Tag Archives: ledarskap

Vad har vi lärt oss av det här?

Kårstämman 2008 presenterades en omorganisation av kårstyrelse och arbetsgrupper. Initiativtagarna fick med kåren på förslaget och alla slöt upp även om viss diskussion fanns. När vi nu kommit ett år fram kan man tycka att någon (ordförande eller någon av de andra som drev förändringen) borde ha ställt sig upp på stämman och berättat vad effekten av omorganisationen blivit, vad som har varit bra och vad som har varit mindre bra. Det är inte konstigt om allt inte gått enligt plan, men man måste kunna vara öppen nog att utvärdera det vi alla ställt upp på och föreslå att antingen avbryta eller fortsätta på inslagen väg med eventuella korrigeringar. Läser man verksamhetsberättelsen kan man leta länge efter en ordentlig beskrivning om denna stora förändring och vad den inneburit.

Jag tycker initiativtagarna är skyldiga alla de som satsat på det här förslaget att få veta hur det går. Att ducka för den här frågan måste uppfattas som ett tecken på svagt ledarskap.

Som det ser ut idag saknas det lite styrelsefolk och folk i arbetsgrupperna, men inget kåren inte kommer kunna hantera. Nu saknar vi en gemensam samsyn på hur vi i kåren korrigerar och går vidare. Eller skall vi avbryta experimentet? Med tanke på att de som drev förändringen redan verkar vilja hoppa av är det kanske det de tycker. I stället för öppen diskussion har den intre kretsen satt sig ner och diskuterat igenom bemanningen (valberedningen är inte involverad i detta arbete så arbetet utförs inte av kårstämman. Ni har kanske sett brevet som Börje och Per skickat ut till kårens medlemmar. Brevet är alltså inte från valberedning eller styrelse). Hursomhelst, medlemmarna verkar inte viktiga.

Som jag förstått bakgrunden till förslaget (jag har suttit ett par år i styrelsen) så fick vi för lite gjort och arbetsbelastningen var hög i de tidigare styrelserna just för att det finns så få ideella krafter och därför att magen inte riktigt är anpassad för matsäcken om man säger så. Förhoppningen var att omorganisationen skulle lösa detta. Nu antyds att orsaken till att omorganisationen inte fungerar är för att vi är så få ideella krafter. Men det var ju precis det grundproblemet som skulle lösas.

Vad kåren behöver är att löpa linan ut och nerteckna erfarenheterna noga. Vi får inte avbryta experimentet för tidigt men ej heller missa att dra lärdom så vi upprepar misstagen senare igen. Vi har en fråga som skriker efter ett svar. Vad har vi lärt oss av det här.

Tankar om terminsavgiften 2009 – 2010

Varje år på kårstämman diskuteras kommande års medlemsavgifter. I år kunde jag inte deltaga i diskussionen på grund av sjukdom, därav detta inlägg.

Lite bakgrund

Genom åren har medlesavgiften diskuterats flitigt. Ett grundargument för den väldigt låga avgiften i Årsta Scoutkår (ca 150 kronor per termin) har varit att alla skall kunna vara med. De som argumenterat för en höjning har pekat på att vi knappast kan gå runt på medlemsavgifterna. Det var lite av detta jag ville belysa med Äventyr och gemenskap för 17 kronor. Ta årets exempelvis kårstämmo-utskicken och kårfunktionärs-rekrytering. I år har vi åtminstone skickat ut fyra utskick för åtminstone 20 kr per medlem i porto. Tillkommer papper, trycksvärta, kuvert mm. Sen har vi termins-start och slut- utskick mm.

Förslaget

I år kom så förslaget på kårstämman att medlemsavgiften höjs till 250 kronor per termin vilket skulle ge Årsta Scoutkår 117 kronor per termin. Eftersom jag alltid drivit linjen att vi borde ta ut mer har jag nu förvånat mig själv genom en viss tveksamhet till den här höjningen.

Man aldrig skall föra gårdagens krig. Det finns en diskussion som helt lyser med sin frånvaro just nu i kåren (och på många andra ställan) och det är hur vi skall förhålla oss till den nya ekonomiska situationen i världen.

