvärderar och sätter riktningen för framtiden. I år handlade det bland annat om marknadsföring genom att besöka Jamboreer och arrangemang. Vi diskuterade också målbild och mer detaljerad beskrivning för Goose Network Camp Staff Seminar. De riktigt djupa bitarna diskuteras som alltid informellt på all möjligt tid. En del av samtalen har handlat om hur inlärning och scoutmetoden tydligare kan relateras och användas i scoutcenter eftersom att det ‘program’ som man har på ett scoutcenter är långt ifrån all den inlärning som sker men att det ibland uppfattas så.
Lite konkreta punkter från mötet utan speciell inbördes ordning:
Vi fick en ingående rapport från Camp Staff Seminar som i år hölls i Rotterdam.
2017 års Managers Meeting kommer att inträffa dagn innan CMC (som alltid) och var CMC kommer att medelas så fort planning team har valt ett center.
2016 års ICD vanns av Kapraluv Mlyn 2017 års ICD arrangeras av Kapraluv Mlyn.
Det arrangerades så att scout centren i Goose Network kan mötas under JOTA/JOTI kommande helg.
Vi hade kort information och feedback från European Conference som nyligen gick av stapel i Norge.
Vi hade kort information om World Educational Congress i vår.
Ransberg valdes in i Goose Network. Stort Grattis!
Det bildades en arbetsgrupp för att se över och förtydliga mål och riktlinjer för Camp Staff Seminar i vilken Jag (Vö), Felippe (KISC) och Kristine (Houens Odde) sitter i arbetsgruppen.
Förra gången ställde jag frågan vilka färdigheter man får med sig hem av vårt program. Den här gången skriver jag inspirerad av en konversation med Myriam från (Center manager, KISC) och WOSM utbildnings konferens. Scouting har en bra relation till skolan och delar många mål men samtidigt skiljer vi oss väsentligt i pedagogisk metod. Scouting har ibland varit en experimentverkstad för pedagogiska ideer och ibland mer en efterföljare av andras ideer.
Det man kan filosofera över när det gäller det standard utbud som program tilhandahåller är vilken pedagogisk ide som programpunkten bygger på. Vi brukar ju utvärdera efter hur många som gör programpunkten och vad de tycker, men få gånger funderar vi över vilka pedagogiska metoder vi använder och om de går att förbättra.
Yesterday is yesterday. If we try to recapture it, we will only lose tomorrow
— Bill Clinton
Det finns ett 15-spel med nästan alla brickor fastlimmade med lim. Lördagen på midsommar på ön. Efter alla år av utvärderingar där vi konstaterat att lördagen är den svaga punkten kan vi också konstatera att inte mycket väsentligt har ändrats på lördagen. Vi gör utvärderingar varje år och så gör vi små justeringar. Ofta så justerar vi tillbaka något vi justerat föregående år. Jag kan så klart ha fel, upplys mig gärna om de större ändringar vi gjort på lördagen. Årets stora ändring var att Skogsröjet vid bastun ställdes in och att Fladan lämnade hattkåtans café för att satsa mycket mer på sjöaktiviteter. Till de nya sjöaktiviteterna hörde en överbokad soluppgångssegling genomförd av dygnande deltagare. Vildmarkscaféet uppstod ursprungligen som en café verksamhet med hantverk kopierad från Soptippen på Boomerang 2008, dock kom den att modifieras om rätt omgående till att bli det vildmarkscafé vi har idag.
Ser du mönstret?
Ensamarbete är någonting man strävar efter att minimera i scouterna, men det finns tillfällen då det är det minst sämsta alternativet, eller kanske rent av det enda.
En hel mörkblå Volvo fylld med kokkaffe, LED-lampor följt av Vässarö släpet fylld med ett komplett PA och UV ljus, allt lastade jag själv för det var enda sättet. Det är görbart med rullbrädor och en hemmasnickrad ramp även om det är tungt.
