Why then do utopian communities so often fail?

Jag måste länka till den här AEON artikeln, vi scouter vill ju också bygga en bättre värld.

Why then do utopian communities so often fail? Interestingly, attrition rates for intentional communities are not all that different from many other types of human endeavour. The failure rate for start-ups is around 90 per cent, and the longevity of most companies is dismal: of the Fortune 500 companies listed in 1955, more than 88 per cent are gone; meanwhile, S&P companies have an average lifespan of just 15 years. Can we really expect more longevity from experimental communities? And if not, what can we learn from an audit of these experiments? What have been the key factors undermining communitarian living?

via https://aeon.co/essays/like-start-ups-most-intentional-communities-fail-why

Sämä Wiiter

Vi fick gå upp lite extra tidigt och halvspringa i morgonkylan till spårvagnen. Det är februari, himlen är gråvit, fåglarna är inte piggare än vi och vi tror det kanske kan bli lite sol om vi har tur. Småsömniga kliver vi av spårvagnen för att leta efter tåget mot Uster. I Uster möts vi av de andra scouterna, med pappmuggs-kaffe-latte i handen och en påse Gippfelli med frukost till alla.

Jag är inkallad som fotograf och klippare. Vi skall göra en roadmovie i miniformat som PR för DSK (Deautch Sprachige Konferenz),  en konferens som ni förmodligen inte har hört talas om.

Filmutrustningen har lånats ihop, den består av kamera och stativ samt alldeles för lite batteri. En snabb kaffe och så sätter vi igång. De första scenerna filmas vid tågstationen i Uster, sedan åker vi till scouthuset/scouthusen i Uster där DSK skall hållas 2018. Man blir imponerad av scout stället som en kår har byggt. De har skrapat ihop hur mycket bidrag som helst på något år för att bygga dessa hus, vi snackar belopp i mångmiljonklassen.

Efter det imponerande scoutstället i Uster åker vi till flygplatsen i Zurich för att filma flygplan som landar och scouter som kommer med flyget. Det finns en utsiktsplats där vi får tillstånd att filma. För att komma till utkiksplatsen måste man betala 50 kr i entre och sedan är det samma säkerhetskontroll som om man flyger. Kirk lyckas övertala de som står i kassan att de tre av oss som skall filma får gå in gratis. De undrar hur fattiga vi scouter egentligen är 🙂

Vi fick till riktigt härliga telefoto sekvenser med flyg som landar och stora Swiss-air logotyper. Det Schweiziska syns tydligt. Efter att flygplans filmningen så går vi ner i underjorden för att filma tågscener, därefter så tar vi själva tåget till Zurich Hautbanhof. I Hauptbahnhof så filmar vi lite, sedan tar vi oss ner till vattnet via slutet av Bahnhofstrasse, ett ställe där turister och måsar tävlar om vem som är flest. Sedan tillbaka till Hauptbahnhof igen för de sista scenerna i en spårvagn och sedan hem efter en lång dag. Nånstans i allt detta han vid med att fika också. Nämde jag att manusiden var en roadmovie.

Veckan som följer på filmningen har jag fullt upp med att klippa allt film material, spela in ljud av allt möjligt och skriva soundtracket.Vi hade inte tid eller möjlighet att spela in tal när vi filmade och det fanns inte heller tid att dubba, så jag fick snabbt skriva någon form av road-movie musik. Jag tänkte en del på vad för slags musik man lyssnar på när man reser.

Det tog två kvällar att skriva soundtracket vilket får ses som rekord. Jag hade inte ens monitorer eller MIDI-klaviatur att tillgå eftersom jag precis flyttat. Melodierna och skrivna på qwerty-tangentbordet på lap-topen. Gitarren är fejkad.

Slutord

Zämä Wiiter är DSKs slogan, det betyder tillsammans kommer vi längre.

Utvärderingspunkter inför framtiden

  • En hel dags filmande ger en massa klipp, gör man scriptet som en road movie så blir det oändligt mycket enklare att klippa eftersom man vet att alla scener kommer i ordning.
  • Baksidan av roadmovie konceptet är att det är rätt mycket som skall klippas för att få ner det till sju minuter och sju minuter är fortfarande ett par minuter för mycket.
  • Alla skådespelare skall ha kläder som är scoutiga och står ut. Klara färggranna jackor är bra för de flesta runt om i staden har grå-brun-gröna kläder eller ofta svarta kläder.
  • Ett riktigt grymt stativ till kameran är jätteviktigt. Det stativ som vi fick låna var väldigt ostadigt.
  • Telefoto gör sig riktigt bra på film, vilket gör att ett bra teleobjektiv är nödvändigt.
  • Canons kamera kan inte autofokusera bra i live view. Olympuskameran hade varit bättre, men det behövs ett video tele objektiv.
  • Canon kameran klarar inte att det händer mycket i videon på en och samma gång. Det är därför man ibland behöver en extern inspelare.
  • I Schweiz är det så mycket oljud att alla röster måste spelas in med liten lapel mic eller dubbas i efterhand. Dubbning i efterhand finns  det inte tid till, så det återstår att göra en musikvideo.
  • Inget slår ett bra script.
  • Att göra en roadmovie är ingen ide som är unik för oss. Hitta på mer unik ide nästa gång.
  • Den handhållna stilen ger tempo och action, musikvideo stil, men jag tro man måste använda den med måtta. I längden behöver man en bra gimbal.
  • Batterierna tog slut för ett batteri var jättedåligt.

Musiken som skrevs på två dagar.

  • Bygg ett stötte bibliotek av sound
  • Konstruera beats till ett groove template, lägg inte till Groove template i efterhand.
  • Baskaggen kan behöva diskret reverb i bakgrunden om den är ensam.