  • Kronan sjunker som en sten (mat och energi blir dyrare). Vill det sig illa står vi på tur för en riktig valutakris.
  • Arbetslösheten och speciellt ungdomsarbetslösheten stiger. Vi vet att ungdomar drabbas hårdast.
  • Många familjer kommer ha det ekonomiskt mycket kärvt vilket alltid går ut över barnen. Mindre semesterpengar så behoven av att komma ut i skog och mark blir större. Dessutom har vi i Årsta många familjer med delad vårdnad.

Är det verkligen nu vi skall höja avgifter? Är det inte nu vi skall ta av de goda årens besparingar och med flit gå back?

Ledarskap, det är att se in i framtiden, förbereda oss och att ha en plan. Att vara redo. Det är därför jag är tveksam.

Fotnot

För den som inte orkar läsa artikeln står vi på tur för en riktig valutakris jag länkat till så är här ett nyckelparti:

But one thing is certain. If the EU Commission’s estimate of £16.3 trillion of impaired assets is correct, then the crisis is far worse than any of us could ever imagine. Not only would we have to get used to the prospects of a systemic meltdown of our banking system, but entire nations may go down as well.

Paddle you own canoe

Scoutings grundare skrev att varje ledare måste vara beredd att leda ensam. Han använde uttrycket paddling your own canoe.

How to be happy through rich or poor

A canoe trip is lake a voyage of life.
An old ‘un ought to hand on piloting hints.
The only true Success is Happiness.
Two steps to Happiness are: Taking life as a game and giving out Love.
Happiness is not mere pleasure not the outcome of wealth.
It is the result of active work rather than passive enjoyment of pleasure.
Your success depends on your own individual effort in the voyage of life,
And the avoidance of certain dangerous Rocks.
Self-education, in continuation of what you have learned at school, is necessary.
Go forward with confidence.
Paddle your own canoe!

Paul Theroux var pojkscout som liten och kom med tiden att skriva många klassiska reseskildringar. Själv fastnade jag för The Happy isles of Oceania – Paddling the Pacific om hans resa i Oceanien med en hopfällbar kajak. Kanske är det ingen slump att jag gått och köpt mig en hopfällbar kajak till i sommar. En Folbot Yukon.

paulthrouxhappyislesofoceania

Verksamhetsberättelsen är vårt viktigaste dokument

Det finns ett dokument som är mycket viktigt när vi skall söka bidrag från kommun stat och stiftelser. Detta dokument är inte bara en snygg folder eller ett torrt protokoll, utan det är ett dokument som är vår av kårstämman godkända beskrivning av vad vi gjort i enlighet med SSF:s regler. Det är verksamhetsberättelsen och det är av nämnda skäl jag tycker att det är ett dokument man skall lägga extra mycket energi på att få riktigt bra.

Några lärdomar för dig som vill höja nivån på verksamhetsberättelsen:

  • Be avdelningar och arbetsgrupper att skriva vad de gjort på vårterminen redan när vårterminen har gått. Då glömmer man inte och det gör inget om folk slutar innan året är slut.
  • Ta med bilder från året som gått. Ha helst bilder på kärnverksamheten och redigera bilderna så att de ser bra ut efter en generations kopia i en vanlig kopiator.
  • Se till att verksamhetsberättelsen finns som pdf-fil att ladda ner från er hemsida.

Isdubbar och granar på hal is

I tisdags kväll hade vi scoutmöte på tema isvett. Kvällens observation var att scouterna klarade isvettsfårgor och teori bra, faktakunskapen är som alltid på topp. Scouterna är dock inte som skolan, utan i scouterna försöker vi göra allt på riktigt eller åtminstone som om det vore på ritktigt. Kvällens första praktiska övning stod min ledarkollega Tomas för:

Tomas hade gjort iordning en bana för att simulera svag is och vikten av att fördela vikten när man är ute på svag is. Banan bestod av träskivor och plank ovanpå fusili pasta. Det gällde att ta sig fram längs banan utan att krossa pastan under skivorna och planken man tog sig fram över.

