ECMC 2017 – How the rest went

This is part 6, the final part, in a series on posts from my experience being part of the planning team for European Guide and Scout Centre Managers Conference (ECMC) 2017.

Check out the statistics for autumn in Iceland: any day has a 45% chance/risk of rain. Say for example that you exit the planning teams HQ, in order to go the the Gillwell Hall. Its a fifty meter walk in sunshine but cold winds. You spend about 25 minutes rearranging tables and preparing the hall for upcoming workshops. You are in a rush to get back to HQ but s you exit through the front door you realize that it is no longer sunshine. It is raining. I learned that on Iceland, you bring your rain jacket everywhere.

Not too bad morning

I will close the series on ECMC 2017 by discussing a few sessions and the workshops. They are all important to me because I do believe the CEMC is a conference that is working because the participants are active. ECMC is a conference for and of the participants ultimately.

Amazing Place

Consulting Challenge

Participants in the Big House

The Consulting Challenge was a new introduction to ECMC. The idea of the  session, in essence, was to put the participants to work solving real problems. The participants was asked to act as consultants for an hour to Úlfliótsvatn who got to describe the challenges they wanted consulting help with. This was a really good session and when listening to the output I think it could be applicable to many centres challenges.

Arnor presenting the challenges for the consultants to address

Micro Presentations

Everyone have something to tell/teach and everyone have something to learn. By opening up for a big variety of micro presentations, I think we open many doors to new ideas and discussions. We had so many micro presentations that we had to split the conference into two parallel groups. Since I was running one of the two parallel sessions, I only saw half of the presentations. Running about 25 presentations in rapid succession creates a challenge keeping up with loading new presentation on the presentations computer. I have come to develop a certain fondness for slide less presentations.

A few presentations stood out to me. First of all, we had more than one centre manager speaking the personal challenge of burn out. It is such an important and deep subject I hope we can bring it to the next ECMC.

Another presentations which stood out to me was Rui’s great story behind a scout centre having no memory is a scout centre having no history.

From Scout Valley Lithuania came an inspiring talk by Jonas about how he introduced outside kindergarten in Lithuania influencing national regulations via his scout centre. (making the world a better place anyone?). I’m mighty impressed.


We in the planning team always strive to do as few workshops as possible. Participants here enough of us anyway. So we where happy that we could fill so many workshops with hosts not from the planning team. Big thanks from the planning team.

Planning Team member
  • Diana from Nocrich did an excellent work on using EVS and I think many will start using EVS after this. Excellent.
  • Long term ECMC participant Damien of Scouting Ireland got rave reviews for his take on Managing Change and I was happy to be in the room to listen. This was one of my favourite workshops in CMC.
  • Connor, also from Ireland did a workshop on Staff and Team Working which I missed unfortunately, but it was very popular (I was running Safe from Harm in parallel).
  • Felipe did a workshop on Train the Trainer based on KISC experience, participants was very positive about the workshop.
  • Safe from Harm – my own session, mentioned elsewhere in this series.
  • World Wide Scout Programme – good participant feedback, unfortunately I was not in the room (I was in the parallel workshop). We noted that the interest for SCENES is still strong.
  • The Relationship between Paid Mangers and Unpaid Staff and Volounteers delivered by Karsten of Houens Odde is not only the workshop with the longest name ever that we couldn’t shorten, it is also one of the most well received workshop we have ever had and I think people will remember it for years to come, especially his small exercises.
  • Educational Methods and Non Formal Education – João helped us with an important workshop in one of the key areas of scouting. It also represented a very good connection back to last CMC and into the future. I couldn’t be in the workshop (again, I was in the parallel one). It was really important for the conference.
  • So much more

    So much more happened on the conference. I’m still processing some thoughts and ideas, but now it’s time for a set of photos I love to share with you.

    Leftover from the Moot. The center didn’t have time to recover fully from the Moot.
    Amazed by the morning light
    Centre View
    Notern Lights
    Dining hall was crowded
    The Amazing Kitchen Crew
    Excursion time
    Up the mountain to the hot river
    Five degrees in the air and 40 degrees in the river. Nice.
    Ending Cermony
    Morning in the Golden Circle Tour
    Cold but oh so beautifull.
    River of dreams
    Too much to photograph
    The great clear water of Iceland
    In golden light
    Great Waterfall
    Europes biggest waterfall by volume
    Team KISC
    The great centre manager Arnor
    No Icelandic tour without Geyjsir

    But this is it for now.

