Ett par dagar med betong

Att blanda betong i murarhink är en del jobb, speciellt om man använder borr-kax som sand, men fint blir det. Tekniken för att bygga lyktorna till nya fasta ljusspåret är att gjuta lyktorna i tre steg. Förra årets försök som slutade lite sisådär har fått oss att ompröva metoden med gjutning. Dessutom har vi lagt i armeringsjärn och gjort hela fem gjutformar i gjutplyfa.

Lyktor i betong gjuts
Lyktor i betong gjuts

Förutom att ägna delar av dagen till gjutning så har undertecknad städat i nya ljudförrådet, skruvat upp hyllor och börjat bygga en riktig case till lilla ljudsystemet.

Matsalens ljudsystem (som fascinerande nog har seriekopplade högtalare) har fått service så nu fungerar mikrofon och båda sidornas högtalare i matsalen. Två högtalare var trasiga, men nu låer det ok.

En av de mer soliga men ack så blåsiga dagarna så gjordes en expedition till vildmarksspåret kontroll 1 för att sätta dit ett schackel, tyvärr hade någon redan gjort detta men däremot behövde kontroll 3 surras om helt för en del rep började bli dåliga. Självklart fick man gå hela vägen hem för att hämta rep och såg för att byta både rep och stock när man ändå håller på.

Egentligen kände jag mig lite gammal för miniscoutolympiaden, men med relativt kort varsel så blev man plötsligt ackrediterad fotograf, lite speciellt var det eftersom det var rekord i strolek på tillställningen.

Miniscout I - 2014
Miniscout I – 2014
Många scouter
Många scouter
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Våta svampen
En kul kontroll
En kul kontroll

Vildmarksspåret som skattjakt

Här är en programförbättringsidé för Vildmarksspåret.

Vid varje station på vildmarksspåret så får man en ledtråd. Med fem ledtrådar så kan man hitta till skatten. Skatten göms av gruppens ledare i förväg.

I stället för ekorrhjul så skulle man kunna ha ett bo i mitten, därifrån så får patrullerna uppdrag att gå ut till de olika stationerna (samt laga lunch?) och därmed behöver de olika stationerna inte längre ta lika mycket tid i anspråk.

Tyresta vindskydd

Tre fasta vindskydd är ett för lite tycker jag. Det som står mitt på Trapperspåret räknas inte, det är för myggigt osv. Dessutom lyckas vi aldrig att flytta på det.

Ute i Tyresta nationalpark har jag spanat in en ny modell på Vindskydd som vi skulle kunna ställa på Kumlet. Fördelen är huvudsakligen enkel logistik eftersom i princip allt byggs i 2″x2″ virke.

Tyrestavindskydd
Tyrestavindskydd

Kök och Eld

Det här är en ordentlig updatering till en tidigare programidé – Rocket Stove. Sommaren 2013 provbyggde vi Rocket Stoves med framgång, men vi behöver experimentera lite mer och dessutom har jag nu klurat på en utveckling av konceptet. Det bygger på ett tips jag fick av en god vän om Wood Gas Stove.

Rocket Stove
Rocket Stove, en av våra första prototyper eldas (röks) på 60 Degrees North 2013

Programpunkten Rocket Stove skulle kunna utvecklas till programpunkten “Kök och Eld”. Det blir ett eldningsprogram kring kök som man kan bygga själv och använda på läger, allt från lägerspisar till Rocket Stoves och Wood Gas Stoves. Programpunkten skulle kunna ha en teoretisk del om värme, ved och förbränning och vad som skiljer olika spisar, hur man uppnår optimal förbränning (hög temperatur och överskott på syre) och hur man får till detta överskott på syre och denna värme. Som bonus kopplar man ihop vedbrist, skogsavverkning och fördelarna med att använda tekniskt kluriga kök till att spara ved. Man skulle exempelvis kunna mäta vedåtgång för att koka vatten på olika kök.

