Showboat på Lokomotivet – ingen blogg PR

I Eskilstuna på Lokomotivet spelas musikalen Showboat. Jag var där i helgen för att se musikalen bland annat för att en vän är med i musikalen.

Det hade varit kul att skirva en liten recenssion, men det tänker jag inte göra förän Showboat tillåter kameror under föreställningen. Centre Pompidou i Paris är en av världens främsta institutioner för modern konst, när man kommer för att se alla utställningar – villket jag verkligen rekommenderar – så uppmanas man nästan att fotografera. Institutionen förstår att ju fler som fotograferar, ju mer sprids ryktet om instituationen och dess utställningar.

Showboat inbjuder inte till att man skall konversera om dom, i alla fall inte på nätet. Jag hade själv gärna skrivit ett par rader och infogat en egen bild från Showboat. Om jag fått ta med en egen bild. Bra PR bjuder in nätets alla människor att blogga, det är lärdommen jag vill få fram.

Allt det här betyder inte att jag tycker att föreställningen är bra, dålig etc. Jag tänker helt enkelt inte lämna nån slags information, inte ens en länk, för jag är inte inbjuden att göra det.

Ungdsomgård nån gång

Idag skriver DN i artikeln Välbärgade ungdomars behov styr Stadshuset om nerdragningar av ungdomsverksamheten som pågått under många år. Ungdomsgårdar som försvunnit mm.

Samma mönster går igenom inom föreningslivet. Ju lägre socio­ekonomisk tillhörighet en grupp har, desto färre deltar i idrotts- och kulturföreningar. Dessutom sjunker intresset i takt med att ungdomarna blir äldre. Få är kvar när de når de övre tonåren.

– Det här gäller i alla typer av bostadsområden, inne i stan, på Öster­malm och på Lidingö. De lägre socioekonomiska grupperna deltar mindre i föreningslivet och går mer på fritidsgård visar forskningen, säger Ulf Blomdahl.”

När jag växte upp fanns ungdomsgårdar vid varje tunnelbanestation.Så är det inte längre. I scouterna har vi lite missat den här trenden, vi är många kårer som har hus men det blir liksom inte ungdomsgård av det hela.

Det här är en öppen fråga till alla er läsare: vad tror ni vi i exempelvis Årsta Scoutkår behöver förändra för att ta mer av den rollen? (vi gör faktiskt lite, mer om det en annan gång).

Nya programmet efter krashen 08

Finnansmarknaderna är numera djupfrysta och börserna världen över krashar. Häromdagen passerade Dyng-Jöns (Dow Jones) 2003 års nivåer och General Motors är tillbaka på samma värde som på 50-talet.

“With these losses, we’ve moved far away from just a mere correction or nasty bear market, but we’re now in stock market crash mode of the likes we’ve never seen in our lifetime and most likely will never see again.” http://www.thekirkreport.com/2008/10/the-stock-marke.html

När vi började arbeta mot ett nytt program trodde alla på supercykeln. Nu är frågan om den finnansiella härdsmältan är den värsta sen 1930-talet eller om det blir den största finnansiella härdsmältan. Punkt.

I villket fall som helst kommer vi snart få se rekordarbetslöshet och inom några år kraftiga nerdragningar i det offentliga, och vi vet ju hur det brukar drabba ungdomsverksamhet. Våra medlemmar kommer få det svårt att betala för utfärder och läger. Många ungdommar i andra dyrare verksamheter kommer tvingas sluta.

Punkt ett är att vi måste bli billigare, även om det just nu känns absurt.

Punkt två är att vi kommer behöva göra samhällsinsatser. Enorma summor av det som skulle ha blivit pensioner är nu borta och ekonomin som skulle ge pensionspengar via tillväxt är skadskjuten. Pensionärerna kommer kanske inte kunna stödja oss, vi kommer behöva stödja dem.

Punkt tre är att erfarenheter från tidigare bankkriser och ekonomiska kriser är att gemene man sakta byger upp en bättre tillvaro genom kollektiva lösningar. Kollektiva lösningar kommer bli inne igen och med det bör kanske det individuella i programmet tonas ner (jag inser precis hur mot strömmen den förutsägelsen är).

