Det orimliga i att Kina skulle vara världens största matexportör

SvD rapporterar idag en artikel Tillsatserna bör ursprungsmärkas där det bland annat står att:

Våren 2007 beskrev SvD hur Kina snabbt tagit över en stor del av världens livsmedelsproduktion. Men också att landets problem med miljö, hygien och brist på säkerhetstänkande speglades i en strid ström av matlarm från EU-kommissionen

John Mauldin’s blog Outside the Box hade för några månader sedan en artikel The Geopolitics of China skriven av Stratfor. I denna artikel påpekas bland annat att ett av Kinas georafiska villkor är att per capita har kina bara 1/3 så mycket jordbruksland som medelinvånaren på jorden. Logiskt sett borde alltså Kina importera mat. Om nu Kina istället exporterar mat, så antingen svälter de, eller också är det inte riktigt mat de exporterar.

Om du inte läst boken Den Hemlige Kocken än så rekomenderar jag att du gör det nu.

Fallet Sätra Scoutkår

För någon dag sedan kom ett mail om Sätra Scoutkårs ekonomiska kris. En kris som bottnar i väldigt få scouter i kåren.

Eftersom jag började min scoutkarriär i Sätra Scoutkår är det inte ett helt ovesäntligt problem för mig, inte minst för att min nuvarande kår Årsta också skulle kunna hamna i denna situation så småningom.

Fallet Sätra Scoutkår är intressant för jag tror det är en typisk kår med typiska problem. Jag tror också man kan ta en titt på vad Sätra Scoutkår gjort genom åren och vad utfallet har blivit. Om man på Toyoya manér ställer sig frågan varför fem gånger:

  • Varför har Sätra Scoutkår ekonomisk kris? – Därför att man är fär få ungdommar och scouter (två patrullscouter)
  • Varför är man så få? – Man har inte två eller tre fulla minioravdelningar (det är så det vände i Kärrtorp)
  • Varför har man så få miniorer? – För man rekryterar så få miniorer.
  • Varför rekryterar man så få miniorer? – Oftast för att man är för få ledare. För få ledare gör inte allt som behöver göras för att rekryteringen skall bli lyckad. För få ledare är i min erfarenhet inte tillräckligt att ta sig an fler barn och ungdommar än man orkar. En ledare på sju barn/ungdomar är ofta maximum.
  • Varför är man så få ledare? – Därför att… nu blir det en lång lista:
  1. Folk har mindre tid idag. Det är därför koncept som tidsverkstaden vinner mark. Vår tidsålder är till och med så upp och ner att ensamstående föräldrar har mer tid över än tillsammanslevande familjer idag.
  2. Den tid vi har nyttjas inte effektivt. I scoutrörelsen har vi inte ens börjat nyttja Toyotas produktionsfilosofi osv. Eller GTD för den sakens skull.
  3. Statistik från min egen kår säger att två av hundra scouter som börjar fortsätter som ledare. Vi i rörelsen måste ta oss till åtminstone fem på hundra. Två på hundra är långsam kårdöd. Klarar vi inte två på hundra så måste vi bli mycket bättre att sprida vår bärande ide och metod till fler vuxna som inte varit scouter från barnsben. Till detta finns ett fantastiskt verktyg. Webben är till för att sprida idéer.

Av Universums VD lärde jag mig en gång att fantasi är oerhört viktigt för ledarskap. Om man bara har ett val (eller tror sig ha ett val) så blir besluten därefter. Det är alltid de med fler val som tar de bättre besluten, men fler val får man bara om man tar kreativa krafttag. Därför alla frågor ovan. Om man säger till sig själv att det inte går, då slutar hjärnan att tänka eftersom man kommit fram till att man tänkt färdigt. Om man istället säger Hur kan man…. då kommer tanken alltid vidare. I fallet Sätra Scoutkår finns en massa intressanta hur frågor att ställa. Hur kommer det sig att en kår som satsade på sjöverksamhet hamnade så här snett? Om en kår har ett så bra naturläge och en så bra lokal, varför lyfter det inte?…

Sätra Scoutkår har möjligheten att börja om och bli stora, men inte på det vanliga sättet, för det har Sätra redan provat. Sjöscouting, schysst kåk med lyor, egen stuga i Tyresta.

Nu återstår att finna nya vägar.

