Jag måste länka till den här AEON artikeln, vi scouter vill ju också bygga en bättre värld.
Why then do utopian communities so often fail? Interestingly, attrition rates for intentional communities are not all that different from many other types of human endeavour. The failure rate for start-ups is around 90 per cent, and the longevity of most companies is dismal: of the Fortune 500 companies listed in 1955, more than 88 per cent are gone; meanwhile, S&P companies have an average lifespan of just 15 years. Can we really expect more longevity from experimental communities? And if not, what can we learn from an audit of these experiments? What have been the key factors undermining communitarian living?
Eftersom jag inte är aktiv ledare på Spejarna längre så är det lite längre mellan uppdateringarna här och i väntan på uppföljningen till Demokratiinitiativet så postar jag här en kopia av min berättelse om att ha suttit i planning team för European Guide and Scout Centre Managers Conference som gick av stapeln nu i oktober.
Ju fler gånger jag åker med buss mellan Wien och Brno, ju mer fascinerad blir jag av landskapet. Större delen av resan är en resa genom ett platt grått landskap, en stor slätt som breder ut sig öster om Wien. Där står vindkraft verk så höga att rotorn försvinner upp i dimman. Utanför fönstret ser man stora vingårdar breda ut sig.
Mellan Wien och Brno
Det finns en stor damm eller flod man passerar, där är landskapet så platt att man undrar varför inte allt bara är översvämmat. Vid flodens kanter ser man flera små tält och husvagnar tillhörande folk som verkar fiska längs floden närmast halvpermanent. Kanske är det så att vid flodens strand står tiden still.
In den Pfützen schwimmt Benzin, Schillernd wie ein Regenbogen. Wolken spiegeln sich darin. Ich wär gern mitgeflogen.
Bortom detta platta slättlandskap än längre österut vid kanten av Brno händer något. Där kommer stora förkastningar och ett lövskogsskogsklätt högland breder ut sig. Detta högland består av kalksten och är genomskuret av dalgångar. Jag tänker mig att i forna dagar måste dessa skogar vara som gjort för rövare och riddare att smyga runt i. I botten av en av dessa dalgångar där vatten rinner ut ur kalkstensberget så att en å bildas, där ligger Kaprálův mlýn – scoutcentret som en gång för länge sedan var en kvarn.
Kaprálův mlýn
Detta kalkstens område har en geologi där vattnet rinner genom berget och inte bara skapar dalgångar med floder utan även underjordiska vattendrag och enorma grottsystem att utforska. I botten av dalar kan det saknas en å, det är i så fall för att den rinner under dalen. Ibland börjar en bäck plötsligt vid en bergklack, varifrån den kommer vet man oftast inte. Nånstans
där inne kan finnas enorma grottor som ingen upptäckt än.
Jag har alltid trott på att som scoutledare så leder man främst genom att vara en förebild. Som många vet så har jag varit patrull/äventyrar ledare i många år och kännt att det går för mycket på rutin. Som ledare tar man sig inte an lika stora utmaningar som scouterna, och det känns inte rätt.
Så jag har skaffat mig en ny utmaning för 2013 och frammåt, jag är numera koordinator för Goose Network, så därför kallas jag Papa-Goose.
Goose Network är ett sammarbete mellan scoutcenter i Europa. Ni som känner mig lite bättre vet att det internationella i scouting ligger mig varmt om hjärtat, så det är en rätt bra utmaning.
Adelbode, Schweiz. Flaggan är nästan helt halad för att den inte tålde blåsten som höll på att tillta.
Hitills har jag varit på fyra av scoutcentrena. Vässarö, Kopparbo, Our Chalet (Schweiz) och Kandersteg (Schweiz). I vår skall jag till Luxemburg och G&S Centre Neihaischen hela två gånger, dels som medlem i planning team för Goose Network Staff Seminar 2013 och dels som medlem i planning team för Center Managers Conference 2013.