Andra tillfällen då man jobbar själv är när man skall bygga någonting nytt, nånting som måste skyddas mot andras negativa kommentarer, missriktade tips eller rent av bortstädning eftersom det inte ser ut som det gamla (Vässarös tre militärtält med kamin exempelvis).
Sen finns det tillfällen då man vill engagera nya grupper. Jag har tagit för vana att rodda med stora PA:t ensam på midsommar just för att det alltid inbjuder så kallade ‘pelikaner’ (gästande midsommargäster) att spontant hjälpa till. Det är ett arbete som startar ensamt med alltid slutar gemensamt.
År 2014 års midsommar bjöd på en hel del orsaker till ensamarbete, framtiden får utvisa om det var rätt väg att gå. Man kan i alla fall konstatera att Skogsröj nu har blivit så populärt att det i praktiken måste ställas in, så orsak 1 till ensamarbete visade sig onödig. Å andra sidan kan vi stoltsera med att ha genomfört den kanske mest komplicerade marshmallow grillningen i Vässarös historia. För att grilla en påse marshmallow gick det åt en dags förberedelser, 2kW ljud, 1,6 kW UV ljus, 10 meter truss och ytterligare 0,7kW ljus. Fem längder trefas kabel och 1 jättebag (ca 1 kubik) ved. Förmodligen hade marshmallowgrillningen varit en hit på Boomerang men kanske inte det mest genomtänkta arrangemang man gör på Midsommar om man vill ha röj på lördagen. Vilket man, för att vara tydlig, kanske inte vill.
Man kan också reflektera över vad som händer när man spelar lite mindre mainstream musik. Man får en liten hängiven publik som vägrar gå hem. Samma sak hände på Bommerang 2008.
Lilla fredagsexperimentet
Förra året införde vi att vi använde stora ljudanläggningen till konfens lekar och det slog väl ut i år igen, det vi lärde oss av förra året är att vi borde kunna flytta över anläggningen till Volleyboll plan efter konfens lekar. I år provade vi med just detta och körde ända fram till att allsången var slut i matsalen. Det var fullt med folk, bra stämning och två volleyboll- och en fotbolls- match igång samtidigt. Till nästa gång kan vi anordna ännu mer denna tid, DJ-skola, DJ-tävling mm.
Lilla DST experimentet
Ett sätt att låsa upp lördagen är att ta upp en större diskussion kring midsommar med ungdomarna på årets DST på Vässarö.
Spridda funderingar
Vi skulle kunna återuppliva Läget? från Boomerang 2012.
Hattkåte-caféet borde ha en vagn så den kan dras till Fladan eller åtminstone ett ställe där de kan stuva undan caféet på plats.
Para ihop Fladan games med konfens lekar, de två bästa går till final. Volleyboll eller liknande.
Ris-och-röj samt sök-som-funk-info.
Kan det vara så att funken jobbar så mycket inför midsommar att de är för trötta för Skogsröj på lördagen och föredrar att slappa en dag? I så fall bör vi prova Skogsröj på torsdagen istället och hela lördagen i Fladan i samband med Fladan games och soluppgångssegling.
Lördagsdygna och Fladanseglingar 02:00
Skogsröj torsdag kväll.
Ljud och ljus för alla caféer fungerade. Dock bör en anläggning i Båthuset permanentas.
En vecka kvar till dansens högtid och ljusets höjdpunkt. Jag tänker på midsommar på ön. Just nu packar jag ihop all musikutrustning och funderar på hur vi skall dekorera allt i år. Extra mycket UV blir det i alla fall.
Midsommar är också en högtid som slits mellan att vara en familjehögtid, en vän-träff och ett tillfälle att möta nya bekantskaper. I den stora världen utanför ön så är det också ett tillfälle för överintag av alkohol i alla dess former. Som en parentens kan nämnas att för mig är midsommar på ön ett sätt att erbjuda ett reellt alkoholfritt alternativt föredömme, inte för att jag är nykterist på något sätt, men för att det är så lätt att göra det enkelt för sig och ha alkohol som huvudaktivitet. Vår väg är det man kallar “the road less travelled”.
