Den stora skillnaden

Scouting är som ett företag baklänges.

Ett företag tar erfarenhet och omvandlar till pengar och tillgångar.

I scouterna tar vi pengar och tillgångar som vi omvandlar till erfarenhet.

När pengarna är slut hämtar vi mer pengar.

Demokrati Initiativet 2015 – Inlärd Hjälplöshet

Det här inlägget är en uppföljningen till Demokrati-initiativet Årsta 2015, Demokrati initiativet 2015 – Årsta Scoutkårs Stadgar, Demokrati Initiativet 2015 – Årsta Scoutkår i Scouterna, Demokrati Initiativet 2015 – Verksamhetsår och Mandatperiod, Demokrati Initiativet 2015 – Ny extra kårstämma, Demokrati Initiativet 2015 – verksamhet, pengar och ditt val och Ett förtroendeproblem.

Det här blir kanske sista inlägget inför den andra extra kårstämman 2015 och jag vill här ta upp varför jag finner revisorns argumentation på föregående kårstämma djupt störande. Jag är scoutledare. Jag har jobbat med ungdomars utveckling nästan hela mitt liv.

Det finns något som heter inlärd hjälplöshet. Dom flesta mäniskar kan formas till att tro att inget hjälper till, att det inte finns några val, att man bara skall sitta still i båten. Jag tror inte det . Jag tror man som scoutledare har en möjlighet att lära ut att det finns alltid en lösning, alltid flera val.

Universeums dåvarande VD (nån gång på 90-talet) lärde mig att när politiker, företagsledare, ja vem som helst, som säger att man gjorde si och så för att “man inte hade något val”, så är kärnan i detta uttryck att man inte såg sig ha några val. Problemet är alltså inte att välja utan att tro att man inte har några alternativ. Att inte tänka kreativt och komma på alternativ.

Att lära sig att tänka “vi har inte något bra” är att riskera att kasta bort de bästa delarna av sitt liv. Jag vill inte lära ut detta som scoutledare.

Revisorernas argumentation för stadgeförändringen kan sammanfattas i att vi inte har något annat val än att bifalla den.

Det är bara det att vi har ett utmärkt alternativt val. Att behålla stadgarna som de är, för som de står idag är de väldigt lika många andra ideella organisationers stadgar och de stadgekontakter som jag har haft med förbundet säger att de är alldeles utmärkta.

Ett tredje val är att bordlägga frågan ytterligare.

Ett fjärde val är att behålla nuvarande stadgar med något annat tillägg.

Ett femte är att bifalla den nya propositionen med tillägg.

osv.

 

 

 

Ett förtroendeproblem

Det här inlägget är en liten reflektion kring det som tagits upp i Demokrati Initiativet 2015.

Vi har två huvudförslag till hur mandatperiod och verksamhetsår skall förhålla sig för att det inte skall finnas luckor i revisionen, så egentligen borde det inte finnas någon större konflikt,
speciellt då styrelsen själv enligt egen utsago lagt förslag till stadgeförändring för att just förbättra möjligheterna till att skydda kårens gemensamma.

Allt detta om revision har därför rimligen sin grund i en stor brist på förtroende i kåren och det grundläggande problemet kommer ingen stadgeändring i världen att kunna lösa. I och med att förslaget kommer från styrelsen med stöd av revisorerna så kan man utgå från att ingen av dom kommer att kunna lösa det heller.

Så vem skall då lösa det?