DN: nu skall länstyrelsen få ut barnen i naturen.
De har tydligen också upptäckt att vi mår bra av att vara ute.
DN: nu skall länstyrelsen få ut barnen i naturen.
De har tydligen också upptäckt att vi mår bra av att vara ute.
På ordinarie kårstämma 2011 lade jag ett par motioner.
En motion som är grundad i frågeställningen varför Stinas ledare slutade handlar om att till verksamhetsberättelsen skall ett ledarstödsindex bifogas. Varje år. Så att vi kan se, följa och åtgärda ledarnas situation.
Till 2011 års ordinarie kårstämma så hade jag tagit fram ett första förslag till enkät för indexet samt sammanställt det.
Här finns nu hela sammanställningen av ledarstödsundersökningen för verksamhetsåret 2010. Svarsfrekvensen är inte så fantastisk direkt, men tittar man på vad vi ledare på avdelning är helt överens om i kåren så framträder ett par mindre självklara saker.
Glad partystämning – På frågan om vad vi behöver mest av allt i Årsta dominerade helt klar glad partystämning.
Material – i princip alla säger att avdelningens material fungerar bättre än kårens gemensamma material. Det syns också i material-delen av undersökningen att materiel som MÅS-gruppen köpt är illa anpassat till verksamheten och de avdelningsledarna själva köpt in är mycket väl anpassat. Jämför North-Face tälten med Tentipina.
Mer tid med ungdomarna – när man frågar hur mycket tid en avdelningsledare tillbringar med ungdomar och barn ser vi att som mest ägnar man 50% av sin tid till det. De flesta tillbringar mindre tid än så. Om man ovanpå det lägger till all tid kårfunktionärer lägger ner i kåren som hamnar vi nära 15%. Det är inte bra, för vår kärnverkamhet är att möta ungdomar. Kanske är det dags att fokusera på att eliminera massor av den tid vi inte lägger på att möta ungdomar.
Ute i Årsta – det fanns en del av ledarstödsundersökningen som jämförde vilka utrymmen i våra lokaler som är mest välanpassade och vilka som är viktigast för oss. Det var inte väntat alls att utrymmet innom och runt Årsta IP skulle vara både det viktigaste utrymmet för ledarnas arbete och samtidigt det mest välanpassade. Vi borde kanske ta upp att inte bara vårda husen utan också satsa lite på vår omgivning i Årsta.
* Att avdelningarnas material-inköp rankas så mycket högre än MÅS gruppens inköp (och andra centrala inköp) har fått oss på Spejarna att bestämma oss för att köpa vår egen utrustning till årets sommarläger istället för att lämna in en beställningslista. Det finns ingen anledning att upprepa gamla misstag.
* Sätra Scoutkår (finns bland annat beskrivet i posten Fallet Sätra Scoutkår) – hade en gång en källarlokal i Gransätra och det sammanföll rätt bra med kårens storhetstid. Sen flyttade Sätra Scoutkår till den underbara kvarngården, men det blev aldrig lika bra.
* Ett sätt att uppnå mer tid med ungdomarna är att faktiskt inte utestänga ungdomarna från arbetet med våra hus mm utan istället bjuda in dom RFR-kvarn style.
Kåren har bestämt att den skall åka på Camp-in-Camp på Sjöröd.Bakom beslutet stod analysen att vi är kritiskt få ledare i kåren och att kåren inte skulle klara av att en del av kåren åkte på Jamboreen och sedan arrangera ett annat läger för de som inte får åka. Jamboreens nedre ålder 14 år skär rakt in i Spejarnas åldersspan 12 – 15 år. Vi valde Sjöröd för att kunna komma nära Jamboreen, få ta del av den internationella närvaron men på en lägeranläggning med full service. När beslutet togs antogs att Sjöröd stod för huvuddelen av Camp-in-Camp arrangemangen. På Sjöröds hemsida stod den 7:e decemper bland annat:
2011 kommer Sjöröd öppna sina ängar för tre Camp in Camps om maximalt 200 deltagare. Ytterligare Camp in Camps kan komma att organiseras på intilliggande marker. Som scoutkår tecknar man ett avtal om värdskap med världsscoutjamboreeorganisationen. I avtalet finns ett antal krav som måste uppfyllas på lägerplats och innehåll. Väljer man att förlägga sitt Camp in Camp-läger på Sjöröd ser vi till att ni kan uppfylla era krav med råge. På Sjöröd lever vi efter devisen att det skall vara enkelt att arrangera läger. Och det gäller givetvis i högsta grad även 2011.
