Category: info

Schemaläggning med 1700-tal

En stor poäng med den här bloggen är att vi skall komma ihåg bra idéer och bra sätt som fått krångliga saker att blie enkla.

Jag och Peter i 1719-läko hade vi en långlunch och pratade igenom de sista detaljerna för hur vi skall schemalägga storlägret 1719:s programpass i detalj i vårt programbokningssystem Hollyrosa.

1719:s sätt som är rätt klurigt är så här:

Det finns ett övergripande schema för hela veckan men i flera varianter. Varianterna är rätt lika men de olika programpassen ligger på lite olika tider. Det exempelvis finns i fyra spårar-varianter, fyra upptäckarvarianter osv. Allt detta i ett spreadsheet med en flik per schema. Varje deltagande kår får nu något som vi kan kalla ett “1700-tal”.  Låt os säga 1701, 1702, 1703 och 1704.

Dessa “1700-tal” tillsammans med åldersgren pekar ut en unik variant av schemat.

Den sista biten är nu att vi skall få in ungefär lika många deltagare i varje “1700-tal” och då gör vi så att vi sorterar alla deltagande kårer i storleksordning och ger dom “1700-tal” med början på största kår enligt shcemat: 1 – 2 – 3  – 4 – 4 – 3 – 2 – 1. Vi taggar kårerna i Hollyrosa och sen lägger vi bara ut programmet.

Updatering 2012-06-24

Man bör ha en idé hur man hanterar lägergrupper med ett fåtal deltagare per gren. Ingen skickar 2 spårare på sjöpass utan ledare, och små kårer har kanske inte så många ledare. Förmodligen vill de samköra exempelvis spårare och upptäckare och då behöver man en plan för det.

En annan sak är frågan hur man bäst sammordnar för korer som har egna skeppare.

Sen har vi situationen med kårer som har ett preliminärt totalantal men där man inte har fått in antal deltagare per gren.

60 Degrees North eftersnack – drop-in

På stora läger finns programpunkter som är för alla och programpunkter som bara är för några få. På Jiingijamborii fanns det gemensamma programmet för alla. En dag kom vi till ett dagspass. Där satt en typ 18:årig tjej och sa “hej och välkommen” sen plockade hon fram en stor blå back fylld till bredden med papper. Det var hennes första dag på kontrollen. Våra scouter ville genast gå hem.

Sen finns det program som är för åtalet. Ofta drop-in. Som smyckesgjutningen på Jiingijamborii. Dessa brukar vara väldigt populära. På Vässarö har vi hantverk som populärt drop-in ibland. Drop in blir bra bland annat för att programmets omfattning anpassas till mängden tillgängliga funktionärer (två gjutare) jämfört med mängden potentiella deltagare (20000).

När det gäller Vässarö och internationella gäster som ofta kommer i slutet på sommaren så finns ytterligare en komplikation. Stockholms scoutkårer är så himla bra på att boka i förväg och då får de alla bra tider. Gäster från andra ställen får ibland knapt några tider. Drop-in gör det rättvisare.

Inför 60 Degrees North började vi med målet att ha drop-in aktiviteter. Sen växte det. Fladan föreslog att de skulle ha två dagar med bara drop-in och vi på Program hade redan klurat ut att vi skulle ha drop-in på kläterväggen eftermiddag och kväll, men om nu Fladan skulle ha drop-in så var det nog dags att testa drop-in på trapper också.

Drop-in på klätterväggen hade vi eftermiddag och kväll, det blev blev populärt, speciellt kvällstid. Det ger också bra variation för programmarna att få säkra på klätterväggen. Dock kan man inte ha kvällsmöten på program om vi har klätter-drop in. Det kräver också minst två extra programmare.

Trapper drop-in gör man så här:

  • starten är alltid på Tunet.
  • Första start är 9:15 och sista start är 10:30
  • På eftermiddagen är första start 13:15 och sista 14:30
  • Om man förbokar tider på spekulation för internationella gäster på icke-drop-in tider så kan man efterhands boka desa utan att de fyller drop-in tiderna.

Kanske skall man på något sätt införa en status i bokningssystemet för “låst-för-drop” in eller “drop-in available”.

