Måste man ha på sig scoutskjorta för att få bära kniv på allmän plats?
I artikeln står det i princip “tänk själv”:
“Högsta domstolen understryker att det vid knivinnehav måste göras en helhetsbedömning av omständigheterna för att kunna avgöra om innehavet är rimligt och naturligt, eller befogat, som det kallas i lagtexten. I denna bedömning ska bland annat knivtypen, förvaringen och anledningen till innehavet vägas in”
…
HD räknar i domen även upp flera typfall där knivinnehav på allmän plats får anses befogat. HD skriver:
…
“I lagmotiven finns ett antal exempel som syftar till att klargöra hur långt knivförbudet sträcker sig. Det är en uppgift för domstolarna att, med ledning av exemplen och med beaktande av de krav som legalitetsprincipen ställer, konkretisera lagstiftningens innebörd.”
Att jägare och annat friluftsfolk har med sig kniv ska godtas om knivinnehavet framstår som naturligt. När kniv ingår i scouters utrustning har de rätt att ha med sig denna på sådana sammankomster där de brukar ha scoututrustning. Självfallet ska även innehav av en kniv i samband med slöjdundervisning på en skola godtas.
Det står alltså inte direkt ut, utan det blir en bedömningsfråga för domstolarna men för mig är scoutuniform oftast en del av utrustningen liksom kniven, så om du inte behöver uniformen, varför behöver du kniven? Risken är ju att det inte längre kan anses motiverat att kniven ingår i den utrustning man behöver för sammankomsten.
Jag skulle även tro att det blir lite surt läge om man väljer att i onödan bära kniven offentligt när den lika gärna kan vara nerpackad, till exempel i tunnelbanan på väg hem från hajk.
Jag vet faktiskt inte hur jag tänker, det bara händer, men jag skall göra ett försök att förstå. Det börjar med en massa associationskedjor. Jag misstänker att många censurerar sig själva, för det kan inte bara vara jag som har en massa associationer som är jättekonstiga. Ärtsoppa och kaffe dök upp som associationer till lumpen som associerar till militären som associerar till kamouflagekläder.
Kan man gör en kontroll kring kaffe? Jag kom att minnas den gång på hajk länge sedan då Lången som alltid varit glad i kaffe hade gått ut på hajk och glömt filter hemma. Med papper och en häftapparat så byggdes ett nytt filter.
Kanske att man kunde utmana deltagarna att brygga kaffe fast utan verktyg? Kanske att man skulle utmana deltagarna till att identifiera kaffebönor? Hur ser råa kaffebönor ut? Och kanske mala dom? Vad behöver man för att mala kaffe om man inte har en kvarn?
En av mina metoder är att alltid ringa någon av mina kreativa vänner. Jag ringde min vän Tomas för att bolla idéer. Man måste lära sig vilka vänner som ger mer idéer och positiv energi tillbaka och bara ringa dom. Tomas som har krog med eget kaffe från Järna föreslog att vi skulle rosta från grunden.
Tänk om alla fick en hög med bönor av olika sorter och från dessa på något skall göra svart kaffe?
Nästa steg i min metod är att gå igenom förråd efter allt möjligt som kan inspirera till kontrollen och gärna besöka platsen också. Tyvärr kunde jag inte besöka platsen eftersom den inte var bestämd. I Scoutgården hittade jag diverse verktyg som skulle kunna användas till att göra kaffe.
Nästa steg är att prova själv om kontrollen överhuvudtaget är rimlig, så jag satte glatt igång och provade jag hemma på. Brandlarmet gick två gånger. Jag fick fortsätta utanför scoutgården. Efter lite experimenterande insåg jag att 15 minuter behövdes men att det skulle gå.
När grunden till kontrollen nu var satt så behövdes en instruktion och poängräkning. Jag visste att jag ville ha en bild med ett leende på instruktionen. Så jag ritade och städade upp bilden i Inkscape. Rita alltid så mycket du kan när du gör instruktioner.
Grundprincipen för poängräkningen var att utgå från en bedömningskontroll, men det man då gör är att man bryter ut objektiva delar ur bedömningen. Till exempel så kan man objektivt bedöma mängden kaffe som man åstadkommit. Sen kom jag på att två kvalitéer, svärta/mörkhet, och välfiltrerad, också går att mäta mer objektivt. Man gör ett referenskaffe och så har man två lika glas och jämför.