Vi kommer också behöva fundera igenom hur allt detta kunde ske på så kort tid. I scouterna lär vi för livet, men när nu finannsiell kunskap visats sig livsviktig, ser vi att vi missat något viktigt.Ja, det låter udda att ha pengar med på scoutprogrammet. Det tycker jag också. Men det samhälle som inte förstår pengar får betala ett högt pris. Se på isländningarna som nu tvingas säta sitt land i pant.

Det handlar också om ledarskap och förtroende. Jag minns några Bolivianska scouter på Vässarö som förklarade att deras stora mål var att utveckla och utbilda sitt lands framtida ledare, för utan riktiga ledare skulle aldrig landet kunna ta sig vidare. Det gäller numera fler länder än Bolivia.

Förslag någon?

Det här är en allmän fråga om hur man gör när ens ledarkammrater som varit med att boka ett arrangemang sen behagar hoppa av? Dessutom med väldigt kort varsel?

En lösning är att man inte tar på sig fler arrangemang, men det håller inte i längden. Fler förslag mottages tacksamt.

Distriktsstämma 2008

I helgen var det distriktsstämma för Stockholms Scoutdistrikt. Nån dag skall jag skriva om första och andra paragrafen och förklara varför detta är viktigt. Här följer en kort rapport.

Jag har åkt på massor av distriktsstämmor genom åren och jag fortsätter åka. Det är en fast punkt i mitt liv kan man säga. För att det är kul och för att det är lärorikt.

Årets stämma var tämligen lugn och påverkanstorget börjar man bli van vid. Det går frammåt i scoutrörelsen. Som Limpan påpekade, demokrati måste få ta tid.

Eftersom inga motioner eller propositioner inkommit till distriktsstämman och eftersom förbundsstämman är vart annat år numera (och inte detta år såklart) så fanns mycket tid över. Denna tid ägnade jag och Ebbe åt att ta Sun-bustern från fladan och åka runt norra delen av ön för att ta ner Vildmarksspåret denna underbara höstdag. Min filosofi är att scouting skall vara som att bygga en bättre värld och ha kul samtidigt.

Under tiden vi åkte runt i båt och gjorde strandhugg, så plockade Erik och Pingu ner kustwoodcraften i Fladan.

Helgens stora motgång kräver lite bakgund för att förklara. På det stora senior- och rover- lägret Boomerang 2008 på Vässarö i sommras så blev en del stora militärtält väldigt blöta. Det var en himla massa jobb men på förbundsstämmohelgen i slutet på augusti fick vi hjälp och tillslut var alla tälten torra och ihopvikta. Tälten låg tillsvidare på golvet i magasinet.

Dagen innan distriktsstämman sprang varmvattenberedaren i magasinet läck, så det var bara att börja om från början…

Fixardagen och familjescouting

Årsta där vi finns har mycket 40- och 50- tals bebyggelse. Lägenheterna är i regel lite små för dagens barnfamiljer, däremot gör prisläget att många ensamstående med barn bosätter sig i Årsta. Detta upplever jag som lite speciellt för vår kår.

Har man två barn. delad vårdnad och dessutom vill vara lite scoutaktiv så blir det lätt körigt. Det vi som kår kan göra är då att arrangera mer familjeorienterade arrangemang. I höst skall vi tillexempel ha en fixardag, då ser vi till att ha arbetsuppgifter för alla åldra, för då kan man ta med hela familjen. Då vänds barnpassningsproblemet för ensamstående till en möjlighet istället då vi kan ge alla i familjen en vettig sysselsättning en hel dag.

Att leka

Jag trodde länge att tonåringar tröttnat lite på att leka i scouterna. Det är ju ofta så i scouterna att man lekt som både miniorscout och juniorscout, så man kan förstå om man tröttnat på det.

För att få ett bättre flyt i programmet började vi förra året med en kort lek i början på mötet, gärna med lite pedagogisk touch. Det gav till vår förvåning väldigt bra respons.

Det har visat sig att leken är mycket effektiv på att bygga gemenskap och trygghet i avdelningsarbetet. I leken kan man ‘göra bort sig’ för andra utan att skämmas. Speciellt om det är på lika villkor för alla. När man känner att scouterna på avdelningen inte riktigt ‘vågar’ inför varnadra och/eller har en yta att visa upp, då är det hög tid att börja leta. Sen bygger man avdelningen därifrån.

Hos oss är det nu så att patrulledarna gärna själva ber att få organissera sina favoritlekar och leda avdelningen. Då är det härligt att vara scoutledare.