Jag måste länka till den här AEON artikeln, vi scouter vill ju också bygga en bättre värld.
Why then do utopian communities so often fail? Interestingly, attrition rates for intentional communities are not all that different from many other types of human endeavour. The failure rate for start-ups is around 90 per cent, and the longevity of most companies is dismal: of the Fortune 500 companies listed in 1955, more than 88 per cent are gone; meanwhile, S&P companies have an average lifespan of just 15 years. Can we really expect more longevity from experimental communities? And if not, what can we learn from an audit of these experiments? What have been the key factors undermining communitarian living?
Vi fick gå upp lite extra tidigt och halvspringa i morgonkylan till spårvagnen. Det är februari, himlen är gråvit, fåglarna är inte piggare än vi och vi tror det kanske kan bli lite sol om vi har tur. Småsömniga kliver vi av spårvagnen för att leta efter tåget mot Uster. I Uster möts vi av de andra scouterna, med pappmuggs-kaffe-latte i handen och en påse Gippfelli med frukost till alla.
Jag är inkallad som fotograf och klippare. Vi skall göra en roadmovie i miniformat som PR för DSK (Deautch Sprachige Konferenz), en konferens som ni förmodligen inte har hört talas om.
Filmutrustningen har lånats ihop, den består av kamera och stativ samt alldeles för lite batteri. En snabb kaffe och så sätter vi igång. De första scenerna filmas vid tågstationen i Uster, sedan åker vi till scouthuset/scouthusen i Uster där DSK skall hållas 2018. Man blir imponerad av scout stället som en kår har byggt. De har skrapat ihop hur mycket bidrag som helst på något år för att bygga dessa hus, vi snackar belopp i mångmiljonklassen.
Efter det imponerande scoutstället i Uster åker vi till flygplatsen i Zurich för att filma flygplan som landar och scouter som kommer med flyget. Det finns en utsiktsplats där vi får tillstånd att filma. För att komma till utkiksplatsen måste man betala 50 kr i entre och sedan är det samma säkerhetskontroll som om man flyger. Kirk lyckas övertala de som står i kassan att de tre av oss som skall filma får gå in gratis. De undrar hur fattiga vi scouter egentligen är 🙂
Vi fick till riktigt härliga telefoto sekvenser med flyg som landar och stora Swiss-air logotyper. Det Schweiziska syns tydligt. Efter att flygplans filmningen så går vi ner i underjorden för att filma tågscener, därefter så tar vi själva tåget till Zurich Hautbanhof. I Hauptbahnhof så filmar vi lite, sedan tar vi oss ner till vattnet via slutet av Bahnhofstrasse, ett ställe där turister och måsar tävlar om vem som är flest. Sedan tillbaka till Hauptbahnhof igen för de sista scenerna i en spårvagn och sedan hem efter en lång dag. Nånstans i allt detta han vid med att fika också. Nämde jag att manusiden var en roadmovie.
Veckan som följer på filmningen har jag fullt upp med att klippa allt film material, spela in ljud av allt möjligt och skriva soundtracket.Vi hade inte tid eller möjlighet att spela in tal när vi filmade och det fanns inte heller tid att dubba, så jag fick snabbt skriva någon form av road-movie musik. Jag tänkte en del på vad för slags musik man lyssnar på när man reser.
Det tog två kvällar att skriva soundtracket vilket får ses som rekord. Jag hade inte ens monitorer eller MIDI-klaviatur att tillgå eftersom jag precis flyttat. Melodierna och skrivna på qwerty-tangentbordet på lap-topen. Gitarren är fejkad.
Slutord
Zämä Wiiter är DSKs slogan, det betyder tillsammans kommer vi längre.
Utvärderingspunkter inför framtiden
En hel dags filmande ger en massa klipp, gör man scriptet som en road movie så blir det oändligt mycket enklare att klippa eftersom man vet att alla scener kommer i ordning.
Baksidan av roadmovie konceptet är att det är rätt mycket som skall klippas för att få ner det till sju minuter och sju minuter är fortfarande ett par minuter för mycket.
Alla skådespelare skall ha kläder som är scoutiga och står ut. Klara färggranna jackor är bra för de flesta runt om i staden har grå-brun-gröna kläder eller ofta svarta kläder.
Ett riktigt grymt stativ till kameran är jätteviktigt. Det stativ som vi fick låna var väldigt ostadigt.