    Looking forward to see you all again

    ECMC 2017 – We dont like to pay for grass

    This is part 5 in a series on posts from my experience being part of the planning team for European Guide and Scout Centre Managers Conference (ECMC) 2017.

    Scouts don’t pay much for grass, but they can pay a lot for a knife. It’s called price sensitivity. Scouts are price sensitive to grass since hiking tends to be free. We are price sensitive to free things. Knifes are not free, they are even forbidden in some places. So we are price sensitive to knifes, especially if the knife carries a brand name.

    We are price sensitive to grass

    This is how you can have guests at scout centre complaining about the price of accommodation (grass + house + food + toilet + occasional activities to kill time) while happily the scouts spends money on expensive knifes and smart phones.

    Scout programme from a distance

    To get out of this, scout centres will have to stop being a hostel-like business and start working as a premium scouting centre. That means embracing and deploying the scout method one level above where we are now. Values and everything. Above all, we can start work as a centres for non-formal learning in a more focused way.

    Jakob delivering keynote on challenges for non-formal learning in outdoor education

    If you don’t know what non-formal learning is, I recommend you to watch John May’s keynote from the educational congress in KISC 2017 if you can find it.

    By now, I hope you noticed I consider non-formal learning something important. This is why we asked João to help deliver a workshop on educational methods and non-formal learning. Unfortunately, I had to be in the other parallel workshop so I missed it.

    The matrix illustrates three kinds of education: non-formal education, formal and informal education and where they typically takes place. Jakob talked also about things like the power structure and vocabulary used in the different kinds of education. One of the key points of this slide is a full human, a citizen, has capabilities from all parts of the matrix, but school can only provided part of the education.

    This is why we were thrilled to have Jakob delivering a keynote (the second one) on non-formal learning in outdoor education. Jakob actually does part of his research by visiting Úlfliótsvatn every week. He’s the first keynote speaker I have met who takes the keynote as an opportunity to deepen his research by starting his keynote by asking everyone to fill in a form related to how they got started in scouting etc. His keynote was very interesting and I think he could have spoken for four hours if we had given him time.


    Best practices project presented by former-former centre manager, not to be forgotten.

    ECMC 2017 – What We Have in Common

    This is part 4 in a series on posts from my experience being part of the planning team for European Guide and Scout Centre Managers Conference (ECMC) 2017.

    When you travel the world (Europe at least), when you meet scouts from different places or perhaps change country yourself, you get exposed to different kinds of scouting and so you get to think about what is it in scouting, at the core, that we all agree upon.

    Jose is the kind of leader who understands the symbols and cermonies part of the toolkit very well. His addition to the planning team was invaluable.

    To me, this is no small question. I believe that the common core that we share in scouting is the one place where I look for answers on how to improv any scouting endeavour. The core is what really works in scouting.

    My current understanding I have come to is based on a very simple observation: what we have in common is: the law (and in addition, the belief in positive examples, not rules), the scarf, the promise and the will to make the world a better place. We have non-formal learning as one of our most important tools. Actually, I have observed that the toolkit in our non-formal learning system like the patrol system, learning by doing, symbols and ceremonies etc. tend to be deployed differently in different places, and if I ever hear about challenges in a local scout community, I always see that there is a weakness in the application and understanding of the toolkit.

    Another kind of improvement

    Safe from Harm

    I really wanted a session on Safe from Harm at this ECMC, so since I couldn’t find anyone to host it, I decided to make it myself. I don’t consider my self qualified for it, but both my will and request for it was there, so I decided to do it anyway.

    I should make a special mention of the training session template that Felipe introduced, it helped a lot with the planning of the Safe from Harm workshop.

    Most things I learned by running this workshop came out of a few exercises we did based on something called Photo Jolts. Basically, I asked two questions related to a lot of Photo Jolts photos I had spread out through the room (Northern Hall):

    • What three aspects of Safe from Harm do you think is most important at your centre?
    • Which five most important things in the ‘fictive’ Safe from Harm policy document (that I had handed out as part of the session) do you think is missing?
    Workshop (not mine though)

    The discussion that followed was very interesting. Taking a look at what was being said, it basically came down to a list of items and that list of items was not new to me. I had seen similar lists throughout my scout career in various context. It just wasn’t called Safe from Harm. When we talked about what could be done, we essentially reformulated old scout values and principles. Things like uniform and scarf to show inclusiveness or methods.