Jag tror inte man i kåren kollade efter exakt vad “Som scoutkår tecknar man ett avtal om värdskap med världsscoutjamboreeorganisationen” betyder. Nu har i alla fall Sjöröd förtydligat detta: http://www.sjorod.se/index.php?page=cic-pa-sjoeroed
Den kår som väljer att förlägga sitt läger på Sjöröd är jämtemot World Scout Jamboree ändå själv ansvariga för sitt läger. Sjöröd blir leverantör av lägerservice, inte arrangör av färdigt läger. Värdscoutkåren tecknar avtal med World Scout Jamboree och förbinder sig därigenom att genomföra lägret på ett bra sätt. I gengäld betalar World Scout Jamboree ut en ersättning till scoutkåren som tack för sina insatser.
Hmm
Om man läser närmare på Jamboreens sida ang Camp-in-Camp om vad som gäller så står bland annat att: “Jamboree scouterna kommer ut till ert läger i tre omgångar, från lunch till lunch. Som arrangörer står ni för sovplats, matlagningsmöjligheter och programaktiviteter.”
Oops. Vi skall alltså fixa program, sovplats och matlagningsutrustning till alla Camp-in-Camp deltagare. Vidare står att “De kommer ut i grupper om 50.”
Dubbel Oops. Hur skall vi kunna hantera 50 gäster med vår ledarbrist?
Det fortsätter: “Gör ett trevligt program för era gäster. Ni kan utforma programmet fritt, så länge det är baserat på följande teman: naturupplevelse, svensk kultur och möten mellan människor och kulturer. Camp in Camp Department kommer att ta fram programförslag som ni kan använda om ni vill. Ett hett tips – paddling!” Vi skall alltså ionte bara stå för program för våra egna scouter utan för mängder av andra scouter.
Jamboreen erbjuder ett färdigt programförslag för Camp-in-Camp så jag passade på att se vad vi kan få för stöd där: programuplägg.pdf . Bland annat står att vi skall blanda patrullerna:
Så gott som alla de konkreta programförslag som finns listade i idébanken förutsätter att de internationella scouterna vid ankomsten delas in i nya patruller där hälften av patrullmedlemmarna utgörs av värdkårens/värdkårernas egna scouter.
Sen står en del om att vi skall göra det vi alltid gör. Paddla, elda, surra…
Sen kommer förslaget på äventyrsrundan (!). Kom ihåg att det här är för 14-18 åringar:
Nu vill jag påminna om att i eftersnacket efter Jiingijamborii där kåren deltog så fick programmet mycket dåligt betyg. Det hade för låg nivå. Det som upplevdes som kul var allt annat runt omkring men läser man programupplägget så ser man att just det där vi vill vara med om, det handlar inte Camp-in-Camp om. Om vi vill ha ett program som är som vi vill så måste vi göra det från grunden själva. I ett läge i kåren med allvarlig ledarbrist.
Det finns minst ett programproblem till, för anta att vi vill åka till Sjöröd men skippa Camp-in-Camp biten: http://www.sjorod.se/index.php?page=begraensat-antal-platser
Lägerledningen kommer göra allt som står i sin makt för att få lägret att upplevas som litet. Räkna därför inte med några gemensamma aktivitetstorg eller stora event. Lägermyset kommer istället att ske ute i byarna och i Sjöröds sköna natur.