60 Degrees North eftersnack – The Cookie Challenge

För scouter, främst i åldern 10-11 år, har vi på program en aktivitet som kallas (Vässarö) kompismärke. Det går till så att man skall utföra ett gäng socialiserande uppgifter och sedan får man redovisa dessa för exempelvis en programare och så får man ett märke – kompismärket. Till 60 Degrees North kom olika förslag om någon form av belöning (cookie) om man gjorde ett antal saker. Idén var att locka ungdomar 15+ att komma igång och prova alla nya program och dessutom underlätta socialisering scouter emellan. I slutändan fick vi till det som kom att kallas Cookie Challengen 2011. Dock verkar intresset ha varit väldigt lågt så vi får fundera på hur det skall omarbetas till kommande somrar. Kanske skall det utgå från båthuscaféet? Kanske missade vi att göra PR.

Här är Cookie Challengen 2011

60 Degrees North eftersnack – programinfo och infotältet

Jag höll delvis till i info-tältet men det vore bra om fler kunde bidra med lite eftersnack. Jag jobbade mest med bokningar. Några punkter har jag i alla fall:

  • Tältet i sig läcker vatten.
  • Undrar om man skall ha stolar eller om man skall stå upp precis som ens gäste?
  • Att kombinera med vildmarkscafeet kanske inte är så klockrent som det först verkar.
  • Synd att programjouren / hantverket inte flyttade ut på Tunet.
  • Vi behöver jobba mer med trekanten/info på Tunet.
  • Gör det mycket tydligare vad som är nytt program och vilket program som passar respektive åldersgrupp.
  • Till nästa gång skall vi bygga en asfaltboard-tavla så man inte behöver plasta in allt.
  • Tänk igenom mobilbatteriladdning, bra social punkt.

60 Degrees North eftersnack – Caféerna

Jag höll inte på med caféerna så mycket, så om nån kanske vill komma med lite mer eftersnack om hur det gick? Det jag kommer ihåg är att:

  • Vildmarksbyns café inte blev av, men det gick bra ändå.
  • Vildmarkscaféet på Tunet spred härlig rökdoft, men mer hängmattor och musik till nästa gång. Hängmattorna vi hade höll inte så vi får leta efter mer hållbara inför kommande år.
  • Båthuscaféet fungerade riktigt bra, men det behöver inte ha öppet klockan 10-12, då sover alla gäster. Plus för alla temakvällar i båthuscaféet.

60 Degrees North eftersnack – Scenkvällarna

Att ha en scen, en “stor scen”, var uppskattat på distriktslägret Eldorado och distriktslägret Mysteriet liksom på jamboreerena Scout 2001 och Jiingijamborii, så vi tänkte att vi borde ha en “stor scen” på 60 Degrees North också.

Vi planerade in fyra stycken scenkvällar och bestämde att scen skulle stå på ladans gavel. Placeringen vid ladans gavel är intressant för det öppnar för hela fältet och man kan spela fotboll och volleyboll och stå i markan kö medans uppträdanden pågår. På gott och ont.

Vi byggde en scen med en “catwalk” som går ut (bilder kommer när dom är färdigprocesseade). Så här i efterhand tror jag scenen blev för hög för ingen ville sitta framför vår lilla “mix-position”. Från början var mix-positionen så hög att den störde sikten för de som var bakom oss som skötte ljuder men sedan byggde vi ett speciellt mixer-bord med förkortade ben så man kan sitta på en låg låg pall och sköta ljudet.

Det är dock lite märkligt att ingen vill sitta längst fram samtidigt som alla som satte sig långt långt bak, som i en skol-aula, klagade på lågt ljud. Det var inte lågt ljud vid mix-position.

Scenen beskrivs bäst av lite bilder (som kommer när jag fått klart på alla 350 foton). Ett tips: prasslig Clas Ohlson pressening till tak är inte så smart, för ljudet av pressening som prasslar i vinden går rakt in i mikrofonerna på scen.

En sak man märkt är att det här med stora högtalare är viktigt, för även om man bara skall ha en trubadur så signalerar stora högtalare uppenbart att nånting stort är på gång. Så det är viktigt att bygga en scen som är rätt stor och det är smart att sätta upp de stora högtalarna redan innan lunch så börjar folk att tänka att “här händer det nått ikväll”.

Scenkvällarna var väldigt olika och det är intressant att se vad som fungerar och hur vi kan gå vidare.

