Distriktsstämma 2008

I helgen var det distriktsstämma för Stockholms Scoutdistrikt. Nån dag skall jag skriva om första och andra paragrafen och förklara varför detta är viktigt. Här följer en kort rapport.

Jag har åkt på massor av distriktsstämmor genom åren och jag fortsätter åka. Det är en fast punkt i mitt liv kan man säga. För att det är kul och för att det är lärorikt.

Årets stämma var tämligen lugn och påverkanstorget börjar man bli van vid. Det går frammåt i scoutrörelsen. Som Limpan påpekade, demokrati måste få ta tid.

Eftersom inga motioner eller propositioner inkommit till distriktsstämman och eftersom förbundsstämman är vart annat år numera (och inte detta år såklart) så fanns mycket tid över. Denna tid ägnade jag och Ebbe åt att ta Sun-bustern från fladan och åka runt norra delen av ön för att ta ner Vildmarksspåret denna underbara höstdag. Min filosofi är att scouting skall vara som att bygga en bättre värld och ha kul samtidigt.

Under tiden vi åkte runt i båt och gjorde strandhugg, så plockade Erik och Pingu ner kustwoodcraften i Fladan.

Helgens stora motgång kräver lite bakgund för att förklara. På det stora senior- och rover- lägret Boomerang 2008 på Vässarö i sommras så blev en del stora militärtält väldigt blöta. Det var en himla massa jobb men på förbundsstämmohelgen i slutet på augusti fick vi hjälp och tillslut var alla tälten torra och ihopvikta. Tälten låg tillsvidare på golvet i magasinet.

Dagen innan distriktsstämman sprang varmvattenberedaren i magasinet läck, så det var bara att börja om från början…

Fixardagen och familjescouting

Årsta där vi finns har mycket 40- och 50- tals bebyggelse. Lägenheterna är i regel lite små för dagens barnfamiljer, däremot gör prisläget att många ensamstående med barn bosätter sig i Årsta. Detta upplever jag som lite speciellt för vår kår.

Har man två barn. delad vårdnad och dessutom vill vara lite scoutaktiv så blir det lätt körigt. Det vi som kår kan göra är då att arrangera mer familjeorienterade arrangemang. I höst skall vi tillexempel ha en fixardag, då ser vi till att ha arbetsuppgifter för alla åldra, för då kan man ta med hela familjen. Då vänds barnpassningsproblemet för ensamstående till en möjlighet istället då vi kan ge alla i familjen en vettig sysselsättning en hel dag.

Att leka

Jag trodde länge att tonåringar tröttnat lite på att leka i scouterna. Det är ju ofta så i scouterna att man lekt som både miniorscout och juniorscout, så man kan förstå om man tröttnat på det.

För att få ett bättre flyt i programmet började vi förra året med en kort lek i början på mötet, gärna med lite pedagogisk touch. Det gav till vår förvåning väldigt bra respons.

Det har visat sig att leken är mycket effektiv på att bygga gemenskap och trygghet i avdelningsarbetet. I leken kan man ‘göra bort sig’ för andra utan att skämmas. Speciellt om det är på lika villkor för alla. När man känner att scouterna på avdelningen inte riktigt ‘vågar’ inför varnadra och/eller har en yta att visa upp, då är det hög tid att börja leta. Sen bygger man avdelningen därifrån.

Hos oss är det nu så att patrulledarna gärna själva ber att få organissera sina favoritlekar och leda avdelningen. Då är det härligt att vara scoutledare.

September är ingen bra månad för programutveckling

Scouterna är just nu i färd med att utveckla framtidens scoutprogram.

Tillsammans har scoutförbunden enats om att göra ett nytt gemensamt program. Det ska bli roligare att vara scout och lättare att vara scoutledare!

Av nån anledning vill scoutrådet ha in feedback innan sista September. Jag fick bland annat de här raderna i ett email från programutvecklingsledningen:

Titta extra på en speciell åldersgrupp, ett målspår eller innehållet i materialet. Vi behöver dina kommentarer innan 1 oktober!

Till alla proramutvecklare vill jag förklara en sak: de allra tuffaste månaderna på året för en scoutledare är Maj och September. Det är ingen aktiv ledare som har tid med programutveckling de månaderna. Vi är ute och hajkar!

Scouter bryr sig

Imorgon har vi ledare lovat att arrangera mums-mums leken. Idag fick jag mail från en av våra ledar-patrullscouter att vi inte får glömma bort socketfritt alternativ till de som inte får äta godis. När scouterna leder sig själva och gör oss ledare lite överflödiga, då är vi på väg mot vårt mål.

Scouting och konst

Det här med att bo i en storstad har sina för och nackdelar. Till fördelarna hör att i en riktig storstad finns det konst. Jag försöker se allt som Magasin 3 – Stockhoms Konsthall – och Galleri kontrast ställer ut. Denna soliga söndag blev det dock Moderna museet och dersas stora Max Ernst utställning.

Max Ernst kanske inte har så mycket med scouting direkt att göra, men det finns en längre koppling. Vi i scouterna har ju som mål att skapa en miljö där unga människor kan utveckla sig själva. Att utveckla sitt språk är en viktig del av denna utveckling, men det finns ju fler språk än det verbala. Närmas till hands ligger musiken som ju är otroligt viktig i denna del av livet. Vem har inte haft en Beatles fas?

Jag tror vi stockholmsscouter borde kunna nyttja kulturutbudet i staden bättre och även själva jobba lite mer med konstnärliga uttryck.

Kopplingen till Max Ernst? Han uttrycker sig genom ett viusuellt språk han själv utvecklat.

Ett år med Spejarna

Den här bloggen är tänkt att skrivas under ett års tid. Detta år är ungefär sista året som jag kommer att vara ledare för mina nu tredje års patrullscouter. Jag har heft dom sedan dom nästan var första års scouter.

Jag tänkte berätta om det dagliga livet som scoutledare här. De ljusa stunderna. Arbetet och mödan. Motgångarna och framgångarna. Varför man gör som man gör. Saker man blir arg på. En blogg helt enkelt.

Till skillnad från de andra siter jag har som är mer långsiktiga och internationella är det här mer som en bok. En bok som skall avslutas om ungefär ett år.

Bladen har börjat vändas.

Dom som lyckas solo får skåla med sig själva