…
Two roads diverged in a wood, and I— I took the one less traveled by, And that has made all the difference.
Det jag skulle vilja ändra på framöver är att göra det mer familjärt på Pelikan-ängen och klura ut hur man gör det ännu lättare att möta nya bekantskaper på ön. Midsommar på ön är en av årets höjdpunkter redan som det är, men varför nöja sig med det?
Det här är sista delen i en serie som jag skrev för Vässarös 70-års jubileumsbok. Den här avslutande delen ansågs inte passa in i jubileumsboken. Tidigare delar är Del 1, Del 2 och Del 3.
Sommarsol mot grå skolgårdsasfalt där vinterns allra sista gruskorn dröjer sig kvar. Det var långt före min tid som stenkulorna rullade på rasterna, vi tillhörde en generation förortsbarn som levde i en värld som fortfarande var liten, en värld av minijota, basket och fotboll i förortens alla kaninburar. Det var också en tid då vi tvingades till maskinskrivning och om man tillhörde klassens duktiga så fick man använda den fina el-skrivmaskinen som hade inbyggd Tipp-ex så man kunde trycka ”back-space”.
Vi visste det inte då, för vi har aldrig varit bra på att förutsäga framtiden, att Commodore 64:an och dess kassetter inte var den stora förändringen, inte ens Amiga 2000 maskinen i radhusets övervåning där jag skrev mina uppsatser i en grafisk ordbehandlare medan man fortfarande lärde ut maskinskrivning var den stora förändringen.
Den stora förändringen började långt tidigare, på 60-talet i universitetsvärlden, för när jag satt där och skrev mina uppsatser och ingen i hela grundskolan kunde stava till internet ens på den modernaste av IBM-skrivmaskiner, då hade emailadressen med sitt @-tecken funnits i över tio år liksom mekanismen för hur email kommer från avsändare till mottagare.
Internet har gett oss en värld där marginalkostnaden för att kopiera en enhet information till är så gott som noll. Jag är rätt säker på att knappt någon av er som läser detta riktigt förstår meningen innan och än mindre förväntar sig att läsa den i en scoutskrift. Alla dessa år i skolan, ett så enkelt koncept som formar vår framtid. Jag fick inte heller lära mig om det i skolan. Vi fick lära oss en massa annat, men den biten missades.
Information kostar nästan inget att kopiera. Det är lite magiskt att den gamla programpärmen med sommarens alla bokningar numera kan befinna sig i Malmö, Öregrund, Storgårn, Lillgårn, Schiphol, fladan och västra Bombay samtidigt. Flera personer kan samtidigt parallellt skriva och läsa i samma pärm och det är så gott som gratis. Programluntan kan i sin webbifierade version få fram information om vad folk som hittar till vår programblogg faktiskt söker efter, är intresserade av mm. Om du fick gissa, vad tror du är den mest eftersökta informationen på programbloggen? Vilken programpunkt som flest besökare är intresserad av och vilka de är? Idag vet vi och det är dessutom så gott som gratis.
Så här ser en version av framtiden ut: i en värld där marginalkostnaden för att kopiera en enhet information till är så gott som gratis, så är inte heller värdet att göra som andra speciellt hög. Av det följer att kreativitet är en central färdighet.