Kväll 1 var en sång quiz med Erica och Hanna. Istället för att bara spela en massa låtar så varvades playback musik med live musik av scouter. Årsta Scoutkår hade bland annat ett bidrag. Till i framtiden behöver det här med scouters bidrag styras upp lite bättre, men i övrigt är det ett kul koncept med fördelen att scouter som ställer sig på scen inte behöver spela en hel låt, kan man 30 sekunder så duger det jättebra.

Det kan meddelas att när ett piano behövs på scen så har vi inget bra att tillgå. Kapellet pianot är varken bra att flytta eller gjort för att kopplas in i ett PA. Kanske att man skall ta med sig en SY-85:a nästa år. Extra plus för Edwins insats som kvällens presentatör.

Kväll 2 kom Johan (Edvins vän) och underhöll oss. Han gick hem bra både hos de yngre och hos de äldre så vi funderar på att bjuda in honom igen. En bra sak med en trubadur är att det är någon som är van med inte världens bästa PA och ändå underhålla samt att personen är van att anpassa sig efter publiken. 50 minuter räcker väl, sen tröttnar spårarna.

Kväll 3 hade vi bjudit in gruppen Vreswijk. Det skall direkt sägs att när man fem dagar innan får reda på att trådlösa kindmicar behövs så är det inte väldens enklast sak att skaffa fram, dock gick det bra den här gången. Längst ner listar jag vad vi hyrde. Utrustningen fungerade utmärkt men man får tänka på att band med funktionshindrade som Vreswijk är både inflexibla spelmässigt och utrustningsmässigt (i viss mån, musikerna var väldigt flexibla och duktiga) så generellt skall man kanske inte boka sådana band med tanke på hur ön fungerar.

Dagen började hursomhelst bra men vi tog väderleksrapporten på allvar och flyttade in i matsalen på eftermiddagen/kvällen. Det var ett projekt i sig att bygga scen i matsalen på 45 minuter men det gick det också. 2×5 europapall i två nivåer där musikerna på midsommar brukar spela funkade klockrent. Det blev lite ont om tid till soundcheck men allt fungerade utom systemet med fantommatningen från mixerbordet till Cellon. Vårt nuvarande mixerbord duger till bandstorlekar upp till fyra personer men sen blir det problem. Det är generellt svårt att jobba bort rundgång i monitorn på aux1 eftersom ingen bra eq finns. EQn är i klenaste laget vilket också märktes på sista scenkvällen.

Koncerten gick bra och det var rätt fullt i matsalen. Många av de mindre scouterna uppskattade låtarna men begrep inte riktigt mellansnacket.

Kväll 4 så hade Jimmy och Tobbe lovat ett musikkryss. Det blev väldigt lyckat. Den här gången körde vi utomhus på stora scen och Edwin stod för allt musicerande. Vi hade tagit trådlösa micen från kapellet till publik-mic. Det är lite svårt med mixerbordet att hantera SM58 or samtidigt som den trådlösa Sennheiser micen för de låter så väldigt olika och SM58 går genom mixen så mycket tydligare. Hursomhelst är musikkrysset något vi skall göra om. Dock behöver text-displayen, hur man nu gör den, bli mycket bättre.

Övriga spridda punkter

  • Att ha en trådlös mikrofon till Scouternas Dag vore kanske något, då kan man gå ut i folkhavet och göra intervjuer.
  • Att rigga utomhus med stora musik-anläggningen på morgonen signalerar att något stort är på gång.
  • Funken uteblev lite väl mycket från scen-kvällarna, ungefär som om man inte kunde föreställa sig detta nya koncept på ön.
  • 20.00 bra tid att starta uppträdanden för markan stänger runt 20 och spårarna måste gå hem runt 21.
  • Bättre affisher i förväg på stora scen.

Hyrda saker:

  • JTS CM204 / CM204U / CM204UL wireless head mic
  • JTS 901D UHF recievr x 4
  • JTS PT950 B bodypac

I huvudsak fungerade allt bra men det brusade en hel del med tre kindmicar samtidigt. Kan bero på mixerbord eller inkoppling. Skulle tippa att det var mic-signal ut på XLR som vi kopplade till line-in på mixerbordet.

60 Degrees North eftersnack – korvkaos

Den allra första kvällen på 60 Degrees North kom vi på den lilla roliga idén att eftersom vi inte hade nån slags gemensamhetsaktivitet den kvällen så kunde vi ju grilla tillsammans? Eftersom vi nån gång hade utlovat ett fast ljusspår så tog vi oss samman och arrangerade först korvgrillning och sen ljusspår. Båda organiserades lätt panikartat (och då skall vi inte tala om andra gången vi gjorde detta och det var eldningsförbud). Hursomhelst, alldeles för sent fick vi ordning på ved och korv. Hur många tror ni kom?

