Tag Archives: program

Två-möten-i-ett mötesmall

Det är ofta som våra möten tar sådan tid att vi måste använda mötet efter för att avsluta det vi påbörjat, så varför inte göra en mötesmall som spänner över två möten. På det sättet får man in mer kontinuitet i verksamheten redan på planeringsstadiet.

En stock, ett rep och en patrull

Det här är historien om en lyckad improvisation. Det är vår, de ljusa vårnätterna har anlänt, det börjar bli tortt i marken och endast ett fåtal möten på terminen återstår. Den här gången tänkte avdelningsledaren sattsa på ett säkert kort. Eldning.

Traditionellt sätt övar man eldning med färdigsågade plankbitar och man gör det på en speciell yta kallad en eldningsplåt.

Det är bara det att kåren har slängt all ved.
Det är bara det att kåren har slängt alla eldningsplåtar (i alla fall försvann dom i samband med stora städningen).
Det är bara det att det är 40 minuter till mötesstart.

Jag har sedan tidigare fixat fram ett par stockar till Spejarna från en skogshuggar helg på landet. Det är bara det att stockarna är rätt färska, rätt stora och rätt hopplösa att klyva. En utmaning värdig en Spejare. Efter 60 minuters sökande i scoutgården har vi sedan två plåtliknande underlag att elda på. Den tredje patrullen får ta eldningsringen som underlag. Lägg där till en udda form av livline-bana i kombination av livline-eldning och möte är redo.

Först måste patrullen ta sig runt en livline bana i skogen där man tar sig från mål till mål, sammanlagt sju stycken. Tricket är att all utrustning man vill använda på eldningen, inklusive stocken, måste knytas fast i linan och vara inknuten i linan medan patrullen tar sig runt banan i skogen. Sedan börjar eldningsdelen som visade sig riktigt knepig. Det tog tid att såga stockarna. De var ritkigt svåra att klyva. Sen är det inte bara att tända eld på nästan-färsk ved. För många tog det en bra stund att klura ut hur fint man måste spänta och flisa veden och hur mycket man behövde för att överhuvudtaget få upp en eld.

Det tog hela mötet och ett par minuter till, men alla fick upp eld och en hel del var stolta över att de lyckats få eld på sur ved.

Grön i ansiktet

Efter att man hjälpligt torkat av all grön ansiktsfärg ur ansiktet så ser man lite ut som en sjösjuk virusinfekterad nästan-zombie. Orsaken till att man målar sig grön i ansiktet från början är att nån slags meteorit krashar och sprider sina stenar över Årsta IP och efter stenarna kommer nu gröna aliens som jagar scouterna som också är ute efter stenarna. Synd att den självlysande färgen bara höll i fem minuter. Gömma komradios på hemliga ställen och grönblinkande panlampa är också bra idéer att komma ihåg.

Det är lite typiskt för kåren, att nästan all rekvisita kommer från andra kårers live-förråd och privat personers live-förråd. Det är lite typiskt för kåren att för minsta sak som skall göras så måste man åka land och rike runt för att hitta saker. Potential för förbättring.

Epic Hardcore Ben n Len Paddelhajk 2012

Uptdatering 2012-10-20 – nu med foton

Redan nu kan jag säga att det massiva bildmatrialet får vänta tills efter sommaren. Nu till saken. Våren 2012 hade vi på Spejarna en paddelhajk och den här gången blev det inte gamla kända paddelvatten utan vi drog mot nya hajkmarker. Nittälven i närheten av Kopparberg. Veckan innan vi skulle iväg och satt och funderade på saken så dyker det upp ett inlägg på Utsidan om problemet med att paddla Nittälven denna vår. Vi såg det mer som en utmaning än en varning.  En utvarning.

Lite kort om hajken i kronologisk ordning.

Dag 0

Handla kanske inte på Mathem. Ingen vikt anges på hemsidan så mängdning är knepigare än att gå till stormarknaden och alla ingredienser fanns inte så det blev ändå en tur till stormarknaden.

På kvällen hade vi det sedvanliga elände med att plocka ihop utrustning i lokalen. Vi ledare blev lite imponerade av kabelskalarna som använt sina intjänade pengar till att bland annat köpa en egen kökslåda att ha på hajken. Imponerad.

