Man måste gilla det oväntade som scoutledare. Egentligen tycker jag lägerlivet är det centralaste vi har i scouterna, men i år har allt blivit baklänges. Vi har en (kanske två) scout(er) som skall med på lägret, vi har fått ställa in alla årets hajker, men istället har vi tre scouter (det här är rekord) som skall med på sommarens konfirmationsläger på Vässarö. Dessutom ingår både Kevin och jag i funktionärsstaben på ön under samma tid.

Konformation på Vässarö har man bara chans till en gång i livet och det är en upplevelse utöver det vanliga, vi talar ett fyra veckor långt läger i skärgården, långt bort från stadens larm. Det är lite som att flytta in i en lite mer aktiv version av Saltkråkan och samtidigt bli medlem i en väldigt speciell gemenskap.

Vi ses i sommar.

Fotnot om konfläger och mitt fotograferande:

Min familj tyckte inte konfirmationspresenten skulle villkoras med konfirmation, så de (med morfar, fotografen, i spetsen) köpte mig min första kamera, för de ville ju också att jag skulle hinna med att fotografera lägret, och sen dess har jag fotograferat mina scoutäventyr.