Som användare av bokningssystemet Hollyrosa har märkt så har vi haft lite problem med att webläsare inte gillar våra certifikat.
Vi har äntligen fått ordning på det.
Som användare av bokningssystemet Hollyrosa har märkt så har vi haft lite problem med att webläsare inte gillar våra certifikat.
Vi har äntligen fått ordning på det.
Vartannat år samlas vi som “leder” scout center i Europa på en konferens känd som CMC, Centre Managers Conference. Ibland säger vi ECMC för att understryka Europa.
Vi har den här konferensen för att vi tror att det är ett av många sätt att utveckla våra scout center. Jag tror själv att alldeles för få ungdomar får prova på scouting med bra ledare och lägerliv. Ett bra skött scoutcenter gör att fler får vara med om detta därför att ett bra scoutcenter gör det mycket lättare för ledarna att arrangera läger mm.
Seth Godin observerade att alla enkla problem redan är lösta. Det som återstår är de svåra problemen. De som kan ta väldigt lång tid, energi och ledarskap för att lösa. Goose Network, CMC och att överlag utbyta info med andra scoutledare är mitt sätt att leta efter nya lösningar.
Första gången jag var på konferensen var 2011 i Jambville, Frankrike. Leta vidare på den här bloggen så hittar ni nog reseberättelsen liksom för övriga CMC. Det hela slutade med vänskaper i Europa och att jag hamnade i planing team för konferensen 2013 (Neihaischen), 2015 (Kapraluv Mlyn) och nu 2017 (Úlfljótsvatn) .
I planning team har jag alltid jobbat med själva konferens programmet eftersom det är kärnan för mig. Det är bra att ha gjort ett par konferenser i planning team också för man får lite rutin och lär sig vad som fungerar och vad som inte fungerar.
En sak jag hoppas åstadkomma är att vi blir lite bättre på att hålla kontakten mellan CMC och att vi blir lite bättre på att klura ut hur konferensen kan ha impact på hemmaplan. En sak som till exempel återkommer i utvärderingarna är att deltagarna känner sig jätteinspirerad och motiverade när de åker hem från CMC, men sedan avtar det rätt fort.
Om vi kunde komma på ett sätt att hålla liv i motivationen mellan CMC.
Har du någons sin tänkt att “det kan inte ta så lång tid att städa”?
Det visade sig att det var mer att städa än jag hade hoppats på, men när man väl kommer igång så är det svårt att sluta.
Väldigt kort så har programbokningssystemet Hollyrosa behövts anpassas till att de system som driftsätter Hollyrosa ibland måste uppgraderas och den här gången var det en del genomgripande ändringar som behövdes göras. Efter allt detta arbete så finns det inte mycket ny funktionalitet än och vissa barnsjukdomar kan ha återuppstått.
Hollyrosa är nu redo för 2017 med schema och allt. Sommarens dagsscheman ser just nu ut precis som sommaren 2016 års scheman. 60 Degrees North dagarna har ett egen 60 Degrees North schema som bygger på 2013 års 60 Degrees North.
[ ] Schema 2017 by building tools to create users and copy relevant database info
[ / ] Live-Room
[ X ] The special validators don’t work
[ ] Take a look at all TODOs in code
[ / ] Improve the logging to disc
[ ] Verify hidden comments work
[ ] telephone (for SMS)
[ ] email (for bulk push notification
[ ] marrow (former TurboMail) for email integration. Question is if we also want Celery for this.
[ X ] somehow last-used timestamp
[ ]
Nu är anmälan ute, dags att fundera på Goose Network Camp Staff Seminar 2017:
Det här inlägget är en uppföljning till Omvärdera programutvärderingen och Omvärdera programutvärderingen del 2.
Jag har läst Carol Blacks essä “A Thousand Rivers – what the modern world has forgotten about children and learning” ett par gånger nu och efter att ha gjort det sitter jag och frågar mig själv om och om igen: hur är det vi lär?