Den praktiska delen kan dels handla om hur man bygger en klassisk lägerspis med lera och allt men också hur man med enkel plåtsax-och-borr-teknik bygger sig en Wood Gas Stove eller en Rocket Stove av konservburkar och annan plåt. Vi tar också fram en bra IKEA liknande instruktion för en klassisk lägerspis i trä och lera. Alla instruktioner kan kompletteras med videor som man hittar via QR codes i intruktionerna.

Vassaro2011-192
Klassisk lägerspis i lera, Vildmarksbyn på 60 Degrees North 2011

Länkar och video till Wood Gas Stove:

http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=71418

Goose Network Staff Seminar 2013

Det nionde Goose Network Staff Seminar hölls 27:e mars till 1:a april 2013 i Neihaischen, Luxembourgh. Det här är Papa-Goose berättelse.

Main chalet at Neihaischen
Huvudbyggnaden vid Neihaischen

Neihaischen, 10 minuter från flygplatsen

Onsdag 26:e april. Fullt packad och med funderingar med hur tullen kommer reagera på min fem liters lufttank som ligger i stora bagen så sätter jag mig på pendeln mot Arlanda. Pendeln lyckas nån stans mitt i ingenstans mellan Stockholm och Knivsta med att köra in på fel spår. Föraren upptäcker problemet och så småningom backar pendeln tillbaka längs järnvägen och växlar in på Arlandabanan. Fem-liters trycktanken i ryggsäcken är från den billiga stormarknaden och den är egentligen till för trädgården, men jag skall använda den på workshopen “Safety on Centers” som jag håller i tillsammans med Preben. Att flyga i Europa är rätt smidigt, men det tar fram till kvällen innan jag nått Luxemburg via Amsterdam. Direkt när jag kommer ut i ankomsthallen i Luxemburg ser jag danska gröna scoutskjortor. Tio minuter senare kliver vi in i huvudbyggnaden i scoutcentret, det är kortare tid än det kan ta att gå från busshållplatsen till bryggan i Ellan. Det är ett varmt mottagande på scoutcentret och vi får snabbt och enkelt i oss middag. Vi diskuterar morgondagen, vi får ett planeringsrum för teamet som håller i seminariet och så hinner vi med en dusch innan vi somnar i vårt rum, högst upp i huvudbyggnaden.

Staff Seminar Planning Team has arrived
Staff Seminar Planning Team har anlänt

Nu kommer dom

Torsdag 27:e mars så vaknar vi upp i ett lite småkallt rummet högst upp i huvudbyggnaden och det hänger ihop med den ovanlig kalla starten på säsongen. Efter en härlig frukost så tar vi i planning team och ger sig iväg på en kort rundvandring för att se vad centret har att erbjuda i form av lokaler för workshops och utomhus-möjligheter. Vi beslutar att köra de flesta workshops i stora salen där vi även äter. A/V möjligheterna är goda och där finns allt material man kan behöva. Vi beslutar att deltagarna får sova på plan ett i huvudbyggnaden och sedan gör vi snabbt en rums-indelning för deltagarna som huvudsakligen är åldersbaserad. Därefter så satte vi igång med att färdigställa alla presentationer för alla workshops och äntligen får jag prova Prezi som Preben har på datorn. Jag brukar utarbeta alla mina presentationer i Freemind, ett mindmappingprogram, och sedan föra över till något standard presentationsprogram, men Prezi är precis som jag alltid velat ha ett presentationsprogram. Namnbricks-frågan löses enkelt av Neihaischen som satt ihop ett konferens-kit med workshop-schema, adresslista, namnbricka mm. Det är så lyxigt enkelt att jobba med Neihaischen, allt bara löser sig.