Just det, inget disco eller skogsrave, ingen marknad, ingen gemensamhetsdag… men det var ju därför vi skulle åka på en lagom stor lägeranläggning med andra scouter.
Erfarenheten från Jiingijamborii säger att när grundförutsättningarna ändras på det här sättet mot vad som sagts från början (och jag vet inte var det blivit fel, kanske i vår kår) då blir det ännu värre om man fullföljer. Men allt är inte kört. Om det inte blir Sjöröd så finns det forfarande en B-plan. Ett lagom stort läger med internationellt inslag så man får uppleva internationell scouting i den Svenska naturen MED disco, gemensamma aktiviteter, turneringar för alla på lägret mm: 60 degrees north.
Jag skriver det här för jag hoppas att fler än bara ett fåtal ledare är med i diskussionerna om hur vi skall göra i sommar. Alla vill ju ha ett topp-läger så vi har inte råd att slarva och jag tycker den här informationen måste ut. Välkomna att lämna kommentarer eller kontakta exempelvis mig nedan.
På temat man skall leva som man lär så bör jag nog också nämna att miniorledartjejerna som slutade som avdelningsledare i våras sitter med i programgruppen för 60 degrees north lägret och det gör undertecknad också. Av mer än en orsak.
Updatering 2011-01-10
Kåren beslutade på kårplaneringen 2011-01-10 att överge planen på Camp-in-Camp i sommar och i stället satsa på 60 degrees north perioden 30:e juli till 6e augusti 2011. Spåraravdelningen kommer att vara på lägret en något kortare tid (tre nätter endast).
Updatering: nu med bilder.
Tomas och jag har aldrig varit kända för att snåla med packningen, så inför årets upplaga av Scouternas Natt och Silverugglan så lånade vi ett stort släp till våra bilar. Ett stort släp till tre ledare och fyra scouter. Sedan våra första steg som patrullscouter har jag och Tomas fått i oss att det viktigaste är att alla mår bra och att vi har roligt tillsammans, så med mycket lastkapacitet har man förutsättningar.
Vi fyllde bilarna och släpet på lördagsmorgonen och begav oss av mot Påta och Dommarudden i Åkersberga. Väl framme så var vi rätt sena (Tomas och jag har alltid varit sena, ända sedan patrullscoutåldern), men hos oss på Spejarna är det ingen större kris för våra Scouter vet redan hur man bygger läger på gen hand.
Medan Tomas gick iväg som kontrollant och jag var med på PL-samlingen för alla tävlande lag, då byggde våra scouter hela baslägret på en halvtimme och det inkluderar uppsättning av tentipi med kamin, flytta av alla bord och stolar samt uppsättning av kök och lunchlagning. Man blir både stolt och imponerad. Det var bara att sätta sig vid dukat bord, för vi hade till och med tagit med oss duk till bordet. Pappersduk på rulle vilket skulle visa sig mycket vist gjort.
Tomas hade köpt och lagat maten och vi är lite konservativa med matsedeln. En chili som räcker hela helgen och lingongrova med honung. Gröt till frukost. Jag vill minnas att det var till middagen första dagen, då vi satt oss till ett väldukat bord som snabbt blev riktigt grisigt, som Sebbe konstaterade att ett kännetecken för vårt bordsskick verkade vara att vi dukar som kungar men äter som grisar. Det går nog inte att säga bättre.
Det stod i utrustningslistan som kom ut inför tävlingen att vi skulle ha med oss en FM-radio och som vi lärt oss genom åren, det är roligare om man tar i lite, så vi tog med Tomas gamla bergsprängare som varit med om hela vår seniortid, Jiingijamborii mm. Scouterna förstod. Scouterna ställde bums in 107.5 och drog upp volymen tills det distade ordentligt. Party!