Återstår smaken, men efter denna nerbrytning i beståndsdelar så blir faktiskt bedömningsdelen (smaken) plötsligt en väldigt liten del av hela poängen.
Till själva utförandet här också att jag skriver ner hela kontrollen på ett papper med sista sidorna som checklista för allt material som jag behöver få med till kontrollen, en köprunda efter det som jag saknade och en logistikplan för hur jag skall få ut allt material till kontrollen.
En gång för länge sedan, när en välsliten scoutskjorta hade färgen av en ljusblå maj himmel, för länge sedan när få hade datorer hemma. Mina föräldrar hade investerat i en Amiga 2000 som jag hade klurat ut hur man skriver på. Jag var i de senare tonåren och i scouterna så lärde jag mig av de äldre ledarna att man avslutar rutinmässigt varje arrangemang med en utvärdering. Det var så dom gjorde så vi tog efter. Utvärderar man rutinmässigt, då kommer man snart att lyckas mer och mer för varje gång. Jag kom på att om man först gör en ordentlig plan på papper och sedan lägger till utvärderingen på slutet, då kan man ofta återanvända planen.
Det där med att utvärdera har häng med i alla år, likaså iden att man skall planera ordentligt och alltid skriva ner, för ingen skriver ner en plan i efterhand. På Spejarna när jag var ledare så blev nästa steg att ta fram en standardplan för avdelningsprogram. Den används än idag.
Jag blev inbjuden på hajk av nästa generations framgångsrika ledare nyligen, så jag packade ryggsäcken, tog med lite mat, startade bilen och körde till Åvastugan. Jag hade inte så mycket info mer än att det var Vikingatema på hajken. Att hänga med som assisterande ledare är på ett sätt enkelt. Allt är klart. Program, mat, etc.
Där fanns mycket blöt ved, en sann eldningsutmaning. Helt färsk var veden, som vatten med ved-innehåll. På min egen utvärderingslista står att jag skall ta med motorsåg nästa gång.
Jag tror ju inte på att bedriva back-seat-driving, så jag tänker att jag skulle kunna skriva om hur vi utvecklade hajen Vandraren så långt det gick med hjälp av utvärdering, men jag tror jag redan gjort det.
Jag skulle kunna skriva ner min egen utvärdering av hajken, men det är inte jag som är i ledningen längre. Jag har alltid utvärderat min egen plan och mitt ledarskap, så vad är nu min plan? Vad är det som jag vill åstadkomma och hur då?
Nu när jag hänger med ut på hajk/övernattning med nya generationens ledare funderar jag på att vi kanske inte varit så bra på att föra vidare ett par saker.
De sju pelarna och vad det är vi vill åstadkomma.
Att planering på papper går att återanvända.
Att man utvärderar så slipper man repetera samma misstag om och om igen. Skriv gärna utvärderingen i slutet på planen.
Jag är inte säker på att vi tillräckligt ofta påpekar att ledarna gör ett riktigt bra jobb.
Vi behövde kanske 30 skokartonger, så vi tog våra cyklar, satte på scoutskjortan och cyklade den 15 minuter kalla sträckan från scouthuset till skoaffären vid Skärholmens torg. Vi förklarade att vi behövde en massa skokartonger till en scoutkontroll. Vi vinglade hem på cykel med två välfyllda svarta sopsäckar var, fyllda till bredden med skokartonger.
Vi var kanske 16-17 år gamla, Tomas och jag, och vi hade fått i ansvar att göra en kontroll till Snårigaskäggen som Fruängen gått och vunnit. Kontrollen skulle handla om Scandinavia Star, båten som brann (jag tror fortfarande efterspelet pågår) och vi hade konverterat det hela till en eldningskontroll, så vi tillbringade ett gäng kvällar med att tillverka båtar av skokartonger i scouthuset. Att hålla i en Snårigaskäggen kontroll är otroligt lärorikt, fast man tänker inte på det när man gör det, men när man är klar så upptäcker man att man faktiskt lyckades göra en riktig kontroll för en massa lag och hantera allt från förberedelse till poängräkning och avslut. Det som kallas Learning by Doing.