Namnbricka och seninariekit
Namnbricka och seninariekit

Med kvällens ankomst så dyker också våra deltagare upp och vi väntar ut den sista danska delegationen innan vi alla tillsammans sätter oss till bords för gemensam middag. Man funderar lite över när deltagarna skall börja prata lite mer med varandra och inte bara inkom sina egna delegationer…

Hantverks-speed-dating

Fredag 28:e mars. Det är första dagen med workshops och vi drar igång med energizers följt av en tur runt Neihaischen och sedan den första riktiga workshopen. Vad får man om man kokar ihop speed-dating med hantverk? Man får enkla hantverk som lärs ut och genomförs i ett rasande tempo, ett tempo som gör att man hinner få mersmak av hantverket men kanske inte färdigställa. Vill man ha mer får man själv boka en andra date. Vi kallar det för hantverks-speed-dating. Igen visar Neihaischen vilket fantastiskt center det är. Deltagarna är klart engagerade i primitiv eldning, täljstensslöjd och patrullvis slackline. De två första aktiviteterna sker inne i det helt fantastiska Keltiska huset som de byggt själva. Själv är jag otroligt stolt över att ha gjort upp eld med stål och flinta för första gången i mitt liv. Jätte stolt. Sjukt stolt.

Neihaischen har ett gäng äldre ledare som gör allt för oss denna helg
Neihaischen har ett gäng äldre ledare som gör allt för oss denna helg

Scoutprogrammet vid Neihaischen

Neihaischen ser sig själva som ett utbildnings-center för både scouter och skola. Ute-pedagogiken och friluftslivet är en viktig del, speciellt för skolorna, så man har satsat mycket på programmet bland annat genom att ha en anställd som sköter skog och program. Det program man har tagit fram handlar mycket om skog, natur och woodcraft, alltså hantverk av naturen. Elden är central liksom järnet. Man har järnframställning, smide, primitiv matlagning och eld-utan-tändstickor på programmet, inte helt olikt programmet vid Mount Nemo.

Smide för många
Smide för många

För en sisådär tio år sedan deltog man i Centre Managers Conference, CMC, som hölls vid Burg Rieneck och kom fram till att ett Slott är sjukt coolt att ha som scoutcenter, men vad gör man om man inte har ett slott? Man funderar igenom sitt naturprogrammet igen och kommer fram till att man aldrig jobbat med de sista europeiska urfolken, så ner till alla natur- och historiska- muséer och lär mer om Kelterna. Två år senare startar bygget av det Keltiska huset som åtta år senare är lite större än man först tänkt sig.

Födelsedagsfest i det Keltiska huset
Födelsedagsfest i det Keltiska huset

Allergier och medicinska problem

Den första workshop jag är med och håller i är Safety on Centers, vi tar upp den ofta förbisedda faran som medicinska åkommor kan utgöra, såsom allergier. Detta skall senare visa sig olustigt pricksäkert. Efter Safety On Centers workshopen så kommer en workshop kallad Belbin och vi avslutar hela kvällen efter middagen med My Centre My Country. My Centre My Country är en slags mini-mässa där alla scoutcenter får ha en liten, liten utställning och presentera sitt center. Ofta ingår mat och dryck i presentationen. Den här gången provar vi två nya idéer för My Centre, My Country.

My Centre My Country scrap-booking
My Centre My Country scrap-booking

Vi har en kollektiv presentationsomgång där vi tillsammans går runt och stannar vid varje centers lilla utställning och varje så får centret exakt 120 sekunder på sig att presentera sig vilket totalt tar ca en halvtimme att gå runt till alla center. Det var en väldigt uppskattad modell, bland annat för att den bröt is väldigt bra. Den andra innovationen var att lite senatre på kvällen så fick alla deltagare en europakarta och som man kunde gå runt med mellan centrena och bygga sig en scrap book av kartan. En intressant idé som vi skall förbättra lite. Efter My Centre, My Country så hade gruppdynamiken förändrats så nu pratade alla med alla. Äntligen. Det tog fam till klockan elva på kvällen att få ner alla deltagare till det Keltiska huset för avslutningsfika.

I underjorden med golfklubbor

Till Lördag 29:e Mars var planerad att vara den stora stadsbesöksdagen under seminariet, de unga förmågorna från Neihaischen hade fått i uppdrag att planera “stadsrundturen”.

Golfklubborna packas ner på morgonen

Luxemburg är normalt en varm inbjudande stad så här års, men den här gången var den bara inbjudande. Glass kändes som det sista man ville äta. Vi kliver av lokalbussen inne i centrum, delas in i två grupper och så får vi en slags foto-orientering att följa och svara på frågor längs vägen.

