Det blir inte sommar ifall inte nån sätter fart…
Scouternas Natt är ett bra riktmärke. Då behöver PR-maskineriet verkligen vara igång.Alltså sätter jag igång med pr inför lägerperioden 60 Degrees North 2013 på Vässarö, 3:e till 18:e augusti.
Utkast till hemsida : http://60degreesnorth.se och lite ny grafisk profil för 2013 är online. Domännamn är bokad. FB-event är fixat.
I midsomras tog vi en kort diskussion om kommande års läger eftersom det är klurigt att komma ut med information om dessa läger under denna sommar.
Preliminärt ser det ut som att 2013 bjuder på ett stort sjösscoutläger men inte mycket mer så då är förslaget att succeen 60 Degrees North återkommer de två sista veckorna av sommaren 2013.
Hur 2014 ser ut är lite oklart men det ryktas om ett förbundsläger fördelat på flera platser i Sverige ungefär som Scout 86 (way back in the days) och Vässarö är en möjlig lägerplats, men inget är bestämt än.
I och med att 60 Degrees North kom på tal så har jag hittat följade blogginlägg som verkligen värmer oss som slet med lägret: Team Vildmark – Äventyr 23: Scoutläger på Vässarö
Efter en vecka på ön var lägret slut för vår del och trötta scouter och ledare fick åka hem och sova lite efter detta äventyr. Jag hoppas jag får komma tillbaka till denna fantastiska ö då detta var mitt bästa läger som ledare.
Att såga sig sin egen gran kan vid första tanke verka vara det riktiga sättet, och visst är det något med att strosa runt i skogen letandes efter den perfekta granen. Tyvärr är det dock så att den perfekta granen varken finns på Vässarö eller hos granförsäljaren hemma i stan. Skillnaden är att hemma i stan kan man skylla granen på försäljaren, hugger man sin egen gran på ön har man ingen att skylla på.
En vinterhelg på ön finns å andra sidan så mycket annat att göra. Felsöka kokgryta i köket, felsöka högtalare i radioboden, baka pepparkakshus och varför inte göra klart det sista på sommarens bilder från ön, så här är dom nu, klara endast med liten marginal till julhelgen:
Foton från Vässarö 2011 inklusive lägerperioden 60 Degrees North.
På stora läger finns programpunkter som är för alla och programpunkter som bara är för några få. På Jiingijamborii fanns det gemensamma programmet för alla. En dag kom vi till ett dagspass. Där satt en typ 18:årig tjej och sa “hej och välkommen” sen plockade hon fram en stor blå back fylld till bredden med papper. Det var hennes första dag på kontrollen. Våra scouter ville genast gå hem.
Sen finns det program som är för åtalet. Ofta drop-in. Som smyckesgjutningen på Jiingijamborii. Dessa brukar vara väldigt populära. På Vässarö har vi hantverk som populärt drop-in ibland. Drop in blir bra bland annat för att programmets omfattning anpassas till mängden tillgängliga funktionärer (två gjutare) jämfört med mängden potentiella deltagare (20000).
När det gäller Vässarö och internationella gäster som ofta kommer i slutet på sommaren så finns ytterligare en komplikation. Stockholms scoutkårer är så himla bra på att boka i förväg och då får de alla bra tider. Gäster från andra ställen får ibland knapt några tider. Drop-in gör det rättvisare.
Inför 60 Degrees North började vi med målet att ha drop-in aktiviteter. Sen växte det. Fladan föreslog att de skulle ha två dagar med bara drop-in och vi på Program hade redan klurat ut att vi skulle ha drop-in på kläterväggen eftermiddag och kväll, men om nu Fladan skulle ha drop-in så var det nog dags att testa drop-in på trapper också.
Drop-in på klätterväggen hade vi eftermiddag och kväll, det blev blev populärt, speciellt kvällstid. Det ger också bra variation för programmarna att få säkra på klätterväggen. Dock kan man inte ha kvällsmöten på program om vi har klätter-drop in. Det kräver också minst två extra programmare.
Trapper drop-in gör man så här:
Kanske skall man på något sätt införa en status i bokningssystemet för “låst-för-drop” in eller “drop-in available”.
För scouter, främst i åldern 10-11 år, har vi på program en aktivitet som kallas (Vässarö) kompismärke. Det går till så att man skall utföra ett gäng socialiserande uppgifter och sedan får man redovisa dessa för exempelvis en programare och så får man ett märke – kompismärket. Till 60 Degrees North kom olika förslag om någon form av belöning (cookie) om man gjorde ett antal saker. Idén var att locka ungdomar 15+ att komma igång och prova alla nya program och dessutom underlätta socialisering scouter emellan. I slutändan fick vi till det som kom att kallas Cookie Challengen 2011. Dock verkar intresset ha varit väldigt lågt så vi får fundera på hur det skall omarbetas till kommande somrar. Kanske skall det utgå från båthuscaféet? Kanske missade vi att göra PR.