Dag 1

Samling vid lokalen, men problem med vårt släp. En ledare  hoppade av och en av scouterna hade en liten hälso-issue som gjorde att den inte kunde komma. Vi blev 7+7 scouter och inget släp så vi fick precis plats i bilarna med all utrustning. Trångt var det.

Packning av hajkmaterial
Packning av hajkmaterial

Det blev en lång färd mot Uvbergsbron, vi kom fram i gråväder och moln och kyla (vilket skulle visa sig vara lika bra väder som följande juni månad). Vid Uvbergsbron var redan SMU scouter på plats.

Vi kom såklart iväg senare än alla andra men vad gör väl det. Vi tog oss nerför Nittälven och övernattade i Dansarbacken. Lätt regn. Iskallt bad. Ett coolt hus med slaget gräs i. Två små kanadagäss-ungar dök upp och de fick snart namnen Ben och Len. De verkade sakna föräldrar och letade efter ett varm hem. Det råde en viss panik i ena patrullens läger så tillslut fick en ledare rycka ut och bygga ett provisoriskt hem av en kofta till Ben och Len. Sen kunde alla sova.

Nittälven uppströms vår startplats
Nittälven uppströms vår startplats
Kanadagåsungarna Ben & Len
Kanadagåsungarna Ben & Len

Dag 2

Den andra dagen är tyngst. Dagen började med regn och vi hade bestämt att inte ta det för hårt. Vi lunchade vid en stor betongbro och fick lite break i regnet. SMU-scouterna passerade och paddlingen i forsen under bron såg rätt enkel ut. I alla fall från ovansidan.

Älven hade precis så högt vattenstånd att man klarade forsarna så här i mitten på maj. Vi började paddla där björkarna inte ens slagit ut och slutade där de slagit ut i full blom. Nittälven är bra att börja forspaddla i för ingen fors är större (i alla fall i år) än att man kan vada i den. Kör man fel, eller kör man fast eller välter man så är det bara att hoppa ur kanoten och rätta till problemet. Forspaddlingen blir till learning by doing. Det var f.ö. n kanot som utmärkte sig denna paddling med att hela tiden köra fast, så de som paddlade den badade mest hela paddlingen.

Första nattplattsen
Första nattplattsen

Efter andra dagens lunch så klarnade det upp lite och vi drog vidare till nattplatsen vid ???? Nattplatserna var överlag trevliga, där fanns trevliga toaletter, ved, eldstäder och fasta vindskydd. Väldigt välskött.

Paddling
Paddling
Andra nattplattsen
Andra nattplattsen

Dag 3

Som vanligt så kom vi iväg sent, men vid det här laget hade vi börjat att dra ifrån SMU-scouterna (som alltid valde att övernatta där vi inte var) så vi han först till Nittbo för lunch och vila inför nattpaddlingen. Det här med matplanering är intressant. Om man skall göra klumpoahr och väljer att elda (ooops) upp all sin matolja och göra slut på sin sylt, då blir det lite väl lite mat med klumpoahr.

Nittbo
Nittbo

Efter vila, chokladbanan och sockerkaka så drog vi vidare för lite nattpaddling. Vi drog över sjö i motvind. Humöret på topp. Det här med PMR-radio när man nattpadlar över öppen sjö är riktigt trevligt. I alla fall när scouterna sprider sig som en hagelsvärm över sjön och väljer den hårdaste vägen mitt på sjön i full motvind och inte längs kanterna enligt principen ‘vi har kört hardcore rakt på alla hinder hitills och det tänker vi inte sluta med’.

Sista nattplattsen
Sista nattplattsen

Vi kom fram till badplatsen som var vår slutdestination i så mycket mörker det kan bli i maj. Vi slog upp våra tält (njae, scouterna sov i det fasta vindskyddet) men det fanns ingen ved. Det löste sig. Vi gjorde sockerkaka under tarpen vi spänt över bordet vi hittat och fikade oss till sömns.

Vi gjorde rätt som valde att inte alls paddla sista dagen. Man kör nattpaddling , packar ur och leker på morpogonen samtidigt som man rengör kanoterna.

Dag 4

Lång bilfärd hem. Så skönt att vara hema och sova igen.