    The toolkit is indeed important.

    As an end note, I would say a specific method to handle bullying would do our movement well. It came up a lot. On second place we had loneliness.

    ECMC 2017 – Vision 2023

    This is part 3 in a series on posts from my experience being part of the planning team for European Guide and Scout Centre Managers Conference (ECMC) 2017.

    There is a not so insignificant gap between scout centres and the NSOs (National Scout Organisations), regional level and world level (for example European Region and WOSM). Centre Managers tends to be doers who are not so thrilled by the organisational structure and political manoeuvres of scout organisations. Scout organisations on the other hand has a defined structure where neither schools nor scout centres fit in. They don’t fit the organisational chart.

    A different kind of gap, this one between tectonic plates.

    Organisations in general tend to view the world around them through their organisational structure, and since scout centres in general don’t fit in at all, they are off the radar. Schools don’t fit in either and so all the non scouts, school children comes to mind, who every year visit scout centres are off the  chart for all our organisations, the same organisations that so often writes about reaching out to society.

    It’s telling that excited school children was what I met when I arrived at the centre, but as the conference starts, they are no longer around.

    This ECMC we were so lucky to get three key note speakers, João Armando,  who was the Immediate past Chairperson of the World Scout Committee, Hulda Sólrún Guðmundsdóttir who are the vice-chairperson of the European Scout Committee and Jakob Frímann Þorsteinsson, Adjunkt lecturer, Department of Leisure Studies and Social pedagogy at University of Iceland.

    I had asked João to speak about the WOSM Vision 2023 and how scout centres can relate to that. Scout centres need to start thinking about how WOSM and WAGGGS work, where they are going and how they can be approached. It’s part of the long term solution.

    Inside the Big House, plenty of space, not much insulation. If you look carefully at the heater, you can see the cover of the base being frosty at the bottom 2/3. Too cold for the gas.

    We had planned to start the ECMC in the Big House. The Big House is quite big, it’s a round house made of wood with wooden floors and a few windows. There are no pillars inside so the whole building is very spacious. We had spent part of the opening day with cleaning out conference rooms and preparing the biggest of all places (the Big House) and now there was a small but important issue to solve. The building had no insulation and no heating. The gas heaters did not work as intended and shut down shortly after being started. Too late we learned the gas in the base of the heaters gets too cold and that this is solved by removing the covers over the gas canisters.

    Felipe opening the ECMC
    Tanyas turn to speak. Tanya was also the chair of the planning team.
    Arnor, Centre Manager,  delivers the centres warm welcome

    We opened the conference with the usual welcomes and icebreakers but then it was too cold so we had to move to the Northern Hall for the keynotes. The Northern Hall was big enough for all participants, but just barely and we still had our coffee and cake down in the Big House.

    Vision 2023 keynote by João.

    João started the key note by asking who many in the room knew of Vision 2023. Three hands in the air (not counting planning team). That is all you need to know about how the divide looks like and it is also why we where so very happy to have João come present as keynote speaker. During my years at ECMC, this keynote was one that gave the most positive immediate feedback.

    100 Million Scouts, part of the vision 2023

    The second most popular was the keynote that followed by Jakob.

    Vision 2023

    If you don’t know about Vision 2023, it’s definitely time to learn about it.

    ECMC 2017 – Server Troubbles

    This is part 2 in a series on posts from my experience being part of the planning team for European Guide and Scout Centre Managers Conference (ECMC) 2017.

    There is a certain calmness before the storm that settles over a scout centre who is about to be visited by a large conference. The arriving of the participants goes very quickly from being a remote event to an imminent fact.

    Calm before the storm

    The planning team spent the first evening we all where together with unpacking in the sleeping quarters, as soon as I could I started to try to find power outlets and internet connection for the ownCloud that I had brought to the conference. Easier said then done. In my endaevours I had quite quickly found an extension cord so broken that when I tried to use it, it blow the fuses to the HQ. Apparently, the vast amounts of flies that haunts Iceland in the summer weeks every summer has a tendency to fill up power outlets with dead flies to the point of short circuit. After the cable incident was handled, it took a while to find internet. The end result was a provisional cable from the main Ethernet switch located in the hall outside the HQ hanging in the air going into our HQ. It worked.