Snårigaskäggen är en tävling där vinnarna arrangerar nästa års tävling. Det tog inte många år innan det var dags igen. Sätra scoutkår hade ställt upp med två lag i Snårigaskäggen, och även om vårt seniorlag gick hårt ut för sista platsen i tävlingen och fick den så fick vi arrangera, för ledarna i kåren gick hårt ut för första platsen och vann. Det är inte ofta en kår vinner Snårigaskäggen oavsett om man håller prislistan upp och ner eller inte.
Tävlingen fick denna gång temat “president val”. Tomas och jag fick ansvara för en egen kontroll, vi valde att göra en kontroll där man skulle göra ett monument till minne av “siste presidenten”. Snårigaskäggen inträffar per definition på årets kallaste dag – sista dagen i Januari, så vi sattsade på att det skulle finnas mycket snö. Vår kontroll handlade i princip om att göra enastående snögubbar. Inte märkte vi att det gick jätte lätt för oss att organisera kontrollen, vi bara gjorde.
…
Snårigaskäggen är en tävling med glimten i ögat, en tävling som driver med andra tävlingar. Man skall ha kul och träffa kompisar. Det är ledarvård. Det är lek i guds (fria) natur. Det är också en av de bästa ledarutbildningarna sett från learning by doing metoden, för när arrangemang är för seriösa, när förväntningarna är för höga, då satsar man bara på de som har bevisat att de kan arrangera en kontroll (långa bollar på Bengt).
Vad lär man sig av att den som redan kan det gör det en gång till?
På Snårigaskäggen så får ungdomarna prova eftersom vi inte längre är rädda att det blir fel – för det gör inget, för nästan ingen vill vinna och alla vet att det är så Snårigaskäggen arrangeras. Det finns ett fint ord för det här och det är informellt lärande.
När vi satsade på att vinna Snårigaskäggen 2011 så var tanken att våra scouter behövde utmaningen att arrangera. Det hela kom att bli den legendariska Situation Årsta.
…
Situation Årsta 2012 arrangerades av ungdomarna i Årsta (vi är nämligen en djupt splittrad kår) och det vackra i det är att vi tog in äventyrarna att hålla i egna kontroller.
Man kan reflektera över att Situation Årsta blev en sådan framgång och det med kontroller arrangerade av utmanare och äventyrare. Jag tror äventyrarnas “heminredning för hemlösa” var en av de bästa kontrollerna. Jag vill tro att när man som äventyrare klarat av en sådan sak, då växer man.
Det är nu 2016 och kåren är fortfarande splittrad. På ledarsamlingn efter jul fanns inget intresse att ens höra vad Snårigaskäggen är om man bortser från äventyrare, utmanare och de som alltid hänger med på Snårigaskäggen i kåren och så en ledare till. Bra tänkte jag, för det betyder att nu får ungdomarna växa igen. När alla utmanare och (jag tror) alla äventyrare tar tag i Snårigaskäggen, då blir det bra och alla lär sig massor. Tänk dig själv de äventyrare som i år hållit i egna kontroller från start till slut, och så har det har gått hur bra som helst. Jag önskar att alla fick se den glädjen, den stoltheten någon gång i livet. Stämningen efter Snårigaskäggen 2016 var på topp.
Huvud organissationen av Snårigaskäggen 2016 sköttes mestadels av 17-18 åringar. Om man kan arrangera en hel tävling med sina kompisar när man är 17-18 med en enda eldsjäl till scoutledare som driver på i början, då kan man gå hur långt som helst tror jag. De som var med som äventyrare och höll i kontroll 2012, de satt i tävlingsledningen 2016 och det är i dag centrala ledare på avdelningarna.
Det går inte att överskatta Snårigaskäggens potential som ledarutveckling för arrangerande kår och hur man kan använda Snårigaakäggen för att lyfta sin kår. Därför har jag alltid satsat på Snårigaskäggen och därför så ville jag inte sitta i tävlingsledningen i år, för det finns andra som måste få prova på det. Jag tror jag måste hitta mina egna nya utmaningar för att det skall vara learning-by-doing för mig också.
Alla som var med och arrangerade Snårigaskäggen 2016 – Kampen om Årsta – kan verkligen sträcka på ryggen. Mycket bra gjort och ett stort grattis till Vällingby som får arrangera 2017.