Slutnoter

Vi hyrde kanoter av Bergslagens kanotcenter (tror jag). De var väldigt bra att ha att göra med.

Vi på Spejarna försöker lära för livet och kommunikationsteknik hör definitivt dit. Den här paddlingen hade många av ledarna med sig små PMR-radios. Relativt billiga PMR-radios är riktigt trevligt att ha. I Nittälven är rimligt avstånd mellan första och sista kanoten i en större grupp inte större än PMR-radionas räckvidd.

Visst kan man använda mobil, men:

  1. Alla hör inte varandra.
  2. Det är billigare att vattenskada en PMR-radio än en mobil.
  3. PMR-radios har ofta bättre batteritid om man släpar med sig ett extrabatteri. (ok, den här punkten kan debateras…)
  4. Om man stoppar in sin PM-radio i en plastpåse med klämma och använder en monofon kan man vattenskydda sin kommunikation effektivt. Dock råkade Tomas ut för att ha doppade sin monofon i vattnet och då kortslöt monofonen PTT-knappen och radion gick in i TX-läge tills en var rätt varm och batteriet var slut.
  5. Det är roligare.
  6. Mobilteckning är inget problem.
  7. Radiokunskap är att lära för livet.
  8. Praktisk kommunikation är också bra att leka in.

 

Lunch vid sjöns ände
Lunch vid sjöns ände

Uthyraren skickade inte med tvättsvamp, till nästa gång skall vi definitivt ha med en extra hink, tvättsvamp och öskar. Det blir mycket vatten i kanoten när det ösregnar och man kall ta sig över en fors.

Till sist. En av de häftigaste paddlingarna någonsin.

 

 

En lärare, en elev

Det måste erkännas på en gång att jag har rätt höga ambitioner med den tid jag lägger på scouterna. Jag har verkligen inte lust att bara syssla med barnpassning och tidsfördriv. Koncist uttryckt:

Jag är scoutledare, inte reseledare.

Skolan är en referenspunkt. Gör vi samma sak som skolan, då behövs vi inte. Vår rörelse startade som en idé om en mycket bättre form av inlärning och släpper vi det målet så behövs vi inte längre.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt att vi fortfarande behövs och nu har jag hittat ett spår att följa som är intressant. I Cringley har kört en tre delad serie om skolgång i USA och varför enorma investeringar i IT i skola ger så lite tillbaka. Det är ett högintressant ämne, vi vill ju inte göra om skolans misstag.Det finns ett par böcker i sista delen jag måste läsa, men en tjuvtitt på resultatet bekräftar det jag lärt mig som scoutledare de senaste åren. Att vuxennärvaron är det som är det viktiga, att motivation är det centrala och att förmåga är viktigare än information. Ta exempelvis en titt på min följetong om SCENES programmet vid  Mount Nemo som berättar om hur de kanadensiska scouterna tänker om sitt scoutprogram.

I Cringley tar upp forskning som visar att bäst resultat får man helt enkelt om man har en lärare per elev och att alla datorförsök mest går ut på att få samma effekt som en lärare per elev, men utan att behöva anställa så många lärare. I socuterna är det max fem socuter per ledare som gäller om man skall ha en fungerande avdelning, men det är också viktigt att vi slutar lägga tid på allt annat än vuxennärvaron.

Fotnot:

Jag tycker det är synd att man har 14 ballonger i det nya programmet stället för de fyra blocken som så bra mappade mot grundblocken i framgångsrikt scoutledarskap. Å andra sidan var det rätt länge sedan världen tappade bort Andrew Carnegie.

 

 

Tio minuters stationen

Här är ett litet programtips från Spejarna som väl passar ett avdelningsmöte.

Varje patrull får i uppdrg att på 10+20 minuter bygga en station som de övriga patrullerna skall genomföra. Det bör ta fem till tio minuter att genomföra stationen.

10 minuter ges till förberedelse och 20 minuter till själva byggandet av stationen.

Platsen för stationen har skrivits ner på små lappar och lottas ut.

Det finns ett antal teman för stationenrna nerskrivn på lappar, dessa lottas också ut. Varje patrull skall alltså ha ett tema och en plats.

