Det här är historien om en lyckad improvisation. Det är vår, de ljusa vårnätterna har anlänt, det börjar bli tortt i marken och endast ett fåtal möten på terminen återstår. Den här gången tänkte avdelningsledaren sattsa på ett säkert kort. Eldning.

Traditionellt sätt övar man eldning med färdigsågade plankbitar och man gör det på en speciell yta kallad en eldningsplåt.

Det är bara det att kåren har slängt all ved.
Det är bara det att kåren har slängt alla eldningsplåtar (i alla fall försvann dom i samband med stora städningen).
Det är bara det att det är 40 minuter till mötesstart.

Jag har sedan tidigare fixat fram ett par stockar till Spejarna från en skogshuggar helg på landet. Det är bara det att stockarna är rätt färska, rätt stora och rätt hopplösa att klyva. En utmaning värdig en Spejare. Efter 60 minuters sökande i scoutgården har vi sedan två plåtliknande underlag att elda på. Den tredje patrullen får ta eldningsringen som underlag. Lägg där till en udda form av livline-bana i kombination av livline-eldning och möte är redo.

Först måste patrullen ta sig runt en livline bana i skogen där man tar sig från mål till mål, sammanlagt sju stycken. Tricket är att all utrustning man vill använda på eldningen, inklusive stocken, måste knytas fast i linan och vara inknuten i linan medan patrullen tar sig runt banan i skogen. Sedan börjar eldningsdelen som visade sig riktigt knepig. Det tog tid att såga stockarna. De var ritkigt svåra att klyva. Sen är det inte bara att tända eld på nästan-färsk ved. För många tog det en bra stund att klura ut hur fint man måste spänta och flisa veden och hur mycket man behövde för att överhuvudtaget få upp en eld.

Det tog hela mötet och ett par minuter till, men alla fick upp eld och en hel del var stolta över att de lyckats få eld på sur ved.