Vårt läger hade vi gjort nere vid stranden vid Påta och det var tur, för där nere kunde vi ha musiken på hela helgen. Vid båthuset bredvid oss satt seniorer och nattsuddade nätterna igenom och våra scouter och vi var uppe och fikade vid vårt lyxbord fram till på småtimmarna. Lite färgade lampor på snöre hade gjort susen. Vi får för oss att provocera Talking Tom på våra mobiler lite, så vi tar två smartphones och startar Talking Tom på båda och får dom att prata med varandra. Hysteriskt roligt.
Sen värmde vi upp tältet med kaminen och fortsatte nattsuddandet i tältet. Det blev inte mycket sova. Jag tror söndagen var den första dagen i mitt liv jag såg Tomas dricka kaffe om det säger nått.
Förra året gick det mycket bra för oss, men viljan att vinna kändes inte så stark i år. Att gå omkring en vacker höstdag i gott sällskap med härlig musik, det är inte direkt inspirerande för tävlingsmomenten. Själva dagen gav så mycket mer än kontrollerna. Scouterna är också väldigt kreativa och det är inte alltid det tas tillvara på kontrollerna. Att vi är bra på kontroller där man fick tid att organisera sig och använda kreativiteten tyder på det. Vi missade grovt på kontroll D6 eftersom vi inte tog den tillräckligt på allvar. Efter dagslingan när vi kommit tillbaka till lägret vidtog genast allehanda lek stoj och upptåg, att vi hade tre kontroller kvar som vi missat var det ingen som riktigt oroades av.
Vi hade helt enkelt för kul och inför nattslingan var det tur, för det blev vänta, vänta, vänta. Dessutom hade vi med sex stycken komradios, så vi hade fullt upp med att förpesta pmr-kanal 1.
Kontroller som eldningen gynnar inte Årstas sätt att arbeta eftersom vi trycker så hårt på att patrullen först skall organisera sig och att alla skall ha en riktigt uppgift innan vi utför, men på eldningen som egentligen bara handlade om att få upp eld snabbt, där förlorade vi på att vi envisades med vår metod. På personliga mått gick det bra för där fick vi tid att organisera oss.
Nattorientringen var för enkel, se gärna mina åsikter från föregående års utvärdering.
Hur det gick?
En femte plats (det hade blivit fjärdeplatsen om vi haft kontrollanter så det räckte).
Ängen vid Påta var bra, men tänk om man redan från början sagt att den här delen av ängen är den tysta delen, och nere vid vattnet är det lite livligare. Då hade fler utmanare (och äventyrare) kunnat sitta nere vid vattnet och umgåts natten igenom. Vi kan stå för styereon och folkparkslamporna 🙂
Alla i gruppen ville inte duscha, och vi ville inte splittra gruppen. Om man först gått till baslägret och sen till duscharna hade lite fler, men inte alla, duschat.
Stort tack till tävlingsledningen, alla baskontrollanter och alla trevliga kontrollanter. Det var mycket god stämning i år också, så vi ser fram emot att komma tillbaka nästa år igen.
Tack till alla Spejare som följde med, man trivs alltid i ert sällskap!
Hajken Två Pumpar 2010 verkade börja så lugnt. Jag och Tomas skulle ta var sin bil och Kevin och Julia skulle åka buss med scouterna ut till Vässarö. Precis innan jag kommer till Norrtäljeså ringer Kevin och berättar att de inte fick plats på bussen från Norrtälje till Ellan (ändhållplatsen på vägen till Vässrö). Reservplanen blir snabbt att Tomas och jag kör upp så många scouter som vi kan i våra bilar till Ellan och sedan vänder tillbaka med bilarna till Älmsta för att hämta upp resten av scouterna som nu som väntar där. Alla är vid gott mod och på bra humör. Patrullen som vi kan kalla för Hermelinen har dock krossat sin burk med äppelmos och på köpet fått glassplitter i påläggs-skinkan.
