Category Archives: leka

Tonårspeng ger högre stöd till tonårsidrotten

Det är inte bara scoutrörelsen som tappar tonåringarna, det verkar var lika för alla föreningar i Sverige. Ungdomarna rör mindre på sig osv. Därför vill nu Stockholms stad satsa extra på just idrotten.

Från Från Huvudstad till Världsstad:

Men idrott håller allt mer på att bli en barnverksamhet. Sedan flera år är det tydligt att idrottsföreningarna är mycket duktiga på att rekrytera barn till verksamheten, men inte lika duktiga på att behålla dem när de blir äldre.

Att få upp ögonen för problemet är en bra start. I scouterna vet vi att om man har man tagit sig igenom patrullscouttiden (13-15 år) så är oddsen stora att man stannar livet ut i socuterna (med medföljande positiva hälsoeffekter).

Spontanscouting

Vi ser också att synen på fritiden ändras liksom rörligheten. Idag händer det allt oftare att scouter tar med sig sina polare på besök ett enda möte. Andra scouter kommer väldigt oregelbundet på mötena. Spontanscouting är det närmaste ordet man tänker på.

En annan sak jag tror spelar roll är standarden i hemmet. Har man det bra i hemmet med gott om plats längtar man kanske inte hemifrån. Bor man trängre är det skönare att komma iväg till en “egen” plats.

Åker ingen pulka längre?

Kvällens möte med Spejarna hölls av alla tredje års scouter. Inte speciellt välplanerat, men snön räddade oss. Det blev pulkaåkning och snöbollskrig.

Jag tror pulkaåkning och snöbollskrig är viktigt ibland, för hur skall man kunna bli en vuxen ledare om man inte själv först får leka av sig? Ibland undrar jag om vår tids ungdomsfixering och ungdomsinspirerade livsstil långt upp i åldrarna mest handlar om en generation som inte riktigt fick vara barn tillräckligt länge på nått sätt. Kanske är det fantasins uttåg som slår tillbaka.

En hemsk observation att avsluta dagens inlägg med. Det här var andra kvällen efter stora snöfallet över Stockholm, men pulkabacken  – den bästa i Årsta – var nästan ouppåkt. Är inga barn längre ute och spontanleker i snön?

Junkyard Pingis

Lekböcker är en guldgruva för scoutledare. En höjdarbok är Junkyard Games som vi fick nytta av på kvällens möte. Vi har precsis fått ett efterlängtat pingisbord i samband med Mårtensmässan. Detta bord måste givetvis invigas, men vi hade ju ingen boll och inga rack.

Det Junkyard Games lär ut är hur vanliga saker runt omkring oss kan användas till att leka med. Sagt och gjort: vi bygde ett nät av ett par små koner med dasspapper spänt emellan. Vi hade hajkbrickor till rack och spelade med tennisboll. Eftersom det var så svårt började vi räkna ner missarna i stil med bolla-gris medans vi spelade rundpingis. Om man träffade nätet (dasspappret spänt över bordet) så åkte man ut.

Nästa möte tror jag alla kommer ha med sig pingisrack…

Utomhuslekar planeras bäst utomhus

I tisdags under höstlovet satte vi oss ner för att styra upp de sista mötena innan jul. Detaljplanera och sånt.

Resultatet av kvällen påminde om en bra regel när man planerar scoutprogram: det blir alltid bättre om man planerar utomhus.

Orsaken att det blir bättre är att man får mycket ideer om hur man kan använda naturliga förutsättningar i omgivningen till att enkelt få till scoutprogrammet. Dessutom blir övningarna ofta mer fysiska.

De sista mötena i höst – som vi planerade inomhus – blev så här:

  • lapputdelning
  • städa upp efter Mårtensmässan (nödvändighet)
  • Rådspatrullen planerar möte
  • Rådspatrullen håller möte
  • märkestagning och bildvisning av allt man kan göra som seniorscout
  • monoliten

Inte så mycket äventyr utomhus, inte sant?

Lek som pedagogisk metod

När scouting tog världen med storm för en sisådär 100 år sedan gjorde den det för att rörelsen skapades utifrån idéer som då var revolutionerande. En av dessa idéer var att lek är ett naturligt sätt att lära som bör uppmuntras (och styras en aning). Lord Baden-Powel (scoutings mest kände grundare) var obotlig optimist. Han trodde, att de nya pedagogiska metoder han sammanställt, skulle antas av skolbyråkraterna i det Viktorianska England. För att bevisa hur bra metoden arrangerade han även ett läger vilket kommit att representera scoutings grundande. Nu var inte skolbyråkraterna fullt så entusiastiska till förändring och lek som metod för lärande var inte att tänka på.