Luxemburg city
Luxemburg city

Där finns trä-figurer att byta mot andra saker i kiosker och på marknader. Det tar inte lång stund så är vi i gång. Del ett av fotovandringen slutar vid den stora marknaden. Här kommer det vara obeskrivligt packat med folk på 1:a april marknaden. Vi äter vår medhavda lunch framför turistinformationscentralen och sätter sedan fart för del 2 av fotoorienteringen, sedan fika på ett varmt café (äntligen).

Lunch vid turistinformationen
Lunch vid turistinformationen

Katakomb dags. En guide väntar på oss vid ingången till en massa gångar under Luxemburg dit vanliga turister inte har tillträde. Där finns en spindelart som bara lever nere i gångarna. De är stora svarta spindlar som hänger i taket. Vi tar oss ner i underjorden tillsammans, även Amy som tillfälligtvis sitter i rullstol.

GN_Staff_Seminar_2013-174-l
I underjorden

Guiden är otroligt kunnig och med bra sinne för vitsar men han pratar bara tyska. Vi får lära oss att på 1600-talet så hade militärerna tvättdag ungefär en gång i månaden. Var 12:e dag vände man därför alla underkläder ut och in. Det dracks kopiösa mängder med alkohol. Det tog ett par timmar för oss att ta oss igenom alla trånga gångar, gångar där man försiktigt duckade för alla spindlar, men tillslut så var vi ute ur underjorden och med benen fulla av begynnande träningsvärk.

I underjorden

Men det är inte slut än med denna udda dag i staden, för nu kommer golfklubborna som har varit med hela dagen till användning. Tydligen finns det en slags stuentikos sport kallad cross-golf i Luxemburg. Cross-golf förklaras enklast som att man tar ett par oanpassade golf-klubbor och bollar och så börjar man golfa i närheten av den stora dalgången som skär genom centrala Luxemburg. Om man med 100 slag kan ta sig till den överenskomna pubben får man en öl gratis. Jag har ladrig gillat golf, men cross-golf i brant nerförsbacke med stup på höger sidan var precis min sport. Minsta felslag och bollen riskeras att förlors för alltid någonstans på en brant bergsida eller så får man leta efter den de närmaste timmarna. En del lyckades landa bollen i det lilla vattendraget längst ner i dalgången och då flyter bollen iväg mot egna äventyr.

Cross-golf
Cross-golf

Det tog rätt lång tid att golfa, men det är ett bra sätt att lära känna en ny stad. Till sist kommer vi fram till puben, men vi blir inte kvar där så länge för snart går bussen hem till Neihaischen igen.

Väl hemma väntade middagen ett utmattat gäng arrangörer och deltagare, en middag som slutar med en lite otäck schweizisk-nötchocklad-incidens. Det gick bra den här gången. Ambulansen var på plats på 7 minuter och det var bara 8 minuter till sjukhuset där hälften av personalen var scouter. Dagen avslutades med Market-of-Possibillities workshop och sedan var vi alla för trötta för det Keltiska huset.

Purple Cow

Söndag 30:e mars drar vi igång med workshopen Purple Cow. Purple Cow var en av det där workshoparna jag inte visste om det skulle fungera bra eller inte men den unga skaran deltagare tog till sig det hela och i övningen som följde att hitta en Purple Cow för program eller annat på deras center så fullkomligt flödade kreativiteten. Min personliga favorit var stadsvandringen med uppgiften att hitta “den tråkigaste platsen i staden och fotografera sig själv där”. Helt underbart. Framåt eftermiddagen tog vi oss ut i solskenet och hade diverse energizers och kroppspårksövningar.

Kroppspråksövningar
Kroppspråksövningar

Kroppspråksövningarna var väldigt uppskattade och jag har en del favoriter, bland annat övningen där alla står på rad, tittandes varandra i nacken. Sedan skall man tyst från bakerst i ledet till främst i ledet föra en charad som illustrerar något. Alla måste vara tysta. Sen ser man hur bra denna visuella förklaring nått fram. Lite som viskleken för döva. Eftersom det är sista dagen med program har vi också utvärdering och det är ett gäng utvärderingsövningar av det mer engagerade slaget som Julia har satt ihop.

