Det börjar knaka i fogarna i kårgemenskapen, speciellt i kårledningen. Rätt ljudligt måste jag säga. Snart är det styrelsemöte då det skall bestämmas vart skåpet skall stå och det kan bli rätt tuffa diskusioner.

I scouterna, på ledarutbildningar som Senior Lags UtbildninG (SLUG), Allmän Ledar Utbildning (ALU) och Treklöver Gillwell (TG) blir vi alltid påminda om att när vi bygger våra grupper (patruller/team) i scouterna så genomgår grupperna alltid grupprocesser. Den teori vi ofta diskuterar kring kallas FIRO . Käns det här stadiet i grupprocessen igen?

Var vill jag befinna mig i rangordningen? Vilket ansvar, vilken uppgift ska jag ha, ta? Kommer jag att ta kamp om det informella ledarskapet? Hur långt ned på rangordningen kan jag acceptera att vara? Ett topp-botten perspektiv. Individen börjar bli beredd att ta strid och bryr sig inte så mycket om att vara smidig i gruppen längre. Det kanske börjar bildas undergrupper. Kritiken kan bli tuff och svår att ta emot.

I början av April 2008 valde vi en ny styrelse. Under sommarmånader är det lugnare i kåren, så om vi räknar månaderna och drar bort några veckor får vi: april, maj, juni, augusti, september och oktober. Det blir sex månader nu.

Den nya styrelsen består av två vice ordförande och en ordförande som gått in för att driva förändring. Sen finns MÅS gruppen som vill jobba på sitt sätt. Sen har vi alla vi avdelningar med våra behov. Just nu finns runt sex olika viljor om hur ledarlyan skall se ut. Vi är faktiskt inte ens överens om vad rummet skall heta eller vem det är till för.

Det är i denna situation man tar ett steg tillbaka och funderar på vad det hela handlar om. Som konsult till vardags och ledare i scouterna har man haft gott om tillfällen att observera denna process och just de konflikter som detta brukar kulimera i efter ca sex månader. Numera förväntar jag mig inget annat, fast det stör mig lite att jag missade förutsäga det denna gång. Jag borde ha vetat bättre.

Fortsättning följer.