Kvällens möte med Spejarna hölls av alla tredje års scouter. Inte speciellt välplanerat, men snön räddade oss. Det blev pulkaåkning och snöbollskrig.

Jag tror pulkaåkning och snöbollskrig är viktigt ibland, för hur skall man kunna bli en vuxen ledare om man inte själv först får leka av sig? Ibland undrar jag om vår tids ungdomsfixering och ungdomsinspirerade livsstil långt upp i åldrarna mest handlar om en generation som inte riktigt fick vara barn tillräckligt länge på nått sätt. Kanske är det fantasins uttåg som slår tillbaka.

En hemsk observation att avsluta dagens inlägg med. Det här var andra kvällen efter stora snöfallet över Stockholm, men pulkabacken  – den bästa i Årsta – var nästan ouppåkt. Är inga barn längre ute och spontanleker i snön?