Telefoto gör sig riktigt bra på film, vilket gör att ett bra teleobjektiv är nödvändigt.
Canons kamera kan inte autofokusera bra i live view. Olympuskameran hade varit bättre, men det behövs ett video tele objektiv.
Canon kameran klarar inte att det händer mycket i videon på en och samma gång. Det är därför man ibland behöver en extern inspelare.
I Schweiz är det så mycket oljud att alla röster måste spelas in med liten lapel mic eller dubbas i efterhand. Dubbning i efterhand finns det inte tid till, så det återstår att göra en musikvideo.
Inget slår ett bra script.
Att göra en roadmovie är ingen ide som är unik för oss. Hitta på mer unik ide nästa gång.
Den handhållna stilen ger tempo och action, musikvideo stil, men jag tro man måste använda den med måtta. I längden behöver man en bra gimbal.
Batterierna tog slut för ett batteri var jättedåligt.
Musiken som skrevs på två dagar.
Bygg ett stötte bibliotek av sound
Konstruera beats till ett groove template, lägg inte till Groove template i efterhand.
Baskaggen kan behöva diskret reverb i bakgrunden om den är ensam.
En fredagkväll i november, allhelgona för att vara mer precis, då världen är sådär fuktig och mörk som den bara är på senhösten, då hänger jag på mig stora ryggsäcken och ger mig av mot centralstationen i Zurich. Billjettsystemet här i Zurich är oftast enkelt, men på just sträckan till Baden finns sju alternativ att välja på.
Från Zurich går regionaltåget mot Baden, det tar bar 30 minuter så är man där. I bröstfickan har jag en skiss av hur jag skall gå för att komma till scouthuset. En inte alltför precis skiss. Jag tänker att om jag går rätt de första tre korsningarna från stationen så bör jag hamna rätt. Rätt snart inser jag att den där snirkliga vägen på kartan, det är den där långa backen upp för berget. Det är bara att gå. Jag känner mig som patrullscout på haj igen, ut från staden, i okänd terräng, ut i mörkret. Jag följer kartan. Hittar till en badmintonhall, nu är jag nära. Studerar noga kartan och den stora pilen. Jag skall lite längre in i skogen, så jag lämnar de sista gatlyktorna och går ut i mörkret. Där finns ingenting. Pilen var inte så exakt ritad. Jag får gå tillbaka till badmintonhallen, och bakom den hittar jag till slut scouthuset.
Jag skall vara köksassistent och hjälpa Schweiziska scouternas internationella kommitee att få en bra helg.
När du ger dig ut på resa i Europa och Världen, när du möter andra scouter med helt annan bakgrund, då kommer frågan vad det är som förenar scouter över hela världen. Jag tror det är viktigt att ge sig ut och resa, möta och fundera, det blir som en stor spegel man ser sitt eget engagemang och tankar genom.
Jag har efter det jag sett och varit med om kommit fram till att det som förenar oss scouter världen över är lagen, löftet, viljan att för bättra världen och scoutmetoden.
Den spegel som jag har tittat i säger att är den svaga punkten i scouting på hemplan var att vi kanske aldrig var riktigt överens om att i scouterna så går scoutmetoden först. Det kan tyckas självklart, men den ledartid jag ser tillbaka på, där var vi alldeles för pigga på att påpeka hur scouterna skall följa lagen och väldigt oengagerade i att påpeka att det vi ledare skall följa scoutmetoden. Tänk bara på hur många scoutlagar som vi tillverkat och hängt upp (jag med) och hur många metod-plankor vi tillverkat och hängt upp (ingen för min del).
Om det som förenar oss i världen är lagen, löftet, viljan att förbättra världen och scoutmetoden, då borde den kanske förena oss på hemmaplan också.
1: försök komma på själv vilka de är. När jag satt och skrev det här inlägget kom jag på 6 stycken och sedan tog det stopp…
2: Vilka två av de sju pelarna är viktigast för dig och hur kom du fram till det? (ibland kallas det för de sju elementen i scoutmetoden)
3: På vilket sätt jobbade du med de två pelarna på ert senaste möte/arrangemang/hajk?
4: Vilka pelare är svagast i er grupp? Hur kan det komma sig och vad skulle man kanske eventuellt göra åt saken?