När kvällen närmar sig och det kurrar i magen så är det dags för avslutningsmiddag nere i Keltiska huset. Det är förstklassisg traditionsenlig Luxemburgsk mat och dryck. Till förrätt en speciell vitlökssoppa. Till huvudrätt perfekt grillad hjort som enligt sägnen är skjuten i närheten av centret. Till efterätt en speciell sorts yoghurt med tillbehör. För att inte tala om all dricka. Det finns ingen underhållning men en av deltagarn har med sig sin gitarr och spelar timme efter timme varnenda kväll i Keltiska huset. Akustisk gitarrmusik lyfter verkligen hela stämningen.

Hem vi far

Måndag 1:a April äter vi frukost tillsammans och så börjar en efter en av deltagarna att bege sig hemåt. Vissa av oss har ett sent flyg så vi har tid att besöka påskmarknaden i Luxemburg som precis har startat. Det är kallt, soligt och väldigt fullt med folk.

Kökspersonalen lagade otroligt god mat

Maten, drycken och all support från Neihaischen har varit helt fantastisk. Köket har varit underbart. Stämningen har varit bra. Allt har löst sig. Jag är lyckligt lottad som sitter med i CMC planning team och får komma tillbaka till Neihaischen både i vår och i höst.

Cheap Week

Här om dagen, på scoutkansliet, så hade vi luch och pratade programbokningar mm. men även bokningsläget på ön i sommar. Det kommer bli en väldigt personlig sommar på ön i år vilket jag lite ser fram emot.I detta sammanhang har det förts fram åsikter om att 60 Degrees North 2013 är lite för dyrt med sina orabbateratde 220kr per lägerdygn. Själv tror jag det är lite för billigt, men hur kan man veta? Jämför man med både Spacecamp och Skörbjugg så är 60 Degrees North betydligt billigare om man stannar samma lägerlängd. Så jag lutar snarare åt att vi är för billiga, så låt mig presentera en idé.

Idé för att testa om vi är för dyra / för billiga: Välj en vecka på sommaren med relativt låg beläggning. Annonsera den som Cheap Week. Cheap Week är ordentligt rabbaterad mot andra veckor och i utbyte fyller vi ön under ledig tid och så kanske vi inte riktigt erbjuder samma service på det personalintensiva planet. I princip drar vi in på trapper, segling och klättring samt gör menyn extra billig. No extra.

Cheap Week kommer också att fungera som nedre bracket för de som funderar på lägerpris.

Näverslöjd

Det här är en programidé från Konrad:

Det här säger egentligen sig själv, men jag tror ändå att det skulle vara lite uppskattat. Näverslöjd är ju något som alla känner till men ingen har provat, eftersom det faller lite mellan stolarna när alla andra förespråkar trä- sy- eller läderslöjd!

Smedja

Det är regn och höstmörker över ön, eller så är det sommar och regnperiod. Kanske är det storläger och hantverk. Vad vi behöver i alla dessa lägen är en rejäl smedja och som tur är finns några modeller att inspireras av. Min favorit när det gäller själva konstruktionen av ässjan kommer från Neihaischen. Det är en slaggs patrull-konstruktion där man har flera städ samlade kring ett bord med en glödbädd per person.

GN_Staff_Seminar_2013-056-l
Smedja för en patrull

Hela smedjan skulle kunna byggas som en stor öppen takkonstruktion i skogsgläntan vid pelikanängen mitt emot traktor centralen. Det här med öppen stor takkonstruktion är lite klurigt. Dels handlar det om att en hel scoutavdelning skall gå in, dels handlar det om att kunna ha lokalen som stor grillkåta och dels så skulle man kunna bygga den så att den är båt- och vagns- förråd på vintern.

CMC2011_day_4-019-l
Grillning i stora grillhuset, Jambville