Här är Cookie Challengen 2011
Jag höll delvis till i info-tältet men det vore bra om fler kunde bidra med lite eftersnack. Jag jobbade mest med bokningar. Några punkter har jag i alla fall:
Jag höll inte på med caféerna så mycket, så om nån kanske vill komma med lite mer eftersnack om hur det gick? Det jag kommer ihåg är att:
Att ha en scen, en “stor scen”, var uppskattat på distriktslägret Eldorado och distriktslägret Mysteriet liksom på jamboreerena Scout 2001 och Jiingijamborii, så vi tänkte att vi borde ha en “stor scen” på 60 Degrees North också.
Vi planerade in fyra stycken scenkvällar och bestämde att scen skulle stå på ladans gavel. Placeringen vid ladans gavel är intressant för det öppnar för hela fältet och man kan spela fotboll och volleyboll och stå i markan kö medans uppträdanden pågår. På gott och ont.
Vi byggde en scen med en “catwalk” som går ut (bilder kommer när dom är färdigprocesseade). Så här i efterhand tror jag scenen blev för hög för ingen ville sitta framför vår lilla “mix-position”. Från början var mix-positionen så hög att den störde sikten för de som var bakom oss som skötte ljuder men sedan byggde vi ett speciellt mixer-bord med förkortade ben så man kan sitta på en låg låg pall och sköta ljudet.
Det är dock lite märkligt att ingen vill sitta längst fram samtidigt som alla som satte sig långt långt bak, som i en skol-aula, klagade på lågt ljud. Det var inte lågt ljud vid mix-position.
Scenen beskrivs bäst av lite bilder (som kommer när jag fått klart på alla 350 foton). Ett tips: prasslig Clas Ohlson pressening till tak är inte så smart, för ljudet av pressening som prasslar i vinden går rakt in i mikrofonerna på scen.
En sak man märkt är att det här med stora högtalare är viktigt, för även om man bara skall ha en trubadur så signalerar stora högtalare uppenbart att nånting stort är på gång. Så det är viktigt att bygga en scen som är rätt stor och det är smart att sätta upp de stora högtalarna redan innan lunch så börjar folk att tänka att “här händer det nått ikväll”.
Scenkvällarna var väldigt olika och det är intressant att se vad som fungerar och hur vi kan gå vidare.
Kväll 1 var en sång quiz med Erica och Hanna. Istället för att bara spela en massa låtar så varvades playback musik med live musik av scouter. Årsta Scoutkår hade bland annat ett bidrag. Till i framtiden behöver det här med scouters bidrag styras upp lite bättre, men i övrigt är det ett kul koncept med fördelen att scouter som ställer sig på scen inte behöver spela en hel låt, kan man 30 sekunder så duger det jättebra.
Det kan meddelas att när ett piano behövs på scen så har vi inget bra att tillgå. Kapellet pianot är varken bra att flytta eller gjort för att kopplas in i ett PA. Kanske att man skall ta med sig en SY-85:a nästa år. Extra plus för Edwins insats som kvällens presentatör.
Kväll 2 kom Johan (Edvins vän) och underhöll oss. Han gick hem bra både hos de yngre och hos de äldre så vi funderar på att bjuda in honom igen. En bra sak med en trubadur är att det är någon som är van med inte världens bästa PA och ändå underhålla samt att personen är van att anpassa sig efter publiken. 50 minuter räcker väl, sen tröttnar spårarna.
Kväll 3 hade vi bjudit in gruppen Vreswijk. Det skall direkt sägs att när man fem dagar innan får reda på att trådlösa kindmicar behövs så är det inte väldens enklast sak att skaffa fram, dock gick det bra den här gången. Längst ner listar jag vad vi hyrde. Utrustningen fungerade utmärkt men man får tänka på att band med funktionshindrade som Vreswijk är både inflexibla spelmässigt och utrustningsmässigt (i viss mån, musikerna var väldigt flexibla och duktiga) så generellt skall man kanske inte boka sådana band med tanke på hur ön fungerar.
Dagen började hursomhelst bra men vi tog väderleksrapporten på allvar och flyttade in i matsalen på eftermiddagen/kvällen. Det var ett projekt i sig att bygga scen i matsalen på 45 minuter men det gick det också. 2×5 europapall i två nivåer där musikerna på midsommar brukar spela funkade klockrent. Det blev lite ont om tid till soundcheck men allt fungerade utom systemet med fantommatningen från mixerbordet till Cellon. Vårt nuvarande mixerbord duger till bandstorlekar upp till fyra personer men sen blir det problem. Det är generellt svårt att jobba bort rundgång i monitorn på aux1 eftersom ingen bra eq finns. EQn är i klenaste laget vilket också märktes på sista scenkvällen.
Koncerten gick bra och det var rätt fullt i matsalen. Många av de mindre scouterna uppskattade låtarna men begrep inte riktigt mellansnacket.