Fritt ur minnet körde vi med följande teman:

  • Zombie
  • Boll
  • Handikap
  • Makaron
  • Vampyr
  • Barnes rätt i Sammhället
  • Stearin

 

Den korta historien om hajken Två Pumpar

Historien om hajken Två Pumpar börjar för länge sedan, längre tillbaka än jag kan minnas. Det går tillbaka och förbi den tid då 3:e klass färden var ett av alla tester som man gjorde som patrullscout. Tredje klass färden försvan till stor del – dess historia är en annan historia – men i Sätra Scoutkår återföddes den i slutet av 80-talet i modernare tappning som hajken Vandraren.

Vandraren var en hajk och ett slutprov för 3:e års patrullscouter. Vi skulle planera och genomföra en hel hajk parvis. Längs hajken fanns stationer. Praktisk problemlösning och psykologi var viktiga inslag i prov-delen av hajken. Jag säger “vi” för vi som startade Två Pumpar var två av de fyra första vandrarna.

Vandraren genomförs fortfarande ibland och den tionde vandrarhajken genomfördes för några år sedan. Numera är vi ledare på hajken. Genom åren har vi velat utveckla hajken men vi har ofta (och numera allt oftare) råkat ut för att enkel patrull- och frilufts- teknik inte är självklar baskunskap. Så vi bestämde att starta en ny hajk för att kunna höja nivån på Vandraren.

Den nya hajken skulle vara en enkel hajk i klassisk stil där patrullen – hela patrullen- får en hel helg och under denna helg bor man i vindsdkydd byggd av pressening och slanor. Man lagar mat på öppen eld. Mat och patrullutrustning planerar patrullen helt själv liksom inköp av maten. Vår idé var att de äldre scouterna i patrullen praktiskt taget överför sin kunskap till de yngre och att man annars alltid kan gå till ledarna och se på hur de gör, för de hajkar på samma sätt. Learning by doing och utepedagogik i all enkelhet.

För att kunna genomföra hajken Två Pumpar som hajken kom att heta valde vi Vässarö som hajkområde. Vässarö har ett par stora fördelar. För det första är det ett ställe där vi faktiskt får ta slanor i obegränsad mängd. De gånger vi exempelvis undersökt gamla militära övningsfält så kostar varje slana man tar 1000kr. Våra stadsnära nationalparker och reservat är vackra, men där kan vi varken leta egen torr ved eller ta slanor. Tillgången till mark för ett aktivt friluftsliv i Sörmlandstrakten men omgivningar är helt enkelt starkt begränsad idag.

Vässarö har lite andra fördelar också. Vi tänkte Två Pumpar som en hajk där fokus är på att patrullen främst skall må bra. Vi ger patrullerna all tid de behöver för att bygga sitt läger, laga sin mat, sköta sina cermonier mm. Den tid som blir över har vi program redo för och då är Vässarö så praktiskt för där finns redan program man kan ta till på ett enkelt sätt utan att man behöver släpa med sig tonnvis med saker man kanske aldrig använder.

Att hajken heter Två Pumpar har att göra med att första hajken hade vi två patruller och vi trodde i naivitet och tidsoptimism att vi skulle hinna med att bygga två risflottar som del av programmet, och då kanske två pumpar hade behövts.

Schemat för hela hajken i översikt

Fredag 16:50 samling Tekniska Högskolan för avfärd mot Vässarö. Man kommer fram till Ellans kiosk vid åtta snåret efter ett bussbyte. Ledarna har minst en bil redo att ta hand om scouter som missar bussen eller andra bekymmer.

Fredag runt 19:30 är scouterna vid Ellans kiosk. Därifrån får de gå till båten. Runt 20.00 är det båt ut i mörkret mot Vässarö. När man kommer fram är det tyst och mörkt på ett sätt som är väldigt olik en stad. Från Djuphamn går vi till matsalen.

Fredag runt 21 så är vi i matsalen och nu är det kvällsfika. Vi har räknat ut att det är bra att se till att scouterna är varma och mätta innan vi skickar ut dom i mörkret på fredagkvällen, för det gör att vad som än går fel så klarar de sig rätt bra ändå. De får en karta av oss och på kartan har vi ritat in det fasta vindskydd de skall sova vid. Vi tycker inte det är så vettigt att börja med att bygga vindskydd mitt i natten om man är ny på avdelningen så första natten är utmaningen att ta sig ut i höstnatten och hitta till sitt fasta vindskydd. I instruktionen ingår också att patrullerna skall laga sin frukost vid vindskyddet och sedan ta sig till norra ängarna.