Här är mina svar:
Pelarna:
Lag och Löfte
Viljan att förbättra världen
Learning by Doing
Lyssnande och stödjande ledarskap
Känsla för naturen/woodcraft/vårt hem
Internationellt
Cermonier
Patrullsystemet
2: Learning-by-doing och Lyssnande och stödjande ledarskap
3: Hängde med scouterna i köket och lyssnade på deras inställning till huvudvärkspiller
4: Cermonier och Viljan att förbättra världen.
Nu tänker du säkert att jag listade åtta punkter och att de inte stämmer med Wikipedia. Eller någon annan källa du slagit upp i.
Alla år i scouterna har lärt mig att vi måste diskutera vad som är poängen och kärnan med verksamheten. Det är inte den exakta formuleringen som är det viktiga så länge vi i det dagliga arbetet inte jobbar med metoden överallt och hela tiden.
Eftersom jag inte är aktiv ledare på Spejarna längre så är det lite längre mellan uppdateringarna här och i väntan på uppföljningen till Demokratiinitiativet så postar jag här en kopia av min berättelse om att ha suttit i planning team för European Guide and Scout Centre Managers Conference som gick av stapeln nu i oktober.
Jag har börjat leva på flyget av privata själ. Jag är van att ta mig igenom flygplatser så snabbt och smidigt som det går. Jag skriver och jobbar alltid på flyget.
Jag älskar vrålet av motorerna vid take-off och hur landskapet förändras när man kommer in för landning.
Nån gång sen natt i Keltiska huset 2013 så spelade Ulf på gitarr en tysk evergreen. Jag har melodin i mitt huvud under mina resor i Europa.
Alle Ängste, alle Sorgen, sagt man, Blieben darunter verborgen und dann…
Jag har slagits av hur självklart det är för ungdomar att en scout från Argentina jobbar frivilligt i Nochrich (Rumänien) och representerar Rumänien på CMC samtidigt som Rumänska scouter från Nochrich jobbar i teamet hos Kapraluv Mlyn som får konferensen att flyta och sedan Tjeckiskan som flyttat till Wien och representerar Zellhof. Detta är det Europa som dansar över och bortom gränser.
Ovan molnen, världen sett från ovan. Där ser man inga gränser. Nere på marken, där är det annorlunda. Där hör man ett avlägset europeiskt takfast fotstampande från nationalstatens historia. På bussen mellan Wien och Brno så är det passkontroll mitt i EU. Innan jag bordar planet för att åka hem på Wiens flygplats skall jag passera två gränspoliser som kollar att jag har giltigt pass. Jag är rädd att vi snart kommer att behöver våra konstanta Jamboreer mer än någonsin tidigare.
…Würde, was uns groß und wichtig erscheint, Plötzlich nichtig und klein.
Eftersom jag inte är aktiv ledare på Spejarna längre så är det lite längre mellan uppdateringarna här och i väntan på uppföljningen till Demokratiinitiativet så postar jag här en kopia av min berättelse om att ha suttit i planning team för European Guide and Scout Centre Managers Conference som gick av stapeln nu i oktober.
När man skall göra en konferens för folk i ledande position på scoutcenter och samtidigt har nollbudget, då återstår i princip tre kategorier av folk som kan leda workshops, keynotes, mainsprings osv.:
Medlemmarna i planning team
Lokala förmågor i det land man är i
Deltagarna själva
Alla tre är bra val, om än begränsande.
I år fick vi, om jag själv får säga det, till ett par lyckträffar. Konferensen startades med Karel Tomek från Checz Republic som kom att hålla en keynote om förhållandet mellan “formal” och “non-formal” education ur perspektivet av utbildnings-forskning och utbildnings-system. Det var oerhört nyttigt att få insikt om att denna koppling redan gjorts på hög nivå i EU
men att det inte märkts av på lägre nivåer än, men att det är på gång. Här finns en stor strategisk möjlighet för den som är redo at ta den.
Den andra stora lyckträffen var Filipe från KISC som fick ta över efter Myriam, han kom och gjorde en väldigt uppskattade workshop om hur KISC kom att vända ett hotande stort minus i resultat till ett plus inte genom budget mm utan genom att fokusera på vilka det är och varför. Riktigt bra och trovärdigt eftersom att det Filipe talade om är det de faktiskt gör just nu och något som man har nytta av i hela livet långt utanför scout center värden.
Två Frågor.
Ibland är frågor så mycket viktigare än svar. Jag satt med i Workshoppen om Growing Markets och satt som observatör vid ett bord. Jag har lagt två mycket intressanta frågor på minnet värda var sin workshop i framtiden:
– Hur hanterar man på scout center och stora läger “heliga platser” och cermoniplatser?