På vägen från Älmsta busstation till Ellan förvandlar jag min Volvo 945a till värsta fullpackade Techno-bilen och spelar Carbon Based och Pain on Creation fån FINrg på hög volym. Scouterna gillar tilltaget och är rätt så speedade när vi kommer fram till båtkajen där båten som skall ta oss ut till Vässarö väntar. De sista scouterna anländer till ön en och en halv timme försenade. Då är det skönt att fika väntar i matsalen.
Efter en snabb fika i matsalen så får alla tre patrullerna sina nattpositioner utsatta på var sin karta och nu återstår för dom att ta sig ut i septembernatten och hitta sina fasta vindskydd. Eldoradopatrullen tappar såklart bort sin karta men situationen löser sig så småningom. Kassler har ställt sin packning en meter från vindskyddet utan att se det men när han skall hämta sin packning så ser han vindskyddet i ficklampans sken. De gör en liten eld innan de går och lägger sig.
Hermelinen som består av fyra nya scouter på avdelningen, scouter som aldrig har varit med oss ut förr, de lyckas efter många äventyr och vandringar i skogen hitta till norra vindskyddet. Mården har större problem och går rätt fel men även de hittar rätt tillslut med lite hjälp från Julia.
Under tiden scouterna söker sina nattplatser så drar vi oss ledare med vår jättepackning till norra ängarna och lägger oss att sova under min och Julias tarpar. Tarpar, en extra pressening och min cykel var för övrigt guld att ha med.
Lördag förmiddag gick för de flesta patrullerna åt till att bara ta sig till norra ängarna. Runt norra ängarna är det tänkt att patrullerna skall slå läger patrullvis, bygga en eld att laga mat på och resa ett vindskydd på finländskt vis och lägga granris i botten. Eldoradopatrullen nådde norra ängarna första av alla trotts att deras nattplats låg längst ifrån. Hermelinen kom lite senare och sist patrullen som vi kan kalla Vilse. Vilse hade också fått poblm med att de inte fått upp eld till frukost och misslyckats med att hitta vatten utan bara haft tillgång till saltvatten.
Överlag gjorde Eldorado patrullen mycket bra i från sig, de byggde ett riktigt stabilt och vackert vindskydd på rekordtid, byggde en eldstad med trefot och krok och fick snabbt tag i torr ved. De hade till och med sig ett extratält för att hålla all sin specialutrustning såsom kommunikationsradio torr. Dessutom hävdade Eldoradopatrullen att de lyckats hålla matbudgeten till 400kr totalt för fyra medlemmar tack vare att de bara köpt Eldorado-mat.
Trotts att de var nya på avdelningen och relativt unga så lyckades Hermelinen mycket bra, de fick en del hjälp i början av Eldorado-patrullen. De hade glömt sin såg men fick låna av andra. Även Hermelinens matplaneringen imponerade.
Vi ledare upptäckte till vår glädje att vår vindskyddsstomme liksom trefoten över elden med krok-pinne stod kvar, så vi kunde lite lugnt skaffa fram granris. Tomas byggde till och med en stabil sågbock.
Eftermiddagen var lite lugn för alla utom för Villse som vid fem tiden inte hade fått upp sitt vindskydd eller lagat mat, de verkade mest diskutera vem som skulle jobba. Under tiden gick vi ledare runt och förökte få lla att få i sig vätska (saft) men alla patruller verkar ha tagit efter vår idé om att alltid ha en saftdunk med oss vilket gjorde oss ledare lite stolta. Eldorado patrullen ryckte in igen och hjälpte Villse, men det är lite deprimerande att se PL och en till patrullmedlem stå med händerna i byxfickorna medans medlemmar från andra patruller hjälper till. Då har man problem i patrullen. På tal om problem så trivdes inte N i Villse så trotts försök fick han tillslut byta. Det funkade inte. De andra ville inte ha honom i patrullen, men sen blev det än värre, för med en aktiv medlem kort för Villse så hände allt mindre i patrullen.