Fredag runt midnatt vågar vi ledare lämna matsalen. Vi går upp till norra ängarna och slår läger under stjärnorna. Kanske under en tarp. Vi har som bärande idé att man leder främst genom att vara en förebild, så allt vi ber scouterna göra, det gör vi själva också. Vi lagar också vår mat på öppen eld osv. Vi säger faktiskt öppet att man får alltid komma och titta på hur ledarna gör och rakt av kopiera. Vi berättar gärna hur man gör. Däremot måste de göra själva.

Rätt tidigt på lördagen brukar patrullerna dyka upp på norra ängarna. I skogarna runt ängen får de nu själva välja sin lägerplats. Vid sitt läger skall de bygga en eldstad och ett klassiskt vindskydd. Eller snarare, de skall leva bekvämt med enkla medel och alla skall ha det bra. Exakt hur det löses är upp till patrullen.

Resten av lördagen brukar gå åt till detta. Ibland har vi hunnit med ett klätterpass i Magasinet och lägerbål med framträdande på kvällen. På natten har vi också en cermoni då de nya Spejarna får sitt spejarmärke.

Söndag morgon går vi upp ruskigt tidigt för båten hem går 14:30 och innan dess skall vi ha hunnit laga frukost och lunch och riva allt. Det brukar alltid bli bråttom så numera ingår det i matplaneringen att lördag lunch skall vara ett matpaket som förbereds vid frukosten. När patrullen är klar och har rivit allt går de med packningen till djuphamn och sedan kör vi aktiviteter tills båten går hem. Hinderbana och fiske har visat sig populärt, men även vildmarksspåret och att klyva en stor stock men en väldigt liten yxa.

Lite erfarenheter genom åren

Våra killar erkänner aldrig ett misstag. Har de missat sågen i planeringen så hugger de hellre träd med liten yxa en hel helg en medger misstag.

Vätskebrist är ett problem så vi tar med saft (om inte patrullen har det) och bjuder på det för att inte patrullen skall få problem för något så enkelt som vätskebrist hos PL. Numera är våra äldre scouter indoktrinerade i detta så de sköter detta själva, men i början var det inte så.

Alla tror att de kan göra eld tills de kommer ut på Två Pumpar. Vi har haft patruller som fått upp eld först klockan fem på lördagseftermiddagen och då med hjälp från andra patrullen. De medlemmarna har inga problem att göra upp eld idag, idag hjälper de andra som har problem.

Det kan gå åt eoner av tid i patrullerna att diskutera vem som skall laga mat eller diska, så numera kräver vi en bemanningsplan för det i förväg.

Om en patrull har med sig för lite mat, då har vi alltid extra bröd med oss. Eller så går vi till Sannah uppe på inten och ber om bröd 🙂

Vi har infört godis- och läsk- förbud. Det är för lätt idag att köpa med sig 2 kg godis och i lathet skippa måltiderna. Problemet är att en timme senare har kroppen bränt upp all snabb energi.

Man leder främst genom att vara en förebild så vi bygger alltid ett exemplariskt ledarpatrullläger scouterna kan kopiera. Vi oss själva också. I år tände vi bara eld med eldstål hela helgen och bakade bröd i lägerugn.

Nytt för 2011 är att om en patrull har glömt tändstickor får de låna eldstål. Nästa år kommer vi lägga till att vill man låna en såg får man bara ett sågblad och så får man bygga sig en egen såg.

Hajken slutar på söndag i scoutgården efter att vi materialvårdat. Vi har gjort till kultur att alltid städa på en gång. Sortering och materialvård är en del av aktiviteten hos oss för ingen ser fram emot ett möte då man måste börja städa, sortera och materialvårda.

Patrullen planerar alltid mat och utustning själva men ledarna skall ha kopia på all planering i förväg. Vi tittar på denna planering och i de fall patrullen har glömt något så vet vi det i förväg och kan ha en plan för det. Oftast klarar det sig bra oavsett.