Övningsfältet vid Rinkaby är en rätt ödslig syn större delen av året. Långa torra grässtrån som sakta böjer sig för vinden. Ett torrt platt fält, sommarsolen står högt och även om man inte ser det känner man doften av havet. En hel stad skall byggas upp för att snart rivas igen. Ett år innan Jamboreen, i matsalen på Vässarö, har vi ett möte. På agendan står frågan vad gör vi när alla åker till Skåne? Och vad gör alla de scouter som inte kan eller kanske inte har råd att åka till Skåne och hur skall kårerna göra som på sätt och vis får både ett läger för de som inte åker till jamboreen och själva jamboreen självt? Runt bordet i matsalen sommaren 2010 skissade vi på idéer. Vi tog en mängd tankar kring Vässarö, internationell scouting, nya programidéer mm vilket ledde till första steget mot skapandet av lägerperioden 60 Degrees North. Namnet kommer sig av att vi räknade med en del internationella besök den jamboree-sommaren och vi ville för jamboree deltagarna och besökarna profilera oss utifrån att vi ligger i Östersjön och för de flesta scouter väldigt långt norrut, strax norr om den 60:e breddgraden.
Det fanns rätt många idéer inför lägerperioden och i slutändan blev det så att en relativt stor lägerledning drev olika delar av 60 Degrees North. Till de idéer som provades var:
Att bo i träden i en vildmarksby på Norra ängarna (och numera har en fransk grupp visat oss att Skrakvik också är ett bra område att bo i träden vid.)
Drop-in program i fladan och på trapper. Det blir rättvisare mot de många utländska grupperna och det är roligt för både program och fladan.
Blod Sweat Tears and Teamwork – B.S.T.T. som beskrivits tidigare.
Golden Bay – vattenlek i fladans närhet med undervattens kimspel, skattjakt, såpad stock till havs mm.
Flotthajk till Gljusklubben som blev rätt populär.
Soluppgångsegling, en av många idéer som vi lånat från Boomerang, ett annat av dessa läger som lämnat så många spår efter sig på Vässarö att vi ibland glömmer varifrån idéerna kommer.
Viksbåts-rodd dök upp som en joker i leken. Vi fick erbjudande om ett samarbete den sommaren. Dom ser rätt läckra ut men seglar bäst i medvind.
Geocache – en efterfrågad aktivitet vi inte riktigt fick ordning på det året men tillslut har vi fått ordning på den och nu är den riktigt bra.
Cookie Challenge var och är tänkt som ett kompismärke för utmanare. Vi tror på idén med det finns en del att göra för att få ordning på det.
Scenkvällar och skogsröj som förtjänat sitt eget avsnitt.
Om ni tar en promenad längs Skrakviksängen och jämför hur det ser ut nu mot några år sedan ser ni säkert hur mycket öppnare det är. Det började för några somrar sedan med ett par motorsågs-familjer som tog sig an området där skog möter äng längs Skrakviksängen och väldigt snart låg där ohanterliga mängder med ris som behövde flyttas. Tillslut samlades större delen av öns funktionärer för en helkvälls rissläpande. Program hade samtidigt funderat på att släpa ner alla öns högtalare till bastun, bygga dansgolv i skogen och erbjuda en josbar mitt emellan omklädningsrummet och bastun. Sagt och gjort och vi kom att kalla kvällen för Skogsröj av förklarliga skäl och sedan den gången har vi finslipat på konceptet med utomhus discon. Vi har dansat på det nya soldäcket vid bastun (ett helt fantastisk dansgolv), vi har nästan knäck kajen i Djuphamn, vi har haft disco mellan markan och eko och vi har varit bredvid Volleybollplanen.