19:30 – 0 st. Allt verkade lugnt och vi hade väl gjort tio korvpinnar.

19:35 – kom alla scoutkårer och vi behövde plötsligt 50 krovpinnar.

Efter ett klurig tips så delade vi alla korvar på mitten och grillningen gick ovanligt smidigt, men till nästa gång skall vi komma ihåg att se till att alla inte kommer samtidigt. Dessutom är det för ljust för ljusspå när spårarna vill gå hem. Alla verkade dock på idén om att ha en gemensam kvällsaktivitet, om än så enkel som att grilla lite korv på sång och mysiks lägerbålsplats.

60 Degrees North eftersnack – lägerbålen

Som en del av 60 Degrees North hade vi tänkt oss två stora lägerbål. Med tanke på WSJ insåg vi att vi nog själva inte skulle kunna hålla i själva lägerbålen, men vi kunde alltid bestämma ett datum redan från början så slapp vi sitta på byledarsamlingar och där jämka ihop datum. Sedan kom miniscout perioderna med sina miniscoutlägerbål som sammanföll med de stora lägerbålen och förvirring uppstod.

Eftersom det är svårt att få ihop ett lägerbål som passar allt från åttaåringar till internationella deltagare så splittade vi i två lägerbål samma dag. Ett tidigt på kvällen för de yngre och ett senare på kvällen för de lite äldre. Fördelen med det här divide-and-conqure uplägget var att storleken på lägerbålen blev mer hanterbara. Ett lägerbål för 400 pers kräver PA men två lägerbål om 200 pers var kräver inget PA, så vi slapp skaffa fram PA den första veckan och vi kunde vara på Fladans lägerbålsplats som är lätt att komma till för de mindre scouterna.

De första miniscoutlägerbålet hölls av Järlidens scoutkår och blev väldigt lyckat. Ca 50 minuters längd, en del rörelselåtar och så ett smart sätt att få alla att komma en väg och gå en annan väg. Program fixade ved och litet ljusspår. Ett tips är att man har en lista i info-tältet där kårerna i tid kan skriva upp hur många de tänker komma med till respektive lägerbål så är det enklare att planera.

Det första stora internationella lägerbålet tog Spanjorerna hand om rakt av. (Tyvärr missade undertecknad helt det pga. en olycka som behövdes styras upp, så jag kan inte säga så mycket om det).

Det andra miniscoutlägerbålet verkade vara hanterbart fram till klockan fyra eftermiddagen samma dag, då tillräckligt många anmält sig i infotältet så att vi passerade 400 pers och insåg att vi dels måste styra om folk till det andra lägerbålet och dels att vi måste ha ett PA. Det var Älvsjö Scoiutkår som tog hand om det lägerbålet och det blev riktigt bra. Vi lyckades fixa till hela PA:t på runt en timme direkt efter middagen. En sak som hjälpte lite var att jag hade med min Ehrlund kontakt-mic som jag satte på lägerbålshållarens gitarr, en klassisk nylongitarr. Det är en liten brist att program helt saknar gitarrer med inbyggd mic, men i övrigt duger ljudanläggning L till lägerbål i Fladan även om jag kan tycka att JBL-högtalarna har en metalliskt vass karraktär i diskantområdet (som försvinner lite om man drar ner EQn runt 6kHz).

Det sista stora lägerbålet tog Hultis hand om och det blev också bra. Nästa gång: ta med fler lyktor och sångböcker.

Överlag så är det en bra idé att dela lägerbålen i två. Då hjälper folk till och de blir hanterbara. Hellre det än att he ett 600 pers lägerbål som inte blir så bra.

En sak jag tänkt på är att vi skulle behöva få fram fler framträdanden till lägerbålen (och scenkvällarna) överlag. Man behöver inte kunna sjunga för att stå på scen.

60 DN eftersnack – marknadsdagarna, olympiaderna och turneringsdagarna

När 60 Degrees North planerades utgick vi från att WSJ skulle tvinga scoutkårerna att göra två läger på en sommar: en för WSJ-deltagarna och en för resten av kåren (de flesta). Som vi alla kåraktiva vet så är ett sommarläger tungt nog och därför så lade vi in två extra miniscout perioder i slutet på sommaren för att stödja våra scoutkårer, men valet av dagar och konsekvenserna förstod vi inte då.