Jag tänker att frågan hur vi lär är central för det program vi erbjuder på ön eftersom att det är en del av scouting och i scouting förväntas vi lära för livet.
Hur tror vi att det program och de aktiviteter vi har hänger ihop med hur människan lär? Det finns en video om Zina Lahr som hennes kompisar gjorde. Titta på den och fundera ett tag över det faktum att Zina gick i “home schooling”, en rörelse i USA som tror att man blir en bättre människa av att lära hemma i familjen (men gör inte misstaget att förväxla USAs skolväsende med det svenska).
En helt annan ide om lärande. En helt annan människa.
https://www.youtube.com/watch?v=I0VL_w5Dh1A
Det finns stora och små scoutcenter. Det finns center som är som vandrarhem, andra är som träningscenter. Det finns center som mest är som stora åkrar.
Sao Jacinto är ett litet fridfullt center som närmaste kan beskrivas som ro för själen. Att få bo i små trähus med bara myggnät till fönster, trägolv, obefintlig isolering och ingen värme under ett tak av vindpinade tallar till havets brus, det är så enkelt det kan bli. Det är ett lyckligt litet center. Det är inte nytt eller modernt, det är mer anspråkslöst. Byggnaderna är lite slitna, men där finns en glädje och en värme.
Människorna är enkla men har ändå sett värden. Den gamla kokfrun som vänligt ledde alla matinköp och matlagning i det spartanska köket utstrålade en god mors välvilja och med en lekfullhet längst inne i ögonen. Det finns människor som alltid har sitt inre barnet kvar. Hon lagade oss traditionell Portugisisk mat inklusive en smaklig stuvning med komage i, likaså den väl-kokade get-benen med örtkryddor. Behöver jag nämna att de också är väldigt duktiga på sötsaker. Sista dagen innan vi gav oss iväg hemåt så gav jag henne en av mina Vässarö-halsdukar. Då berättar hon för mig via portugisisk översättare att hon en gång i sin ungdom varit på sjöscoutläger på Vässarö.
Jag återkommer alltid till havet vid Sao Jacinto, stranden är så långt västerut man kommer på Europas fastland. Seglar man rakt ut från stranden landar man i Amerika. Går man stranden söderut hamnar man på Spaniens sydvästra hörn. Det är en oändlig plats, vindpinad, och mjuk. Jag tror vi gick dit tre gånger under helgen. Vågorna som bryter fuktar luften med en smak av salt så kvällarna är lika kylslagna som Atlantens vatten. Man får krypa ner ordentligt i sovsäcken i det lilla trähuset och stänga alla fönsterluckor så det inte blåser fuktig kall luft genom hela huset men så fort morgonen kommer så är sommaren tillbaka.
Söndagen var det redan dags för hemfärd för en del, Sao Jacinto ligger långt bort så många behövde resa tidigt. Vi som kunde stanna kvar fick en båttur på floden vid Aveiro och det slutade med att alla som var med låg och njöt av solen på soldäck. Helt magiskt, men sommar i Oktober? Vi har ett allvarligt problem med global uppvärmning. Jorden har feber. Efter båt-turen ut på floden så fick jag skjuts med bil tillsammans med Anna från Kapraluv Mlyn till Porto. Där vann jag säkert fyra timmars resa så vi hann se lite av Porto snabbt innan jag fick rusa iväg till flygplatsen. Säkerhetskön var så lång att jag nog hade missat planet om jag inte ovetande hade lyckats få till Business Class hela vägen hem när jag internet-bokade resan och det inkluderade priority queue i säkerhetskontrollen.
Det kanske låter som mycket nöje, och det hoppas jag. Managers på våra center behöver få träffa likasinnade och slappna av för det är ett så speciellt jobb att få kan förstå hur det är. Vi behöver vårda våra kontakter och när nätverket är starkt då kan vi ta oss an de svåra utmaningarna, för de enkla utmaningarna, de har vi redan löst.