Ingen patrull kom med någon av aktivitetsbiljetterna som fanns i programhäftet så vi kommer att behöva fundera igenom systemet med aktivitetsbiljetter till framtiden. Frågan är om vi skall ha hålltider – vilket är lite emot filosofin runt hajken två pumpar – eller om vi skall genomföra två pumpar som en slags organssisationstävling. En annan relaterad tanke är att ha PL-samling vid ledarvindskyddet på givna klockslag för att styra upp hajken lite.
På tal om utvärdering, patrullerna hade inte tillräckligt med tändstickor med sig utan många scouter kom till ledarnas vindskydd för att be om mer tändstickor, så vad sägs om att ledarpatrullen tänder all sin eld med eldstål nästa år?
Lägerbål som blev sisådär. Sångstund vid ledarvindskyddet är nog en bättre ide plus att sångerna var lite okända för scouterna. Klart sämsta lägerbålet på Två Pumpar någonsin. Kanske skall vi prova med ett ljusspår nästa år tillsammans med sångstund. Gitarren behövdes i alla fall inte.
En pryl som vore bra att ha är den nykonstruerade islanternan så man ser när man spelar gitarr och sjunger.
Hoppackning och som vanligt blev det panik trotts att vi startade rätt tidigt. Inga aktiviteter hans med. En av våra scouter tålde tydligen inte mygg och svullnade upp rätt rejält kring alla myggbett, så det fick bli en tur till öns sjukstuga. VId två tiden blev det hemfärd igen. En kul grej är att fter två dygn utomhus med vedhuggning och allt är de flesta av våra scouter fortfarnade fulla av energi.
Kanske skall vi prova på att göra hela hjken som en organissationstävling. Då skall vi också ha med att papprena skall lämnas in på slutet, för patrullerna har en tendens att tappa bort alla papper och kartor som dom får.
Vi skall ha samlingar vid ledarnas lägerplats. PL-samling, materialar- samling mm.
Tydligare arbetsuppgifter i patrullen
Till årets FS-läger (Frilufts- och Seglar- läger) med agent-tema var det tänkt att vi skulle ha överlevnadsövning med agenterna (deltagarna)men som saker utvecklade sig så fick det bli sammarbetsövning i form av en organisationstävling istället.
Den här tävlingen är en variant på en eldningsorganisations-tävling jag gjort tidigare. Den här tävlingen är anpassad för större team (patruller) och Vässarös geografi.
Lek är en mycket viktig del av livet. Och scouting. DN har några artiklar om lek som kom för några veckor sedan som kan vara värda att titta på:
Kulturhuset sattsar mycket på bildutställningar och alldeles snart öppnar utställningen “Ringmärkt” av Brutus Östling och Lars Jonsson (tyvärr har inte Kulturhuset en utställning per sida eller ens HTML-ankare, så ni får tyvärr scrolla ner bland texten manuellt).
Konfirmation på Vässarö handlar om personlig utveckling och reflekterande över livet och de existentiella frågorna, det kanske låter tungt men erfarenhetsmäsigt vet vi att ungdomar i konfirmationsåldern är mycket engagerade och intresserade av de här frågorna.
På Vässarö kombinerar vi konfirmationsundervisningen med scoutmetoden och friluftsliv. Våra präster och konfirmationsledare brukar vara mycket uppskattade.
Konfirmationslägret är ett mycket starkt minne för livet och konfirmanderna brukar ha återträffar långt efter att lägret är slut.
Kön till konfirmationslägrena är mycket lång, så skicka in anmälan i tid och jag menar ett par år i förväg.
Undertecknad är som vanligt jävig i frågan eftersom jag själv är konfirmerad på ön och stöttar konfirmationslägrena som programchef på ön under sommarens andra hälft.
Läs mer på Vässarös hemsida om konfirmationsläger.
Här är en programidé för sommarens läger, men notera att leveranstiden är rätt lång.
http://asplunden.org/guldkant/2009/programide/gallileoscope/