Scoting som rörelse blev till av den skolreform Baden-Powel ville se. I vårt land idag är lek som pedagogisk metod inte så revolutionärt längre. På hemsidestatistiken kan man klart se att utelekar och lekar till hör de mest eftersökta ämnena. Jag samlar själv på böcker om lekar och skriver ner de lekar jag kommer över.

Om du vill lyckas med en lek är det viktigaste att du själv är med och leker och kanske till och med ‘gör bort dig’. En stor funktion leken har i de äldre åldrarna är att vara centrum i grupp-processer. När scouter kommer till avdelningen eller lämnar avdelningen väljer man lek därefter. Jag har lekt fåniga namnlekar mendmin patrullscoutavdelning när vi fått nya scouter till avdelningen, dels för att ‘bryta isen’ genom att alla är lika fåniga och dels för att namnet är en så viktig del för oss alla. Namnduellen är en sån lek. Människan verkar aldrig bli för gamla för att leka.

Om nån undrar om scouting är omodern idag, då tänker jag så här: är lek ett naturligt pedagogiskt hjälpmedel i utbildningssystemet?

Kreativiteten, organisationsförmågan och sammarbetet

Många tror att i socuterna knyter vi knopar (eller vad vi nu gör). Det är sant på ett ytligt plan, på samma sätt som fotbollsspelare joggar. Det vi försöker lära ut under patrullscouttiden är kreativiteten, organisationsförmågan och sammarbet. Vi tror att detta är de verktyg man har mest nytta av i livet.

Knopar, hantverk, livlina, eldning mm är de verktyg vi använder. De kan inbland synas gammalmodiga, men handen på hjärtat, hur mycket har vi mäniskor förändrats på 100 år?

I scouterna vill vi skapa en miljö där ungdommar kan utveckla sig själva säger vi (också). Så egentligen är det inte så enkelt som att vi lär ut, det är snarare så att vi skapar miljöer och situationer där man får motionera dessa förmågor och utveckla dom när man själv är redo för det.

Som ledare måste man inte glömma att utmana sig själv på detta område eftersom det är svårt att lära ut franska om man bara pratar svenska. I scouterna leder vi genom att vara en förebild. Själv försöker jag själv hålla igång kreativiteten på olika sätt: jag går bland annat gärna på utställningar med fotografi och modern konst.

Idag passade jag på att gå på ett öppet föredrag på KTH där Fredrik Hären pratade. En av Fredriks poänger är att kunskap och information redan är en commodity (nått man kan köpa över disk på stan mer eller mindre). Det är kreativiteten som sitter i framsätet och det är inte vi i Europa som har övertaget.

Ta tävlingen Battle of the Brain som IBM och ACM arrangerar varje år som exempel (snott från Fredri). Tävlingen går ut på att lag från all världens universitet tävlar mot varandra i svåra programmeringsproblem. Ta en titt på prislistan för 2007. Fråga: tror du att våra ungdommar går en framgångsrik framtid till mötes utankreativitet som välslipat verktyg? Om inte, var tror du ungdommarna får lära sig det här. I skolan?

Här är de 10 första lagen i Battle of the Brains 2007:

  • Warsaw University
  • Tsinghua University
  • St. Petersburg University of IT, Mechanics and Optics
  • Massachusetts Institute of Technology
  • Novosibirsk State University
  • Saratov State University
  • Twente University
  • Shanghai Jiao Tong University
  • University of Waterloo
  • Moscow State University

Sugen på att prova på scouting? spana in Årstascouterna.

Att leka

Jag trodde länge att tonåringar tröttnat lite på att leka i scouterna. Det är ju ofta så i scouterna att man lekt som både miniorscout och juniorscout, så man kan förstå om man tröttnat på det.

För att få ett bättre flyt i programmet började vi förra året med en kort lek i början på mötet, gärna med lite pedagogisk touch. Det gav till vår förvåning väldigt bra respons.

Det har visat sig att leken är mycket effektiv på att bygga gemenskap och trygghet i avdelningsarbetet. I leken kan man ‘göra bort sig’ för andra utan att skämmas. Speciellt om det är på lika villkor för alla. När man känner att scouterna på avdelningen inte riktigt ‘vågar’ inför varnadra och/eller har en yta att visa upp, då är det hög tid att börja leta. Sen bygger man avdelningen därifrån.

Hos oss är det nu så att patrulledarna gärna själva ber att få organissera sina favoritlekar och leda avdelningen. Då är det härligt att vara scoutledare.