Det var en torsdag i början av September och kamratgänget “Kom igen” skulle ha sin årliga höstaktivitet. I år skulle man prova på kajak-paddling som blivit allt mer populärt, så man hyrde tjugotalet kajaker och skaffade fram en guide.
Man samlades vid åtta på morgonen vid Herräng för en längre tur ut till Understens fyr. Det fanns lite olika idéer om vackraste vägen så gruppen delades i två delar. En del tog den norra rutten via Råstensudde och den andra gruppen tog den södra rutten via Måssten.
Klockan nio på morgonen lade man ut och hade hunnit komma en bra bit på vägen då ett stor åskoväder med följande kraftiga vindar från sydväst drog in. Många av paddlarna var ovana och spreds nu snabbt för vinden bland kobbbar, skär och öar. Med trasiga mobiler, ingen karta och flera skadefall var läget för paddlarna kanske inte helt party. Vid 13 tiden lyckas guiden ta sig in till bebyggelse på Skogsskäret och larma SOS.
Kvällen innan, på onsdagen, var det ett blandat gäng scouter som gav sig av mot Vässarö, inte bara scouter för den delen, utan även sjöpolisen, mfl. Lotsen och Grisslan hade varit ute på dagen och lagt ut dockor och flytvästar. Det var dags för sjöräddningsövningen “Sigrid” att starta. Med på övningen fanns bland annat Lotsarna, Sjöräddningssällskapet (SRS), Sjöpolisen (med båt och bil), kustbevakningen, Räddningstjänsten, Vässarö, och en flygklubb. Onsdag kväll efter kvällsfikat hade vi genomgång av scenariet och vad vi markörer (även kallade figuranter) skulle göra. Vi försökte efter bästa förmåga memorera hela scenariet med kamratgänget och varifrån vi hade paddlat så vi kunde ge hyffsat rätt info till sjöpolisen under övningen.
Torsdag morgon är det gråväder, småregn och vi är alla lite laddade för dagen. Vi funk som skall vara figuranter och spela nedkylda paddlare klär oss varmt och packar ner matsäcken. Johan och jag får åka bil till Lotsstationen i Svartklubben. Efter en hel del väntan (det är en hel del väntan på en sådan här övning när man är figurant) så blir vi utskjutsade med lotsen till Måssten. Måssten är en liten vindpinad ö i ytterskärgården. På plats finns en aluminuiumkanadensare och en flytväst som är vår rekvisita. Klockan är redan fem i ett så vi skyndar oss att omplacera “kajaken” och flytvästen i ett mer skyddat och svårsett läge. Vi är vid en vik som ligger i lä för de åtta till tolv sekundmetrarna som det blåser på riktigt, så man kan utan problem föreställa sig två nedkylda, blöta, utmattadre paddlare som blåser in ensamma i viken och hittar till sandstranden under alarna.
Klockan är bara tjugo över ett när ett mindre flygplan flyger över våra huvuden på kanske 30 meters höjd medan vi sitter under alarna och precis har hunnit få vår kajak och flytväst på plats. Vi springer snabbt och hämtar våra ryggsäckar vi ännu inte hunnit flytta från buskarna i närheten av betongbryggan där vi blev avsläppta. Undrar om han såg oss?
Nu kan vi äta lunch. Köket har fixat matsäck med allt man kan önska. Nu återstår att vänta. Vi ser planet och ett annat flera gånger, man ser att det flyger på sned i blåsten och gör avsökningar av kustremsan. Nästa gång jag åker ut och paddlar kommer nog allt jag äger och har vara i orange eller uv-gult.
Mer väntan följer. Ett flygplan passerar en gång till. Mer väntan. Valdemar (öchefen på Vässarö som är med och överser övningen) ringer och säger att vi måste göra oss mer synliga. En stund senare lägger en lotsbåt till vid ön, men de ser oss inte heller. Från den perfekta tilläggsplatsen ser man inte den naturliga strandhugget för de frusna våta uttröttade kajakisterna (vi). Vi hänger upp en flytväst i KABEL skylten vi hittar i närheten och visar mer lysgult. Tillslut hittar de oss. De kollar att vi mår bra, frågar vilka vi är och leder oss mot värmen och säkerheten i lotsbåten. 18 minuter senare kliver vi av i Djuphamn och möter sjöpolisen som ställer frågor. På radion hör vi att åtta av 21 kajakister har hittats. Himlen är grå, det blåser på och regnar tilltar allt mer. Det blir en lång dag idag.