På 60 Degrees North hade vi som ledstjärna att alla deltagare skulle kunna få en gemensam upplevelse om dagen och scenkvällar är en sådan slags upplevelse. Scenkvällar är rätt så närbesläktade med lägerbål. Vi har haft allt från bokade artister till egna förmågor. På Boomerang 2012 hade vi också en hel del scenkvällar. Två lyckade koncept från Boomerang var DJ-tävlingen och Vässarö unplugged. Allt började med invigningen på stora scen. Tänk er alla Boomerangdeltagare framför scen. Först en liten invigningsvideo på storskärm och sedan drog det stor invigningsdiscot igång. En stund senare tystnar högtalarna. Det är en el-fas som löst ut i en el-central men snart är vi igång igen. Runt midnatt tystnar det igen, men den här gången lite mer. Från scen ser man mörker. Mörker i matsalen, mörker i köket, mörker i bageriet. På radion pratar Valdemar och andra om mörker överallt. Där tog invigningen slut. På morgonen är strömmen fortfarande borta och på förmiddagen klurar vi på hur vi skall göra med kvällens trubadur på stora scen nu när strömmen fortfarande är borta och trubaduren ställt in p.g.a. sjukdom. Vi kom på en idé och så på ett par timmar satte vi ihop Vässarö unplugged, en akustisk kväll i fotogenlyktornas sken vid scen iscensatt med bara talanger från lägerängarna som vi fick hjälp att leta upp.
Två veckor tidigare har Nils Herman Von Gyllenbok köpt Wessarön och startar Vässaröakademien. Till ön inbjuds 1700-talets främsta vetenskapsmän och lärda. Christopher Polhem, Eva De Lagardie, Anna Maria Lenngren, Bellman, Alströmer, mfl. Utanför Potatispallatset (Lillgårn) odlas det potatis. trapperspåret är borta, istället står där Alströmmers potatisspår. Det är distriktslägret 1719 och ungefär varannan dag träffas alla lägrets deltagare nere vid scen där någon form av skådespel pågår och som för historien framåt. De här lägrena som har ett tema, låt oss kalla de story-läger eftersom det har gått lite inflation i ordet äventyr nuförtiden, är väldigt populära och deltagarna bjuder gärna till och spelar med. De alltid så populära Frilufts- och seglar- lägrena har haft Bond-tema, pirat-tema, Jönssonligan- tema mm. De som var med kommer sent glömma när Kapellet byggdes om till sjörövarkorg, men så tog det också en hel dag för snudd på ett halvt ex.konfläger.
Dessa story-läger hänger programmässigt ihop med scen-kvällar och lägerbål ungefär som dans och musik till teater. Det är en slags aktiv kreativitet alla kan deltaga i. När man öppnar för kreativt deltagande i de här sammanhangen så öppnar man också för skapande och personligt uttryck och vi landar i en blandning av samarbete, ute-pedagogik och kreativitet. Scouting är också mycket mer, jag har ju varken nämnt mångfaldsprogram, miljöprogram, GDV eller liknande program. Men nu är det dags att ta oss tillbaka till 80-talet för en bakgrund för varför kreativitet inte bara fungerar utan är en så viktigt färdigheti framtiden.
Man får se det lite som ett privilegium att få följa med en patrull scouter ut på en liten test runda genom vildskogen på norra delen av Vässarö en eftermiddag i djupaste juli. Det var inte bara jag utan vi var ett gäng programmare som följde med var sin patrull. Vi var där för att observera hur det då nybyggda vildmarksspåret fungerade i praktiken. Vildmarksspåret var och är lite av en stolthet på det sättet att det var ett program som inte var för alla utan specifikt konstruerat för äventyrare. Det är ju så med programstegring att äventyrare tycker inte det är så särdeles speciellt att göra precis samma sak som de små spårarna – fast fortare. Där fanns en liten lucka i vårt program för vi har haft få aktiviteter som verkligen representerar en programstegring. Program som är för svårt för yngre scoutåldrar. Program som får de äldre scouterna att först tro att de inte klarar det och när de klarat de stolt berätta för alla andra om hur de klarade det.
Vildmarksspåret är kanske inte vårt mest välbesökta spår sett till antal bokningar, men det är sett till sin målgrupp väldigt välbesökt. För utmanarna byggde vi några år senare Blod Sweat Tears and Teamwork, B.S.T.T. brukar vi kalla den, en till synes enkel glänta i tallskogen med små stationer att öva samarbete i gruppen på. Stationerna är inte så enkla att ta sig an som de ser ut, speciellt inte med en välslipad sammarbetsguide. B.S.T.T. Är på många sätt det vi behövde när vi började skissa på projektet samarbetsgläntan 2, men det var först inför lägerperioden 60 Degrees North 2011 som arbetet med den påbörjades och då som en blandning av idéer om en höghöjdsbana, idéer om en låghöjdsbana och skisserna till sammarbetsgäntan 2.