– Alla pratar om ett scoutcenters ‘spirit’ eller anda, men hur bygger man den? Om jag själv får lägga till, hur byggde man hos er de historier som definierar ert scoutcenters anda?
Eftersom jag inte är aktiv ledare på Spejarna längre så är det lite längre mellan uppdateringarna här och i väntan på uppföljningen till Demokratiinitiativet så postar jag här en kopia av min berättelse om att ha suttit i planning team för European Guide and Scout Centre Managers Conference som gick av stapeln nu i oktober.
Hösten 2014, innan Myriam från KISC kom att lämna planning-team för CMC, när allt jobb i planning-team låg framför oss och vi började med att brainstorma kring konferensens namn och tema så var det Myriam som berättade om att WOSM var på väg att gå mot att mer betona att informellt lärande är vad scoutrörelsen är kanske allra bäst på och borde fokusera mer på. Det kändes som att det låg i tiden, och speciellt relationen mellan formellt och icke-formellt lärande kändes passande för konferensen då scoutcenter står mitt i detta: för många scout center är skolor och externa gäster en stor del av både själva besöken men även programmet och inte minst ekonomin.
Vi i planning-team var alla väldigt överens om att temat skulle bli detta, men vi behövde ett namn. Jag minns inte hur det gick till längre men rätt snabbt blev det “Learning to Grow” som anspelar mycket på hur lärande och att växa som person hänger ihop. Det anknyter också till hur center kan växa genom att lära. Logotypen gjordes av en talang från scout centret Sao Jocinto i Portugal och jag tycker själv den blev riktigt bra.
Med temat bestämt så återstod att nå ut till alla scout center och berätta att nu är vi på gång. Det är inte så lätt som man kan tro att nå ut till scoutcenter i Europa. Vi försökte med följande:
Formella vägen via Europak-Online och alla NSO. Vi vet av erfarenhet att långt i från alla nås av information denna “korrekta väg”.
Vi emailade alla kontaktpersoner från CMC2013. Ca. en tredjedel av emailen kom inte fram pga. att folk slutat osv. En rätt hög omsättningssiffra kan jag tycka. Ytterligare en rätt stor andel hade gått vidare till andra uppgifter och var inte kvar på sitt gamla center. Nånting att återkomma till när man funderar kring impact.
Vi emailade hela Goose Network, inte minst för att Managers Meeting ligger innan CMC de år det är CMC. Inte oväntat fick vi mer respons denna väg.
Vi bad folk att vidarebefordra vår inbjudan. Jag tror inte att det gav så mycket.
Vi jobbade hyfsat mycket med PR, men vi kunde ha gjort mer. Min egen åsikt är att CMC behöver sin egen hemsida specialgjord för en konferens, men tills den dagen jag har tid att programmera den är jag inte säker på att det är värt att bygga denna hemsida.
Ett bra resultat av valet av tema var att vi fick en riktigt bra keynote speaker. Mer om det i näst post.
Eftersom jag inte är aktiv ledare på Spejarna längre så är det lite längre mellan uppdateringarna här och i väntan på uppföljningen till Demokratiinitiativet så postar jag här en kopia av min berättelse om att ha suttit i planning team för European Guide and Scout Centre Managers Conference som gick av stapeln nu i oktober.
Min resa till Kaprálův mlýn började i Frankrike en varm höst. Strax norr om Paris i en liten by ligger scoutcentret med samma namn: Jambville. CMC 2011 arrangerades där och jag var där som deltagare tillsammans med Sannah och Valdemar, det var min första CMC. I orangeriet där vi hade de flesta möten, där så sträckte jag upp handen. Det var sista dagen och de som ledde det årets konferens frågade efter personer som kunde tänka sig att sitta i nästa konferens planning-team. Inte för att jag visste något om planning-team, men jag sa ja till att sitta i CMC 2013 planning-team efter en hel del pepp av mitt resesällskap. CMC 2013 hade vi så kul och konferensen kändes så viktig att det blev självklart att hänga med i CMC 2015 planning-team.
CMC måste planeras och förberedas rätt långt i förväg, inte minst för att hinna med att söka EU bidrag. Om vi skall ta historien ända från början så är det så att CMC initieras av European Region, dvs av WOSM+WAGGGS i Europa. Därför kallas CMC ibland ECMC där E står för Europa. Det skulle ju kunna finnas ett CMC för bortre Asien osv. Den ekonomiska grundplåten för ECMC delas lika mellan WOSM och WAGGGS och ordförande för planning-team utses alternerande av de två. 2013 var det WAGGGS som valde ordförande och nu 2015 utsåg WOSM Myriam från KISC som ordförande.
