För någon dag sedan kom ett mail om Sätra Scoutkårs ekonomiska kris. En kris som bottnar i väldigt få scouter i kåren.
Eftersom jag började min scoutkarriär i Sätra Scoutkår är det inte ett helt ovesäntligt problem för mig, inte minst för att min nuvarande kår Årsta också skulle kunna hamna i denna situation så småningom.
Fallet Sätra Scoutkår är intressant för jag tror det är en typisk kår med typiska problem. Jag tror också man kan ta en titt på vad Sätra Scoutkår gjort genom åren och vad utfallet har blivit. Om man på Toyoya manér ställer sig frågan varför fem gånger:
- Varför har Sätra Scoutkår ekonomisk kris? – Därför att man är fär få ungdommar och scouter (två patrullscouter)
- Varför är man så få? – Man har inte två eller tre fulla minioravdelningar (det är så det vände i Kärrtorp)
- Varför har man så få miniorer? – För man rekryterar så få miniorer.
- Varför rekryterar man så få miniorer? – Oftast för att man är för få ledare. För få ledare gör inte allt som behöver göras för att rekryteringen skall bli lyckad. För få ledare är i min erfarenhet inte tillräckligt att ta sig an fler barn och ungdommar än man orkar. En ledare på sju barn/ungdomar är ofta maximum.
- Varför är man så få ledare? – Därför att… nu blir det en lång lista:
- Folk har mindre tid idag. Det är därför koncept som tidsverkstaden vinner mark. Vår tidsålder är till och med så upp och ner att ensamstående föräldrar har mer tid över än tillsammanslevande familjer idag.
- Den tid vi har nyttjas inte effektivt. I scoutrörelsen har vi inte ens börjat nyttja Toyotas produktionsfilosofi osv. Eller GTD för den sakens skull.
- Statistik från min egen kår säger att två av hundra scouter som börjar fortsätter som ledare. Vi i rörelsen måste ta oss till åtminstone fem på hundra. Två på hundra är långsam kårdöd. Klarar vi inte två på hundra så måste vi bli mycket bättre att sprida vår bärande ide och metod till fler vuxna som inte varit scouter från barnsben. Till detta finns ett fantastiskt verktyg. Webben är till för att sprida idéer.
Av Universums VD lärde jag mig en gång att fantasi är oerhört viktigt för ledarskap. Om man bara har ett val (eller tror sig ha ett val) så blir besluten därefter. Det är alltid de med fler val som tar de bättre besluten, men fler val får man bara om man tar kreativa krafttag. Därför alla frågor ovan. Om man säger till sig själv att det inte går, då slutar hjärnan att tänka eftersom man kommit fram till att man tänkt färdigt. Om man istället säger Hur kan man…. då kommer tanken alltid vidare. I fallet Sätra Scoutkår finns en massa intressanta hur frågor att ställa. Hur kommer det sig att en kår som satsade på sjöverksamhet hamnade så här snett? Om en kår har ett så bra naturläge och en så bra lokal, varför lyfter det inte?…
Sätra Scoutkår har möjligheten att börja om och bli stora, men inte på det vanliga sättet, för det har Sätra redan provat. Sjöscouting, schysst kåk med lyor, egen stuga i Tyresta.
Nu återstår att finna nya vägar.