    Night over Iceland

    The ownCloud server was a test, I wanted to try out to have a venue local only file share, and since there is a thing called Rasberry Pi’s these days which are both quite powerfull and very small, I figured I could bring a complete ownCloud server system in my checked in bag. This little experiment turned out to work so-so. I have now learned that there are a number of participants who go to a scout conference without a laptop. I have also learned that installing the ownCloud local client on existing laptops don’t work if the centre manager is using a computer managed by some IT department (surprisingly common). Finally, the web interface to a local IP address with a self signed certificate requires people to add a security exception in the browser, which I don’t think anyone managed.

    Next time, we try a web only system with a certificate that isn’t self signed any more.

    Omvärdera programutvärderingen – del 3

    Det här inlägget är en uppföljning till Omvärdera programutvärderingen och Omvärdera programutvärderingen del 2.

    Jag har läst Carol Blacks essä “A Thousand Rivers – what the modern world has forgotten about children and learning” ett par gånger nu och efter att ha gjort det sitter jag och frågar mig själv om och om igen: hur är det vi lär?

    Jag tänker att frågan hur vi lär är central för det program vi erbjuder på ön eftersom att det är en del av scouting och i scouting förväntas vi lära för livet.

    Hur tror vi att det program och de aktiviteter vi har hänger ihop med hur människan lär? Det finns en video om Zina Lahr som hennes kompisar gjorde. Titta på den och fundera ett tag över det faktum att Zina gick i “home schooling”, en rörelse i USA som tror att man blir en bättre människa av att lära hemma i familjen (men gör inte misstaget att förväxla USAs skolväsende med det svenska).

    En helt annan ide om lärande. En helt annan människa.

    Goose Network Managers Meeting 2016 – Del 1

    Vindpinade tallar står lutade i vinden, ingen högre än någon annan. Tallbarren är mycket större än jag är van vid med sina runt 12 cm långa barr och kottarna är lite större än tennisbollar. Marken de växer i består av mjuk sand täckt av tunn vegetation. I bakgrunden hörs ett tydligt sorl av ett brusande hav och brytande vågor skvallrar om att det är väldigt nära. Så fort vi hinner ställer vi av oss ryggsäckarna, tar på sandalerna och går vägen ner mot havet för att se Portugals Atlantkust. Det är mäktigt. Det är en nästan öde oändlig sandstrand, stora vågor kommer in från Atlanten och bryter. Luften är fuktig och lite salthaltig, om 30 minuter kommer solen att ge oss en storslagen solnedgång. Jag försöker röra mig runt vattenbrynet för att få till något slags foto som greppar hur vågorna känns och till slut lyckas en kraftig våg överraska mig så jag blir blöt upp till knäna. När solen till slut gått ner går vi hem mot Sao Jacinto’s scout-center.

    Entren till Sao Jacinto Scout Center
    Entren till Sao Jacinto Scout Center
    Sao Jacinto Scout Center
    Sao Jacinto Scout Center
    Amazed by the Sea
    Amazed by the Sea
    Sunset over the Atlantic
    Sunset over the Atlantic

    Vi är på Goose Network Managers Meeting, som detta år (2016) hålls i Portugal. Det som gör Goose Network lite speciellt är att vi i Goose har lärt känna varandra under en längre tid, så när vi möts behöver vi inte bryta isen, mötet kommer igång på en gång. Goose Network håller också sina möten på de olika ingående scout centrena så vi lär känna varandra på ett väldigt ingående sätt. Jag brukar säga att när man åker runt och träffar varandra på våra center så blir det så att en liten del av centret bor i ens hjärta och då bryr man sig. När känslan finns där då finns också engagemanget.