Facit till nya namn på scoutgrenarna

Efter mycket diskuterande har scouterna kommit fram till nya namn till scoutgrenarna.

Vi i Spejarna kan nu presentera Facit till övningen:

8-9 år: Pinn-Scouter

Typiskt för den här åldern är att scouten alltid släpar runt på en pinne. Det är vanligt att scouten släpar hem en ny dyrbar pinne från skogen varje dag till familjehemmet. Samlar man många pinnar kan man bygga en lyxig koja.

10 – 11 år: Kniv-scouter

Scouten gör vad som helst för att få den dyrbaraste och ärofullaste av alla ordnar och utmärkelser: knivbeviset. Med knivbeviset och en morakniv täljs allt som kommer i scoutens väg till flis.

Knivscouter
Knivscouter

12 – 14 år: Tändsticks-scouter

Scouten i den här åldern är ibland lite mer slö, precis som scoutens nu utslitna morakniv. Det som dock alltid får fart på scouten är ett packet med tändstickor och en flaska T-röd. Precis som 1:åringen provar hela världen genom att suga på den, lär sig nu scouten djupare insikter om världens beskaffenhet genom att pröva olika sätt att elda upp den.

Föräldrar vars scouter konsumerar mer än ett 6-pack om dagen bör vända sig till Maria ungdom eller närmaste brandstation.

15 – 18 år: Prova-på-scouter

Allt provas av scouten i den här ålderna utan att konsekvenserna tänks igenom i förväg, det är snarare en poäng att vara helt öppen inför världen. Föräldern upplever ofta en stor distans till sin scout och det är inte så konstigt. Att kombinera övertro på att förutse konsekvenser och att helt skita i dom är personligheter som inte gör sig så bra ihop i ett team. Scouten gör också en viktig insikt i denna ålder: Stora gigantiska hopplösa projekt går enkelt att starta, däremot är de svåra att avsluta.

19+: Frivilliga scouter

Scouter i denna ålder kan upplevas som lite knäppa då de ofta har väldigt kul samtidigt som de tänker på konsekvenserna av sitt handlande och tar ett ansvar. Många finner denna udda kombination djupt suspekt, framförallt för att scouten tycks gå till scouterna helt frivilligt i stället för att ta en öl på krogen.

50+: Anekdot-scouter

Censurerat. Annars åker jag nog ut ur kåren.

I väntan på stationen

Har du varit med om att bestämmaa träff med ett par kompisar på stationen, gärna strax innan Jul när allt är som stressigast och du egentligen inte har tid men ställer upp ändå, och så kommer ingen. Ingen hör ens av sig medans du väntar förgäves.

Illa va?

Sånt händer inte utan att relationer ändras.

Tonårspeng ger högre stöd till tonårsidrotten

Det är inte bara scoutrörelsen som tappar tonåringarna, det verkar var lika för alla föreningar i Sverige. Ungdomarna rör mindre på sig osv. Därför vill nu Stockholms stad satsa extra på just idrotten.

Från Från Huvudstad till Världsstad:

Men idrott håller allt mer på att bli en barnverksamhet. Sedan flera år är det tydligt att idrottsföreningarna är mycket duktiga på att rekrytera barn till verksamheten, men inte lika duktiga på att behålla dem när de blir äldre.

Att få upp ögonen för problemet är en bra start. I scouterna vet vi att om man har man tagit sig igenom patrullscouttiden (13-15 år) så är oddsen stora att man stannar livet ut i socuterna (med medföljande positiva hälsoeffekter).

Spontanscouting

Vi ser också att synen på fritiden ändras liksom rörligheten. Idag händer det allt oftare att scouter tar med sig sina polare på besök ett enda möte. Andra scouter kommer väldigt oregelbundet på mötena. Spontanscouting är det närmaste ordet man tänker på.

En annan sak jag tror spelar roll är standarden i hemmet. Har man det bra i hemmet med gott om plats längtar man kanske inte hemifrån. Bor man trängre är det skönare att komma iväg till en “egen” plats.

Tack för Mat 2009

En viktig sak med scouterna är att man lär sig klara sig själv. En del av detta är att kunna laga mat. Tyvärr saknas idag i scouterna en välanpassad kokbok. En gång i tiden fanns en kokbok som hette Tack för mat, en av alla dessa scout-böcker som försvann i stället för att anpassas till samtiden.

