Ladarlyan och klubbrummet

I vår scoutlokal, Scoutgården, finns ett rum där vi har ledarrelaterade saker: dator, kopiator, arkiv, postfack och mötesbord. De äldre ledarna kallar av historiska skäl detta rum klubbrummet. Jag kallar rummet för ledarlyan.

En av scoutings grundprinciper är att I scouterna leder vi främst genom att vara förebilder. Om vi nu har patrullscouting med patrullen som en av sju fundament i vår metod, om vi nu lägger tid på att patrullerna skall ha en lya och sin egen utrusting att sköta, borde inte ledarna föregå med gott exempel? Jag tycker det. Ledarna skall givetvis ha en ledarlya och ledarpatrullen skall ha sin patrullutrustning. Därför kallar jag rummet för ledarlyan.

Vandraren 2009

Vandraren – slutprovet för tredje års patrullscout arrangeras av Grårävarna. Vi i Grårävarna är gamla vandrare med ursprung i Sätra Scoutkår och som håller i hajken idag.

Eventuellt har vi några platser i vår för vandrare från andra kårer än vår nuvarande kår, Årsta Scoutkår. Vi är också öppen för ledare som vill vara med och arrangera med oss för att sprida vandraren till fler kårer.

Vandraren är slutprovet för patrullscouten, numera äventyrsscouten. Vandraren har ett starkt överlevnadstema, så scouter som skall gå den behöver förbereda sig i tid.

Intresserade kan kontakta mig med formuläret nedan.

Åker ingen pulka längre?

Kvällens möte med Spejarna hölls av alla tredje års scouter. Inte speciellt välplanerat, men snön räddade oss. Det blev pulkaåkning och snöbollskrig.

Jag tror pulkaåkning och snöbollskrig är viktigt ibland, för hur skall man kunna bli en vuxen ledare om man inte själv först får leka av sig? Ibland undrar jag om vår tids ungdomsfixering och ungdomsinspirerade livsstil långt upp i åldrarna mest handlar om en generation som inte riktigt fick vara barn tillräckligt länge på nått sätt. Kanske är det fantasins uttåg som slår tillbaka.

En hemsk observation att avsluta dagens inlägg med. Det här var andra kvällen efter stora snöfallet över Stockholm, men pulkabacken  – den bästa i Årsta – var nästan ouppåkt. Är inga barn längre ute och spontanleker i snön?

Äventyrsscouter

Nu är de nya namnen på scouternas åldersindelning klar. Strålande val tycker jag. Här är dom:

  • 8-9 år Spårarscouter
  • 10 – 11 år Upptäckarscouter
  • 13 – 15 år Äventyrsscouter
  • 16 – 18 år Utmaningsscouter
  • 19 – 25 år Roverscouter

Läs mer på http://www.scout.se/program

Sexmånaderskrisen enligt FIRO

Det börjar knaka i fogarna i kårgemenskapen, speciellt i kårledningen. Rätt ljudligt måste jag säga. Snart är det styrelsemöte då det skall bestämmas vart skåpet skall stå och det kan bli rätt tuffa diskusioner.

I scouterna, på ledarutbildningar som Senior Lags UtbildninG (SLUG), Allmän Ledar Utbildning (ALU) och Treklöver Gillwell (TG) blir vi alltid påminda om att när vi bygger våra grupper (patruller/team) i scouterna så genomgår grupperna alltid grupprocesser. Den teori vi ofta diskuterar kring kallas FIRO . Käns det här stadiet i grupprocessen igen?

Var vill jag befinna mig i rangordningen? Vilket ansvar, vilken uppgift ska jag ha, ta? Kommer jag att ta kamp om det informella ledarskapet? Hur långt ned på rangordningen kan jag acceptera att vara? Ett topp-botten perspektiv. Individen börjar bli beredd att ta strid och bryr sig inte så mycket om att vara smidig i gruppen längre. Det kanske börjar bildas undergrupper. Kritiken kan bli tuff och svår att ta emot.

I början av April 2008 valde vi en ny styrelse. Under sommarmånader är det lugnare i kåren, så om vi räknar månaderna och drar bort några veckor får vi: april, maj, juni, augusti, september och oktober. Det blir sex månader nu.

Den nya styrelsen består av två vice ordförande och en ordförande som gått in för att driva förändring. Sen finns MÅS gruppen som vill jobba på sitt sätt. Sen har vi alla vi avdelningar med våra behov. Just nu finns runt sex olika viljor om hur ledarlyan skall se ut. Vi är faktiskt inte ens överens om vad rummet skall heta eller vem det är till för.

Det är i denna situation man tar ett steg tillbaka och funderar på vad det hela handlar om. Som konsult till vardags och ledare i scouterna har man haft gott om tillfällen att observera denna process och just de konflikter som detta brukar kulimera i efter ca sex månader. Numera förväntar jag mig inget annat, fast det stör mig lite att jag missade förutsäga det denna gång. Jag borde ha vetat bättre.

Fortsättning följer.

Junkyard Pingis

Lekböcker är en guldgruva för scoutledare. En höjdarbok är Junkyard Games som vi fick nytta av på kvällens möte. Vi har precsis fått ett efterlängtat pingisbord i samband med Mårtensmässan. Detta bord måste givetvis invigas, men vi hade ju ingen boll och inga rack.

Det Junkyard Games lär ut är hur vanliga saker runt omkring oss kan användas till att leka med. Sagt och gjort: vi bygde ett nät av ett par små koner med dasspapper spänt emellan. Vi hade hajkbrickor till rack och spelade med tennisboll. Eftersom det var så svårt började vi räkna ner missarna i stil med bolla-gris medans vi spelade rundpingis. Om man träffade nätet (dasspappret spänt över bordet) så åkte man ut.

Nästa möte tror jag alla kommer ha med sig pingisrack…

Yesterday is yesterday

Idag har vi haft första dagen på Mårtensmässan. Vår fotohörna var tveklöst största succeen bland nyheterna på årets mässa.

Som alltid är det massa snack om förr och om lägret si och så som inträffade ett annat århudrade. Notera också de obligatoriska torkade skinnen på väggarna.

Låt mig bjuda på ett av mina favoritcitat från Bill Clinton:

Yesterday is yesterday. If we try to recapture it, we will only lose tomorrow.

(President Clinton’s sixth State of the Union Address)