Pionjärarbeten är en klassisk programpunkt som vi saknat ett tag, men i samband med distriktslägret Mysteriet så börjades den upp och har sedan dess levt kvar, utökats, och så där i skym undan blivit ett av de mest använda programpunkterna för utmanare och äventyrare. Det är väl så att vi i scouterna ibland behöver gå varvet runt, när man kombinerar ute-pedagogik med kreativitet och fysisk utmaning.
Always design a thing by considering it in its next larger context — a chair in the room, a room in a house, a house in an environment, an environment in a city. – Eliel Saarinen
Man har vissa förväntningar på ett gammalt tält. Ett gammalt tält bär på ett luktminne. Ett gammalt tält är som en IKEA byggsats man satt ihop och plockat isär tio tals gånger. Det har tjock tältduk men är ändå skör efter alla år i sommarsolen. När jag började som programmare i mitten på 2000-talet hade den gamla tvättstugan kombinerat med toaletter kombinerat med musbesjälat tältförråd precis rivits och det nya magasinet var i slutfasen av sitt uppförande. Vi började sakta köpa in nya tält för att ersätta de där gamla gillwelltälten som sakta föll isär ett efter ett efter lång och trogen tjänst på våra lägerängar. Idag har vi ett 15-tal tältkåtor och med dom en ny tids logistik. Magasinet, i vilket Staffans sal är det nya tältförrådet, är verkligen byggt för ändamålet. Anstränger man sig lite så kan man helt ensam hantera åtta blöta tältkåtor även om ensamarbete aldrig är att rekommendera i längden. Tälten väger betydligt mindre, är oändligt mycket snabbare att torka och så går det så mycket fortare att sätta upp. I Staffans sal finns också vår väldigt populära klättervägg och att få säkra på klätterväggen har blivit ett mycket uppskattat göromål.
Det är ett genomgående tema det här med tid vs. pengar. Vi har råd med en mer anpassad logistik och vi satsar också på de ledare som lägger engagemang på scouterna genom att styra upp allt det där arbetet som egentligen inte är ledarskap. Vi springer inte längre upp och ner för den branta trappan som leder till Lillgårdsvinden stup i ett för att hämta saker, de står i Magasinet i den del som kallas Pliiiggeboa i folkmun. En annan sak som vi har slutat med är handgrävning av diken. När jag var patrullscout så gjorde min kår alltid en vässaröinsats och oftast blev det dikesgrävning eller skogshuggning. Dikesgrävning var ett sånt där jobb som aldrig blev klart, men med tiden så kom maskinerna, så numera har vi andra slags vässaröinsatser. Ta exempelvis sommaren 2011 då vi erbjöd reparation av hinderbanan som vässaröinsats. Det var en lite chock strax efter klockan nio den soliga sommarmorgonen när 30-talet schweizare dök upp utanför Lillgårn redo för en dag i skogen för att fixa till hinderbanan. Vi visste knappt hur vi skulle få fram utrustning till dom, men en sak hade dom, vilket vi märkte ett par timmar senare. De hade med sig en egen motorsåg i sin lägerutrustning.
Innan året är till ända så tänkte jag passa på att avrunda det år som gått genom att publicera en text jag skrev inför årets 70-års jubileumsbok. Texten finns i nerkortad version i jubileumsboken, allt jag skrev passade dock inte in i just den boken.
Hela texten kommer nu i fyra delar här på bloggen fram till och med nyår. Del 1 kommer på lucia.
This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish.AcceptRead More
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.