Här är min plan för 2009 års kokbok

För det första är det ingen receptsamling vi talar om utan en matinstruktionsbok. Jag har scouter som inte riktigt vet hur man kokar potatis, så det är grundläggande tekniker och grepp som skall fram. Tack för mat 2009 behövs mer än någonsin tidigare.

Kokboken kommer givetvis vara webbaserad. Scouter skall kunna lägga till egna recept men framförallt skall vi kunna få ordentligt med feedback på vad som fungerar och inte fungerar i boken. All feedback skall användas till att i snabbt tempo förbättra kokboken.

Det skall finnas delar av kokboken som bara är till för webben. En tanke är att kunna lägga upp videor eller podcasts i samband med recept och sidor. 10% av befolkningen har trots allt dyslexi, så varför inte planera för en kollektiv ljudbok när vi ändå planerar?

Det skall finnas editerade och godkända recept av några hovmästare.

Varje recept skall ha mängdberäkning likt arméns kokböcker:

  • 1 portion
  • 6 portioner (en patrull)
  • 30 portioner (en avdelning).

Varje godkänt recept skall kunna visa vilka matallergier det kan ge upphov till (laktos, gluten mm). Både godkända och icke godkända recept skall kunna ses på sidan, men godkännandet är tänkt som en kvalitets-stämpel. En aspekt är att man gått igenom matallergier och receptet, en annan att receptet kan skrivas ut snyggt i en pappersbaserad kokbok.

Utöver rena recept skall det finnas hygien, stormök, vatten, primitiv matlagning och kockmärkesuppgifter sektioner i kokboken.

Från alla sidor som skapas på webben skall man kunna skapa en kårkokbok som då är en pdf version av webkokboken innehållande de recept och sidor man själv väljer ut. Det skall också finnas en standardkokbok som hovmästarna underhåller. På detta sätt kan alla scouter dela recept med varandra och ha nästan samma kokbok och ändå kan vi behålla kårers särprägel och egna favoritrecept.

Nu behöver jag dock lite hjälp att koda weblösningen. Vi talar om följande verktyg:

  • Linux
  • TurboGears (Ruby on Rails för python)
  • TurboLucene
  • ReportLab (pdf generering)
  • TinyMCE (WYSIWYG editering genom webben)
  • bzr för versionshantering

Tillsammans kan vi bygga denna bok.

KPA

KPA – Klapp På Axeln är oerhört viktigt. Att ge folk tack och erkänande för det arbete de lägger ner. Frivilligt och på jobb.

En gång när jag var med i nationslivet i Linköping hade vi ett stort 15-års jubileum för Skånska Nationen i Linköping. Festen varade i tre dagar och vi hade gäster från hela norden. En av de Finnska gästerna var så berusad att han övernattade i nationshuset. Han vaknade på soffan vid tolv tiden lagom till sillfrukosten. Han satte sig upp, gnuggade sina röda ögon och drog upp en vinare han hade innanför fracken och så var festen igång igen. Eftersom sillfrukosten var sista festen på jubileumet kunde man tänka sig en hel del tal, men nationsordförande stod mest och gav sig själv beröm samt ignorerade mer eller mindre jubileumskommitéen. Tillslut reser sig den finske gästen med flaskan upp, ställer sig på bordet och klinagr i glaset. Han harklar sig och inleder sen sitt tal med finlands-svensk brytning: “jag veet int hur ni brukar gööra i sveerige, men i finnnland bruukar vi tacka de som jobbar…”

Idag fick jag en julklapp av en av mina patrullscouter med familj. Som tack för allt vi gör. Jag som inte ens fått en vykort som tack i hela min långa scoutkariär. Tack.

Att hantera en tältkåta

Till våra nya tältkåtor på Vässarö har vi nu tagit fram en Tältkåte-instruktion. Varsågod att använda instruktionen om du behöver. Kommentarer till instruktionen postar du till detta inlägg.

Tentipi framför Storgårn, Vässarö

Våra nya tältkåtor är f.ö. av märket Tentipi (fd Moskosselkåtan) och är av den så kallade Scoutmodellen. Dessa är idag bland de bästa tält man kan ha i friluftsverksamhet för ungdommar, mycket tack vare deras enkelhet att hantera och sociala möjligheter.