Vindpinade tallar står lutade i vinden, ingen högre än någon annan. Tallbarren är mycket större än jag är van vid med sina runt 12 cm långa barr och kottarna är lite större än tennisbollar. Marken de växer i består av mjuk sand täckt av tunn vegetation. I bakgrunden hörs ett tydligt sorl av ett brusande hav och brytande vågor skvallrar om att det är väldigt nära. Så fort vi hinner ställer vi av oss ryggsäckarna, tar på sandalerna och går vägen ner mot havet för att se Portugals Atlantkust. Det är mäktigt. Det är en nästan öde oändlig sandstrand, stora vågor kommer in från Atlanten och bryter. Luften är fuktig och lite salthaltig, om 30 minuter kommer solen att ge oss en storslagen solnedgång. Jag försöker röra mig runt vattenbrynet för att få till något slags foto som greppar hur vågorna känns och till slut lyckas en kraftig våg överraska mig så jag blir blöt upp till knäna. När solen till slut gått ner går vi hem mot Sao Jacinto’s scout-center.
Vi är på Goose Network Managers Meeting, som detta år (2016) hålls i Portugal. Det som gör Goose Network lite speciellt är att vi i Goose har lärt känna varandra under en längre tid, så när vi möts behöver vi inte bryta isen, mötet kommer igång på en gång. Goose Network håller också sina möten på de olika ingående scout centrena så vi lär känna varandra på ett väldigt ingående sätt. Jag brukar säga att när man åker runt och träffar varandra på våra center så blir det så att en liten del av centret bor i ens hjärta och då bryr man sig. När känslan finns där då finns också engagemanget.
På Goose Network Managers Meeting möts vi och berättar hur året har varit på våra scout center, erfarenheter, utmaningar. Det är informellt så mycket som sägs stannar i gruppen. Vi väljer koordinerare för olika viktiga projekt i nätverket, utvärderar och sätter riktningen för framtiden. I år handlade det bland annat om marknadsföring genom att besöka Jamboreer och arrangemang. Vi diskuterade också målbild och mer detaljerad beskrivning för Goose Network Camp Staff Seminar. De riktigt djupa bitarna diskuteras som alltid informellt på all möjligt tid. En del av samtalen har handlat om hur inlärning och scoutmetoden tydligare kan relateras och användas i scoutcenter eftersom att det ‘program’ som man har på ett scoutcenter är långt ifrån all den inlärning som sker men att det ibland uppfattas så.
Lite konkreta punkter från mötet utan speciell inbördes ordning:
Det har varit ett väldigt intensivt år och det finns fortfarande lösa trådar kvar att ta tag i för 2015.
Inför säsongen 2016 har jag nu tagit tag och utvecklat vidare bokningssystemet Hollyrosa. Nyheterna i år är att drop-down listorna för grupp och program nu är smarta filtrerande drop-down, hela user-management har fått ett lyft och room & staff bokningsdelarna har fått en massa buggar fixade. Dessutom kör vi nu helt bakom SSL.
Dagarna för säsongen 2016 är inlagda och jag har gjort en schema ändring som vi talat om, “Lots” och “Torekov” aktiviteterna är nu sammanslagna till en aktivitet som heter “storbåt”.
På den pedagogiska fronten så har jag gjort en liten insats och gjort en screencast för systemet i hela fem delar.
Välkommen till 2016
[ X ] Lots+Torekov = Storbåt
[ / ] Verify external booking request works with lot/storbåt
[ X ] dojo-1.11
[ X ] JavaScript cleanup
[ X ] Move from Toscawidgets1 to Toscawidgets2
[ X ] supervisord (not needed as latest version now runs behind WSGI which is a much better idea)
[ X ] tg.2.3.8 and gearbox – major progress since everythings cleaner now and with tg 2.3.9 we are close to python3. mod_wsgi also fairly easy now.