Efter denna övning kom vi till en riktig utomhusövningarna. Jag hade gjort en bana på ett väldig stort och isigt ställe där varje scout först skulle ta sig fram ca 8 meter krälandes utan att använda benen. För att simulera tyngden av våta kläder så hade vi två julgranar per person som vi knöt med ett rep i vardera foten på scouterna. Efter de åtta metrarna fanns ett par isdubbar man fick använda för att kravla ytterligare åtta meter. Sist av allt hade vi en bana med liggande livlinekastning. Man kastar gärna livlina liggande om man är i närheten av svag is.

Behöver du snabb inspiration använd gärna isvetssfrågorna.

Hur man kulle kunna öka tempot

Eftersnacket efter förra tisdagens möte på avdelning Spejarna ledde till en diskussion om hur lång tid scouterna ibland tar sig för att göra de mest enkla sysslor. Tempot är väldigt lågt och det är i längden inte kul för någon. Det andas oengagemang.

Kevin kom med en intresant idé som gick ut på att vi på varje moment av våra möte skall ge scouterna en tid att hålla sig till. Räcker inte tiden får scouterna be om mer tid och när de gör det frågar vi dem om hur mycket mer tid de behöver för att göra klart uppgiften. Poängen är att då är det de som satt sin egen tid, inte vi.

Äventyr och gemenskap för 17 kronor

Idag fick jag den nya medlemsavgiftsavin från Svenska Scoutförbundet. För alla er icke-scouter så är det lite av en händelse, för traditionellt sett (100 år ungefär) har medlemsavgiften skickats ut av kåren och betalats till kåren. Sedan betalar kåren avgifter till distrikt och förbund. Från och med i år fakturerar förbundet alla avgifter, sen betalar förbundet ut till distrikt och kår.

På den nya fakturan får man reda på att medlemsavgiften om 150 kronor per termin fördelar sig som följer:

  • Försäkring halvår: 3.50 kr
  • Medlemsavgift Vt 2009 Stockholms Scoutdistrikt 37.50 kr
  • Medlemsavgift Vt 2009 Svenska Scoutförbundet 92 kr
  • Medlemsavgift Vt 2009 Årsta Scoutkår 17 kr

Bäst av allt är hur medlemsavgiftsvin börjar:
“Välkommen till en ny termin i scouterna!

Här kommer inbetalningskortet för medlemsavgiften i scouterna vårterminen 2009 – en termin full av äventyr, gemenskap, internationella möten och värdebaserat ledarskap.”

Not: min fetmarkering av citatet

Eftersom jag är ledare i kåren och tillbringar stor tid där måste det här betyda att för det facila priset av 17 riksdaler får jag både gemenskap och äventyr i ett halvår. Jag hoppas återkomma med en utvärdering senare i vår om detta erbjudande som knappt går att motstå.

Den fria lekens väg

I tisdags hade vi vårterminens första möte på patrullscoutavdelningen Spejarna. Patrull Uttern tog kvällens möte serriöst, patrull Vesslan flamsade mest runt. Ungefär som vanligt. Det är viktigt att vi har kul i scouterna – vår idé är att lära genom att leka och ha kul.

Dagens tanke är om den fria leken är på tillbakagång i vårt land. Lekplatserna har blivit tristare och mer styrda. Dagens unga körs runt till organiserad fritidsverksamhet av taxiföräldrar.

Jag är böjd att tro att bara genom att skapa en miljö för fri lek så har vi skapat något väldigt unikt och värdefullt.

Det sägs att vi lever i en ungdomskultur, att modet riktar sig mot unga vuxna och att vi förväntas eftersträva en ung livsstil. Men vill vi växa upp och bli vuxna eller inte? Leker vi så lite att vi inte lekt färdigt till vuxenåren eller leker vi för mycket – vägrar ta ansvar och gå vidare? Två skilda svar som ger två skilda sätt att leda i scouterna. Antingen mer fritt utrymme för spontanlek och flams eller mer strikt uppstyrning och mer disciplin.

Man måste välja väg.