    Mama Goose
    Mama Goose
    Houens Odde berättar om året som gått
    Houens Odde berättar om året som gått
    Kapraluv Mlyn får ICD diplomet
    Kapraluv Mlyn får ICD diplomet

    På Goose Network Managers Meeting möts vi och berättar hur året har varit på våra scout center, erfarenheter, utmaningar. Det är informellt så mycket som sägs stannar i gruppen. Vi väljer koordinerare för olika viktiga projekt i nätverket, utvärderar och sätter riktningen för framtiden. I år handlade det bland annat om marknadsföring genom att besöka Jamboreer och arrangemang. Vi diskuterade också målbild och mer detaljerad beskrivning för Goose Network Camp Staff Seminar. De riktigt djupa bitarna diskuteras som alltid informellt på all möjligt tid. En del av samtalen har handlat om hur inlärning och scoutmetoden tydligare kan relateras och användas i scoutcenter eftersom att det ‘program’ som man har på ett scoutcenter är långt ifrån all den inlärning som sker men att det ibland uppfattas så.

    Lunch i solen
    Lunch i solen

    Lite konkreta punkter från mötet utan speciell inbördes ordning:

    • Vi fick en ingående rapport från Camp Staff Seminar som i år hölls i Rotterdam.
    • 2017 års Camp Staff Seminar blir på Naesbycentre.
    • 2017 års Managers Meeting kommer att inträffa dagn innan CMC (som alltid) och var CMC kommer att medelas så fort planning team har valt ett center.
    • 2016 års ICD vanns av Kapraluv Mlyn 2017 års ICD arrangeras av Kapraluv Mlyn.
    • Det arrangerades så att scout centren i Goose Network kan mötas under JOTA/JOTI kommande helg.
    • Vi hade kort information och feedback från European Conference som nyligen gick av stapel i Norge.
    • Vi hade kort information om World Educational Congress i vår.
    • Ransberg valdes in i Goose Network. Stort Grattis!
    • Det bildades en arbetsgrupp för att se över och förtydliga mål och riktlinjer för Camp Staff Seminar i vilken Jag (Vö), Felippe (KISC) och Kristine (Houens Odde) sitter i arbetsgruppen.
    • Felippe (KISC) berättade lite om KISC Academy.

    CMC 2015 – Flyget

    Det här är den sista delen i en serie inlägg från CMC 2015. Tidigare delar: CMC2015 – Mellan Wien och Brno, CMC2015 – Dåliga Förbindelser, CMC2015 – formellt och icke-formellt lärande och CMC 2015 – Growing Finances

    Learning to grow

    Jag har börjat leva på flyget av privata själ. Jag är van att ta mig igenom flygplatser så snabbt och smidigt som det går. Jag skriver och jobbar alltid på flyget.

    Jag älskar vrålet av motorerna vid take-off och hur landskapet förändras när man kommer in för landning.

    Nån gång sen natt i Keltiska huset 2013 så spelade Ulf på gitarr en tysk evergreen. Jag har melodin i mitt huvud under mina resor i Europa.

    Alle Ängste, alle Sorgen, sagt man, Blieben darunter verborgen und dann…

    Jag har slagits av hur självklart det är för ungdomar att en scout från Argentina jobbar frivilligt i Nochrich (Rumänien) och representerar Rumänien på CMC samtidigt som Rumänska scouter från Nochrich jobbar i teamet hos Kapraluv Mlyn som får konferensen att flyta och sedan Tjeckiskan som flyttat till Wien och representerar Zellhof. Detta är det Europa som dansar över och bortom gränser.

    Group Photo CMC 2015
    Group Photo CMC 2015

    Ovan molnen, världen sett från ovan. Där ser man inga gränser. Nere på marken, där är det annorlunda. Där hör man ett avlägset europeiskt takfast fotstampande från nationalstatens historia. På bussen mellan Wien och Brno så är det passkontroll mitt i EU. Innan jag bordar planet för att åka hem på Wiens flygplats skall jag passera två gränspoliser som kollar att jag har giltigt pass. Jag är rädd att vi snart kommer att behöver våra konstanta Jamboreer mer än någonsin tidigare.

    …Würde, was uns groß und wichtig erscheint,
    Plötzlich nichtig und klein.