Starten av plannerings-arbetet drog ut på tiden för European region kom inte igång med att sätta den gemensam grundplåten och att formulera “call-to-host” dvs. förfrågan om vilka scout center som kan tänka sig att arrangera. Scoutcenter står inte så högt på agendan jut nu så tillslut blev det en noll budget och förhoppningen var att EU bidrag inom Erasmus+ programmet skulle täcka detta.
Innan vi ens han komma igång som planning-team så avgick Myriam som centre manager at KISC och så stod planing team utan ordförande. Detta var i våras och nu brann det i knutarna. Till slut under ledning av Michal från Kaprálův mlýn och med hjälp av Nizar som WOSM ersatte Myriam med så fick vi igång bidragsarbetet. Nizar gick in som deltagare i planning-team, men ej som ordförande. Vi fick klara oss utan ordförande och det gick bra mycket tack vare Michal.
Vi fick vårt Erasmus+ projekt godkänt men långt ner i kön av projekt så i praktiken fanns aldrig pengar till oss vilket kom att påverka både planering och deltagarantal.
Till nästa gång behöver vi förlägga CMC till ett land där vi inte hamnar sist i kön.
Jag kanske borde nämna kvarvarande medlemmarna i planning team: förutom jag själv, som kom att ta över workshop planerandet efter Damien som tidigt hoppade av, så hade vi Jose på program och Tanya från Our Chalet på info och allt möjligt. Michal som är centre manager på Kapraluv Mlyn som kom att dra ett mycket tungt lass som sagt.
Detta var det team som fick dra CMC 2015 i mål via huvudsakligen email, Dropbox och Skype konferenser över dåliga internetförbindelser. Vi skall inte glömma köket och alla funktionärer på Kaprálův mlýn, de gjorde en jätteinsats.
Eftersom jag inte är aktiv ledare på Spejarna längre så är det lite längre mellan uppdateringarna här och i väntan på uppföljningen till Demokratiinitiativet så postar jag här en kopia av min berättelse om att ha suttit i planning team för European Guide and Scout Centre Managers Conference som gick av stapeln nu i oktober.
Ju fler gånger jag åker med buss mellan Wien och Brno, ju mer fascinerad blir jag av landskapet. Större delen av resan är en resa genom ett platt grått landskap, en stor slätt som breder ut sig öster om Wien. Där står vindkraft verk så höga att rotorn försvinner upp i dimman. Utanför fönstret ser man stora vingårdar breda ut sig.
Det finns en stor damm eller flod man passerar, där är landskapet så platt att man undrar varför inte allt bara är översvämmat. Vid flodens kanter ser man flera små tält och husvagnar tillhörande folk som verkar fiska längs floden närmast halvpermanent. Kanske är det så att vid flodens strand står tiden still.
In den Pfützen schwimmt Benzin, Schillernd wie ein Regenbogen. Wolken spiegeln sich darin. Ich wär gern mitgeflogen.
Bortom detta platta slättlandskap än längre österut vid kanten av Brno händer något. Där kommer stora förkastningar och ett lövskogsskogsklätt högland breder ut sig. Detta högland består av kalksten och är genomskuret av dalgångar. Jag tänker mig att i forna dagar måste dessa skogar vara som gjort för rövare och riddare att smyga runt i. I botten av en av dessa dalgångar där vatten rinner ut ur kalkstensberget så att en å bildas, där ligger Kaprálův mlýn – scoutcentret som en gång för länge sedan var en kvarn.
Detta kalkstens område har en geologi där vattnet rinner genom berget och inte bara skapar dalgångar med floder utan även underjordiska vattendrag och enorma grottsystem att utforska. I botten av dalar kan det saknas en å, det är i så fall för att den rinner under dalen. Ibland börjar en bäck plötsligt vid en bergklack, varifrån den kommer vet man oftast inte. Nånstans
där inne kan finnas enorma grottor som ingen upptäckt än.
En av de stora dagarna på året då vi uppmärksammar scouting lite extra, den 22/2, inträffar World Thinking Day. Årets tema är “education open doors for all boys and girls”. Läs mer på WAGGGS World Thinking Day 2014 sida.