Först tar vi ungdomsgårdarna sen tar vi Barnens ö

En kort kommentar till http://www.dn.se/sthlm/barnens-o-kan-komma-att-saljas-1.869243

De ledande tjänstemännen i Stadshuset vill upplösa Stiftelsen Barnens dag. Stadsledningskontoret har haft underhandskontakter med länsstyrelsen om hur kollogårdarna på Barnens ö i Roslagen kan avvecklas.

Som vanligt är allt prat om att skatterna skall gå till vård – skola -omsorg och framtiden – våra ungdommar- mest prat. Ambitionslöseheten talar sitt tydliga språk. Kanske är det ont om pengar – det är en sak – men här verkar det vara riktigt ont om politisk vilja. Det var inte så länge sen Skå gick i graven heller.

Jag har ett serriöst förslag i motsatt riktning: sänk rösträtten till 16 år.

Kajak och patrullscouting

Det finns en orsak att paddla kanadensare och inte kajak på patrullscout. I en kanot tillsammans tvingas man till sammarbete – kajakpaddling blir till en solo-grej och det är inte det vi sysslar med på vår nivå i scouterna.

I scouterna jobbar vi med sammarbete i patrullen, att man lär sig hur man jobbar tillsammans i en patrull, hur olika personer passar till olika upgifter. Det kan vara mycket lärorikt att se vilka konstelationer av scouter som fungerar i en kanot. En sak som kan vara mycket svår för individualister är att förstå att två personer kan inte styra en kanot – den som sitter där bak måste få bestämma.

Dessutom kan man leka rätt bra i kanadensare och man behöver ingen specialutrustning.

Tre konfirmander

Man måste gilla det oväntade som scoutledare. Egentligen tycker jag lägerlivet är det centralaste vi har i scouterna, men i år har allt blivit baklänges. Vi har en (kanske två) scout(er) som skall med på lägret, vi har fått ställa in alla årets hajker, men istället har vi tre scouter (det här är rekord) som skall med på sommarens konfirmationsläger på Vässarö. Dessutom ingår både Kevin och jag i funktionärsstaben på ön under samma tid.

Konformation på Vässarö har man bara chans till en gång i livet och det är en upplevelse utöver det vanliga, vi talar ett fyra veckor långt läger i skärgården, långt bort från stadens larm. Det är lite som att flytta in i en lite mer aktiv version av Saltkråkan och samtidigt bli medlem i en väldigt speciell gemenskap.

Vi ses i sommar.

Fotnot om konfläger och mitt fotograferande:

Min familj tyckte inte konfirmationspresenten skulle villkoras med konfirmation, så de (med morfar, fotografen, i spetsen) köpte mig min första kamera, för de ville ju också att jag skulle hinna med att fotografera lägret, och sen dess har jag fotograferat mina scoutäventyr.

FA Scout och kårstorlekar

Svenska Scoutförbundet (SSF) meddelar att Frälsningsarmens Scoutförbund skall bli ett distrikt inom SSF.

Frälsningsarméns Scoutförbund, FA-Scout, röstade på sitt årsmöte igenom beslutet att bli ett distrikt inom Svenska Scoutförbundet. Detta kommer att ge oss cirka 800 nya medlemmar i 25 kårer. Det nya distriktet blir inte geografiskt utan ideologiskt och under hösten kommer presidiet tillsammans med FA-Scouts ledning att diskutera förutsättningarna.

800/25 = 32. Orimligt små kårer tycker jag. Jag är van att en kår behöver minst 100 medlemmar för att fungera, det är tre gånger så många medlemmar som FA Scouterna verkar ha per avdelning. Är det nån som kan förklara?

Odrägligt stolt

Vår avdelning är inte så stor, men vi fick ihop en patrull som tävlade på Scouternas Dag och som gjorde bra ifrån sig. Med bara en patrull kommer avdelningen inte så bra till, men vi får glädja oss åt kårens medlajplaceringar: Avdelningen Steklarna kom på fjärde plats på Myrsitgen och undertecknad kom på tredje plats i AL-tävlan på Älghornet.

Övriga kommentarer till kontrollerna på Scouternas Dag är de kommentarer jag brukar återkomma till:

  • Överlag var kontrollerna bra och roliga
  • Alldeles för mycket text och papper på kontrollerna – tänk på dyslektikerna och rita bilder och skisser om det går
  • Mer tempo på prisutdelningen och ha nått socialt att göra vid prisutdelningsplatsen. Hade jag inte lånat ut min bil i helgen hade jag plockat dit ett pingisbord så vi kunnat köra banan-pingis.

Vi har kommit långt i kåren, har ni glömt det?

Micke som varit med i kåren mycket längre än jag påpekade en intressant sak angående kårens utveckling. För en sisådär tio år sedan hade kåren två avdelningar. Man hade en minioravdelning och en gemensam junior-patrullavdelning. Sedan dess har många kämpat hårt i kåren för att föra den frammåt – idag har vi två minioravdelningar, en junioravdelning, en patrullscoutavdelning och ett seniorlag.

Därför kan inte vår fd. kårordförandes mail på temat att han slutar för att kåren inte har någon framtid tas på fullt allvar. Vi har varit betydlig sämre ute än vad vi är nu. Ta en titt på planen vt 2009. Gör vi en hejdundrande rekrytering kommer det gå bra för kåren, för lägret och bemanningen till hösten ser rätt bra ut.

Ps.

Jag kommeri nte publicera mailet här för tillfället.

Ds.