    CMC2015 – Dåliga Förbindelser

    Det här är en uppföljning till CMC2015 – Mellan Wien och Brno

    Min resa till Kaprálův mlýn började i Frankrike en varm höst. Strax norr om Paris i en liten by ligger scoutcentret med samma namn: Jambville. CMC 2011 arrangerades där och jag var där som deltagare tillsammans med Sannah och Valdemar, det var min första CMC. I orangeriet där vi hade de flesta möten, där så sträckte jag upp handen. Det var sista dagen och de som ledde det årets konferens frågade efter personer som kunde tänka sig att sitta i nästa konferens planning-team. Inte för att jag visste något om planning-team, men jag sa ja till att sitta i CMC 2013 planning-team efter en hel del pepp av mitt resesällskap. CMC 2013 hade vi så kul och konferensen kändes så viktig att det blev självklart att hänga med i CMC 2015 planning-team.

    CMC måste planeras och förberedas rätt långt i förväg, inte minst för att hinna med att söka EU bidrag. Om vi skall ta historien ända från början så är det så att CMC initieras av European Region, dvs av WOSM+WAGGGS i Europa. Därför kallas CMC ibland ECMC där E står för Europa. Det skulle ju kunna finnas ett CMC för bortre Asien osv. Den ekonomiska grundplåten för ECMC delas lika mellan WOSM och WAGGGS och ordförande för planning-team utses alternerande av de två. 2013 var det WAGGGS som valde ordförande och nu 2015 utsåg WOSM Myriam från KISC som ordförande.

    CMC 2015 planning team
    CMC 2015 planning team

    Starten av plannerings-arbetet drog ut på tiden för European region kom inte igång med att sätta den gemensam grundplåten och att formulera “call-to-host” dvs. förfrågan om vilka scout center som kan tänka sig att arrangera. Scoutcenter står inte så högt på agendan jut nu så tillslut blev det en noll budget och förhoppningen var att EU bidrag inom Erasmus+ programmet skulle täcka detta.

    Innan vi ens han komma igång som planning-team så avgick Myriam som centre manager at KISC och så stod planing team utan ordförande. Detta var i våras och nu brann det i knutarna. Till slut under ledning av Michal från Kaprálův mlýn och med hjälp av Nizar som WOSM ersatte Myriam med så fick vi igång bidragsarbetet. Nizar gick in som deltagare i planning-team, men ej som ordförande. Vi fick klara oss utan ordförande och det gick bra mycket tack vare Michal.

    Vi fick vårt Erasmus+ projekt godkänt men långt ner i kön av projekt så i praktiken fanns aldrig pengar till oss vilket kom att påverka både planering och deltagarantal.

    Till nästa gång behöver vi förlägga CMC till ett land där vi inte hamnar sist i kön.

    Jag kanske borde nämna kvarvarande medlemmarna i planning team: förutom jag själv, som kom att ta över workshop planerandet efter Damien som tidigt hoppade av, så hade vi Jose på program och Tanya från Our Chalet på info och allt möjligt. Michal som är centre manager på Kapraluv Mlyn som kom att dra ett mycket tungt lass som sagt.

    Helpfull staff
    Helpfull staff

    Detta var det team som fick dra CMC 2015 i mål via huvudsakligen email, Dropbox och Skype konferenser över dåliga internetförbindelser. Vi skall inte glömma köket och alla funktionärer på Kaprálův mlýn, de gjorde en jätteinsats.

    Arcanum 2015 Ljud o Ljus – Eftersnack

    På Vässarö löser sig allt, även om det ibland är i sista minuten. Tio minuter innan invigningen till Arcanum så drog åskan, haglet och regnet iväg ut över Östersjön och vi kunde koppla in alla ljud- och ljus- kablar och slå på hela ljudsystemet, så om ni tyckte ljudet var lite ojämnt på invigningen så var det för att vi aldrig han sound checka. Av det kan man lära sig att man skall avhålla sig från trådlösa system om man inte har sound checkat senast vid lunch. Hur det kom sig att scenen byggdes så sent är ett annat intressant inlägg.

    Det regnar
    Det regnar

    Det vi ville åstadkomma med ljudet (och ljuset) var att alla lägrets deltagare skulle kunna följa med det som hände på scen. Eftersom Arcanum slog all-time-high gällande antal deltagare så var detta lite av en utmaning och grundplanen var att bygga Vässarös nya standard scen, placera mixplats längst bak för att höra det som hörs längst bak samt inte stå i vägen. Så vi lade ner en massa tid på scen, hyrde en lång multikabel, investerade i ett mixplats tält, hyrde trådlösa myggor osv.