Till att börja med blev den mest populära miniscout perioden (otippat) blev den sista och därmed de sista fyra dagarna på sommarsäsongen. Så här i efterhand var det inte så smart för de sista fyra dagarna har vi så mycket annat att göra och dessutom är det lite trist för alla andra lägerdeltagare när hela ön måste vara tyst runt 22 var enda dag och speciellt sista lördagen på säsongen. Det fanns inte en channs i världen att ha en avslutningsfest. Det misstaget bör vi nog inte upprepa.

Den andra intressanta saken var att de stora lägerbålen som planerades inom ramen för 60 Degrees North tolkades som miniscoutlägerbålet vilket vi inte tänkt. Mer om lägerbålen i senare artiklar. Till 60 Degrees North planerade vi också marknadsdagar och här blev vi också överraskade: inte för att vi tänkt på det men miniscouterna efterfrågade marknadsdagarna till den grad att vi fick problem med programläggningen. Problemet bestod i att på fyra miniscout-dagar hinna med trapper, segling, miniscout-olympiad och marknadsdag. Lägg därtil disco och lägerbål. Ooops. Jag tror marknadsdag eller olympiad duger för miniscout, men man behöver inte båda, man kan dock notera att marknadsdagarna blev väldigt populära och lyckade.

Slutsats: vi hade inte behövt blanda ihop miniscout med 60 Degrees North utan kunnat skippa miniscout men ändå plockat in delar av det. Dock skall sägas att arrangörerna av miniscout-delarna av programmet gjorde ett kanonjobb, det handlar mer om att minska begreppsförvirringen och överutbudet av aktiviteter.

Miniscout har vi nu lärt oss består av: segling, trapper, (miniscout)lägerbål och (miniscout)olympiad. Se exempelvis: miniscout 2011 information

Olympiaderna

Olympiaderna på miniscout gick bra även om det var få deltagare till den första. Olympiaderna är klart mer organiserade än vår marknadsdag.

Marknadsdagarna

Den första marknadsdagen blev lyckad, även om lite märkligt genomförd, för vi hade missat det här med valuta. I framtiden – använd bönor som valuta och bestäm vad man kan vinna och vad stationerna kostar, eller strunta helt i valuta. Det går också bra, det är bara vi vuxna som (uppenbarligen) lever i illusionen att valuta är viktigt. Alla 8-åringar vet att det inte stämmer. Godis och socker däremot är viktigt vilket Älvsjö scoutkårs sockervadds-station visade.

Till första marknadsdagen hade vi på program fixat en massa aktiviteter/stationer till kårerna som inte förberett marknadsdagen hemma. Detta var en bra idé, för vi kunde ha några Vässarö bemannade kontroller också. Marknadsdagen blev mycket lyckad och hattroulette var den stora favoriten. Den andra marknadsdagen var det många fler kårer och scouter på ön och vårt stöd behövdes inte lika mycket. Den här gången hade vi valuta, men lite missförstånd gjorde att den inte fungerade så även vår andra marknadsdga var utan valuta och det gick hur bra som helst.

Av den populära sockervadds-stationen fick vi idén att man skall ha ett score-card att fylla i och när man gjort tillräckligt många aktiviteter kan man hämta sitt sockervadd.

De här stationerna kan vi på program fixa:

  • Hatt-roulette
  • Blöt svamp i ansiktet
  • Vattenruschkana
  • PET-bowling

Turneringsdagarna

Turneringsdagarna får vi bearbeta mer. De fungerade inte alls och speciellt inte som vi tänkt – en mötesplats mellan kårer och grupper. Det var knappt nån som kom. En del av problemet var för bra väder, men överlag trivs folk i vimlet framför markan på kvällen (förmiddag eftermiddag har man andra aktiviteter)  men man vill inte vara så organiserade. I princip kan vi ta funk-utmaningen i volleyboll och jobba vidare på. Ett förslag så här i efterhand är att framöver satsa på folkvimmel vid markan endast kvällstid och med musik och allehanda aktiviteter från vår turneringsdag. Ett förslag som legat i träda något år är att sätta en funk på att styra upp det hela, sköta lån och kanske iordninställa ängen i efterhand.

Populäraste nyhet på ängen vid markan: twister XL.