I slutet av hajken eller på utvärderiungen upprepar vi hur grymmt duktiga scouterna är. Vi understryker att de nu faktiskt har levt en hel helg och mått bra med enbart kniv, yxa en press och ett eldstål som hjälpmedel. Att de själva löst problemen och klart sig utan all modern bling-utrustning alla andra verkar behöva. Att de är riktigt duktiga i jämförelse med folk på TV som är helt hjälplösa på en tropisk strand med allt man kan önska sig runtomkring.

 

 

Creative Commons License
Denna artikel (sida) inklusive bilder, video och ljud är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige Licens.

Innehållet i artikeln (sidan) inklusive bilder, video och ljud är Copyright (c) Martin Eliasson 2010.

För copyright av källkod bakom WordPress, pluggins och tema, se botten av sidan.

RFR kvarnen

Scouterna på vår avdelning är fantastiska.

I många år har sophanteringen varit ett problem i kåren. Länge har det framförst önskemål om att vi skall källsortera och att vi kanske skulle skaffa oss en avfallskvarn i vasken i köket. Men som vanligt gåt det inte, man får inte, vill inte…

Så en dag kom vi på att scouterna borde kanske själva lösa problemet, så vi letade lite på nätet och beställde en Maximatic 5000 från http://www.avfallskvarn.se . Maximatic 5000 har en magnetventil vilket är himla fiffigt säkerhetsmässigt.

En vecka senare kom den 12 kg tunga kvarnen med posten och jag tog med den till ett avdelningsmöte.

Vi förklarade att vi nu har införskaffat en RFR kvarn med tillhörande rör och att den bara behöver monteras i vasken. RFR står för Rensa Från Rester och scouterna brukar göra en RFR-macka av allt som är över när man kommer hem från hajk, så nu har vi en kvarn för det som är för äckligt att ha på en RFR-macka.

Vi trodde kanske att det skulle ta tid att installera kvarnen, men vissa av våra scouter har tydligen med sig ringnycklar som standardutrustning när de är på scouterna(!) så 20 minter senare var bottenventilen i gamla vasken demonterad och kvarnen hängde där i stället. Vid mötets slut var kvarnen färdiginstallerad.

Diskbänken innan kvarnen installerades
Diskbänken innan kvarnen installerades

 

Scouterna ger sig direkt på kvarnen...
Scouterna ger sig direkt på kvarnen...

 

RFR kvarnen installerad
RFR kvarnen installerad

Helt otroligt. Jag är så impad.

Not: ni kanske tycker det är dumt att låta ungdomar hålla på med avlopp, men jag kan säga, att jag sett betydligt sämre jobb utföras av rörmokare.

Instruktion i patrullen

I tisdags skulle vi på Spejarna ha haft ett möte kallat Elda Per och som alla förstår är det ett möte med eld i. Per är vår elddocka. Tomas som var mötesansvarig och hade planerat allt fick problem – han hade jobb-jour och nu ringde telefonen. Det visade sig vara ett stort jobb och som det senare skulle visa sig tog det långt in på natten innan jobbet var klart.

Efter kort funderande bestämde vi andra ledare att det bästa vore att flytta Elda Per mötet och ha ett annat möte.

På en timme planerade vi ett helt nytt program baserat på vår analys om vilka problem vi har med patrullerna. Egentligen skall vi lära ut scouttekniker senare i vår, men vi tycker det är viktigare att lära ut hur man i patrullen gör en instruktion och lär ut. Så istället för att ha traditionellt scoutteknik-möte där ledarna lär ut så gjorde vi så att först lärde jag ut till första halvan av gruppen hur man gör instruktion och lär ut. De fick lära sig raksurrning och hur man lär ut den på bara 20 minuter. Sen fick de som lärt sig att jhålla en instruktion för raksurrning lära ut vad de lärt sig till den andra halvan av gruppen så under tidan jag hållit mitt instruktionspass kastat livlina. Efter halva avdelningsmötet så bytte vi och nu var det den andra grupppen som fick också lära sig att hålla i en instruktion och lära ut. Det blev  engelsk säckknop eftersom det är en av de svårare knoparna att lära u i och med att sättet man drar knopen är lika viktigt (och svårare) än att slå knopen.

Resultatet? Det blev ett bra möte och alla scouter klarade faktiskt av att lära ut något det knappt kunnart innan och alla lärde sig. Det är rätt imponerande om man tänker efter.