    I detta inlägg tar vi inte upp själva framförandet på scen eftersom vi inte var involverade i det, men det är klart att sättet man pratar och agerar på scen har en väldigt stor inverkan om alla kan se och hänga med.

    Ett problem vi hade med scen som påverkade ljudet var också att vi utan att tänka på det byggde scengolvet med för mycket överhäng framåt, det gjorde att skådespelarna stod framför tornen och därmed framför högtalarna. Den missen bör vi undvika i framtiden. I övrigt hade vi rätt i att det krävs en 50 meters multikabel och inget mindre när vi har 2100 deltagare och att ett riktigt mixplatstält är guld värt. Själv hade jag det riktigt kul bakom mixerbordet, ett Allen & Heath GL2200 som vi använde för att få en EQ med dubbla svep på alla ingångar och fyra subgrupper för att kunna komprimera tal och instrument för sig i grupp. I grunden var detta en mycket trevlig uppsättning men vi saknade verkligen soundchecken.

    Ljusmässigt så hade vi hängt 9 stycken LED PAR från Futurelight på en 6 meters truss. Det är ungefär det vi skall investera i, fast RGBA i stället för bara vita och två mekaniska terflar. En trevlig egenskap var att scen ljuset inte syntes när uppträdandet startade men sedan när det blev mörkt så såg man tydligare att vi hade scen ljus. Enkelt och effektivt.

    Stora Lägerbålet

    Ljudmässigt såg det ut som vi hade en rätt bra plan från början. Kör ut all utrustning med en fyrhjuling, sätt upp våra bästa högtalare – Opera 915dx – som main på stativ högt upp och med stort avstånd mellan dom. Kör dom i mono från ena mixerbordskanalen och ta andra mixerbordskanalen och mata till en frontfill. Ta sedan mikrofoner och trådlösa system och soundchecka och hitta all rundgång. Vad kan gå fel?

    Lägerbålet innan start
    Lägerbålet innan start. Till höger och vänster i bild ser man main PA på stativ och sedan ser man både fill högtalaren vid en sten långt fram och sedan scen monitorn ännu längre fram.

    Jo, trådlösa system utan riktantenn går långt men inte när bäraren har den på ryggen och mottagaren plötsligt skyms av publik. Då tappar man för mycket signal. Antingen får man ta riktantenner, flytta antennerna och/eller så får bäraren ha beltpacket på sidan, inte på ryggen.

    Personligen tycker jag att man skall skippa trådlöst på lägerbål för det krånglar till allt i onödan, men det var kul att testa, annars vet man ju inte. Sedan fick vi snabbt problem med högtalarvolymen. Operalådorna spelar högt och rent, men mängden deltagare gjorde att högtalarna på stativ kom på tok för nära publiken, så det som satt närmast klagade högljutt och de som satt längst bak hörde så dåligt att de tappade intresse, dock skall nämnas, att om alla bara höll tyst så hörde vi väldigt bra från mixplats den “låga” volymen till trots. Gör vi om så får vi hissa upp högtalarna högt upp i träden, men en bättre ide är nog att ha grenvisa lägerbål, för det tar för lång tid att fylla hela lägerbålet.

    Två små saker till, har man akustisk gitarr så måste man slå på förstärkaren i den, och ännu viktigare, det måste finnas en scen roddare hela kvällen på egen radiokanal så man kan reda upp sådana incidenter snabbt och effektivt.


    Den här gången ägnade jag eftermiddagen åt att byta ut main topparna på stora scen, Elite 401, mot Opera 915 dx för att testa dom som main toppar, plus att jag soundcheckade ordentligt, letade upp rundgångsfrekvenser med kanal EQn (och det är nu det är underbart med dubbla svep) för att sedan korrigera system EQ:n för de dominerande rundgångsfrekvenserna, och det blev mycket bättre. I min mening är Opera topparna dessutom mycket bättre än Elite topparna rundgångsmässigt. Dessutom så trimmade vi gainen på de trådlösa systemen till perfektion, så i min mening så blev ljudet mycket bättre denna gång.

    Spårar avslutning, längst bak där publiken slutar skymtar mixplats tältet
    Spårar avslutning, längst bak där publiken slutar skymtar mixplats tältet


    …var jag inte med om, så jag vet faktiskt inte hur det blev.

    I övrigt så kan jag bara beklaga att detta var andra sommaren utan Skogsröj.