Kväll 4 så hade Jimmy och Tobbe lovat ett musikkryss. Det blev väldigt lyckat. Den här gången körde vi utomhus på stora scen och Edwin stod för allt musicerande. Vi hade tagit trådlösa micen från kapellet till publik-mic. Det är lite svårt med mixerbordet att hantera SM58 or samtidigt som den trådlösa Sennheiser micen för de låter så väldigt olika och SM58 går genom mixen så mycket tydligare. Hursomhelst är musikkrysset något vi skall göra om. Dock behöver text-displayen, hur man nu gör den, bli mycket bättre.
I huvudsak fungerade allt bra men det brusade en hel del med tre kindmicar samtidigt. Kan bero på mixerbord eller inkoppling. Skulle tippa att det var mic-signal ut på XLR som vi kopplade till line-in på mixerbordet.
Den allra första kvällen på 60 Degrees North kom vi på den lilla roliga idén att eftersom vi inte hade nån slags gemensamhetsaktivitet den kvällen så kunde vi ju grilla tillsammans? Eftersom vi nån gång hade utlovat ett fast ljusspår så tog vi oss samman och arrangerade först korvgrillning och sen ljusspår. Båda organiserades lätt panikartat (och då skall vi inte tala om andra gången vi gjorde detta och det var eldningsförbud). Hursomhelst, alldeles för sent fick vi ordning på ved och korv. Hur många tror ni kom?
19:30 – 0 st. Allt verkade lugnt och vi hade väl gjort tio korvpinnar.
19:35 – kom alla scoutkårer och vi behövde plötsligt 50 krovpinnar.
Efter ett klurig tips så delade vi alla korvar på mitten och grillningen gick ovanligt smidigt, men till nästa gång skall vi komma ihåg att se till att alla inte kommer samtidigt. Dessutom är det för ljust för ljusspå när spårarna vill gå hem. Alla verkade dock på idén om att ha en gemensam kvällsaktivitet, om än så enkel som att grilla lite korv på sång och mysiks lägerbålsplats.
Som en del av 60 Degrees North hade vi tänkt oss två stora lägerbål. Med tanke på WSJ insåg vi att vi nog själva inte skulle kunna hålla i själva lägerbålen, men vi kunde alltid bestämma ett datum redan från början så slapp vi sitta på byledarsamlingar och där jämka ihop datum. Sedan kom miniscout perioderna med sina miniscoutlägerbål som sammanföll med de stora lägerbålen och förvirring uppstod.
Eftersom det är svårt att få ihop ett lägerbål som passar allt från åttaåringar till internationella deltagare så splittade vi i två lägerbål samma dag. Ett tidigt på kvällen för de yngre och ett senare på kvällen för de lite äldre. Fördelen med det här divide-and-conqure uplägget var att storleken på lägerbålen blev mer hanterbara. Ett lägerbål för 400 pers kräver PA men två lägerbål om 200 pers var kräver inget PA, så vi slapp skaffa fram PA den första veckan och vi kunde vara på Fladans lägerbålsplats som är lätt att komma till för de mindre scouterna.
De första miniscoutlägerbålet hölls av Järlidens scoutkår och blev väldigt lyckat. Ca 50 minuters längd, en del rörelselåtar och så ett smart sätt att få alla att komma en väg och gå en annan väg. Program fixade ved och litet ljusspår. Ett tips är att man har en lista i info-tältet där kårerna i tid kan skriva upp hur många de tänker komma med till respektive lägerbål så är det enklare att planera.
Det första stora internationella lägerbålet tog Spanjorerna hand om rakt av. (Tyvärr missade undertecknad helt det pga. en olycka som behövdes styras upp, så jag kan inte säga så mycket om det).
Det andra miniscoutlägerbålet verkade vara hanterbart fram till klockan fyra eftermiddagen samma dag, då tillräckligt många anmält sig i infotältet så att vi passerade 400 pers och insåg att vi dels måste styra om folk till det andra lägerbålet och dels att vi måste ha ett PA. Det var Älvsjö Scoiutkår som tog hand om det lägerbålet och det blev riktigt bra. Vi lyckades fixa till hela PA:t på runt en timme direkt efter middagen. En sak som hjälpte lite var att jag hade med min Ehrlund kontakt-mic som jag satte på lägerbålshållarens gitarr, en klassisk nylongitarr. Det är en liten brist att program helt saknar gitarrer med inbyggd mic, men i övrigt duger ljudanläggning L till lägerbål i Fladan även om jag kan tycka att JBL-högtalarna har en metalliskt vass karraktär i diskantområdet (som försvinner lite om man drar ner EQn runt 6kHz).
Det sista stora lägerbålet tog Hultis hand om och det blev också bra. Nästa gång: ta med fler lyktor och sångböcker.
Överlag så är det en bra idé att dela lägerbålen i två. Då hjälper folk till och de blir hanterbara. Hellre det än att he ett 600 pers lägerbål som inte blir så bra.
En sak jag tänkt på är att vi skulle behöva få fram fler framträdanden till lägerbålen (och scenkvällarna) överlag. Man behöver inte kunna sjunga för att stå på scen.